Bibel 2000 (B2000)
5

Tobias resa förbereds

51Tobias svarade sin far Tobit: »Jag skall följa alla dina förmaningar, far. 2Men hur skall jag kunna få pengarna av Gabael? Han känner ju inte mig och jag inte honom. Vad skall jag ge honom för bevis så att han känner igen mig och tror mig och ger mig pengarna? Och jag känner inte vägarna till Medien, så hur skall jag kunna resa dit?« 3Då svarade Tobit sin son: »Han gav mig ett kvitto, och jag gav honom ett dokument som jag delade i två delar, en åt oss var: den ena behöll jag, den andra lämnade jag tillsammans med pengarna. Det är nu tjugo år sedan jag deponerade dessa pengar. Leta nu upp en pålitlig man som kan bli din reskamrat och som vi betalar lön, och hämta så pengarna hos Gabael medan jag ännu är i livet.«

4Tobias gick ut för att leta upp en reskamrat till Medien, som var förtrogen med vägen dit. När han kom ut stod ängeln Rafael där framför honom, men han förstod inte att det var en ängel från Gud. 5»Var kommer du ifrån?« frågade han. Rafael svarade: »Jag är israelit, en av dina bröder, och jag har kommit hit för att söka arbete.« — »Känner du vägen till Medien?« frågade Tobias då. 6Han svarade: »Ja, jag har ofta varit där, jag är erfaren och känner till alla vägarna. Det är åtskilliga gånger jag har gjort resan till Medien, och då har jag bott hos vår broder Gabael, som bor i Rages i Medien. Från Ekbatana är det två fulla dagsresor till Rages — den staden ligger uppe i bergen och Ekbatana mitt på slätten.« 7Då sade Tobias: »Vänta på mig medan jag går in och berättar för min far. Jag behöver dig som reskamrat, och jag skall betala dig för det.« — 8»Jag stannar här«, svarade Rafael, »dröj bara inte för länge.«

9Tobias gick in och berättade för sin far: »Jag har funnit en man som är israelit, en av våra bröder.« Tobit svarade: »Be honom stiga in, så att jag kan ta reda på vad han tillhör för familj och stam och om han kan bli en pålitlig reskamrat till dig, min pojke.« 10Tobias gick ut och kallade på honom. »Min far ber dig stiga in«, sade han. Rafael kom in, Tobit hälsade honom först, och han svarade: »Lycka och glädje önskar jag dig.« Då sade Tobit: »Vad har jag för lycka kvar att glädjas åt? Jag är ju blind och kan inte se himlens ljus, jag ligger i mörkret som de döda som aldrig mer får skymta ljuset. Fastän jag lever är jag bland de döda, jag hör människorna tala men ser dem inte.« Rafael svarade: »Fatta mod, hos Gud finns hjälp för dig, och den kommer snart. Så fatta mod.« Tobit sade till honom: »Min son Tobias vill resa till Medien. Kan du följa med honom och vara hans vägvisare? Jag skall betala dig för det, broder.« Han svarade: »Jag kan följa med honom, jag känner alla vägarna. Jag har ofta gjort resan till Medien och färdats över alla berg och slätter där, och jag är förtrogen med alla vägarna i landet.«

11Tobit sade: »Broder, vilken släkt tillhör du, och vilken stam? Låt mig få veta det, broder.« — 12»Vad har du för glädje av min stam och släkt?« frågade den andre. »Är det min stam och släkt eller mina tjänster du vill ha?« Men Tobit svarade honom: »Jag vill ha klart besked om vems son du är och vad du heter.« 13Då sade ängeln: »Jag är Asarja, son till den gamle Hananja, en broder till dig.« — 14»Jag hälsar dig hjärtligt välkommen, broder«, sade Tobit. »Ta inte illa upp att jag ville få klart besked om din släkt. Du är verkligen en broder, av fin och god familj. Jag kände Hananja och Netanja, den gamle Shemajas båda söner. De brukade göra sällskap med mig till Jerusalem för att fira gudstjänst där, och de lät sig aldrig föras vilse. Dessa män är våra bröder, och du är av god härkomst. Välkommen skall du vara.« 15Han fortsatte: »Jag skall ge dig en drachma om dagen i lön och samma uppehälle som jag ger min son. Följ nu bara med min son, 16jag skall ge dig mer än din lön.« Ängeln svarade: »Jag skall följa med honom. Var inte orolig, vi kommer tillbaka till dig välbehållna, likadana som när vi far härifrån. Det är ingen farlig resa.« 17Då sade Tobit: »Jag önskar dig lycka på färden, broder!« Sedan kallade han på sin son och sade till honom: »Min pojke, gör i ordning vad du behöver för resan, och ge dig så i väg tillsammans med din broder. Må himlens Gud hjälpa er ända fram och låta mig få er tillbaka välbehållna. Må hans ängel gå med och skydda er på vägen.«

Tobias gjorde sig i ordning för färden. När han skulle ge sig i väg kysste han sin far och sin mor, och Tobit önskade honom lycklig resa. 18Men hans mor började gråta och sade till Tobit: »Varför har du skickat i väg min pojke? Är inte han den käpp vi har till stöd så länge han går ut och in här hos oss? 19Riskera inte det vi har för de där pengarnas skull, de får bli ett billigt pris för vårt barn. 20Det Herren har gett oss att leva av räcker till för oss.« 21Han svarade: »Oroa dig inte. Vår pojke kommer att återvända till oss välbehållen, likadan som när han far. Det skall du få se med egna ögon den dag han kommer välbehållen hem till dig. Oroa dig inte, var inte ängslig för deras skull, min syster. 22En god ängel skall gå vid hans sida, resan kommer att gå lyckligt, och han skall komma välbehållen tillbaka.«