Bibel 2000 (B2000)
4

41Mitt barn, beröva inte den fattige hans uppehälle,

låt honom inte vänta med bedjande blick.

2Såra inte den som svälter,

väck inte förbittring hos en man som lider brist.

3Upprör inte mer ett redan bittert hjärta,

låt inte den som tigger vänta på din gåva.

4Avvisa inte den som ber om hjälp i sin nöd,

vänd dig inte bort från den fattige.

5Vänd inte bort blicken från den som tigger,

ge honom inte skäl att förbanna dig,

6ty om han förbannar dig i sin själs bitterhet

skall hans skapare höra hans bön.

7Gör dig omtyckt i folkförsamlingen,

och böj ditt huvud för den mäktige.

8Lyssna på den fattige

och svara honom vänligt och anspråkslöst.

9Rädda den förtryckte från förtryckaren;

var oförfärad när du fäller din dom.

10Var som en far för de faderlösa

och i makens ställe för deras mor.

Då skall du bli som en son till den Högste,

mer än din mor skall han älska dig.

Hur visheten fostrar en människa

11Visheten ger sina söner framgång

och tar sig an dem som söker henne.

12Att älska henne är att älska livet,

rik på lycka blir den som vaknar tidigt för hennes skull.

13Den som äger henne vinner ära,

och där hon går in följer Herrens välsignelse med.

14De som tjänar henne gör tjänst inför den Helige,

och de som älskar henne blir älskade av Herren.

15Den som lyder henne skall döma folken,

och den som följer henne kan vila tryggt.

16Om han litar på henne blir hon hans egendom

och förblir i hans efterkommandes ägo.

17Ty först leder hon honom på slingrande vägar,

hon låter honom känna ängslan och skräck

och ger honom ingen ro med sin hårdhänta fostran

förrän han litar fullkomligt på henne.

Hon prövar honom med sina krav,

18men sedan går hon raka vägen tillbaka till honom,

ger honom glädje och röjer sina hemligheter för honom.

19Men lockas han vilse, överger hon honom

och lämnar honom åt undergången.

Den rätta tiden för blygsel och för frimodighet

20Ta tillfället i akt, men sky det onda.

Blygs inte över dig själv.

21Ty det finns en blygsel som för med sig synd,

och det finns en blygsel som ger ära och beröm.

22Ta inte hänsyn till person — då skadar du dig själv.

Var inte undfallande — det blir din olycka.

23Håll inte tillbaka ett ord i rättan tid,

24ty orden röjer visheten

och talet en människas fostran.

25Säg inte emot sanningen;

om du brister i vett skall du känna skam.

26Blygs inte för att erkänna dina synder,

sök inte hejda en flod i dess lopp.

27Låt inte en dåraktig människa trampa på dig,

och ta inte parti för en härskare.

28Kämpa intill döden för sanningen,

så skall Herren Gud strida för dig.

29Var inte djärv i ord

men trög och slapp i handling.

30Var inte ett rytande lejon i ditt hem,

jaga inte inbillade fel hos ditt husfolk.

31Låt inte din hand sträckas ut för att få

men dras tillbaka när det gäller att ge.

5

51Lita inte på din rikedom,

säg inte: »Jag har allt jag behöver.«

2Låt inte din lust och din kraft förleda dig

att leva efter dina egna begär.

3Säg inte: »Över mig befaller ingen«,

ty Herren skall sannerligen ställa dig till svars.

4Säg inte: »Jag har syndat, och ingenting hände«,

ty Herren visar tålamod.

5Var inte så säker på förlåtelse

att du staplar synd på synd.

6Och säg inte: »Hans barmhärtighet är stor,

han kommer att förlåta alla mina synder.«

Ty hos honom finns barmhärtighet, men också vrede,

och hans harm viker inte från syndaren.

7Dröj inte med att vända om till Herren,

skjut inte upp det dag efter dag.

Ty Herrens vrede slår utan förvarning

och i straffets stund är det ute med dig.

8Lita inte till vad du förvärvat med orätt;

av det får du ingen hjälp på olyckans dag.

Pålitlighet i ord och gärning

9Rensa inte säden vid vilken vind som helst,

och slå inte in på varje stig du ser —

så gör syndaren med sitt lösa prat.

