Bibel 2000 (B2000)
48

481Sedan framträdde Elia, den glödande profeten,

vars ord flammade som en fackla.

2Han sände hungersnöd över folket

och blev genom sin heliga iver mångas död.

3Med Herrens ord höll han himlen stängd,

och tre gånger kallade han ner eld därifrån.

4Hur ärad blev du inte, Elia, för dina underverk!

Vem kan berömma sig av att vara din like?

5Du väckte den döde till liv med den Högstes ord,

från dödsriket räddade du honom.

6Du störtade kungar i fördärvet

och lät stormän dö på sjukbädden.

7På Sinai fick du höra om bestraffningen,

på Horeb om domen och vedergällningen.

8Du smorde kungar till hämnare

och profeter till efterträdare åt dig.

9Du fördes till himlen i en flammande stormby,

i en vagn dragen av eldhästar.

10Du är bestämd för den tiden, står det skrivet,

då du skall mildra vreden innan den blossar upp

och vända faderns hjärta till hans son

och återupprätta Jakobs stammar.

11Saliga de som har fått se dig

men också de som har somnat in i kärlek,

ty även vi skall få leva.

12När Elia höljdes i stormbyn

fylldes Elisha av hans ande.

Under sin livstid vek han aldrig för en furste,

och ingen gjorde sig till herre över honom.

13Ingen uppgift var honom för svår,

och efter hans bortgång profeterade hans kropp.

14Medan han levde gjorde han sällsamma ting,

och även efter döden var hans gärningar förunderliga.

15Trots allt detta omvände sig inte folket

och upphörde inte med sina synder

förrän de släpades som krigsbyte från sitt land

och skingrades över hela världen,

så att bara en ringa rest blev kvar av folket,

bland dem en furste av Davids ätt.

16Några av dem gjorde det som behagar Herren,

andra begick ständigt flera synder.

Kungar och profeter i Juda rike

17Hiskia befäste sin stad

och ledde in Gichonkällan i den;

han högg sig genom klippan med yxa

och byggde dammar för vattnet.

18Under hans regering gick Sanherib till angrepp

och sände Rab-Sake mot Hiskia.

Rab-Sake lyfte sin hand mot Sion

och talade övermodigt stora ord.

19Då bävade de, och deras händer darrade;

de våndades som födande kvinnor.

20Men de åkallade Herren, den Barmhärtige,

och sträckte sina händer mot honom.

Den Helige hörde dem genast i sin himmel

och sände dem räddning genom Jesaja;

21han krossade assyriernas här,

hans ängel tillintetgjorde den.

22Ty Hiskia gjorde det som behagar Herren

och följde orubbligt sin fader Davids väg.

Den som ledde honom var Jesaja,

den store profeten, osviklig i sina syner.

23På hans tid vände solen om,

och han förlängde kungens liv.

24Med sin andes kraft såg han vad slutet skall bli

och tröstade dem som sörjde i Sion.

25Han förutsade allt som skall ske i framtiden

och avslöjade det fördolda innan det inträffat.

49

491Minnet av Josia är som en rökelse,

blandad av en skicklig parfymberedare.

Det är sött som honung för varje mun,

det är som sång och spel vid festen.

2Han handlade rätt när han omvände folket

och utplånade de brottsliga skändligheterna.

3Han hade alltid Herren i tankarna,

i en laglös tid stärkte han gudsfruktan.

4Förutom David, Hiskia och Josia

gjorde sig alla skyldiga till brott.

Den Högstes lag övergav de,

och kungarna i Juda gick under.

5Ty de skänkte bort sin makt till andra

och sin ära till ett främmande folk,

6som brände hans utvalda tempelstad

och gjorde dess gator till ödemark.

Det skedde genom Jeremia, 7ty han blev förföljd,

han som i moderlivet helgats till profet,

till att rycka upp, förgöra och förstöra

men också till att bygga upp och plantera.

Fångenskapen och Jerusalems återupprättande

8Hesekiel fick i en syn se Herrens härlighet;

den visade sig för honom på kerubvagnen.

9Han hotade fienderna med slagregn

men lovade välgång åt dem som levt rättfärdigt.

10De tolv profeternas ben må skjuta skott ur graven!

Ty de ingav Jakob nytt mod

och ett fast hopp som blev folkets räddning.

11Hur skall jag nog kunna prisa Serubbabel,

som liknats vid en sigillring på högra handen?

