Bibel 2000 (B2000)
6

61Då slutade hon gråta.

Den stora fisken

2Tobias gav sig i väg med ängeln i sällskap, och hunden sprang efter honom och följde dem en bit på vägen. Så färdades de båda tillsammans. När mörkret föll den första kvällen slog de läger vid floden Tigris. 3Ynglingen gick ner för att tvätta fötterna i floden. Då stack en stor fisk upp ur vattnet och skulle sluka hans fot. Han skrek till, 4men ängeln sade: »Fånga fisken och håll fast den.« Ynglingen fångade fisken och drog upp den på land. 5»Skär upp fisken«, sade ängeln, »och ta ut gallan, hjärtat och levern. Kasta bort de andra inälvorna, men spara gallan, hjärtat och levern, ty de kan användas som läkemedel.« 6Ynglingen skar upp fisken och tog vara på gallan, hjärtat och levern. Sedan stekte de en del av fisken och tog med sig på vägen; resten saltade de och lämnade kvar.

De färdades vidare tillsammans och närmade sig Medien. 7Då frågade Tobias ängeln: »Asarja, min broder, vad är det för läkemedel som finns i fiskens hjärta och lever och i gallan?« 8Han svarade: »Fiskens hjärta och lever kan du bränna när en man eller kvinna hemsöks av en demon eller en ond ande; då försvinner alla hemsökelser från den människan, så att hon för all framtid är fri från dem. 9Gallan kan du smörja i ögonen på en människa som har fått vita hinnor; blås sedan på dem, så blir ögonen friska.«

Rafael berättar om Sara

10När han hade kommit in i Medien och redan närmade sig Ekbatana 11sade Rafael: »Tobias, min broder.« — »Ja«, svarade han, och ängeln fortsatte: »I natt skall vi bo hos Raguel. Han är din släkting, och han har en dotter som heter Sara. 12Utom henne har han varken son eller dotter, och du är den som står närmast till av alla att äkta henne, liksom du har rätt att ärva hennes fars egendom. Flickan är förståndig och duktig och mycket vacker. Fadern är djupt fäst vid henne och ger henne allt han har. 13Det är din rättighet att ärva hennes far, och det tillkommer dig att få henne till hustru. Hör på mig, broder: jag skall tala om flickan med hennes far nu i kväll och be att vi får henne till brud åt dig. Då kan vi fira bröllopsfesten när vi kommer tillbaka från Rages. Jag är säker på att Raguel inte kan vägra dig henne eller lova bort henne åt någon annan, ty då skulle han förtjäna dödsstraff enligt bestämmelsen i Moses bok, och han vet att det tillkommer dig före alla andra män att äkta hans dotter. Hör på mig, broder, vi skall tala om flickan nu i kväll och be om hennes hand, och när vi kommer tillbaka från Rages skall vi hämta henne och ta henne med oss hem till dig.«

14Tobias svarade Rafael: »Asarja, min broder, jag har hört att hon redan har blivit bortgift sju gånger, men alla männen dog på bröllopsnatten, så snart de gick in i hennes rum. Jag har hört sägas att det är en demon som dödar dem, 15och nu är jag rädd — demonen älskar henne och gör inte henne något ont, men han dödar alla som vill komma henne nära, och jag är min fars ende son: jag är rädd för att dö så att jag blir orsak till att min far och mor går i graven av sorg. De har ingen annan son som skulle kunna begrava dem.« 16Ängeln svarade: »Kommer du inte ihåg de förmaningar din far gav dig: att du skulle ta en hustru från din fars familj. Hör nu på mig, broder, oroa dig inte för den där demonen, utan gift dig med henne. Jag vet att hon skall bli din hustru redan i natt. 17Och när du kommer in i brudkammaren skall du ta fiskens hjärta och en bit av levern och lägga på den glödande rökelsen, så att lukten sprider sig. 18När demonen känner den kommer han att fly och aldrig någonsin mer visa sig i hennes närhet. Och när du skall vara tillsammans med henne skall ni båda först stiga upp och anropa himlens herre och be honom om barmhärtighet och beskydd. Var inte rädd, det är åt dig hon har blivit bestämd före tidens början, och det är du som skall rädda henne. Hon kommer att följa med dig, och jag tror att hon kommer att ge dig barn som skall bli som bröder för dig. Var inte orolig.« När Tobias hörde vad Rafael sade och förstod att hon var hans syster, en som tillhörde hans fars släkt och familj, fick han henne mycket kär och blev innerligt fäst vid henne.

