Bibel 2000 (B2000)
11

Hemkomsten

111De fortsatte sin resa tills de närmade sig Kaserin, som ligger strax utanför Nineve. 2Då sade Rafael: »Du vet hur det var med din far när vi lämnade honom. 3Låt oss nu skynda före din hustru och göra huset i ordning tills de andra kommer.« 4De två männen gav sig av tillsammans, och Rafael sade åt Tobias att ha gallan till reds.

Hunden sprang och mötte dem, 5och Hanna som satt och såg bortåt vägen efter sin son 6fick syn på honom där han kom. Då ropade hon till hans far: »Här kommer din son, och mannen som reste med honom också!« 7Innan Tobias gick fram till sin far sade Rafael till honom: »Jag vet att hans ögon skall bli öppnade. 8Stänk fiskgallan i ögonen på honom, så får läkemedlet de vita hinnorna att skrumpna och flagna av, och din far får synen tillbaka och kan se ljuset.« 9Hanna rusade upp, slog armarna om sin son och sade: »Nu har jag fått se dig, min pojke, nu kan jag dö.« Och hon brast i gråt.

10Tobit reste sig också. Han snubblade men lyckades ta sig ut genom dörren till gården. Tobias gick fram till honom 11med fiskgallan i handen, blåste på hans ögon, tog tag i honom och sade: »Var lugn, far.« Så anbringade han läkemedlet i ögonen på honom. När det började svida 12-13gnuggade fadern med båda händerna bort hinnorna från ögonvrårna, så att han kunde se sin son. Då slog han armarna om honom, 14brast i gråt och sade: »Jag ser dig, mitt barn! Välsignad är Gud, välsignat hans stora namn och välsignade alla hans heliga änglar. Må hans heliga namn prisas i all evighet, 15ty han slog mig men förbarmade sig åter över mig: nu ser jag min son Tobias.«

Sedan gick Tobit in igen och prisade Gud med hög röst i sin glädje. Och Tobias berättade för sin far att hans resa hade gått lyckligt och att han hade hämtat pengarna och att han dessutom hade äktat Raguels dotter Sara. »Hon är på väg hit«, sade han, »hon är alldeles utanför Nineves port.«

16Tobit gick ut till stadsporten för att möta sin svärdotter, och han prisade Gud i sin glädje. Och folket i Nineve häpnade när de såg honom komma gående med långa kliv och i sin fulla styrka, utan att ledas av någon. 17Inför dem alla lovade Tobit Gud som hade förbarmat sig över honom och öppnat hans ögon. När han mötte sin son Tobias hustru Sara hälsade han henne med orden: »Välkommen, dotter; välsignad är Gud som har fört dig hit till oss, min dotter. Välsignade är din far och din mor, välsignad är min son Tobias och välsignad är du själv, min dotter. Välkommen till ditt hem, jag önskar dig välsignelse och glädje, välkommen hit, min dotter!«

Den dagen blev det glädje bland alla judar i Nineve. 18Tobits brorsöner Achikar och Navad kom glada till hans hus, 19och de höll en glad bröllopsfest för Tobias under sju dagar.

12

Rafael avslöjar vem han är

121När bröllopsfesten var över kallade Tobit till sig sin son Tobias och sade: »Min pojke, se till att mannen som följde med dig på resan får sin lön, och ge honom mer än lönen.« 2Tobias svarade: »Hur mycket skall jag ge honom, far? Om han får hälften av det som han och jag har fört hit, så förlorar jag inte på affären. 3Mig själv har han fört välbehållen hem, min hustru botade han, pengarna hämtade han tillsammans med mig, och dig botade han också. Vad kan jag ge honom som belöning?« 4Tobit svarade: »Min pojke, han har ärligt förtjänat att få hälften av allt det han kom hit med.« 5Och Tobias kallade på honom och sade: »Du får som lön hälften av allt det du kom hit med. Gå i frid!«

6Då tog Rafael de båda männen avsides och sade till dem: »Prisa Gud och ge honom äran! Prisa hans storhet, berätta till hans ära för alla som lever om vad han har gjort med er. Det är gott att prisa Gud och lovsjunga hans namn. Förhärliga Guds gärningar, tveka inte att ge honom äran. 7Kungens hemligheter är det rätt att dölja, men Guds verk skall äras och uppenbaras. Så ära och förhärliga dem då; gör det som är gott, så kommer ingenting ont att drabba er. 8Det finns mer gott i bön och fasta och i den rättfärdiges välgörenhet än i den orättfärdiges rikedom. Det är bättre att ge allmosor än att samla skatter av guld, 9ty allmosor räddar från döden och renar från alla synder. Den som ger allmosor och handlar rättfärdigt får glädja sig åt ett långt liv, 10men den som lever i synd och orättfärdighet är sin egen fiende.

