Bibel 2000 (B2000)
50

Översteprästen Simon

501Översteprästen Simon, Onias son,

lät på sin tid reparera helgedomen

och sätta templet i stånd.

2Av honom lades grunden till murverk av dubbel höjd,

ett högt fundament för templets ringmur.

3På hans tid grävdes en reservoar,

en damm lika stor som Havet i omkrets.

4Han var mån om att skydda sitt folk mot olycka

och stärkte stadens försvar mot belägringar.

5Hur skön var han inte att se i kretsen av sitt folk,

när han trädde ut ur rummet bakom förhänget:

6han var som morgonstjärnan bland molnen,

som fullmånen på festdagarna,

7som solen när den lyser på den Högstes tempel,

som regnbågen när den skimrar bland glänsande moln,

8som blommande rosor i vårens tid,

som liljor där källsprång bryter fram,

som skogarna på Libanon en sommardag,

9som brinnande rökelse på fyrfatet,

som ett kärl, hamrat av gediget guld

och prytt med alla slags ädla stenar,

10som ett olivträd, dignande av frukt,

och som en cypress som når ända upp bland molnen.

11När han tog på sig den lysande skruden

och klädde sig i sin fulla ståt

och sedan steg upp på det heliga altaret,

spred han glans över hela tempelgården.

12Och när prästerna räckte honom köttstyckena

medan han själv stod vid altarhärden,

stod hans bröder i en ring runt honom;

de var som en cederskog på Libanon,

som dadelpalmer omgav de honom.

13Alla Arons söner stod där i sin glans

med offergåvorna till Herren i sina händer

inför hela Israels menighet.

14Som avslutning av altartjänsten

fulländade han offret till allhärskaren, den Högste:

15han sträckte ut handen efter offerskålen

och lät druvans blod rinna ut.

Han hällde det över altarets fundament

till vällukt åt den Högste, konungen över allt.

16Då bröt Arons söner tystnaden:

de blåste i silvertrumpeterna

och lät dem ljuda med mäktig klang,

för att den Högste skulle minnas folket.

17I samma ögonblick föll de allesammans

på en gång ner med ansiktet mot marken

för att tillbe sin herre,

allhärskaren, den högste Guden.

18Kören stämde upp sin lovsång,

den sköna musiken ljöd med full styrka,

19och Herrens, den Högstes, folk låg försänkt

i bön inför den Barmhärtige,

tills den heliga ceremonin var fullbordad

och de hade avslutat gudstjänsten.

20Då steg översteprästen ner och lyfte sina händer

över israeliternas hela menighet

för att utdela Herrens välsignelse

och med stolthet uttala hans namn.

21Och ännu en gång föll folket ner

för att ta emot välsignelsen från den Högste.

Författarens slutord

22Och nu må ni prisa hela världens Gud,

han som överallt gör storverk,

som låter oss leva i ära ända från födelsen

och alltid visar oss barmhärtighet.

23Må han ge oss glädje i hjärtat

och skänka Israel fred i våra dagar,

så som det var för länge sedan.

24Må hans barmhärtighet aldrig överge oss,

och må han sända oss befrielsen när hans tid är inne.

25Två folk fyller mig med vämjelse,

och det tredje är inte ens något folk:

26de som bor i Seirs bergstrakter, filisteerna

och de dåraktiga människorna i Shekem.

27En lära som ger förstånd och kunskap

har skrivits ner i denna bok

av Jesus, Syrak Elasars son, från Jerusalem,

som lät vishet strömma ur sitt hjärta.

28Lycklig den som studerar detta,

som tar det till sitt hjärta och blir vis.

29Ty den som lever efter det får kraft till allt:

det är gudsfruktans väg han följer.