7

Tobias hos Raguel

71När han kom in i Ekbatana sade han: »Asarja, min broder, för mig raka vägen till vår broder Raguel.« Ängeln förde honom då hem till Raguel, och de fann honom sittande vid dörren till gården. De hälsade först, och han svarade: »Var hjärtligt hälsade, bröder, och varmt välkomna.« Så förde han dem in i huset. 2Han sade till sin hustru Edna: »Vad den här unge mannen är lik min broder Tobit!« 3Edna vände sig till dem och frågade: »Varifrån är ni, bröder?« De svarade: »Vi hör till naftaliterna som är krigsfångar i Nineve.« — 4»Känner ni vår broder Tobit?« frågade hon, och de svarade: »Ja, vi känner honom.« — »Mår han bra?« frågade hon. 5»Ja, han lever och har hälsan«, svarade de, och Tobias sade: »Det är min far.« 6Då sprang Raguel upp, kysste honom och brast i gråt. 7Sedan tog han till orda och sade: »Gud välsigne dig, pojke, du har en god och fin man till far. Vilken förfärlig olycka att en så rättfärdig och givmild man har blivit blind!« Han föll sin broder Tobias om halsen och grät. 8Hans hustru Edna började också gråta över Tobit, och deras dotter Sara brast även hon i gråt. 9Raguel slaktade en bagge och tog med glädje emot sina gäster.

När de hade badat och tvättat sig och slagit sig ner för att äta sade Tobias till Rafael: »Asarja, min broder, be nu Raguel att ge mig min syster Sara till hustru.« 10Raguel hörde det och sade till den unge mannen: »Ät och drick och ha trevligt i kväll: det tillkommer ingen annan än dig, broder, att äkta min dotter Sara, och jag har ingen rätt att ge henne åt någon annan man, eftersom du är min närmaste släkting. Men, min pojke, jag måste säga dig sanningen. 11Jag har gift bort henne sju gånger med bröder till oss, och de dog alla på bröllopsnatten när de kom in till henne. Men ät och drick nu, min pojke, er framtid ligger i Herrens hand.« Tobias svarade: »Jag skall varken äta eller dricka mer förrän du ger mig ett bindande löfte.« Då sade Raguel: »Nåväl, härmed ger jag henne åt dig enligt bestämmelsen i Moses bok. Det är himlens vilja att hon skall ges åt dig. Ta din syster: från denna stund är du hennes broder och hon din syster, från denna dag tillhör hon dig för alltid. Må himlens herre låta denna natt sluta lyckligt för er, min pojke, må han vara barmhärtig och ge er frid.«

12Så kallade Raguel på sin dotter Sara, och hon kom in till honom. Han tog hennes hand och överlämnade henne åt Tobias med orden: »Ta henne enligt lagen och enligt den bestämmelse i Moses bok som ger henne till hustru åt dig. Må du oskadd kunna behålla henne och föra henne hem till din far. Himlens Gud må låta allt gå lyckligt för er och ge er frid.« 13Så kallade han på flickans mor och sade till om papper att skriva på, så att han kunde sätta upp ett äktenskapskontrakt, genom vilket han skulle ge henne till hustru åt honom enligt bestämmelsen i Moses lag. Flickans mor hämtade det, och han skrev ut ett kontrakt och satte sitt sigill på det. 14Därefter började de äta och dricka. 15Raguel kallade på sin hustru Edna och sade: »Min syster, gör i ordning den andra kammaren och ta med henne dit.« 16Hon gick och bäddade i kammaren, som han hade sagt, och tog henne med dit. Hon började gråta över henne men torkade tårarna och sade: 17»Fatta mod, min dotter. Måtte himlens herre ge dig glädje efter all din sorg. Fatta mod, min dotter.« Sedan gick hon ut.

