Bibel 2000 (B2000)
12

Rafael avslöjar vem han är

121När bröllopsfesten var över kallade Tobit till sig sin son Tobias och sade: »Min pojke, se till att mannen som följde med dig på resan får sin lön, och ge honom mer än lönen.« 2Tobias svarade: »Hur mycket skall jag ge honom, far? Om han får hälften av det som han och jag har fört hit, så förlorar jag inte på affären. 3Mig själv har han fört välbehållen hem, min hustru botade han, pengarna hämtade han tillsammans med mig, och dig botade han också. Vad kan jag ge honom som belöning?« 4Tobit svarade: »Min pojke, han har ärligt förtjänat att få hälften av allt det han kom hit med.« 5Och Tobias kallade på honom och sade: »Du får som lön hälften av allt det du kom hit med. Gå i frid!«

6Då tog Rafael de båda männen avsides och sade till dem: »Prisa Gud och ge honom äran! Prisa hans storhet, berätta till hans ära för alla som lever om vad han har gjort med er. Det är gott att prisa Gud och lovsjunga hans namn. Förhärliga Guds gärningar, tveka inte att ge honom äran. 7Kungens hemligheter är det rätt att dölja, men Guds verk skall äras och uppenbaras. Så ära och förhärliga dem då; gör det som är gott, så kommer ingenting ont att drabba er. 8Det finns mer gott i bön och fasta och i den rättfärdiges välgörenhet än i den orättfärdiges rikedom. Det är bättre att ge allmosor än att samla skatter av guld, 9ty allmosor räddar från döden och renar från alla synder. Den som ger allmosor och handlar rättfärdigt får glädja sig åt ett långt liv, 10men den som lever i synd och orättfärdighet är sin egen fiende.

11Nu vill jag avslöja hela sanningen för er utan att dölja någonting. Jag har redan avslöjat den genom att säga att man skall dölja kungens hemligheter men uppenbara och ära Guds verk. 12När du och Sara bad era böner var det jag som bar fram dem till Herrens härlighet och påminde honom om er, och när du begravde de döda var det på samma sätt. 13Och när du utan att tveka reste dig från din måltid för att gå och ta hand om den döde, 14då blev jag sänd till dig för att pröva dig, men Gud sände mig också för att ge bot åt dig och åt Sara, din svärdotter. 15Jag är Rafael, en av de sju änglar som står beredda hos Herren och har företräde hos honom i hans härlighet.«

16De båda männen greps av skräck och föll bävande ner på sina ansikten. 17Men ängeln sade till dem: »Var inte rädda, frid över er. Upphör aldrig att prisa Gud. 18Det var inte min förtjänst att jag kom till er, det var Guds vilja att jag skulle göra det. Honom skall ni prisa i all er tid, lovsjung honom. 19Lägg märke till att jag aldrig åt någonting, det såg bara så ut för er. 20Res er upp från marken och tacka Gud. Nu stiger jag upp till honom som har sänt mig. Skriv ner allt detta som har skett med er.« Han steg dit upp, 21och när de reste sig kunde de inte se honom längre. 22Då prisade och lovsjöng de Gud och tackade honom för de stora ting som han hade gjort då en ängel från Gud visade sig för dem.

13

Tobits lovsång

131Tobit skrev då denna glädjebön:

Välsignad är Gud som lever i evighet,

välsignat är hans rike.

2Han slår men förbarmar sig också,

han för oss till dödsriket längst ner i jorden,

han för oss också upp ur förintelsen.

Ingen kan undfly hans hand.

3Tacka honom, Israels söner, inför alla folk.

Han skingrade er bland dem,

4men där visade han er sin storhet.

Lovsjung honom inför alla människor,

ty han är vår herre,

han är vår Gud, han är vår fader.

Han är Gud i all evighet.

5Han skall slå er för era synders skull

men också förbarma sig och föra er tillbaka

från alla de folk bland vilka ni skingrats.

6När ni vänder om till honom

av hela ert hjärta och hela er själ

och lever sannfärdigt inför honom,

då skall han vända sig till er

och inte längre dölja sitt ansikte för er.

Se vad han har gjort för er

och tacka honom med hög röst,

prisa rättfärdighetens herre

och lovsjung evighetens konung.

Jag tackar honom i min fångenskaps land,

jag visar det syndiga folket hans kraft och storhet.

Vänd om, ni syndare, lev rättfärdigt inför honom —

kanske skall han visa er kärlek och barmhärtighet.

7Jag lovsjunger min Gud,

jag skall glädja mig så länge jag lever.

8Prisa Herren, alla utvalda, lova hans storhet.

Fira glädjedagar och tacka honom.

9Jerusalem, du heliga stad,

han skall slå dig för vad du har gjort,

men han skall också förbarma sig över de rättfärdiga.

10Tacka Herren, det är gott för dig,

prisa evighetens konung,

så skall ditt tempel med jubel byggas upp på nytt.

Måtte han låta alla de fångna få glädjas hos dig

och ge alla de olyckliga sin kärlek hos dig,

släktled efter släktled i evighet.

11Ett strålande ljus skall nå till jordens gränser.

Många folk skall komma till dig fjärran ifrån,

de skall komma från världens ände

för att bo nära Herren Guds heliga namn,

de skall bära fram sina gåvor till himlens konung.

Släktled efter släktled skall sjunga glädjesånger i dig,

och den utvalda stadens namn skall bestå i evighet.

12Förbannelse över alla som föraktar och smädar dig,

förbannelse över alla som hatar och skymfar dig,

förbannelse över alla som raserar dig och river dina murar,

alla som störtar dina torn och bränner dina hus,

men evig välsignelse över alla som visar dig vördnad!

