Bibel 2000 (B2000)
3

31Jag blev djupt bedrövad och brast ut i suckar och gråt. Jag gick ut på gården och bad under suckar:

2Rättfärdig är du, Herre,

alla dina handlingar är rättfärdiga,

i allt vad du gör är du barmhärtig och sannfärdig,

din dom är alltid rättvis.

3Tänk nu på mig, Herre, vänd din blick till mig,

straffa mig inte för mina synder och felsteg,

och inte heller för mina fäders.

De syndade mot dig 4och lydde inte dina bud;

då prisgav du oss åt plundring, fångenskap och död

och gjorde oss till åtlöje, till en visa och ett ordspråk

bland alla de folk som du fördrev oss till.

5De många straff du nu låtit drabba mig

är rättvisa domar över mina och mina förfäders synder,

ty vi har inte hållit dina bud

och inte levat svekfritt inför dig.

6Gör nu med mig som du vill,

befall att min ande tas ifrån mig,

så att jag får lämna jordens yta och själv bli jord.

Ty det är bättre att dö än att leva

när jag fått höra dessa lögnaktiga skymford

och är fylld av djup bedrövelse.

Herre, befall att jag får lämna detta elände,

låt mig få gå till mitt eviga hem,

och vänd inte bort ditt ansikte från mig, Herre.

Ty det är bättre att dö och slippa skymford

än att leva i så stort elände.

Saras olyckor

7Samma dag inträffade det också att Sara, dotter till Raguel i Ekbatana i Medien, blev skymfad av en av sin fars tjänsteflickor. 8Hon hade nämligen blivit bortgift sju gånger, men den onde demonen Asmodaios hade dödat alla männen innan de varit tillsammans med henne så som det är bestämt för kvinnorna. Tjänsteflickan sade till henne: »Det är du själv som kväver dina män! Du har redan blivit bortgift med sju män, men ingen av dem har du haft någon glädje av. 9Varför skall du slå oss bara för att dina män har dött? Ge dig i väg till dem! Måtte vi slippa att någonsin se en son eller dotter till dig!«

10Då blev Sara djupt bedrövad och brast i gråt, och hon gick upp på övervåningen i sin fars hus för att hänga sig. Men hon besinnade sig och sade: »Tänk om de skymfar min far och säger till honom: Du hade denna enda kära dotter, och hon blev så olycklig att hon gick och hängde sig. Då blir jag orsak till att min far åldras och dör i sorg. Det är bättre att jag inte hänger mig utan ber till Herren att jag får dö och slipper leva och höra fler skymford.« 11Hon gick genast fram till fönstret, lyfte sina händer och bad:

Välsignad är du, barmhärtige Gud,

välsignat ditt namn för evigt.

Må alla dina verk prisa dig i evighet!

12Jag lyfter mitt ansikte och mina blickar mot dig.

13Befall att jag får lämna jorden och slipper fler skymford.

14Härskare, du vet att ingen man har besudlat mig,

15jag har varken fläckat mitt eller min fars namn

här i fångenskapens land.

Jag är min fars enda barn,

han har ingen mer som kan ärva honom

och ingen släkting eller anförvant som kan äkta mig

och som jag borde spara mig åt.

Sju män har jag redan mist:

varför skulle jag leva längre?

Men om du inte vill låta mig dö,

se då i nåd till mig och visa mig barmhärtighet,

så att jag slipper höra fler skymford.

Ängeln Rafael sänds ut

16I ett och samma ögonblick nådde bådas böner fram till Guds härlighet, 17och Rafael sändes ut för att ge dem bot: åt Tobit genom att befria hans ögon från de vita hinnorna, så att han åter skulle få se Guds ljus, och åt Sara, Raguels dotter, genom att ge henne till hustru åt Tobias, Tobits son, och befria henne från den onde demonen Asmodaios. Tobias hade nämligen företrädesrätt till Sara framför alla andra som kunde vilja äkta henne.

I samma ögonblick som Tobit återvände in i sitt hus från gården, gick Sara, Raguels dotter, ner från övervåningen.

4

Tobit förmanar Tobias

41Samma dag erinrade sig Tobit pengarna som han hade lämnat i förvar hos Gabael i Rages i Medien, 2och han tänkte: »När jag nu har bett att få dö, borde jag då inte kalla på min son Tobias och berätta för honom om de där pengarna innan jag dör?« 3Han kallade alltså på sin son. När han kom sade Tobit till honom: »Min pojke!« — »Ja, far«, svarade han, och Tobit fortsatte: »Ge mig en hederlig begravning. Visa din mor aktning och överge henne inte så länge hon lever. Var henne till lags, och vålla henne inte sorg genom något som du gör. 4Mitt barn, kom ihåg alla faror som hon utsatte sig för genom att bära dig i sin kropp. Och när hon dör skall du begrava henne vid min sida i samma grav.

