Bibel 2000 (B2000)
5

Tobias resa förbereds

51Tobias svarade sin far Tobit: »Jag skall följa alla dina förmaningar, far. 2Men hur skall jag kunna få pengarna av Gabael? Han känner ju inte mig och jag inte honom. Vad skall jag ge honom för bevis så att han känner igen mig och tror mig och ger mig pengarna? Och jag känner inte vägarna till Medien, så hur skall jag kunna resa dit?« 3Då svarade Tobit sin son: »Han gav mig ett kvitto, och jag gav honom ett dokument som jag delade i två delar, en åt oss var: den ena behöll jag, den andra lämnade jag tillsammans med pengarna. Det är nu tjugo år sedan jag deponerade dessa pengar. Leta nu upp en pålitlig man som kan bli din reskamrat och som vi betalar lön, och hämta så pengarna hos Gabael medan jag ännu är i livet.«

4Tobias gick ut för att leta upp en reskamrat till Medien, som var förtrogen med vägen dit. När han kom ut stod ängeln Rafael där framför honom, men han förstod inte att det var en ängel från Gud. 5»Var kommer du ifrån?« frågade han. Rafael svarade: »Jag är israelit, en av dina bröder, och jag har kommit hit för att söka arbete.« — »Känner du vägen till Medien?« frågade Tobias då. 6Han svarade: »Ja, jag har ofta varit där, jag är erfaren och känner till alla vägarna. Det är åtskilliga gånger jag har gjort resan till Medien, och då har jag bott hos vår broder Gabael, som bor i Rages i Medien. Från Ekbatana är det två fulla dagsresor till Rages — den staden ligger uppe i bergen och Ekbatana mitt på slätten.« 7Då sade Tobias: »Vänta på mig medan jag går in och berättar för min far. Jag behöver dig som reskamrat, och jag skall betala dig för det.« — 8»Jag stannar här«, svarade Rafael, »dröj bara inte för länge.«

9Tobias gick in och berättade för sin far: »Jag har funnit en man som är israelit, en av våra bröder.« Tobit svarade: »Be honom stiga in, så att jag kan ta reda på vad han tillhör för familj och stam och om han kan bli en pålitlig reskamrat till dig, min pojke.« 10Tobias gick ut och kallade på honom. »Min far ber dig stiga in«, sade han. Rafael kom in, Tobit hälsade honom först, och han svarade: »Lycka och glädje önskar jag dig.« Då sade Tobit: »Vad har jag för lycka kvar att glädjas åt? Jag är ju blind och kan inte se himlens ljus, jag ligger i mörkret som de döda som aldrig mer får skymta ljuset. Fastän jag lever är jag bland de döda, jag hör människorna tala men ser dem inte.« Rafael svarade: »Fatta mod, hos Gud finns hjälp för dig, och den kommer snart. Så fatta mod.« Tobit sade till honom: »Min son Tobias vill resa till Medien. Kan du följa med honom och vara hans vägvisare? Jag skall betala dig för det, broder.« Han svarade: »Jag kan följa med honom, jag känner alla vägarna. Jag har ofta gjort resan till Medien och färdats över alla berg och slätter där, och jag är förtrogen med alla vägarna i landet.«

11Tobit sade: »Broder, vilken släkt tillhör du, och vilken stam? Låt mig få veta det, broder.« — 12»Vad har du för glädje av min stam och släkt?« frågade den andre. »Är det min stam och släkt eller mina tjänster du vill ha?« Men Tobit svarade honom: »Jag vill ha klart besked om vems son du är och vad du heter.« 13Då sade ängeln: »Jag är Asarja, son till den gamle Hananja, en broder till dig.« — 14»Jag hälsar dig hjärtligt välkommen, broder«, sade Tobit. »Ta inte illa upp att jag ville få klart besked om din släkt. Du är verkligen en broder, av fin och god familj. Jag kände Hananja och Netanja, den gamle Shemajas båda söner. De brukade göra sällskap med mig till Jerusalem för att fira gudstjänst där, och de lät sig aldrig föras vilse. Dessa män är våra bröder, och du är av god härkomst. Välkommen skall du vara.« 15Han fortsatte: »Jag skall ge dig en drachma om dagen i lön och samma uppehälle som jag ger min son. Följ nu bara med min son, 16jag skall ge dig mer än din lön.« Ängeln svarade: »Jag skall följa med honom. Var inte orolig, vi kommer tillbaka till dig välbehållna, likadana som när vi far härifrån. Det är ingen farlig resa.« 17Då sade Tobit: »Jag önskar dig lycka på färden, broder!« Sedan kallade han på sin son och sade till honom: »Min pojke, gör i ordning vad du behöver för resan, och ge dig så i väg tillsammans med din broder. Må himlens Gud hjälpa er ända fram och låta mig få er tillbaka välbehållna. Må hans ängel gå med och skydda er på vägen.«

