4¹Mitt barn, beröva inte den fattige hans uppehälle,

låt honom inte vänta med bedjande blick.

²Såra inte den som svälter,

väck inte förbittring hos en man som lider brist.

³Upprör inte mer ett redan bittert hjärta,

låt inte den som tigger vänta på din gåva.

⁴Avvisa inte den som ber om hjälp i sin nöd,

vänd dig inte bort från den fattige.

⁵Vänd inte bort blicken från den som tigger,

ge honom inte skäl att förbanna dig,

⁶ty om han förbannar dig i sin själs bitterhet

skall hans skapare höra hans bön.

⁷Gör dig omtyckt i folkförsamlingen,

och böj ditt huvud för den mäktige.

⁸Lyssna på den fattige

och svara honom vänligt och anspråkslöst.

⁹Rädda den förtryckte från förtryckaren;

var oförfärad när du fäller din dom.

¹⁰Var som en far för de faderlösa

och i makens ställe för deras mor.

Då skall du bli som en son till den Högste,

mer än din mor skall han älska dig.

Hur visheten fostrar en människa

¹¹Visheten ger sina söner framgång

och tar sig an dem som söker henne.

¹²Att älska henne är att älska livet,

rik på lycka blir den som vaknar tidigt för hennes skull.

¹³Den som äger henne vinner ära,

och där hon går in följer Herrens välsignelse med.

¹⁴De som tjänar henne gör tjänst inför den Helige,

och de som älskar henne blir älskade av Herren.

¹⁵Den som lyder henne skall döma folken,

och den som följer henne kan vila tryggt.

¹⁶Om han litar på henne blir hon hans egendom

och förblir i hans efterkommandes ägo.

¹⁷Ty först leder hon honom på slingrande vägar,

hon låter honom känna ängslan och skräck

och ger honom ingen ro med sin hårdhänta fostran

förrän han litar fullkomligt på henne.

Hon prövar honom med sina krav,

¹⁸men sedan går hon raka vägen tillbaka till honom,

ger honom glädje och röjer sina hemligheter för honom.

¹⁹Men lockas han vilse, överger hon honom

och lämnar honom åt undergången.

Den rätta tiden för blygsel och för frimodighet

²⁰Ta tillfället i akt, men sky det onda.

Blygs inte över dig själv.

²¹Ty det finns en blygsel som för med sig synd,

och det finns en blygsel som ger ära och beröm.

²²Ta inte hänsyn till person — då skadar du dig själv.

Var inte undfallande — det blir din olycka.

²³Håll inte tillbaka ett ord i rättan tid,

²⁴ty orden röjer visheten

och talet en människas fostran.

²⁵Säg inte emot sanningen;

om du brister i vett skall du känna skam.

²⁶Blygs inte för att erkänna dina synder,

sök inte hejda en flod i dess lopp.

²⁷Låt inte en dåraktig människa trampa på dig,

och ta inte parti för en härskare.

²⁸Kämpa intill döden för sanningen,

så skall Herren Gud strida för dig.

²⁹Var inte djärv i ord

men trög och slapp i handling.

³⁰Var inte ett rytande lejon i ditt hem,

jaga inte inbillade fel hos ditt husfolk.

³¹Låt inte din hand sträckas ut för att få

men dras tillbaka när det gäller att ge.

5¹Lita inte på din rikedom,

säg inte: »Jag har allt jag behöver.«

²Låt inte din lust och din kraft förleda dig

att leva efter dina egna begär.

³Säg inte: »Över mig befaller ingen«,

ty Herren skall sannerligen ställa dig till svars.

⁴Säg inte: »Jag har syndat, och ingenting hände«,

ty Herren visar tålamod.

⁵Var inte så säker på förlåtelse

att du staplar synd på synd.

⁶Och säg inte: »Hans barmhärtighet är stor,

han kommer att förlåta alla mina synder.«

Ty hos honom finns barmhärtighet, men också vrede,

och hans harm viker inte från syndaren.

⁷Dröj inte med att vända om till Herren,

skjut inte upp det dag efter dag.

Ty Herrens vrede slår utan förvarning

och i straffets stund är det ute med dig.

⁸Lita inte till vad du förvärvat med orätt;

av det får du ingen hjälp på olyckans dag.

Pålitlighet i ord och gärning

⁹Rensa inte säden vid vilken vind som helst,

och slå inte in på varje stig du ser —

så gör syndaren med sitt lösa prat.