5Tänk på Herren hela ditt liv, mitt barn, akta dig för att synda och överträda hans bud. Gör rättfärdiga gärningar så länge du lever, och gå inte på orätta vägar, 6ty är du hederlig får du framgång i allt du gör. Åt alla som lever rättfärdigt 7skall du ge allmosor av vad du har. Vänd dig aldrig bort från den fattige, så kommer inte Gud att vända sig från dig. 8Ge efter dina tillgångar, mitt barn: äger du mycket, så använd det för att hjälpa, äger du litet, så hjälp med det du har. Och oroa dig inte, mitt barn, när du ger din allmosa; 9du samlar en skatt åt dig för nödens dag, 10ty allmosor räddar från döden och gör att du slipper gå in i mörkret. 11De är gåvor som alltid gagnar givarna inför den Högste.

12Akta dig för otukt av alla slag, mitt barn, och framför allt: ta dig en hustru från din egen släkt. Välj inte en främmande kvinna, en som inte tillhör dina fäders stam, ty vi är profeters söner, ja, i sanning söner till profeter. Noa var den förste profeten, sedan kom Abraham, Isak och Jakob, våra urtida fäder. Kom ihåg, mitt barn, att alla dessa tog hustrur från sin egen släkt; så vann de också välsignelse genom sina barn, och deras efterkommande skall ärva landet. 13Var alltså dina bröder tillgiven, mitt barn, och tyck inte att du är förmer än ditt folks döttrar, så att du försmår dem, ty högmod leder till olycka och otrygghet, och av oduglighet kommer fattigdom och elände; odugligheten är hungerns mor.

14Den som arbetar hos dig skall du alltid ge lön samma dag. Håll inte inne någons lön över natten, så kommer inte heller din lön att hållas inne, om du uppriktigt tjänar Gud. Ge akt på dig själv, mitt barn, vad du än företar dig, och visa dig väluppfostrad vart du än kommer. 15Gör inte mot någon det du själv avskyr. Låt aldrig det onda slå följe med dig på vägen. 16Dela ditt bröd med de hungriga och dina kläder med de nakna. Ge bort allt du kan avvara, mitt barn, och följ inte din allmosa med missunnsamma blickar. 17Slösa med det du har av mat och vin vid de rättfärdigas gravar, och låt inte syndarna få det. 18Be om råd från alla som är kloka, håll dig inte för god för det, ty alla råd är till nytta. 19Prisa alltid Gud, be honom att han leder dig rätt och gör ditt liv lyckligt och alla dina tankar kloka. Ty andra folk har inte kloka tankar, de är en gåva av Herren själv; vem han vill upphöjer han, och vem han vill sänder han längst ner i dödsriket. Kom nu ihåg dessa förmaningar, mitt barn, och låt dem aldrig utplånas ur ditt hjärta.

20Och nu, min pojke, vill jag tala om för dig att jag har lämnat tio talenter silver i förvar hos Gabael, Gabris son, i Rages i Medien. 21Oroa dig inte över att vi har blivit fattiga; du äger en stor rikedom, om du är gudfruktig och undviker all synd och gör det som är gott inför Herren, din Gud.«

5

Tobias resa förbereds

51Tobias svarade sin far Tobit: »Jag skall följa alla dina förmaningar, far. 2Men hur skall jag kunna få pengarna av Gabael? Han känner ju inte mig och jag inte honom. Vad skall jag ge honom för bevis så att han känner igen mig och tror mig och ger mig pengarna? Och jag känner inte vägarna till Medien, så hur skall jag kunna resa dit?« 3Då svarade Tobit sin son: »Han gav mig ett kvitto, och jag gav honom ett dokument som jag delade i två delar, en åt oss var: den ena behöll jag, den andra lämnade jag tillsammans med pengarna. Det är nu tjugo år sedan jag deponerade dessa pengar. Leta nu upp en pålitlig man som kan bli din reskamrat och som vi betalar lön, och hämta så pengarna hos Gabael medan jag ännu är i livet.«