Tobias gjorde sig i ordning för färden. När han skulle ge sig i väg kysste han sin far och sin mor, och Tobit önskade honom lycklig resa. 18Men hans mor började gråta och sade till Tobit: »Varför har du skickat i väg min pojke? Är inte han den käpp vi har till stöd så länge han går ut och in här hos oss? 19Riskera inte det vi har för de där pengarnas skull, de får bli ett billigt pris för vårt barn. 20Det Herren har gett oss att leva av räcker till för oss.« 21Han svarade: »Oroa dig inte. Vår pojke kommer att återvända till oss välbehållen, likadan som när han far. Det skall du få se med egna ögon den dag han kommer välbehållen hem till dig. Oroa dig inte, var inte ängslig för deras skull, min syster. 22En god ängel skall gå vid hans sida, resan kommer att gå lyckligt, och han skall komma välbehållen tillbaka.«

6

61Då slutade hon gråta.

Den stora fisken

2Tobias gav sig i väg med ängeln i sällskap, och hunden sprang efter honom och följde dem en bit på vägen. Så färdades de båda tillsammans. När mörkret föll den första kvällen slog de läger vid floden Tigris. 3Ynglingen gick ner för att tvätta fötterna i floden. Då stack en stor fisk upp ur vattnet och skulle sluka hans fot. Han skrek till, 4men ängeln sade: »Fånga fisken och håll fast den.« Ynglingen fångade fisken och drog upp den på land. 5»Skär upp fisken«, sade ängeln, »och ta ut gallan, hjärtat och levern. Kasta bort de andra inälvorna, men spara gallan, hjärtat och levern, ty de kan användas som läkemedel.« 6Ynglingen skar upp fisken och tog vara på gallan, hjärtat och levern. Sedan stekte de en del av fisken och tog med sig på vägen; resten saltade de och lämnade kvar.

De färdades vidare tillsammans och närmade sig Medien. 7Då frågade Tobias ängeln: »Asarja, min broder, vad är det för läkemedel som finns i fiskens hjärta och lever och i gallan?« 8Han svarade: »Fiskens hjärta och lever kan du bränna när en man eller kvinna hemsöks av en demon eller en ond ande; då försvinner alla hemsökelser från den människan, så att hon för all framtid är fri från dem. 9Gallan kan du smörja i ögonen på en människa som har fått vita hinnor; blås sedan på dem, så blir ögonen friska.«

Rafael berättar om Sara

10När han hade kommit in i Medien och redan närmade sig Ekbatana 11sade Rafael: »Tobias, min broder.« — »Ja«, svarade han, och ängeln fortsatte: »I natt skall vi bo hos Raguel. Han är din släkting, och han har en dotter som heter Sara. 12Utom henne har han varken son eller dotter, och du är den som står närmast till av alla att äkta henne, liksom du har rätt att ärva hennes fars egendom. Flickan är förståndig och duktig och mycket vacker. Fadern är djupt fäst vid henne och ger henne allt han har. 13Det är din rättighet att ärva hennes far, och det tillkommer dig att få henne till hustru. Hör på mig, broder: jag skall tala om flickan med hennes far nu i kväll och be att vi får henne till brud åt dig. Då kan vi fira bröllopsfesten när vi kommer tillbaka från Rages. Jag är säker på att Raguel inte kan vägra dig henne eller lova bort henne åt någon annan, ty då skulle han förtjäna dödsstraff enligt bestämmelsen i Moses bok, och han vet att det tillkommer dig före alla andra män att äkta hans dotter. Hör på mig, broder, vi skall tala om flickan nu i kväll och be om hennes hand, och när vi kommer tillbaka från Rages skall vi hämta henne och ta henne med oss hem till dig.«