12Sådan var också Jeshua, Josadaks son.

Det var de som på sin tid byggde templet;

de reste en helgedom åt Herren

som skall bestå för evigt i sin härlighet.

13Nehemjas minne skall också leva länge.

Det var han som reste våra fallna murar;

han lät göra portar och bommar

och byggde nytt där våra hus hade stått.

Andra märkesmän

14Ingen har skapats på jorden lik Henok;

så blev han ju också tagen härifrån.

15Inte heller har det fötts en man som Josef;

han blev brödernas herre och folkets stöd,

och hans ben blev väl omhändertagna.

16Sem och Set har blivit ärade bland människor,

men över allt levande i skapelsen står Adam.

50

Översteprästen Simon

501Översteprästen Simon, Onias son,

lät på sin tid reparera helgedomen

och sätta templet i stånd.

2Av honom lades grunden till murverk av dubbel höjd,

ett högt fundament för templets ringmur.

3På hans tid grävdes en reservoar,

en damm lika stor som Havet i omkrets.

4Han var mån om att skydda sitt folk mot olycka

och stärkte stadens försvar mot belägringar.

5Hur skön var han inte att se i kretsen av sitt folk,

när han trädde ut ur rummet bakom förhänget:

6han var som morgonstjärnan bland molnen,

som fullmånen på festdagarna,

7som solen när den lyser på den Högstes tempel,

som regnbågen när den skimrar bland glänsande moln,

8som blommande rosor i vårens tid,

som liljor där källsprång bryter fram,

som skogarna på Libanon en sommardag,

9som brinnande rökelse på fyrfatet,

som ett kärl, hamrat av gediget guld

och prytt med alla slags ädla stenar,

10som ett olivträd, dignande av frukt,

och som en cypress som når ända upp bland molnen.

11När han tog på sig den lysande skruden

och klädde sig i sin fulla ståt

och sedan steg upp på det heliga altaret,

spred han glans över hela tempelgården.

12Och när prästerna räckte honom köttstyckena

medan han själv stod vid altarhärden,

stod hans bröder i en ring runt honom;

de var som en cederskog på Libanon,

som dadelpalmer omgav de honom.

13Alla Arons söner stod där i sin glans

med offergåvorna till Herren i sina händer

inför hela Israels menighet.

14Som avslutning av altartjänsten

fulländade han offret till allhärskaren, den Högste:

15han sträckte ut handen efter offerskålen

och lät druvans blod rinna ut.

Han hällde det över altarets fundament

till vällukt åt den Högste, konungen över allt.

16Då bröt Arons söner tystnaden:

de blåste i silvertrumpeterna

och lät dem ljuda med mäktig klang,

för att den Högste skulle minnas folket.

17I samma ögonblick föll de allesammans

på en gång ner med ansiktet mot marken

för att tillbe sin herre,

allhärskaren, den högste Guden.

18Kören stämde upp sin lovsång,

den sköna musiken ljöd med full styrka,

19och Herrens, den Högstes, folk låg försänkt

i bön inför den Barmhärtige,

tills den heliga ceremonin var fullbordad

och de hade avslutat gudstjänsten.

20Då steg översteprästen ner och lyfte sina händer

över israeliternas hela menighet

för att utdela Herrens välsignelse

och med stolthet uttala hans namn.

21Och ännu en gång föll folket ner

för att ta emot välsignelsen från den Högste.

Författarens slutord

22Och nu må ni prisa hela världens Gud,

han som överallt gör storverk,

som låter oss leva i ära ända från födelsen

och alltid visar oss barmhärtighet.

23Må han ge oss glädje i hjärtat

och skänka Israel fred i våra dagar,

så som det var för länge sedan.

24Må hans barmhärtighet aldrig överge oss,

och må han sända oss befrielsen när hans tid är inne.

25Två folk fyller mig med vämjelse,

och det tredje är inte ens något folk:

26de som bor i Seirs bergstrakter, filisteerna

och de dåraktiga människorna i Shekem.

27En lära som ger förstånd och kunskap

har skrivits ner i denna bok

av Jesus, Syrak Elasars son, från Jerusalem,

som lät vishet strömma ur sitt hjärta.

28Lycklig den som studerar detta,

som tar det till sitt hjärta och blir vis.

29Ty den som lever efter det får kraft till allt:

det är gudsfruktans väg han följer.