Bibel 2000 (B2000)
51

En bön av Jesus, Syraks son

511Jag vill tacka dig, herre och konung,

och lovsjunga dig, Gud, min räddare.

Jag vill prisa ditt namn,

2ty du blev min beskyddare och hjälpare,

du räddade mig från undergången,

från fällan som förtalaren gillrade,

från läpparna som spred ut lögner.

Inför mina fienders angrepp

kom du till min hjälp, 3och du räddade mig,

rik som du är på barmhärtighet och ära,

från käftar som var beredda att sluka mig,

från händer som ville ta mitt liv,

från alla de faror jag råkat i,

4från kvävande eld som omgav mig,

ut ur lågor som jag inte hade tänt,

5ur djupet av dödsrikets innandömen,

från orena tungor och lögnaktigt tal.

6Inför kungen blev jag brottsligt förtalad,

en dödlig fara hotade mig,

och jag var på väg ner i dödsriket.

7De kringrände mig från alla håll,

och ingen kom till min räddning;

jag såg efter mänsklig hjälp men fann ingen.

8Då kom jag ihåg din barmhärtighet, Herre,

och den godhet du visat i evighet:

du befriar dem som tåligt väntar på dig,

och du räddar dem ur fiendernas våld.

9Och jag höjde mitt bönerop från jorden

och bad om räddning från döden,

10jag åkallade Herren, min fader:

»Överge mig inte i nödens tid,

när jag står hjälplös mot övermodet,

11så skall jag inte tröttna att prisa ditt namn;

jag skall lovsjunga och tacka dig.«

Och min bön blev hörd,

12du räddade mig från undergången

och befriade mig i farans stund.

Därför vill jag tacka och prisa dig

och välsigna Herrens namn.

En dikt om vägen till vishet

13När jag ännu var ung, före mina resor,

sökte jag öppet visheten i min bön.

14Framför templet stod jag då och bad om den,

och till min sista stund är den målet för min strävan.

15Från blomningen till druvans mognad

beredde den mig glädje.

Jag höll mig på raka vägar,

ända från ungdomen följde jag dess spår.

16En kort tid lyssnade jag och tog emot,

och stor var den lärdom jag vann.

17Det gick mig väl tack vare visheten

— honom som gav mig den vill jag ära —

18ty jag föresatte mig att leva efter den;

jag strävade lidelsefullt efter det goda,

och jag skall aldrig stå med skam.

19Jag kämpade hårt för dess skull,

jag var alltid noga med att lyda lagen.

Jag sträckte mina händer mot höjden

i sorg över att jag felat mot visheten.

20Jag riktade in mitt sinne mot den,

och tack vare min renhet fann jag den.

Med den fick jag genast ett gott förstånd,

och därför blir jag aldrig övergiven.

21Mitt innersta brann av min strävan efter den;

så gjorde jag också ett gott förvärv.

22Herren lönade mig med talets gåva,

och med den vill jag prisa honom.

23Kom hit till mig, ni olärda,

och bli gäster i lärdomens hus.

24Varför lider ni ännu brist på detta,

varför låter ni era själar törsta så?

25Jag har tagit till orda och talat,

förse er nu utan kostnad.

26Böj nacken under oket,

så skall era själar få lärdom;

den kan ni finna på nära håll.

27Se på mig: en kort tid ansträngde jag mig,

och jag har vunnit stor frid.

28Ge gärna en stor summa silver för lärdomen,

med den kan ni skaffa er mycket guld.

29Må ni kunna glädja er åt Herrens barmhärtighet

och aldrig stå med skam för att ni prisat honom.

30Utför er uppgift innan tiden gått ut,

så ger han er lönen när hans tid är inne.