Bibel 2000 (B2000)
2

Tobits olyckor

21Under Assarhaddons regering återvände jag alltså hem och fick tillbaka min hustru Hanna och min son Tobias. När vi skulle fira pingst, den fest som kallas veckohögtiden, gjordes en festmåltid i ordning åt mig, och jag slog mig ner för att äta. 2Bordet sattes fram för mig, men när jag såg de många rätterna sade jag till min son Tobias: »Gå ut, min pojke, och se om du kan hitta någon fattig man med det rätta sinnelaget bland våra bröder som är fångar här i Nineve. Ta med honom hit så att han får äta tillsammans med mig. Jag skall vänta på dig tills du kommer tillbaka.«

3Tobias gick för att leta rätt på någon fattig broder till oss men kom tillbaka och sade: »Far!« — »Ja, min pojke«, svarade jag, och han fortsatte: »Far, en man av vårt folk har blivit mördad och ligger slängd på torget, han blev strypt där alldeles nyss.« 4Jag for upp, gick från måltiden utan att ha smakat på den och hämtade den döde från den öppna platsen. Jag lade honom i ett skjul i väntan på att solen skulle gå ner, så att jag kunde begrava honom. 5Så gick jag hem igen, badade mig och åt min mat med sorg, 6och jag tänkte på de ord som profeten Amos uttalade om Betel:

Era fester skall vändas i sorg

och alla era sånger i klagan.

7Och jag grät.

När solen hade gått ner gick jag ut och grävde en grav, där jag lade den döde. 8Mina grannar skrattade åt mig och sade: »Är han inte rädd längre? Han har redan fått fly en gång och förlorat allt han ägde när han var efterspanad och skulle dödas för samma sak, och nu är han i gång igen med att begrava de döda!«

9På natten badade jag mig igen, gick ut på gården och lade mig att sova intill gårdsmuren. Eftersom det var hett hade jag ingenting över huvudet. 10Men jag visste inte att det höll till sparvar i muren ovanför mig; deras varma spillning fastnade i ögonen på mig, så att det bildades vita hinnor. Jag gick till läkare för att få hjälp, men ju mer de behandlade mig med sina salvor, desto mer försämrades min syn av de vita hinnorna, tills jag blev helt blind. I fyra års tid var jag utan syn, och alla mina landsmän var ledsna för min skull. Achikar försörjde mig i två år, men sedan måste han resa till Elam.

11Vid den tiden hade min hustru Hanna börjat tjäna pengar på att bereda ull och väva, som kvinnor brukar göra, och hon försörjde mig på sina inkomster. 12Hon fick ullen skickad till sig och vävde mot betalning. Den sjunde dystros skar hon ner en väv och skickade den till beställarna. De betalade henne hela lönen men gav henne dessutom en killing att ta hem. 13När hon kom hem till mig började den bräka. Då ropade jag på Hanna och sade: »Var kommer getkräket ifrån? Den är väl inte stulen? Ge tillbaka den till ägarna, vi får inte äta något som är stulet.« 14Hon svarade att hon hade fått den till skänks utöver lönen, men jag trodde henne inte utan sade åt henne att lämna tillbaka den till ägarna, och jag rodnade av skam över vad hon hade gjort. Då sade hon till mig: »Vad har du fått för all din välgörenhet? Vad har du för din rättfärdighet? Nu ser man vad det var värt!«

3

31Jag blev djupt bedrövad och brast ut i suckar och gråt. Jag gick ut på gården och bad under suckar:

2Rättfärdig är du, Herre,

alla dina handlingar är rättfärdiga,

i allt vad du gör är du barmhärtig och sannfärdig,

din dom är alltid rättvis.

3Tänk nu på mig, Herre, vänd din blick till mig,

straffa mig inte för mina synder och felsteg,

och inte heller för mina fäders.

De syndade mot dig 4och lydde inte dina bud;

då prisgav du oss åt plundring, fångenskap och död

och gjorde oss till åtlöje, till en visa och ett ordspråk

bland alla de folk som du fördrev oss till.

5De många straff du nu låtit drabba mig

är rättvisa domar över mina och mina förfäders synder,

ty vi har inte hållit dina bud

och inte levat svekfritt inför dig.

6Gör nu med mig som du vill,

befall att min ande tas ifrån mig,

så att jag får lämna jordens yta och själv bli jord.

Ty det är bättre att dö än att leva

när jag fått höra dessa lögnaktiga skymford

och är fylld av djup bedrövelse.

Herre, befall att jag får lämna detta elände,

låt mig få gå till mitt eviga hem,

och vänd inte bort ditt ansikte från mig, Herre.

Ty det är bättre att dö och slippa skymford

än att leva i så stort elände.

Saras olyckor

7Samma dag inträffade det också att Sara, dotter till Raguel i Ekbatana i Medien, blev skymfad av en av sin fars tjänsteflickor. 8Hon hade nämligen blivit bortgift sju gånger, men den onde demonen Asmodaios hade dödat alla männen innan de varit tillsammans med henne så som det är bestämt för kvinnorna. Tjänsteflickan sade till henne: »Det är du själv som kväver dina män! Du har redan blivit bortgift med sju män, men ingen av dem har du haft någon glädje av. 9Varför skall du slå oss bara för att dina män har dött? Ge dig i väg till dem! Måtte vi slippa att någonsin se en son eller dotter till dig!«

10Då blev Sara djupt bedrövad och brast i gråt, och hon gick upp på övervåningen i sin fars hus för att hänga sig. Men hon besinnade sig och sade: »Tänk om de skymfar min far och säger till honom: Du hade denna enda kära dotter, och hon blev så olycklig att hon gick och hängde sig. Då blir jag orsak till att min far åldras och dör i sorg. Det är bättre att jag inte hänger mig utan ber till Herren att jag får dö och slipper leva och höra fler skymford.« 11Hon gick genast fram till fönstret, lyfte sina händer och bad:

Välsignad är du, barmhärtige Gud,

välsignat ditt namn för evigt.