11Nu vill jag avslöja hela sanningen för er utan att dölja någonting. Jag har redan avslöjat den genom att säga att man skall dölja kungens hemligheter men uppenbara och ära Guds verk. 12När du och Sara bad era böner var det jag som bar fram dem till Herrens härlighet och påminde honom om er, och när du begravde de döda var det på samma sätt. 13Och när du utan att tveka reste dig från din måltid för att gå och ta hand om den döde, 14då blev jag sänd till dig för att pröva dig, men Gud sände mig också för att ge bot åt dig och åt Sara, din svärdotter. 15Jag är Rafael, en av de sju änglar som står beredda hos Herren och har företräde hos honom i hans härlighet.«

16De båda männen greps av skräck och föll bävande ner på sina ansikten. 17Men ängeln sade till dem: »Var inte rädda, frid över er. Upphör aldrig att prisa Gud. 18Det var inte min förtjänst att jag kom till er, det var Guds vilja att jag skulle göra det. Honom skall ni prisa i all er tid, lovsjung honom. 19Lägg märke till att jag aldrig åt någonting, det såg bara så ut för er. 20Res er upp från marken och tacka Gud. Nu stiger jag upp till honom som har sänt mig. Skriv ner allt detta som har skett med er.« Han steg dit upp, 21och när de reste sig kunde de inte se honom längre. 22Då prisade och lovsjöng de Gud och tackade honom för de stora ting som han hade gjort då en ängel från Gud visade sig för dem.

13

Tobits lovsång

131Tobit skrev då denna glädjebön:

Välsignad är Gud som lever i evighet,

välsignat är hans rike.

2Han slår men förbarmar sig också,

han för oss till dödsriket längst ner i jorden,

han för oss också upp ur förintelsen.

Ingen kan undfly hans hand.

3Tacka honom, Israels söner, inför alla folk.

Han skingrade er bland dem,

4men där visade han er sin storhet.

Lovsjung honom inför alla människor,

ty han är vår herre,

han är vår Gud, han är vår fader.

Han är Gud i all evighet.

5Han skall slå er för era synders skull

men också förbarma sig och föra er tillbaka

från alla de folk bland vilka ni skingrats.

6När ni vänder om till honom

av hela ert hjärta och hela er själ

och lever sannfärdigt inför honom,

då skall han vända sig till er

och inte längre dölja sitt ansikte för er.

Se vad han har gjort för er

och tacka honom med hög röst,

prisa rättfärdighetens herre

och lovsjung evighetens konung.

Jag tackar honom i min fångenskaps land,

jag visar det syndiga folket hans kraft och storhet.

Vänd om, ni syndare, lev rättfärdigt inför honom —

kanske skall han visa er kärlek och barmhärtighet.

7Jag lovsjunger min Gud,

jag skall glädja mig så länge jag lever.

8Prisa Herren, alla utvalda, lova hans storhet.

Fira glädjedagar och tacka honom.

9Jerusalem, du heliga stad,

han skall slå dig för vad du har gjort,

men han skall också förbarma sig över de rättfärdiga.

10Tacka Herren, det är gott för dig,

prisa evighetens konung,

så skall ditt tempel med jubel byggas upp på nytt.

Måtte han låta alla de fångna få glädjas hos dig

och ge alla de olyckliga sin kärlek hos dig,

släktled efter släktled i evighet.

11Ett strålande ljus skall nå till jordens gränser.

Många folk skall komma till dig fjärran ifrån,

de skall komma från världens ände

för att bo nära Herren Guds heliga namn,

de skall bära fram sina gåvor till himlens konung.

Släktled efter släktled skall sjunga glädjesånger i dig,

och den utvalda stadens namn skall bestå i evighet.

12Förbannelse över alla som föraktar och smädar dig,

förbannelse över alla som hatar och skymfar dig,

förbannelse över alla som raserar dig och river dina murar,

alla som störtar dina torn och bränner dina hus,

men evig välsignelse över alla som visar dig vördnad!

13Gläd dig då och jubla med de rättfärdiga,

ty de skall alla samlas och prisa evighetens herre.

14Saliga de som älskar dig,

saliga de som gläder sig över din välgång,

saliga alla de som sörjer över dina många olyckor,

ty de skall få glädjas över dig

och skall få se all din glädje i evighet.

15Min själ skall prisa Herren, den store konungen,

16ty Jerusalem skall byggas upp på nytt

och hans tempel för eviga tider.

Salig blir jag om min släkt lever kvar

och får se dig i din härlighet

och lova himlens konung.

Jerusalems portar skall byggas upp av safir och smaragd

och av ädelsten alla dina murar.

Jerusalems torn skall byggas av guld,

av renaste guld alla deras tinnar.

17Jerusalems gator skall beläggas med mosaiker

av beryller, rubiner och juveler från Ofir.

18Från Jerusalems portar skall glädjesånger klinga,

och från alla dess hus skall det ljuda:

»Halleluja, välsignad är Israels Gud.«

Och de välsignade skall välsigna det heliga namnet

för alltid och evigt.