13Gläd dig då och jubla med de rättfärdiga,

ty de skall alla samlas och prisa evighetens herre.

14Saliga de som älskar dig,

saliga de som gläder sig över din välgång,

saliga alla de som sörjer över dina många olyckor,

ty de skall få glädjas över dig

och skall få se all din glädje i evighet.

15Min själ skall prisa Herren, den store konungen,

16ty Jerusalem skall byggas upp på nytt

och hans tempel för eviga tider.

Salig blir jag om min släkt lever kvar

och får se dig i din härlighet

och lova himlens konung.

Jerusalems portar skall byggas upp av safir och smaragd

och av ädelsten alla dina murar.

Jerusalems torn skall byggas av guld,

av renaste guld alla deras tinnar.

17Jerusalems gator skall beläggas med mosaiker

av beryller, rubiner och juveler från Ofir.

18Från Jerusalems portar skall glädjesånger klinga,

och från alla dess hus skall det ljuda:

»Halleluja, välsignad är Israels Gud.«

Och de välsignade skall välsigna det heliga namnet

för alltid och evigt.

14

141Så slutade Tobit sin lovsång.

Tobits avskedsord

Tobit dog i frid när han var 112 år gammal, och han fick en storslagen begravning i Nineve. 2Han var 62 år när hans ögon blev skadade. Sedan han hade fått synen tillbaka levde han ett lyckligt liv. Han utövade välgörenhet, och han upphörde aldrig att prisa Gud och lova hans storhet.

3När han låg för döden kallade han till sig sin son Tobias och hans sju söner och gav dem dessa förmaningar: »Min son, ta med dig dina barn 4och bege dig till Medien, ty jag tror på Guds ord om Nineve, som Nahum uttalade: alltsammans skall ske och skall drabba Assyrien och Nineve. Allt det som har sagts av Israels profeter, Guds sändebud, skall bli verklighet utan minsta inskränkning; alla deras ord skall uppfyllas på sin bestämda tid. I Medien blir det tryggare än i Assyrien och i Babylonien, ty jag vet och litar på att allt vad Gud har sagt skall gå i uppfyllelse och inträffa utan att ett enda ord slår fel. Alla våra bröder som bor kvar i Israels land kommer att skingras och föras bort som fångar från det goda landet. Hela Israels land skall ligga öde, Samaria och Jerusalem skall ligga öde, och Guds hus i staden skall brännas ner och ligga öde för en tid.

5Men Gud skall på nytt förbarma sig över dem, Gud skall låta dem vända tillbaka till Israels land, och de kommer att bygga upp templet på nytt, fast det inte blir som det gamla, och det skall stå tills de bestämda tidsåldrarna har nått sitt slut. Då skall alla de som är i fångenskap få återvända hem, och de skall bygga upp Jerusalem i prakt, och Guds hus skall också byggas upp, och det skall byggas upp för all evighet enligt de ord som Israels profeter har uttalat om staden. 6Alla folk på hela jorden, ja, alla skall då omvända sig och uppriktigt frukta Gud. De kommer alla att överge sina avgudar, som genom sin falskhet fört dem vilse, 7och de skall prisa den evige Guden i rättfärdighet. Alla de israeliter som i den tiden blir räddade därför att de uppriktigt tänker på Gud skall samlas och komma till Jerusalem, och de skall för alltid bo i trygghet i Abrahams land, som skall överlämnas till dem. De som uppriktigt älskar Gud skall få glädja sig, men de som lever i synd och orättfärdighet skall försvinna från jorden.

8-9Och nu, mina barn, lägger jag er detta på hjärtat: tjäna Gud uppriktigt och gör det som behagar honom. Era barn skall fostras strängt till rättfärdighet och givmildhet och till att alltid tänka på Gud och prisa hans namn uppriktigt och av hela sin kraft.

Du, min son, skall alltså lämna Nineve och inte stanna här. 10När den dag kommer då du begraver din mor vid min sida skall du inte bli kvar en enda natt inom stadens område. Jag ser att den är full av orättfärdighet och att många brott begås utan att folket känner någon skam. Min son, tänk på vad Nadav gjorde mot sin fosterfar Achikar. Han tvingade honom ju att gå levande ner i jorden. Men Gud lät Nadav sona den skymfen på ett passande sätt: Achikar kom ut i ljuset, medan Nadav fick gå in i det eviga mörkret, därför att han hade försökt döda honom. Tack vare sin givmildhet mot mig slapp Achikar ut ur den dödliga fälla som Nadav hade gillrat åt honom, medan Nadav själv fastnade i den dödliga fällan och omkom i den. 11Se alltså, mina barn, vart givmildheten leder, och vart orättfärdigheten leder: till döden.

Och nu är mitt liv slut.«

De lade honom ner i sängen, och han dog. Och han fick en storslagen begravning.

Tobias sista tid

12När sedan Tobias mor dog begravde han henne vid faderns sida. Tillsammans med sin hustru och sina barn utvandrade han därefter till Medien. Han slog sig ner i Ekbatana hos sin svärfar Raguel, 13och han sörjde för sina åldrade svärföräldrar och visade dem vördnad. Han begravde dem i Ekbatana i Medien, och han ärvde både Raguels och sin far Tobits egendom. 14Han slutade sitt liv som en högt aktad man vid 117 års ålder. 15Innan han dog fick han uppleva budet om Nineves undergång, och han fick se hur krigsfångarna som den mediske kungen Kyaxares hade tagit där blev förda till Medien. Då prisade han Gud för allt vad han hade gjort med folket i Nineve och Assyrien. Så fick han glädja sig över Nineve innan han dog, och han prisade Herren Gud i evigheters evighet. Amen.