4Tobias gick ut för att leta upp en reskamrat till Medien, som var förtrogen med vägen dit. När han kom ut stod ängeln Rafael där framför honom, men han förstod inte att det var en ängel från Gud. 5»Var kommer du ifrån?« frågade han. Rafael svarade: »Jag är israelit, en av dina bröder, och jag har kommit hit för att söka arbete.« — »Känner du vägen till Medien?« frågade Tobias då. 6Han svarade: »Ja, jag har ofta varit där, jag är erfaren och känner till alla vägarna. Det är åtskilliga gånger jag har gjort resan till Medien, och då har jag bott hos vår broder Gabael, som bor i Rages i Medien. Från Ekbatana är det två fulla dagsresor till Rages — den staden ligger uppe i bergen och Ekbatana mitt på slätten.« 7Då sade Tobias: »Vänta på mig medan jag går in och berättar för min far. Jag behöver dig som reskamrat, och jag skall betala dig för det.« — 8»Jag stannar här«, svarade Rafael, »dröj bara inte för länge.«

9Tobias gick in och berättade för sin far: »Jag har funnit en man som är israelit, en av våra bröder.« Tobit svarade: »Be honom stiga in, så att jag kan ta reda på vad han tillhör för familj och stam och om han kan bli en pålitlig reskamrat till dig, min pojke.« 10Tobias gick ut och kallade på honom. »Min far ber dig stiga in«, sade han. Rafael kom in, Tobit hälsade honom först, och han svarade: »Lycka och glädje önskar jag dig.« Då sade Tobit: »Vad har jag för lycka kvar att glädjas åt? Jag är ju blind och kan inte se himlens ljus, jag ligger i mörkret som de döda som aldrig mer får skymta ljuset. Fastän jag lever är jag bland de döda, jag hör människorna tala men ser dem inte.« Rafael svarade: »Fatta mod, hos Gud finns hjälp för dig, och den kommer snart. Så fatta mod.« Tobit sade till honom: »Min son Tobias vill resa till Medien. Kan du följa med honom och vara hans vägvisare? Jag skall betala dig för det, broder.« Han svarade: »Jag kan följa med honom, jag känner alla vägarna. Jag har ofta gjort resan till Medien och färdats över alla berg och slätter där, och jag är förtrogen med alla vägarna i landet.«

11Tobit sade: »Broder, vilken släkt tillhör du, och vilken stam? Låt mig få veta det, broder.« — 12»Vad har du för glädje av min stam och släkt?« frågade den andre. »Är det min stam och släkt eller mina tjänster du vill ha?« Men Tobit svarade honom: »Jag vill ha klart besked om vems son du är och vad du heter.« 13Då sade ängeln: »Jag är Asarja, son till den gamle Hananja, en broder till dig.« — 14»Jag hälsar dig hjärtligt välkommen, broder«, sade Tobit. »Ta inte illa upp att jag ville få klart besked om din släkt. Du är verkligen en broder, av fin och god familj. Jag kände Hananja och Netanja, den gamle Shemajas båda söner. De brukade göra sällskap med mig till Jerusalem för att fira gudstjänst där, och de lät sig aldrig föras vilse. Dessa män är våra bröder, och du är av god härkomst. Välkommen skall du vara.« 15Han fortsatte: »Jag skall ge dig en drachma om dagen i lön och samma uppehälle som jag ger min son. Följ nu bara med min son, 16jag skall ge dig mer än din lön.« Ängeln svarade: »Jag skall följa med honom. Var inte orolig, vi kommer tillbaka till dig välbehållna, likadana som när vi far härifrån. Det är ingen farlig resa.« 17Då sade Tobit: »Jag önskar dig lycka på färden, broder!« Sedan kallade han på sin son och sade till honom: »Min pojke, gör i ordning vad du behöver för resan, och ge dig så i väg tillsammans med din broder. Må himlens Gud hjälpa er ända fram och låta mig få er tillbaka välbehållna. Må hans ängel gå med och skydda er på vägen.«

Tobias gjorde sig i ordning för färden. När han skulle ge sig i väg kysste han sin far och sin mor, och Tobit önskade honom lycklig resa. 18Men hans mor började gråta och sade till Tobit: »Varför har du skickat i väg min pojke? Är inte han den käpp vi har till stöd så länge han går ut och in här hos oss? 19Riskera inte det vi har för de där pengarnas skull, de får bli ett billigt pris för vårt barn. 20Det Herren har gett oss att leva av räcker till för oss.« 21Han svarade: »Oroa dig inte. Vår pojke kommer att återvända till oss välbehållen, likadan som när han far. Det skall du få se med egna ögon den dag han kommer välbehållen hem till dig. Oroa dig inte, var inte ängslig för deras skull, min syster. 22En god ängel skall gå vid hans sida, resan kommer att gå lyckligt, och han skall komma välbehållen tillbaka.«