Bibel 2000 (B2000)
10

Visheten som de rättfärdigas räddare

101Det var hon som beskyddade den första människan, allas far, alltifrån det han skapades. Hon räddade honom efter det felsteg han begick 2och gav honom kraft att härska över allt. 3Men den orättfärdige som vände henne ryggen i vrede gick själv under genom sitt vanvettiga brodermord. 4När jorden sedan översvämmades för hans skull blev visheten den rättfärdiges lots och räddade världen med hjälp av ett simpelt träskrov. 5Och när folken som enats i ondska blev slagna av förvirring var det hon som fann den rättfärdige, bevarade honom fläckfri inför Gud och lät honom förbli stark, trots hans kärlek till barnet.

6Det var hon som räddade den rättfärdige när de gudlösa gick under, så att han undkom elden som föll över de fem städerna. 7Om deras ondska vittnar än i dag en rykande ödemark, växter med ofullgångna frukter och en saltstod — gravvården över en själ utan tro. 8Ty när de vände sig bort från visheten drabbades de av okunnighet om det goda, men de måste dessutom efterlämna ett minnesmärke över sin dårskap, så att deras felsteg aldrig någonsin blir glömda. 9Men visheten räddade sina tjänare ur all nöd.

10Det var hon som ledde den rättfärdige och förde honom på rätta vägar när han flydde för sin brors vrede. Hon lät honom se Guds rike och gav honom kunskap om heliga ting. Hon sörjde för honom när han slet ont och gav honom riklig lön för hans mödor. 11Hon bistod honom mot förtryckarnas girighet och gjorde honom till en rik man. 12Hon skyddade honom för fiender och bevarade honom för försåt. Hon gav honom segern i en hård kraftmätning för att lära honom att gudsfruktan är starkare än allt.

13Det var hon som troget stannade hos den rättfärdige när han såldes och räddade honom från synd. 14Hon följde honom ner i hålan och övergav honom inte i fängelset. Till slut gav hon honom kungaspira och makt över dem som hade förtryckt honom. Hans anklagare avslöjade hon som lögnare, men åt honom gav hon evig ära.

15Det var hon som räddade det heliga folket, ett fläckfritt släkte, undan ett folk av förtryckare. 16Hon kom till Herrens tjänare, och i hans själ höll hon stånd med tecken och under mot fruktansvärda kungar. 17Hon gav de heliga lön för deras ansträngningar. Hon ledde dem på en sällsam vandring; hon blev till en skärm över dem om dagen och till flammande stjärnljus om natten. 18Hon lät dem gå genom Röda havet och förde dem genom vattenmassorna, 19men deras fiender dränkte hon för att sedan vräka upp dem ur det bottenlösa djupet. 20Så kunde de rättfärdiga plundra de gudlösa, och de lovsjöng, Herre, ditt heliga namn och prisade med en mun din hand som stridit för dem. 21Ja, visheten gav röst åt de stumma och lät barnen tala rent.

11

Egypterna törstar, israeliterna får vatten

111Hon gav lycka åt deras företag genom den helige profeten. 2Genom obebodd öken gick deras vandring, de slog upp sina tält i stiglös vildmark. 3De avvärjde anfall och försvarade sig mot fiender. 4När de drabbades av törst åkallade de dig, och de fick vatten ur den branta klippan; ur den hårda stenen kom bot mot törsten. 5Ty samma ting som deras fiender hade pinats med blev dem själva till hjälp när de var i nöd. 6Den outsinliga flodens källa blev grumlad av vämjeligt blod 7som vedergällning för påbudet att barnen skulle dö. De rättfärdiga gav du i stället vatten i överflöd där de minst kunde hoppas det. 8Men med törsten hade du först gett dem en föreställning om hur du hade straffat deras motståndare. 9Ty då de sattes på prov — om också din tuktan var lindrig — kunde de fatta hur de gudlösa plågades av vredesdomen. 10Själva blev de prövade och förmanade av dig som av en far, men de andra förhörde du och dömde som en sträng kung; 11för dem var plågan lika stor när folket dragit bort som när det var hos dem. 12Det var en dubbel vånda som drabbade dem: de måste jämra sig på nytt vid minnet av det som varit. 13Ty när de fick höra att det som pinat dem själva hade blivit de andra till hjälp, kände de Herrens närvaro. 14Den man som en gång satts ut att dö, och som de hånfullt hade avvisat, måste de beundra när utgången stod klar: deras törst var av annat slag än de rättfärdigas.

