Bibel 2000 (B2000)
47

471Efter honom framträdde Natan

som profet på Davids tid.

2Liksom fettet skiljs ut från gemenskapsoffret

blev David utvald bland israeliterna.

3Han lekte med lejon som med killingar

och med björnar som med fårens lamm.

4Det var han som i sin ungdom dödade jätten

och utplånade folkets skam.

Han svingade armen med slungstenen,

och den skrävlande Goljat fälldes till marken.

5Ty han ropade till Herren, den Högste,

och Herren gav hans hand styrka

att fälla den väldige krigaren

och vinna makt åt sitt folk.

6Därför blev han ärad som segrare över tiotusenden,

han blev prisad för att Herren välsignat honom,

och han erbjöds den ärofulla kronan.

7Ty han krossade motståndarna runt omkring

och förintade sina fiender filisteerna;

ända tills nu har deras makt varit bruten.

8I allt han gjorde tackade han Herren

och hyllade den Helige och Högste.

Av allt hjärta sjöng han sin skapares lov

och betygade honom sin kärlek.

9Han utsåg sångare för altartjänsten,

vilkas röster skulle klinga i sköna melodier.

10Han införde ett storslaget högtidsfirande

och utformade för all framtid de fester

då det heliga namnet skall prisas

och sången ljuda i templet från tidig morgon.

11Herren tog bort hans synder

och befäste hans makt för evigt;

han slöt ett förbund med honom om kungadömet

och den ärofulla tronen i Israel.

Salomo

12Efter honom följde hans vise son,

som tack vare fadern fick ett liv i trygghet.

13Under Salomos regering rådde fred,

ty Gud gav honom lugn på alla sidor,

så att han kunde resa ett tempel åt hans namn

och bygga helgedomen som består i evighet.

14Hur vis var du inte i din ungdom!

Du svällde som en flod av klokhet,

15ditt förstånd flödade över jorden,

och du spred dina sinnrika tänkespråk över den.

16Ditt rykte nådde avlägsna öar,

du blev älskad för freden under ditt styre.

17För dina sånger, dina ordspråk och visdomsord

och för din tydningskonst blev du beundrad över världen.

18I Herren Guds namn

— han som kallas Israels Gud —

samlade du guld som om det var tenn

och hopade silver som om det var bly.

19Men du gav dig hän åt kvinnor

och lät dem få makt över dig.

20Du fläckade ditt rykte

och besudlade dina ättlingar,

så att du drog vreden över dina barn

och bittert fick ångra din dårskap.

21Väldet delades i två,

ur Efraim uppstod ett upproriskt rike.

22Men Herren upphör aldrig med sin godhet,

varje ord han talat skall besannas.

Sin utvaldes ättlingar skall han inte utplåna,

avkomman till den som älskat honom förgör han inte.

En rest av Jakobs släkt lät han överleva,

han lät ett skott växa upp från Davids rot.

Det delade riket

23När Salomo gick till vila hos fäderna

lämnade han efter sig sin son,

en dåre bland sitt folk, helt utan förstånd:

Rehabeam, vars beslut drev folket till uppror.

Och Jerobeam, Nevats son, fick Israel att synda;

han ledde Efraim in på syndens väg.

24Deras synder blev omåttligt stora,

tills de tvingades bort från sitt land.

25Allt slags ondska ville de pröva på,

ända tills straffet drabbade dem.

48

481Sedan framträdde Elia, den glödande profeten,

vars ord flammade som en fackla.

2Han sände hungersnöd över folket

och blev genom sin heliga iver mångas död.

3Med Herrens ord höll han himlen stängd,

och tre gånger kallade han ner eld därifrån.

4Hur ärad blev du inte, Elia, för dina underverk!

Vem kan berömma sig av att vara din like?

5Du väckte den döde till liv med den Högstes ord,

från dödsriket räddade du honom.

6Du störtade kungar i fördärvet

och lät stormän dö på sjukbädden.

7På Sinai fick du höra om bestraffningen,

på Horeb om domen och vedergällningen.

8Du smorde kungar till hämnare

och profeter till efterträdare åt dig.

9Du fördes till himlen i en flammande stormby,

i en vagn dragen av eldhästar.

