Bibel 2000 (B2000)
5
Han

51Jag kommer till min trädgård,

min syster och brud.

Jag plockar min myrra och mina kryddor,

jag smakar mina bikakor och min honung,

jag dricker mitt vin och min mjölk.

Kör

Ät, ni älskande, och drick!

Berusa er av kärlek!

Hon

2Jag sov, men mitt hjärta var vaket.

Hör, min vän knackar på:

»Öppna för mig, min syster, min älskade,

min duva, min fulländade!

Mitt hår är fuktigt av dagg,

mina lockar våta av nattens droppar.«

3Jag har tagit av mig linnet,

skall jag ta på det igen?

Jag har tvättat mina fötter,

skall jag smutsa ner dem igen?

4Min vän sticker handen genom gluggen

och får mitt inre att skälva.

5Jag stiger upp för att öppna för min vän,

och mina händer dryper av myrra.

Från fingrarna rinner myrra

över dörrens regel.

6Jag öppnar för min vän,

men min vän har gått.

Jag blir utom mig, han är borta,

jag söker honom men finner honom inte,

jag ropar, men han svarar inte.

7Väktarna finner mig,

de som går runt i staden.

De slår mig, de gör mig illa.

Murarnas väktare sliter av mig sjalen.

8Jag besvär er, Jerusalems döttrar:

om ni finner min vän,

tala om för honom

att jag är sjuk av kärlek!

Kör

9Vad skiljer din vän från andra,

du skönaste bland kvinnor,

vad skiljer din vän från andra,

vad får dig att besvärja oss så?

Hon

10Min vän är röd och glänsande,

ypperst bland tiotusen.

11Hans huvud är finaste guld,

hans lockar liknar dadelklasar,

svarta som korpen.

12Hans ögon är som duvor

vid strömmande vatten,

de badar i mjölk,

de sitter vid fullhetens rand.

13Hans kinder är som kryddsängar,

där doftande örter växer.

Hans läppar är liljor,

de dryper av flytande myrra.

14Hans armar är stavar av guld,

besatta med krysoliter,

hans mage en skiva av elfenben,

överströdd med safirer.

15Hans lår är pelare av alabaster

på socklar av guld.

Hans gestalt är som Libanon,

ståtlig som dess cedrar.

16Hans gom är sötma,

allt hos honom är begärligt.

Sådan är min vän,

sådan är min käraste,

ni Jerusalems döttrar.

6
Kör

61Vart har din vän gått,

du skönaste bland kvinnor,

vart har din vän tagit vägen?

Låt oss hjälpa dig att söka!

Hon

2Min vän har gått ner till sin trädgård,

till kryddsängarna.

Där vallar han sin hjord

och plockar liljor.

3Jag är min väns och han är min,

han som vallar sin hjord bland liljor.

Han

4Du är skön som Tirsa, min älskade,

ljuvlig som Jerusalem,

skrämmande som stjärnornas här.

5Vänd bort din blick,

den gör mig förvirrad.

Ditt hår är som en flock getter

som strömmar utför Gilead.

6Dina tänder är som en flock tackor

som stiger ur badet,

alla har tvillingar,

ingen är utan lamm.

7Som ett kluvet granatäpple

skimrar din tinning bakom slöjan.

8Sextio är drottningarna,

åttio är bihustrurna

och oräkneliga de unga kvinnorna.

9Men hon är en enda,

min duva, min fulländade,

den enda för sin mor,

fullkomlig för den som fött henne.

Flickorna ser henne och prisar henne lycklig,

hon hyllas av drottningar och bihustrur:

10»Vem är hon som strålar som morgonrodnaden,

skön som den vita månen,

fullkomlig som den heta solen,

skrämmande som stjärnornas här?«

11Jag gick ner till valnötslunden

för att se det knoppas i dalen,

för att se om vinstocken skjutit skott,

om granatträden gått i blom.

12[---]

Kör

13Vänd dig, vänd dig, flicka från Shulem,

vänd dig, vänd dig, så att vi ser dig!

Hon

Varför vill ni se på flickan från Shulem,

där hon dansar mellan leden?

7
Han

71Dina sandalklädda fötter

är så vackra, du furstedotter!

Dina höfters rundning är som ett smycke,

smitt av konstnärshänder.

2Ditt sköte är en kupad skål

— må vinet aldrig saknas!

Din mage är en hög av vete,

omgärdad av liljor.

3Dina bröst är som två hjortkalvar,

som gasellens tvillingkid.

4Din hals är ett elfenbenstorn,

dina ögon som Heshbons dammar

vid porten mot Bat-Rabbim.

Din näsa är som Libanontornet,

som vetter mot Damaskus.

5Ditt huvud höjer sig som Karmel,

hårsvallet skimrar som purpur,

en kung är fångad i lockarna.

6Vad du är skön och ljuvlig,

min älskade, min vällust.

7Din växt liknar palmens,

dina bröst är som klasar.

8Jag tänker: Jag vill upp i den palmen,

gripa tag i dess krona.

Dina bröst skall vara som druvklasar,

din andedräkt som doften av äpplen,

9din mun som det finaste vin,

som flödar över i min

och fuktar läppar och tänder.

Hon

10Jag är min väns,

till mig står hans lust.

11Kom, min vän,

låt oss gå ut på fälten

och övernatta bland hennabuskarna.

12Låt oss tidigt gå ut i vingårdarna

och se om vinstocken skjutit skott,

om knopparna har öppnat sig,

om granatträden gått i blom.

Där skall jag ge dig min kärlek.

13Kärleksäpplena doftar,

vid vår dörr finns härliga frukter,

nya och gamla.

Dem har jag sparat åt dig, min vän.