Bibel 2000 (B2000)
4
Han

41Vad du är skön, min älskade,

vad du är skön!

Dina ögon är duvor

bakom din slöja.

Ditt hår är som en flock getter

som strömmar utför Gileads berg.

2Dina tänder är som en flock tackor

som stiger ur badet för att klippas,

alla har tvillingar,

ingen är utan lamm.

3Som ett klarrött band är dina läppar,

din mun är ljuvlig.

Som ett kluvet granatäpple

skimrar din tinning bakom slöjan.

4Som Davids torn är din hals

med rader av stenar,

där tusen sköldar hänger

och kämparnas alla koger.

5Dina bröst är som två hjortkalvar,

som gasellens tvillingkid,

betande bland liljor.

6Tills vinden vaknar

och skuggorna flyr

vill jag besöka myrraberget,

välluktens kulle.

7Allt hos dig är skönt, min älskade,

hos dig finns ingen brist.

8Kom, min brud, från Libanon,

kom från Libanon, kom hit!

Stig ner från Amanas topp,

från toppen av Senir och Hermon,

från lejonens hålor,

från leopardernas berg.

9Du har fångat mitt hjärta, min syster och brud,

med en enda blick har du fångat mitt hjärta,

med en enda länk av din halskedja.

10Vad din kärlek är skön,

min syster och brud,

din kärlek är ljuvare än vin,

din balsam ljuvare än alla dofter.

11Av sötma dryper dina läppar, min brud,

din tunga gömmer honung och mjölk,

dina kläder doftar som Libanon.

12En inhägnad trädgård är min syster och brud,

en inhägnad trädgård, en förseglad källa.

13I din lustgård växer

granatträd med härliga frukter,

henna och nardus,

14nardus och saffran, kalmus och kanel,

alla slags doftrika träd,

myrra och aloe

och finaste kryddor.

15Du är trädgårdens källa,

en brunn med friskt vatten,

bäckar från Libanon.

Hon

16Vakna, nordanvind! Sunnanvind, kom!

Blås genom min trädgård,

så att dess vällukter flödar!

Må min vän komma till sin trädgård

och njuta dess härliga frukter!

5
Han

51Jag kommer till min trädgård,

min syster och brud.

Jag plockar min myrra och mina kryddor,

jag smakar mina bikakor och min honung,

jag dricker mitt vin och min mjölk.

Kör

Ät, ni älskande, och drick!

Berusa er av kärlek!

Hon

2Jag sov, men mitt hjärta var vaket.

Hör, min vän knackar på:

»Öppna för mig, min syster, min älskade,

min duva, min fulländade!

Mitt hår är fuktigt av dagg,

mina lockar våta av nattens droppar.«

3Jag har tagit av mig linnet,

skall jag ta på det igen?

Jag har tvättat mina fötter,

skall jag smutsa ner dem igen?

4Min vän sticker handen genom gluggen

och får mitt inre att skälva.

5Jag stiger upp för att öppna för min vän,

och mina händer dryper av myrra.

Från fingrarna rinner myrra

över dörrens regel.

6Jag öppnar för min vän,

men min vän har gått.

Jag blir utom mig, han är borta,

jag söker honom men finner honom inte,

jag ropar, men han svarar inte.

7Väktarna finner mig,

de som går runt i staden.

De slår mig, de gör mig illa.

Murarnas väktare sliter av mig sjalen.

8Jag besvär er, Jerusalems döttrar:

om ni finner min vän,

tala om för honom

att jag är sjuk av kärlek!

Kör

9Vad skiljer din vän från andra,

du skönaste bland kvinnor,

vad skiljer din vän från andra,

vad får dig att besvärja oss så?

Hon

10Min vän är röd och glänsande,

ypperst bland tiotusen.

11Hans huvud är finaste guld,

hans lockar liknar dadelklasar,

svarta som korpen.

12Hans ögon är som duvor

vid strömmande vatten,

de badar i mjölk,

de sitter vid fullhetens rand.

13Hans kinder är som kryddsängar,

där doftande örter växer.

Hans läppar är liljor,

de dryper av flytande myrra.

14Hans armar är stavar av guld,

besatta med krysoliter,

hans mage en skiva av elfenben,

överströdd med safirer.

15Hans lår är pelare av alabaster

på socklar av guld.

Hans gestalt är som Libanon,

ståtlig som dess cedrar.

16Hans gom är sötma,

allt hos honom är begärligt.

Sådan är min vän,

sådan är min käraste,

ni Jerusalems döttrar.

6
Kör

61Vart har din vän gått,

du skönaste bland kvinnor,

vart har din vän tagit vägen?

Låt oss hjälpa dig att söka!

Hon

2Min vän har gått ner till sin trädgård,

till kryddsängarna.

Där vallar han sin hjord

och plockar liljor.

3Jag är min väns och han är min,

han som vallar sin hjord bland liljor.

Han

4Du är skön som Tirsa, min älskade,

ljuvlig som Jerusalem,

skrämmande som stjärnornas här.

5Vänd bort din blick,

den gör mig förvirrad.

Ditt hår är som en flock getter

som strömmar utför Gilead.

6Dina tänder är som en flock tackor

som stiger ur badet,

alla har tvillingar,

ingen är utan lamm.

7Som ett kluvet granatäpple

skimrar din tinning bakom slöjan.

8Sextio är drottningarna,

åttio är bihustrurna

och oräkneliga de unga kvinnorna.

9Men hon är en enda,

min duva, min fulländade,

den enda för sin mor,

fullkomlig för den som fött henne.

Flickorna ser henne och prisar henne lycklig,

hon hyllas av drottningar och bihustrur:

10»Vem är hon som strålar som morgonrodnaden,

skön som den vita månen,

fullkomlig som den heta solen,

skrämmande som stjärnornas här?«

11Jag gick ner till valnötslunden

för att se det knoppas i dalen,

för att se om vinstocken skjutit skott,

om granatträden gått i blom.

12[---]

Kör

13Vänd dig, vänd dig, flicka från Shulem,

vänd dig, vänd dig, så att vi ser dig!

Hon

Varför vill ni se på flickan från Shulem,

där hon dansar mellan leden?