Bibel 2000 (B2000)
1

Rättfärdigheten ger liv

11Älska rättfärdigheten, ni som härskar över jorden.

Tänk på Herren med svekfritt sinne,

och sök honom med uppriktigt hjärta.

2Ty de som inte utmanar honom finner honom,

han visar sig för dem som inte misstror honom.

3Svekfull beräkning leder bort från Gud,

och hans makt avslöjar de dårar som sätter den på prov.

4Till en ränksmidares själ kommer inte visheten,

den vill inte bo i en kropp som har sålt sig åt synden.

5Nej, fostrans heliga ande skyr svek

och flyr de oförnuftigas beräkning,

den visar vad den är när orätt kommer nära.

6Ty visheten är en ande som älskar människan,

den överser inte med vad hädaren säger.

Gud är vittne till vad som rör sig inom honom,

bevakar omutligt hans tankar

och hör alla hans ord.

7Ja, Herrens ande uppfyller världen,

den håller samman allt och uppfattar varje ljud.

8Därför kan ingen som talar orättfärdigt gömma sig,

han undkommer inte den rannsakande rättvisan.

9Den gudlöses planer kommer att granskas,

och hans ord skall nå fram till Herren,

så att hans brott blir avslöjade.

10Ty med helig lidelse lyssnar Herren till allt,

inget mumlande knot undgår hans öra.

11Akta er alltså för detta farliga knot,

och sluta med lömska smädelser.

Det som sägs i lönndom går inte spårlöst förbi,

när munnen ljuger dör själen.

12Locka inte fram döden med ert förvillade liv,

och dra inte fördärv över er med era handlingar.

13Det är inte Gud som har gjort döden,

han gläder sig inte åt att liv släcks.

14Nej, till att leva skapade han allt,

och i allt som blir till i världen bor hälsa.

Där finns inget gift som dräper,

och döden har inte sin kungaborg på jorden.

15Rättfärdigheten är odödlig.

16Men de gudlösa kallar till sig döden

med ord och gärningar.

De trånar efter honom som om han vore deras vän.

De sluter förbund med honom,

ty de har förtjänat att bli hans egendom.

2

De gudlösas tal

21Med sitt förvända sätt att tänka säger de:

»Kort och bedrövligt är vårt liv;

när slutet kommer finns ingen bot,

vi vet ingen som har återvänt från dödsriket.

2Vi har kommit till av en slump,

och efteråt är det som om vi aldrig funnits.

Vår andedräkt är flyktig som rök,

och vår tankeförmåga en gnista, tänd vid hjärtats slag.

3När den släcks blir kroppen aska,

och anden förflyktigas som den tunnaste luft.

4Vårt namn glöms bort med tiden,

och ingen minns vad vi uträttat.

Vårt liv försvinner spårlöst som ett moln;

det löses upp som dimman

när den drivs bort av solens strålar

och förföljs av dess hetta.

5Vår livstid drar förbi som en skugga,

och vårt slut är oåterkalleligt:

sigillet sätts på plats och ingen återvänder.

6Kom, låt oss njuta av det goda som bjuds

och utnyttja världen med ungdomlig iver.

7Dyra viner och parfymer skall vi ha i överflöd.

Vårens blomning får inte gå oss förbi,

8bind kransar av rosenknopparna innan de vissnar.

9Ingen äng skall förbli orörd av vårt överdåd,

överallt skall vi lämna spår av festglädjen.

Detta är vad vi har, vår rättmätiga lott.

10Den fattige rättfärdige skall vi trampa på.

Inte tar vi hänsyn till änkan,

inte bryr vi oss om den gamles grånade hår.

11För oss skall styrkan vara lag och rätt —

svagheten visar själv att den är värdelös.

12Vi skall lägga försåt för den rättfärdige,

ty han står i vägen för oss:

han motarbetar våra planer,

han skymfar oss som lagbrytare

och smädar oss för brott mot skick och sed.

13Han ger sig ut för att ha kunskap om Gud,

Herrens tjänare kallar han sig.

14Han står där som en anklagelse mot vårt tänkesätt —

redan att se honom är obehagligt.

15Hans liv är inte som andras,

hans vägar leder åt annat håll.

16Oss betraktar han som falska mynt,

och det liv vi lever skyr han som orenhet.

De rättfärdigas slut kallar han salighet,

och han skryter med att Gud är hans far.

17Nu vill vi undersöka om hans ord är sanna

och se hur det blir vid hans död.

18Är den rättfärdige Guds son

skall ju Gud ta sig an honom

och rädda honom från hans fiender.

19Vi skall pröva honom med misshandel och plågor,

så att vi får veta hur fridsam han är

och får se hur det är med hans tålamod.

20Vi skall döma honom till en neslig död;

han skall ju få beskydd, efter vad han säger.«

21Så tänker de, men de bedrar sig,

ty deras ondska förblindar dem.

22De förstår inte Guds hemligheter,

de hoppas inte på lön för fromheten

och tror inte på belöning åt fläckfria själar.

23Gud skapade människan till odödlighet

och gjorde henne till en bild av sitt eget väsen,

24men genom djävulens avund kom döden in i världen,

och de som är hans egendom får erfara den.