¹⁰Var fast i din övertygelse

och pålitlig i ditt tal.

¹¹Var genast beredd att lyssna,

men tänk dig för innan du svarar.

¹²Har du begrepp om saken, så svara din nästa;

om inte, så håll tand för tunga.

¹³Ära liksom vanära följer av ord,

en människas tunga kan bli hennes fall.

¹⁴Se till att du inte får heta bakdantare:

lägg aldrig försåt med dina ord.

Ty en tjuv drar skam över sig,

och en hård dom får den som går med skvaller.

¹⁵Fela varken i stort eller smått,

6¹och bli inte fiende i stället för vän.

Dåligt rykte ger skam och nesa;

så går det syndaren med hans lösa prat.

²Låt dig inte hetsas upp av ditt egensinne,

det sliter sönder din styrka som en tjur.

³Du förtär dina blad och fördärvar dina frukter,

och själv står du kvar som ett förtorkat träd.

⁴En människas ondska förstör henne själv

och gör henne till åtlöje bland fienderna.

Om vänskap

⁵Vackra ord ger många vänner,

den som talar väl blir väl bemött.

⁶Stå på god fot med många,

men var förtrolig med en bland tusen.

⁷Vill du ha en vän, så pröva honom först,

och ge honom inte ditt förtroende genast.

⁸Ty somliga är vänner bara när det passar dem

och stannar inte hos dig i nödens stund.

⁹Somliga vänner förvandlas till fiender

och skämmer ut dig genom att röja er osämja.

¹⁰Somliga vänner är gärna gäster vid ditt bord

men stannar inte hos dig i nödens stund.

¹¹När du har framgång vill de vara som du

och tar sig ton mot ditt husfolk.

¹²Men går det utför med dig blir de motståndare

och gör sig osynliga för dig.

¹³Håll dig undan för dina fiender

och se upp med dina vänner!

¹⁴En trogen vän är ett starkt värn.

Att finna en sådan är att finna en skatt.

¹⁵En trogen vän är ett omätligt värde,

en tillgång som inte kan vägas på våg.

¹⁶En trogen vän är en livgivande dryck,

och den gudfruktige finner en sådan.

¹⁷Den gudfruktige väljer sina vänner rätt,

ty de som står honom nära liknar honom själv.

Vägen till visheten

¹⁸Mitt barn, låt dig fostras alltifrån ungdomen,

då finner du visheten ännu på ålderns höst.

¹⁹Närma dig visheten likt en som plöjer och sår:

vänta på hennes goda skörd.

Ty med det arbetet strävar du en kort tid

och får strax smaka den frukt hon ger.

²⁰Hur svår är inte visheten för den som saknar fostran!

Den tanklöse orkar inte med henne.

²¹Hon blir en alltför tung lyftesten för honom,

och han släpper henne snart.

²²Ty visheten förtjänar sitt rykte:

hon är inte tillgänglig för alla.

²³Lyssna, mitt barn, hör på min maning

och förkasta inte mitt råd.

²⁴Stick dina fötter i vishetens fjättrar

och huvudet i hennes halsträ.

²⁵Lyft upp henne på ryggen och bär henne,

förarga dig inte över hennes bojor.

²⁶Sök dig till henne av hela ditt hjärta,

och följ hennes vägar av all din kraft.

²⁷Spana och leta, så skall hon visa sig för dig,

och har du väl fått tag i henne, så släpp henne inte.

²⁸Till slut skall du finna den vila hon ger,

och hon förvandlas och ger dig glädje.

²⁹Då blir hennes fjättrar din starka rustning

och hennes halsträ din lysande festdräkt.

³⁰Ty hennes ok är ett smycke av guld,

och hennes bojor är purpurband.

³¹Du får klä dig i henne som i en lysande dräkt

och sätta festkransen på ditt huvud.

³²Om du vill, mitt barn, skall du få fostran,

och strävar du ivrigt blir du skarpsinnig.

³³Om du lyssnar med glädje lär du dig,

och håller du öronen öppna blir du vis.

³⁴Ställ dig mitt bland de gamla

och ta till dig deras kloka ord.

³⁵Lyssna villigt till allt tal om upphöjda ting,

låt inga visdomsord undgå dig.

³⁶Finner du en förståndig man, så stig tidigt upp,

och låt dina fötter nöta hans tröskel.

³⁷Tänk på Herrens befallningar,

och begrunda alltid hans bud;

han skall skänka ditt sinne stadga

och ge dig den vishet du begär.