Må alla dina verk prisa dig i evighet!

12Jag lyfter mitt ansikte och mina blickar mot dig.

13Befall att jag får lämna jorden och slipper fler skymford.

14Härskare, du vet att ingen man har besudlat mig,

15jag har varken fläckat mitt eller min fars namn

här i fångenskapens land.

Jag är min fars enda barn,

han har ingen mer som kan ärva honom

och ingen släkting eller anförvant som kan äkta mig

och som jag borde spara mig åt.

Sju män har jag redan mist:

varför skulle jag leva längre?

Men om du inte vill låta mig dö,

se då i nåd till mig och visa mig barmhärtighet,

så att jag slipper höra fler skymford.

Ängeln Rafael sänds ut

16I ett och samma ögonblick nådde bådas böner fram till Guds härlighet, 17och Rafael sändes ut för att ge dem bot: åt Tobit genom att befria hans ögon från de vita hinnorna, så att han åter skulle få se Guds ljus, och åt Sara, Raguels dotter, genom att ge henne till hustru åt Tobias, Tobits son, och befria henne från den onde demonen Asmodaios. Tobias hade nämligen företrädesrätt till Sara framför alla andra som kunde vilja äkta henne.

I samma ögonblick som Tobit återvände in i sitt hus från gården, gick Sara, Raguels dotter, ner från övervåningen.

4

Tobit förmanar Tobias

41Samma dag erinrade sig Tobit pengarna som han hade lämnat i förvar hos Gabael i Rages i Medien, 2och han tänkte: »När jag nu har bett att få dö, borde jag då inte kalla på min son Tobias och berätta för honom om de där pengarna innan jag dör?« 3Han kallade alltså på sin son. När han kom sade Tobit till honom: »Min pojke!« — »Ja, far«, svarade han, och Tobit fortsatte: »Ge mig en hederlig begravning. Visa din mor aktning och överge henne inte så länge hon lever. Var henne till lags, och vålla henne inte sorg genom något som du gör. 4Mitt barn, kom ihåg alla faror som hon utsatte sig för genom att bära dig i sin kropp. Och när hon dör skall du begrava henne vid min sida i samma grav.

5Tänk på Herren hela ditt liv, mitt barn, akta dig för att synda och överträda hans bud. Gör rättfärdiga gärningar så länge du lever, och gå inte på orätta vägar, 6ty är du hederlig får du framgång i allt du gör. Åt alla som lever rättfärdigt 7skall du ge allmosor av vad du har. Vänd dig aldrig bort från den fattige, så kommer inte Gud att vända sig från dig. 8Ge efter dina tillgångar, mitt barn: äger du mycket, så använd det för att hjälpa, äger du litet, så hjälp med det du har. Och oroa dig inte, mitt barn, när du ger din allmosa; 9du samlar en skatt åt dig för nödens dag, 10ty allmosor räddar från döden och gör att du slipper gå in i mörkret. 11De är gåvor som alltid gagnar givarna inför den Högste.

12Akta dig för otukt av alla slag, mitt barn, och framför allt: ta dig en hustru från din egen släkt. Välj inte en främmande kvinna, en som inte tillhör dina fäders stam, ty vi är profeters söner, ja, i sanning söner till profeter. Noa var den förste profeten, sedan kom Abraham, Isak och Jakob, våra urtida fäder. Kom ihåg, mitt barn, att alla dessa tog hustrur från sin egen släkt; så vann de också välsignelse genom sina barn, och deras efterkommande skall ärva landet. 13Var alltså dina bröder tillgiven, mitt barn, och tyck inte att du är förmer än ditt folks döttrar, så att du försmår dem, ty högmod leder till olycka och otrygghet, och av oduglighet kommer fattigdom och elände; odugligheten är hungerns mor.

14Den som arbetar hos dig skall du alltid ge lön samma dag. Håll inte inne någons lön över natten, så kommer inte heller din lön att hållas inne, om du uppriktigt tjänar Gud. Ge akt på dig själv, mitt barn, vad du än företar dig, och visa dig väluppfostrad vart du än kommer. 15Gör inte mot någon det du själv avskyr. Låt aldrig det onda slå följe med dig på vägen. 16Dela ditt bröd med de hungriga och dina kläder med de nakna. Ge bort allt du kan avvara, mitt barn, och följ inte din allmosa med missunnsamma blickar. 17Slösa med det du har av mat och vin vid de rättfärdigas gravar, och låt inte syndarna få det. 18Be om råd från alla som är kloka, håll dig inte för god för det, ty alla råd är till nytta. 19Prisa alltid Gud, be honom att han leder dig rätt och gör ditt liv lyckligt och alla dina tankar kloka. Ty andra folk har inte kloka tankar, de är en gåva av Herren själv; vem han vill upphöjer han, och vem han vill sänder han längst ner i dödsriket. Kom nu ihåg dessa förmaningar, mitt barn, och låt dem aldrig utplånas ur ditt hjärta.

20Och nu, min pojke, vill jag tala om för dig att jag har lämnat tio talenter silver i förvar hos Gabael, Gabris son, i Rages i Medien. 21Oroa dig inte över att vi har blivit fattiga; du äger en stor rikedom, om du är gudfruktig och undviker all synd och gör det som är gott inför Herren, din Gud.«