Bibel 2000 (B2000)
50

Översteprästen Simon

50150:1 Simon, Onias son Överstepräst tiden före och närmast efter år 200 f.Kr., känd från rabbinsk tradition och från Josefus, som också nämner hans byggnadsarbeten i Jerusalem.Översteprästen Simon, Onias son,

lät på sin tid reparera helgedomen

och sätta templet i stånd.

2Av honom lades grunden till murverk av dubbel höjd,

ett högt fundament för templets ringmur.

3

50:3
1~Kung 7:23–26
50:3 Havet Det väldiga bronskaret i Salomos tempel (1 Kung 7:23–26).På hans tid grävdes en reservoar,

en damm lika stor som Havet i omkrets.

4Han var mån om att skydda sitt folk mot olycka

och stärkte stadens försvar mot belägringar.

5

50:5
2~Mos 30:1–8
Luk 1:10,213~Mos 16:2–28
50:5 rummet bakom förhänget I templet fanns ett yttre förhänge framför ingången till tempelhuset (jfr 2 Mos 26:36, »ett draperi«), medan ett inre avskärmade »det allra heligaste«. Här menas troligen det förstnämnda: översteprästen kommer ut efter det dagliga rökelseoffret (2 Mos 30:7). Skulle det inre avses gäller skildringen försoningsdagen (3 Mos 16), den enda dag på året då översteprästen beträdde det allra heligaste.Hur skön var han inte att se i kretsen av sitt folk,

när han trädde ut ur rummet bakom förhänget:

6han var som morgonstjärnan bland molnen,

som fullmånen på festdagarna,

7som solen när den lyser på den Högstes tempel,

som regnbågen när den skimrar bland glänsande moln,

8

50:8 f.
Syr 39:13
som blommande rosor i vårens tid,

som liljor där källsprång bryter fram,

som skogarna på Libanon en sommardag,

9som brinnande rökelse på fyrfatet,

som ett kärl, hamrat av gediget guld

och prytt med alla slags ädla stenar,

10som ett olivträd, dignande av frukt,

och som en cypress som når ända upp bland molnen.

11

50:11
Syr 45:7–13+
50:11 steg upp på det heliga altaret Brännofferaltaret hade kvadratisk grundplan och var en hög konstruktion med avsatser. På en långsamt sluttande ramp steg prästerna upp till offerhärden.När han tog på sig den lysande skruden

och klädde sig i sin fulla ståt

och sedan steg upp på det heliga altaret,

spred han glans över hela tempelgården.

12

50:12 f.
3~Mos 9:12
Och när prästerna räckte honom köttstyckena

medan han själv stod vid altarhärden,

stod hans bröder i en ring runt honom;

de var som en cederskog på Libanon,

som dadelpalmer omgav de honom.

13Alla Arons söner stod där i sin glans

med offergåvorna till Herren i sina händer

inför hela Israels menighet.

14Som avslutning av altartjänsten

fulländade han offret till allhärskaren, den Högste:

15

50:15
4~Mos 28:7
29:6
50:15 druvans blod Dryckesoffer av vin hörde till alla regelbundna offer (4 Mos 28–29).han sträckte ut handen efter offerskålen

och lät druvans blod rinna ut.

Han hällde det över altarets fundament

till vällukt åt den Högste, konungen över allt.

16

50:16–19
4~Mos 10:8,10
2~Krön 29:26–30
Syr 47:9
Då bröt Arons söner tystnaden:

de blåste i silvertrumpeterna

och lät dem ljuda med mäktig klang,

för att den Högste skulle minnas folket.

17I samma ögonblick föll de allesammans

på en gång ner med ansiktet mot marken

för att tillbe sin herre,

allhärskaren, den högste Guden.

18Kören stämde upp sin lovsång,

den sköna musiken ljöd med full styrka,

19och Herrens, den Högstes, folk låg försänkt

i bön inför den Barmhärtige,

tills den heliga ceremonin var fullbordad

och de hade avslutat gudstjänsten.

20

50:20
3~Mos 9:22
4~Mos 6:22–27
Syr 45:15
50:20 uttala hans namn Den växande skyggheten för Guds namn medförde att det bara fick uttalas av översteprästen i gudstjänsten. Namn. Herren.Då steg översteprästen ner och lyfte sina händer

över israeliternas hela menighet

för att utdela Herrens välsignelse

och med stolthet uttala hans namn.

21Och ännu en gång föll folket ner

för att ta emot välsignelsen från den Högste.

Författarens slutord

22Och nu må ni prisa hela världens Gud,

han som överallt gör storverk,

som låter oss leva i ära ända från födelsen

och alltid visar oss barmhärtighet.

23Må han ge oss glädje i hjärtat

och skänka Israel fred i våra dagar,

så som det var för länge sedan.

24Må hans barmhärtighet aldrig överge oss,

och må han sända oss befrielsen när hans tid är inne.

25Två folk fyller mig med vämjelse,

och det tredje är inte ens något folk:

26

50:26
1~Mos 36:81~Sam 4:1
2~Kung 17:24–41
50:26 de som bor i Seirs bergstrakter Dvs. edomeerna eller idumeerna, här sammanställda med arvfienden filisteerna och samarierna («människorna i Shekem«). V. 22–24 är bokens egentliga slutord men följs av tillägg, i detta fall en påminnelse om yttre hot mot den tillönskade freden; jfr Ps 120:5 ff.; 125:4 f.de som bor i Seirs bergstrakter, filisteerna

och de dåraktiga människorna i Shekem.

27

50:27
Syr 24:30–34
50:27 Jesus, Syrak Elasars son Enligt den hebreiska texten »Simon, son till Jeshua, son till Elasar, son till Sira«; Tabell 5, Bihang till Syr. Avvikelsen kan bero på textfel (förblandning med översteprästen Simon i v. 1).En lära som ger förstånd och kunskap

har skrivits ner i denna bok

av Jesus, Syrak Elasars son, från Jerusalem,

som lät vishet strömma ur sitt hjärta.

28Lycklig den som studerar detta,

som tar det till sitt hjärta och blir vis.

29

50:29
Syr 1:1434:14–20
Ty den som lever efter det får kraft till allt:

det är gudsfruktans väg han följer.