10Var fast i din övertygelse

och pålitlig i ditt tal.

11Var genast beredd att lyssna,

men tänk dig för innan du svarar.

12Har du begrepp om saken, så svara din nästa;

om inte, så håll tand för tunga.

13Ära liksom vanära följer av ord,

en människas tunga kan bli hennes fall.

14Se till att du inte får heta bakdantare:

lägg aldrig försåt med dina ord.

Ty en tjuv drar skam över sig,

och en hård dom får den som går med skvaller.

15Fela varken i stort eller smått,

6

61och bli inte fiende i stället för vän.

Dåligt rykte ger skam och nesa;

så går det syndaren med hans lösa prat.

2Låt dig inte hetsas upp av ditt egensinne,

det sliter sönder din styrka som en tjur.

3Du förtär dina blad och fördärvar dina frukter,

och själv står du kvar som ett förtorkat träd.

4En människas ondska förstör henne själv

och gör henne till åtlöje bland fienderna.

Om vänskap

5Vackra ord ger många vänner,

den som talar väl blir väl bemött.

6Stå på god fot med många,

men var förtrolig med en bland tusen.

7Vill du ha en vän, så pröva honom först,

och ge honom inte ditt förtroende genast.

8Ty somliga är vänner bara när det passar dem

och stannar inte hos dig i nödens stund.

9Somliga vänner förvandlas till fiender

och skämmer ut dig genom att röja er osämja.

10Somliga vänner är gärna gäster vid ditt bord

men stannar inte hos dig i nödens stund.

11När du har framgång vill de vara som du

och tar sig ton mot ditt husfolk.

12Men går det utför med dig blir de motståndare

och gör sig osynliga för dig.

13Håll dig undan för dina fiender

och se upp med dina vänner!

14En trogen vän är ett starkt värn.

Att finna en sådan är att finna en skatt.

15En trogen vän är ett omätligt värde,

en tillgång som inte kan vägas på våg.

16En trogen vän är en livgivande dryck,

och den gudfruktige finner en sådan.

17Den gudfruktige väljer sina vänner rätt,

ty de som står honom nära liknar honom själv.

Vägen till visheten

18Mitt barn, låt dig fostras alltifrån ungdomen,

då finner du visheten ännu på ålderns höst.

19Närma dig visheten likt en som plöjer och sår:

vänta på hennes goda skörd.

Ty med det arbetet strävar du en kort tid

och får strax smaka den frukt hon ger.

20Hur svår är inte visheten för den som saknar fostran!

Den tanklöse orkar inte med henne.

21Hon blir en alltför tung lyftesten för honom,

och han släpper henne snart.

22Ty visheten förtjänar sitt rykte:

hon är inte tillgänglig för alla.

23Lyssna, mitt barn, hör på min maning

och förkasta inte mitt råd.

24Stick dina fötter i vishetens fjättrar

och huvudet i hennes halsträ.

25Lyft upp henne på ryggen och bär henne,

förarga dig inte över hennes bojor.

26Sök dig till henne av hela ditt hjärta,

och följ hennes vägar av all din kraft.

27Spana och leta, så skall hon visa sig för dig,

och har du väl fått tag i henne, så släpp henne inte.

28Till slut skall du finna den vila hon ger,

och hon förvandlas och ger dig glädje.

29Då blir hennes fjättrar din starka rustning

och hennes halsträ din lysande festdräkt.

30Ty hennes ok är ett smycke av guld,

och hennes bojor är purpurband.

31Du får klä dig i henne som i en lysande dräkt

och sätta festkransen på ditt huvud.

32Om du vill, mitt barn, skall du få fostran,

och strävar du ivrigt blir du skarpsinnig.

33Om du lyssnar med glädje lär du dig,

och håller du öronen öppna blir du vis.

34Ställ dig mitt bland de gamla

och ta till dig deras kloka ord.

35Lyssna villigt till allt tal om upphöjda ting,

låt inga visdomsord undgå dig.

36Finner du en förståndig man, så stig tidigt upp,

och låt dina fötter nöta hans tröskel.

37Tänk på Herrens befallningar,

och begrunda alltid hans bud;

han skall skänka ditt sinne stadga

och ge dig den vishet du begär.