11Sångernas sång, av Salomo.
2Kyssar vill jag dricka ur hans mun!
— Din kärlek är ljuvare än vin.
3Ljuvligt doftar din balsam,
som Turak-balsam är ditt namn,
och kvinnorna älskar dig.
4Ta mig med, låt oss skynda,
för mig, konung, till ditt rum.
Vi skall jubla och glädjas över dig
och prisa din kärlek högre än vin.
Med rätta älskar de dig.
5Jag är svart och skön,
ni Jerusalems döttrar,
svart som Kedars tält,
som Shalmas hyddor.
6Bry er inte om att jag är svart,
att solen har bränt mig.
Min mors söner grälade på mig,
de satte mig att vakta vingårdarna.
Min egen vingård vaktade jag inte.
7Säg mig, min käraste,
var du vallar din hjord
och var du rastar vid middagstid,
så att jag inte förirrar mig
till dina vänners hjordar.
8Vet du inte det,
du skönaste bland kvinnor,
så följ bara fårens spår
och låt dina killingar beta
vid herdarnas läger.
9Vid ett sto i faraos spann
vill jag likna dig, min älskade.
10Dina vackra kinder smyckas av hängen,
din hals av pärlor.
11Hängen av guld skall vi göra åt dig
med kulor av silver.
12När kungen ligger på sin bädd
sprider min nardus sin doft.
13Min vän är som knytet med myrra,
som vilar mellan mina bröst.
14Min vän är en klase hennablom
i En-Gedis vingårdar.
15Vad du är skön, min älskade,
vad du är skön!
Dina ögon är duvor.
16Vad du är skön, min vän,
ja, du är ljuvlig!
Grönskande är vårt läger,
17cedrarna är bjälkar i vårt hus,
cypresserna vårt tak.
21Jag är en vildros på Sharons slätt,
en lilja i dalen.
2Som en lilja bland tistlar
är min älskade bland flickor.
3Som ett äppelträd i skogen
är min vän bland de unga männen.
Jag njuter av att sitta i dess skugga,
dess frukt är söt för min gom.
4Han för mig till vinhuset
under sin kärleks fana.
5Styrk mig med druvkakor,
vederkvick mig med äpplen,
jag är sjuk av kärlek.
6Mitt huvud vilar på hans vänstra arm,
hans högra omfamnar mig.
7Jag besvär er, Jerusalems döttrar,
vid fältens gaseller och hindar:
stör inte kärleken, väck den inte,
förrän den själv vill.
8Hör, min vän kommer!
Där är han,
han springer över bergen,
dansar fram över höjderna.
9Min vän är lik en gasell,
lik en ung hjort.
Där står han vid vår gavel,
spanar genom fönstret,
tittar in genom gallret.
10Min vän säger till mig:
Kom, min älskade,
min vackra flicka, kom ut!
11Vintern är över,
regntiden är förbi.
12Marken täcks av blommor,
sångens tid är inne,
turturduvan hörs i vårt land.
13Fikonträdet får kart,
vinstocken går i doftande blom.
Kom, min älskade,
min vackra flicka, kom ut!
14Min duva bland bergets klyftor,
i klipphyllans gömsle,
låt mig se dig,
låt mig höra din röst!
Din röst är ljuv,
din gestalt så skön.
15Fånga rävarna åt oss,
de små rävarna,
som härjar i vingårdarna,
våra vingårdar som går i blom.
16Min vän är min och jag är hans,
han som vallar sin hjord bland liljor.
17Tills vinden vaknar
och skuggorna flyr,
ströva omkring, min vän,
som en gasell, som en ung hjort
på de kryddoftande bergen.
31På min bädd om natten
söker jag den jag har kär.
Jag söker men finner honom inte.
2Jag vill stiga upp och gå runt i staden,
på gatorna och över torgen,
och söka den jag har kär.
Jag söker men finner honom inte.
3Väktarna finner mig,
de som går runt i staden.
»Har ni sett den jag har kär?«
4Knappt har jag lämnat dem
förrän jag finner den jag har kär.
Jag tar fatt honom och släpper honom inte
förrän jag fört honom till min mors hus,
till kammaren hos henne som fött mig.
5Jag besvär er, Jerusalems döttrar,
vid fältens gaseller och hindar:
stör inte kärleken, väck den inte,
förrän den själv vill.
6Vem är hon som kommer ur öknen
i en pelare av rök,
omvärvd av myrra och rökelse
och kryddhandlarens alla dofter?
7Se, där är Salomos bärstol!
Sextio kämpar omger den,
sextio av Israels kämpar,
8alla beväpnade med svärd
och övade i strid,
var och en med sitt svärd vid höften
mot nattens fasor.
9Sin bärstol lät kung Salomo bygga
av trä från Libanon,
10med stolpar av silver,
ryggstöd av guld,
säte av purpurtyg
och insidan klädd med ebenholts.
Jerusalems döttrar, 11kom ut,
Sions döttrar, skåda kung Salomo
och kronan hans mor har krönt honom med
på hans bröllopsdag,
på hans glädjedag.