8

Bröllopsnatten

81När de hade avslutat måltiden och skulle gå till sängs följde de den unge mannen in i kammaren. 2Tobias kom ihåg vad Rafael hade sagt och tog upp fiskens lever och hjärta ur påsen där han hade dem och lade dem på den glödande rökelsen. 3Lukten från fisken hejdade demonen, och han flydde långt upp i Egypten, men Rafael följde genast efter, tog honom till fånga och fjättrade honom.

4När de andra hade gått ut ur kammaren och stängt dörren steg Tobias upp ur sängen och sade: »Kom, min syster, låt oss anropa vår Herre och be att han förbarmar sig över oss och skyddar oss.« 5Hon steg upp, och de anropade Gud och bad honom om beskydd. Tobias sade: »Välsignad är du, våra fäders Gud, välsignat ditt namn genom alla släktled i evighet. Må himlarna och hela din skapelse prisa dig. 6Du skapade Adam, och till hans hjälp och stöd skapade du Eva, hans hustru, och från dem båda kom människosläktet. Du sade: Det är inte bra att mannen är ensam, vi skall ge honom en like till hjälp. 7Du vet, Herre, att det inte är av otuktigt begär som jag äktar denna min syster. Nej, jag ber dig uppriktigt, Herre, att visa godhet mot mig och henne, så att vi får åldras tillsammans och blir välsignade med barn.« 8Och tillsammans sade de: »Amen, amen.« 9Sedan gick de till sängs för natten.

Men Raguel kallade på sina slavar och gick ut med dem och grävde en grav, 10ty han tänkte: »Annars blir vi hånade och skymfade för att Tobias har dött.« 11När graven var färdiggrävd gick Raguel hem, kallade på sin hustru 12och sade: »Skicka en tjänsteflicka att gå in och se efter om han lever. Så kan vi begrava honom om han är död, och ingen behöver få veta det.« 13De sade åt tjänsteflickan att gå in, tände en lampa och öppnade dörren. När hon kom in såg hon dem ligga och sova tillsammans, 14och hon gick ut och talade om att han levde och att allt var väl. 15Då prisade Raguel himlens Gud: »Välsignad är du, Gud, jag prisar dig av fullaste hjärta. Må du prisas av dina heliga och alla dina skapade verk, må alla dina änglar och utvalda prisa dig i all evighet. 16Välsignad är du som har gett mig glädje, som inte lät mina farhågor besannas utan har visat oss din stora barmhärtighet. 17Välsignad är du som har förbarmat dig över dessa två, som är sina föräldrars enda barn. Var barmhärtig mot dem, härskare, och ge dem skydd, låt glädje och barmhärtighet fylla deras liv till slutet.«

18Sedan sade Raguel åt sina slavar att skotta igen graven innan det blev ljust. 19Han sade åt sin hustru att baka mycket bröd. Själv gick han ut till kreaturen och hämtade två kor och fyra baggar, och han sade till om att djuren skulle slaktas. 20Så kallade han på Tobias, svor en ed och sade: »Under fjorton dagars tid får du inte lämna mitt hus. Du skall stanna här hos mig, äta och dricka och trösta min olycksdrabbade dotter. 21Av all min egendom skall du redan nu ta med dig hälften, när du lyckligt och väl reser hem till din far. Den andra hälften får ni när jag och min hustru dör. Känn dig trygg, min pojke: i mig har du en far och i Edna en mor, och vi står vid din och din systers sida från denna stund och för all framtid. Känn dig trygg, min pojke.«