Straffet motsvarar synden

15I sin orättfärdighet hade de tänkt dåraktiga tankar och förts vilse av dem; de hade dyrkat förnuftslösa reptiler och andra simpla djur. Därför sände du en mängd förnuftslösa varelser att straffa dem, 16för att de skulle lära sig att det som brukas till synd, det skall också brukas till straff. 17Det hade inte varit svårt för dig, som förmår allt och som har skapat världen ur formlös materia, att skicka horder av björnar mot dem, eller rasande lejon, 18eller att skapa nya, vildsinta djur som aldrig setts förut, djur med andedräkt av sprutande eld eller av dånande, framvällande rök, eller med ögon ur vilka fasansfulla blixtar ljungade, 19djur som inte behövt gå till anfall för att förgöra dem utan kunnat skrämma ihjäl dem med sin blotta åsyn. 20Också utan allt sådant hade du kunnat låta dem falla för en enda vindfläkt, förföljda av din rättvisa och skingrade av din krafts ande. Men dina beslut tar alltid hänsyn till mått och antal och vikt. 21Att använda din väldiga kraft står dig alltid fritt — vem kan hålla stånd mot din starka arm? 22Som vågens minsta vikt är hela världen för dig, som en droppe av morgonens dagg, där den faller ner på jorden. 23Men du är barmhärtig mot alla, därför att du förmår allt, och du överser med människornas synder, för att de skall omvända sig. 24Du älskar allt som finns till och avskyr ingenting av det du skapat, ty du skulle aldrig ha gett gestalt åt något du hatade. 25Hur skulle något ha kunnat bestå mot din vilja? Hur hade det kunnat bevaras om det inte hade kallats till liv av dig? 26Du skonar allt därför att det är ditt, du härskare som älskar allt levande,

12

121ty din oförgängliga ande finns i allt.

Tillfälle till omvändelse

2Därför låter du straffet komma steg för steg över dem som felar; du varnar dem genom påminnelser om hur de syndar, för att de skall befria sig från ondskan och tro på dig, Herre. 3-4Du hatade dem som förr bodde i ditt heliga land för deras avskyvärda gärningar: de bedrev trolldom och skändliga riter, 5de dräpte utan förbarmande sina barn och höll offermåltider på människors kött och blod och inälvor. Dessa deltagare i hemliga fester, 6dessa föräldrar som tagit sina hjälplösa barns liv, ville du utplåna med hjälp av våra förfäder, 7för att det land som var dig dyrbarast av alla skulle befolkas av värdiga invånare, av Guds tjänare. 8Men till och med mot dessa gudlösa var du skonsam, eftersom de var människor. Som förelöpare till din krigshär sände du getingar som bara stegvis skulle utrota dem.

9Det hade inte varit svårt för dig att prisge dem åt de rättfärdigas vapen eller att förgöra dem på ett ögonblick genom fruktansvärda vilddjur eller med ett enda skoningslöst ord. 10Men genom att låta domen komma steg för steg gav du dem tillfälle att omvända sig, fast du inte var okunnig om att de var fördärvade från födelsen, att ondskan var medfödd hos dem och att de aldrig någonsin skulle byta sinnelag — 11från första början vilade ju en förbannelse över detta släkte.

Det var inte heller av rädsla för någon som du höll inne straffet för deras synder. 12Ty vem kan säga till dig: »Vad har du gjort?« Vem kan motsätta sig ditt domslut? Vem kan klandra dig för att du utrotar folkslag som du själv skapat, och vem kan ställa dig till svars och kräva rätt åt orättfärdiga människor? 13Vid sidan av dig, du som sörjer för alla, finns ingen gud som kan kräva bevis för att du har dömt rätt. 14Ingen kung eller envåldshärskare kan stå öga mot öga med dig och fråga ut dig om dem du har straffat.

15Rättfärdig är du, och du styr allt med rättfärdighet; att låta domen drabba den som inte förtjänat sitt straff anser du oförenligt med din makt. 16Ty din rättfärdighet kommer ur din styrka: att du härskar över alla gör dig skonsam mot alla. 17Du visar din styrka mot dem som tvivlar på att din makt är fullkomlig, och bland dem som känner den bestraffar du allt övermod. 18Du förfogar över styrka, men du dömer med mildhet; med stor skonsamhet styr du våra öden, ty det står dig fritt att bruka makt närhelst du vill.

19Genom att handla så har du lärt ditt folk att den rättfärdige skall visa människokärlek, och du har fyllt dina söner med hopp, ty du ger dem tillfälle att vända om när de syndar. 20Dina tjänares fiender, som hade förtjänat döden, straffade du med en sådan mildhet och återhållsamhet, och du gav dem uppskov och tillfälle att befria sig från ondskan. 21Med vilken omsorg måste du då inte döma dina söner, åt vilkas fäder du gett löften om allt gott, bekräftade med eder och förbund.

22Oss fostrar du alltså, och våra fiender tuktar du måttfullt, för att vi skall minnas din godhet när vi själva dömer, och vänta oss barmhärtighet när vi blir dömda. 23Dem som i dårskap levde ett ogudaktigt liv plågade du med deras egna skändligheter. 24De hade irrat så långt ut på förvillelsens vägar att de dyrkade vidriga varelser som till och med djuren föraktar — de lät lura sig som dumma småbarn. 25Därför gav du dem som enfaldiga barnungar ett straff som gjorde dem till åtlöje. 26Men de som inte låter sig varnas av en spefull tillrättavisning får känna på en dom som svarar mot Guds makt. 27När de själva led och vämjdes vid de djur som de hållit för gudar och märkte att de straffades just genom dem, då lärde de känna den sanne Guden, som de förut hade förnekat att de visste något om. Därför drabbades de också av den slutgiltiga domen.