Bibel 2000 (B2000)
6

61och bli inte fiende i stället för vän.

Dåligt rykte ger skam och nesa;

så går det syndaren med hans lösa prat.

2Låt dig inte hetsas upp av ditt egensinne,

det sliter sönder din styrka som en tjur.

3Du förtär dina blad och fördärvar dina frukter,

och själv står du kvar som ett förtorkat träd.

4En människas ondska förstör henne själv

och gör henne till åtlöje bland fienderna.

Om vänskap

5Vackra ord ger många vänner,

den som talar väl blir väl bemött.

6Stå på god fot med många,

men var förtrolig med en bland tusen.

7Vill du ha en vän, så pröva honom först,

och ge honom inte ditt förtroende genast.

8Ty somliga är vänner bara när det passar dem

och stannar inte hos dig i nödens stund.

9Somliga vänner förvandlas till fiender

och skämmer ut dig genom att röja er osämja.

10Somliga vänner är gärna gäster vid ditt bord

men stannar inte hos dig i nödens stund.

11När du har framgång vill de vara som du

och tar sig ton mot ditt husfolk.

12Men går det utför med dig blir de motståndare

och gör sig osynliga för dig.

13Håll dig undan för dina fiender

och se upp med dina vänner!

14En trogen vän är ett starkt värn.

Att finna en sådan är att finna en skatt.

15En trogen vän är ett omätligt värde,

en tillgång som inte kan vägas på våg.

16En trogen vän är en livgivande dryck,

och den gudfruktige finner en sådan.

17Den gudfruktige väljer sina vänner rätt,

ty de som står honom nära liknar honom själv.

Vägen till visheten

18Mitt barn, låt dig fostras alltifrån ungdomen,

då finner du visheten ännu på ålderns höst.

19Närma dig visheten likt en som plöjer och sår:

vänta på hennes goda skörd.

Ty med det arbetet strävar du en kort tid

och får strax smaka den frukt hon ger.

20Hur svår är inte visheten för den som saknar fostran!

Den tanklöse orkar inte med henne.

21Hon blir en alltför tung lyftesten för honom,

och han släpper henne snart.

22Ty visheten förtjänar sitt rykte:

hon är inte tillgänglig för alla.

23Lyssna, mitt barn, hör på min maning

och förkasta inte mitt råd.

24Stick dina fötter i vishetens fjättrar

och huvudet i hennes halsträ.

25Lyft upp henne på ryggen och bär henne,

förarga dig inte över hennes bojor.

26Sök dig till henne av hela ditt hjärta,

och följ hennes vägar av all din kraft.

27Spana och leta, så skall hon visa sig för dig,

och har du väl fått tag i henne, så släpp henne inte.

28Till slut skall du finna den vila hon ger,

och hon förvandlas och ger dig glädje.

29Då blir hennes fjättrar din starka rustning

och hennes halsträ din lysande festdräkt.

30Ty hennes ok är ett smycke av guld,

och hennes bojor är purpurband.

31Du får klä dig i henne som i en lysande dräkt

och sätta festkransen på ditt huvud.

32Om du vill, mitt barn, skall du få fostran,

och strävar du ivrigt blir du skarpsinnig.

33Om du lyssnar med glädje lär du dig,

och håller du öronen öppna blir du vis.

34Ställ dig mitt bland de gamla

och ta till dig deras kloka ord.

35Lyssna villigt till allt tal om upphöjda ting,

låt inga visdomsord undgå dig.

36Finner du en förståndig man, så stig tidigt upp,

och låt dina fötter nöta hans tröskel.

37Tänk på Herrens befallningar,

och begrunda alltid hans bud;

han skall skänka ditt sinne stadga

och ge dig den vishet du begär.