10Du är bestämd för den tiden, står det skrivet,

då du skall mildra vreden innan den blossar upp

och vända faderns hjärta till hans son

och återupprätta Jakobs stammar.

11Saliga de som har fått se dig

men också de som har somnat in i kärlek,

ty även vi skall få leva.

12När Elia höljdes i stormbyn

fylldes Elisha av hans ande.

Under sin livstid vek han aldrig för en furste,

och ingen gjorde sig till herre över honom.

13Ingen uppgift var honom för svår,

och efter hans bortgång profeterade hans kropp.

14Medan han levde gjorde han sällsamma ting,

och även efter döden var hans gärningar förunderliga.

15Trots allt detta omvände sig inte folket

och upphörde inte med sina synder

förrän de släpades som krigsbyte från sitt land

och skingrades över hela världen,

så att bara en ringa rest blev kvar av folket,

bland dem en furste av Davids ätt.

16Några av dem gjorde det som behagar Herren,

andra begick ständigt flera synder.

Kungar och profeter i Juda rike

17Hiskia befäste sin stad

och ledde in Gichonkällan i den;

han högg sig genom klippan med yxa

och byggde dammar för vattnet.

18Under hans regering gick Sanherib till angrepp

och sände Rab-Sake mot Hiskia.

Rab-Sake lyfte sin hand mot Sion

och talade övermodigt stora ord.

19Då bävade de, och deras händer darrade;

de våndades som födande kvinnor.

20Men de åkallade Herren, den Barmhärtige,

och sträckte sina händer mot honom.

Den Helige hörde dem genast i sin himmel

och sände dem räddning genom Jesaja;

21han krossade assyriernas här,

hans ängel tillintetgjorde den.

22Ty Hiskia gjorde det som behagar Herren

och följde orubbligt sin fader Davids väg.

Den som ledde honom var Jesaja,

den store profeten, osviklig i sina syner.

23På hans tid vände solen om,

och han förlängde kungens liv.

24Med sin andes kraft såg han vad slutet skall bli

och tröstade dem som sörjde i Sion.

25Han förutsade allt som skall ske i framtiden

och avslöjade det fördolda innan det inträffat.

49

491Minnet av Josia är som en rökelse,

blandad av en skicklig parfymberedare.

Det är sött som honung för varje mun,

det är som sång och spel vid festen.

2Han handlade rätt när han omvände folket

och utplånade de brottsliga skändligheterna.

3Han hade alltid Herren i tankarna,

i en laglös tid stärkte han gudsfruktan.

4Förutom David, Hiskia och Josia

gjorde sig alla skyldiga till brott.

Den Högstes lag övergav de,

och kungarna i Juda gick under.

5Ty de skänkte bort sin makt till andra

och sin ära till ett främmande folk,

6som brände hans utvalda tempelstad

och gjorde dess gator till ödemark.

Det skedde genom Jeremia, 7ty han blev förföljd,

han som i moderlivet helgats till profet,

till att rycka upp, förgöra och förstöra

men också till att bygga upp och plantera.

Fångenskapen och Jerusalems återupprättande

8Hesekiel fick i en syn se Herrens härlighet;

den visade sig för honom på kerubvagnen.

9Han hotade fienderna med slagregn

men lovade välgång åt dem som levt rättfärdigt.

10De tolv profeternas ben må skjuta skott ur graven!

Ty de ingav Jakob nytt mod

och ett fast hopp som blev folkets räddning.

11Hur skall jag nog kunna prisa Serubbabel,

som liknats vid en sigillring på högra handen?

12Sådan var också Jeshua, Josadaks son.

Det var de som på sin tid byggde templet;

de reste en helgedom åt Herren

som skall bestå för evigt i sin härlighet.

13Nehemjas minne skall också leva länge.

Det var han som reste våra fallna murar;

han lät göra portar och bommar

och byggde nytt där våra hus hade stått.

Andra märkesmän

14Ingen har skapats på jorden lik Henok;

så blev han ju också tagen härifrån.

15Inte heller har det fötts en man som Josef;

han blev brödernas herre och folkets stöd,

och hans ben blev väl omhändertagna.

16Sem och Set har blivit ärade bland människor,

men över allt levande i skapelsen står Adam.