14Tobias svarade Rafael: »Asarja, min broder, jag har hört att hon redan har blivit bortgift sju gånger, men alla männen dog på bröllopsnatten, så snart de gick in i hennes rum. Jag har hört sägas att det är en demon som dödar dem, 15och nu är jag rädd — demonen älskar henne och gör inte henne något ont, men han dödar alla som vill komma henne nära, och jag är min fars ende son: jag är rädd för att dö så att jag blir orsak till att min far och mor går i graven av sorg. De har ingen annan son som skulle kunna begrava dem.« 16Ängeln svarade: »Kommer du inte ihåg de förmaningar din far gav dig: att du skulle ta en hustru från din fars familj. Hör nu på mig, broder, oroa dig inte för den där demonen, utan gift dig med henne. Jag vet att hon skall bli din hustru redan i natt. 17Och när du kommer in i brudkammaren skall du ta fiskens hjärta och en bit av levern och lägga på den glödande rökelsen, så att lukten sprider sig. 18När demonen känner den kommer han att fly och aldrig någonsin mer visa sig i hennes närhet. Och när du skall vara tillsammans med henne skall ni båda först stiga upp och anropa himlens herre och be honom om barmhärtighet och beskydd. Var inte rädd, det är åt dig hon har blivit bestämd före tidens början, och det är du som skall rädda henne. Hon kommer att följa med dig, och jag tror att hon kommer att ge dig barn som skall bli som bröder för dig. Var inte orolig.« När Tobias hörde vad Rafael sade och förstod att hon var hans syster, en som tillhörde hans fars släkt och familj, fick han henne mycket kär och blev innerligt fäst vid henne.

7

Tobias hos Raguel

71När han kom in i Ekbatana sade han: »Asarja, min broder, för mig raka vägen till vår broder Raguel.« Ängeln förde honom då hem till Raguel, och de fann honom sittande vid dörren till gården. De hälsade först, och han svarade: »Var hjärtligt hälsade, bröder, och varmt välkomna.« Så förde han dem in i huset. 2Han sade till sin hustru Edna: »Vad den här unge mannen är lik min broder Tobit!« 3Edna vände sig till dem och frågade: »Varifrån är ni, bröder?« De svarade: »Vi hör till naftaliterna som är krigsfångar i Nineve.« — 4»Känner ni vår broder Tobit?« frågade hon, och de svarade: »Ja, vi känner honom.« — »Mår han bra?« frågade hon. 5»Ja, han lever och har hälsan«, svarade de, och Tobias sade: »Det är min far.« 6Då sprang Raguel upp, kysste honom och brast i gråt. 7Sedan tog han till orda och sade: »Gud välsigne dig, pojke, du har en god och fin man till far. Vilken förfärlig olycka att en så rättfärdig och givmild man har blivit blind!« Han föll sin broder Tobias om halsen och grät. 8Hans hustru Edna började också gråta över Tobit, och deras dotter Sara brast även hon i gråt. 9Raguel slaktade en bagge och tog med glädje emot sina gäster.

När de hade badat och tvättat sig och slagit sig ner för att äta sade Tobias till Rafael: »Asarja, min broder, be nu Raguel att ge mig min syster Sara till hustru.« 10Raguel hörde det och sade till den unge mannen: »Ät och drick och ha trevligt i kväll: det tillkommer ingen annan än dig, broder, att äkta min dotter Sara, och jag har ingen rätt att ge henne åt någon annan man, eftersom du är min närmaste släkting. Men, min pojke, jag måste säga dig sanningen. 11Jag har gift bort henne sju gånger med bröder till oss, och de dog alla på bröllopsnatten när de kom in till henne. Men ät och drick nu, min pojke, er framtid ligger i Herrens hand.« Tobias svarade: »Jag skall varken äta eller dricka mer förrän du ger mig ett bindande löfte.« Då sade Raguel: »Nåväl, härmed ger jag henne åt dig enligt bestämmelsen i Moses bok. Det är himlens vilja att hon skall ges åt dig. Ta din syster: från denna stund är du hennes broder och hon din syster, från denna dag tillhör hon dig för alltid. Må himlens herre låta denna natt sluta lyckligt för er, min pojke, må han vara barmhärtig och ge er frid.«

12Så kallade Raguel på sin dotter Sara, och hon kom in till honom. Han tog hennes hand och överlämnade henne åt Tobias med orden: »Ta henne enligt lagen och enligt den bestämmelse i Moses bok som ger henne till hustru åt dig. Må du oskadd kunna behålla henne och föra henne hem till din far. Himlens Gud må låta allt gå lyckligt för er och ge er frid.« 13Så kallade han på flickans mor och sade till om papper att skriva på, så att han kunde sätta upp ett äktenskapskontrakt, genom vilket han skulle ge henne till hustru åt honom enligt bestämmelsen i Moses lag. Flickans mor hämtade det, och han skrev ut ett kontrakt och satte sitt sigill på det. 14Därefter började de äta och dricka. 15Raguel kallade på sin hustru Edna och sade: »Min syster, gör i ordning den andra kammaren och ta med henne dit.« 16Hon gick och bäddade i kammaren, som han hade sagt, och tog henne med dit. Hon började gråta över henne men torkade tårarna och sade: 17»Fatta mod, min dotter. Måtte himlens herre ge dig glädje efter all din sorg. Fatta mod, min dotter.« Sedan gick hon ut.