Invandringens och domartidens stormän

46¹En hjälte i strid var Josua, Nuns son,

Moses efterträdare som profet.

Han blev vad hans namn betyder,

en stor räddare för Herrens utvalda,

och straffade fienderna när de gick till angrepp,

så att Israel kunde ta landet i besittning.

²Vilken ära vann han inte när han grep in

och vände sitt svärd mot städerna!

³Vem före honom hade stått så stark som han!

Så var det också Herrens krig han förde.

⁴Ja, det var han som fick solen att vända om,

så att en dag blev lång som två.

⁵Han åkallade den högste härskaren

när fiender anföll från alla håll,

och Herren, den Väldige, bönhörde honom

med en våldsam skur av hagelstenar.

⁶Den vräkte ner över fiendefolket

och förintade motståndarna på sluttningen,

för att hans vapenmakt skulle bli känd för hedningarna;

ty deras krig var ett krig mot Herren,

men Josua följde Härskaren.

⁷Medan Mose levde gjorde han en välgärning

tillsammans med Kalev, Jefunnes son,

genom att göra motstånd mot menigheten,

så att folket hindrades från synd

och det ondsinta knotandet tystades.

⁸Bara dessa två överlevde

av en här på sexhundra tusen man,

och de ledde folket till dess arvslott,

till landet som flödar av mjölk och honung.

⁹Herren gav Kalev krafter

som han fick behålla till ålderdomen,

så att han nådde fram till bergen i landet

och hans ätt fick sin arvslott där.

¹⁰Därigenom skulle hela Israel förstå

vilken fördel det är att lyda Herren.

¹¹Så handlade också var och en i raden av domare.

De hade ingen tanke på trolöshet,

de avföll inte från Herren.

Må deras minne vara välsignat

¹²och deras ben skjuta skott ur graven!

Må deras namn och rykte gå i arv

till de ärorika männens avkomlingar!

Den första kungatiden

¹³Samuel var älskad av Herren,

en Herrens profet som grundade kungadömet

och smorde furstar över hans folk.

¹⁴Han skipade rätt bland folket efter Herrens lag,

och Herren kom Jakobs ättlingar till hjälp.

¹⁵Genom sin tillförlitlighet blev han berömd som profet,

hans ord bevisade att hans syner var sanna.

¹⁶När hans fiender anföll från alla håll

åkallade han Herren, härskaren,

och offrade ett dilamm åt honom.

¹⁷Då lät Herren åskan dåna från himlen

och lät sin röst ljuda i mullret;

¹⁸han tillintetgjorde furstarna från Tyros

och alla filisteernas hövdingar.

¹⁹Innan han gick till den eviga vilan

bedyrade han inför Herren och hans smorde:

»Inte så mycket som ett par skor

har jag tagit från någon människa.«

Och ingen kunde anklaga honom för något.

²⁰Även efter sin bortgång profeterade han

och röjde för kungen när han skulle dö.

Ur jorden lät han sin röst höras

för att med sin profetia hejda folkets laglöshet.

47¹Efter honom framträdde Natan

som profet på Davids tid.

²Liksom fettet skiljs ut från gemenskapsoffret

blev David utvald bland israeliterna.

³Han lekte med lejon som med killingar

och med björnar som med fårens lamm.

⁴Det var han som i sin ungdom dödade jätten

och utplånade folkets skam.

Han svingade armen med slungstenen,

och den skrävlande Goljat fälldes till marken.

⁵Ty han ropade till Herren, den Högste,

och Herren gav hans hand styrka

att fälla den väldige krigaren

och vinna makt åt sitt folk.

⁶Därför blev han ärad som segrare över tiotusenden,

han blev prisad för att Herren välsignat honom,

och han erbjöds den ärofulla kronan.

⁷Ty han krossade motståndarna runt omkring

och förintade sina fiender filisteerna;

ända tills nu har deras makt varit bruten.

⁸I allt han gjorde tackade han Herren

och hyllade den Helige och Högste.

Av allt hjärta sjöng han sin skapares lov

och betygade honom sin kärlek.

⁹Han utsåg sångare för altartjänsten,

vilkas röster skulle klinga i sköna melodier.

¹⁰Han införde ett storslaget högtidsfirande

och utformade för all framtid de fester

då det heliga namnet skall prisas

och sången ljuda i templet från tidig morgon.

¹¹Herren tog bort hans synder

och befäste hans makt för evigt;

han slöt ett förbund med honom om kungadömet

och den ärofulla tronen i Israel.

Salomo

¹²Efter honom följde hans vise son,

som tack vare fadern fick ett liv i trygghet.

¹³Under Salomos regering rådde fred,

ty Gud gav honom lugn på alla sidor,

så att han kunde resa ett tempel åt hans namn

och bygga helgedomen som består i evighet.

¹⁴Hur vis var du inte i din ungdom!

Du svällde som en flod av klokhet,

¹⁵ditt förstånd flödade över jorden,

och du spred dina sinnrika tänkespråk över den.

¹⁶Ditt rykte nådde avlägsna öar,

du blev älskad för freden under ditt styre.

¹⁷För dina sånger, dina ordspråk och visdomsord

och för din tydningskonst blev du beundrad över världen.

¹⁸I Herren Guds namn

— han som kallas Israels Gud —

samlade du guld som om det var tenn

och hopade silver som om det var bly.

¹⁹Men du gav dig hän åt kvinnor

och lät dem få makt över dig.

²⁰Du fläckade ditt rykte

och besudlade dina ättlingar,

så att du drog vreden över dina barn

och bittert fick ångra din dårskap.

²¹Väldet delades i två,

ur Efraim uppstod ett upproriskt rike.

²²Men Herren upphör aldrig med sin godhet,

varje ord han talat skall besannas.

Sin utvaldes ättlingar skall han inte utplåna,

avkomman till den som älskat honom förgör han inte.

En rest av Jakobs släkt lät han överleva,

han lät ett skott växa upp från Davids rot.

Det delade riket

²³När Salomo gick till vila hos fäderna

lämnade han efter sig sin son,

en dåre bland sitt folk, helt utan förstånd:

Rehabeam, vars beslut drev folket till uppror.

Och Jerobeam, Nevats son, fick Israel att synda;

han ledde Efraim in på syndens väg.

²⁴Deras synder blev omåttligt stora,

tills de tvingades bort från sitt land.

²⁵Allt slags ondska ville de pröva på,

ända tills straffet drabbade dem.

48¹Sedan framträdde Elia, den glödande profeten,

vars ord flammade som en fackla.

²Han sände hungersnöd över folket

och blev genom sin heliga iver mångas död.

³Med Herrens ord höll han himlen stängd,

och tre gånger kallade han ner eld därifrån.

⁴Hur ärad blev du inte, Elia, för dina underverk!

Vem kan berömma sig av att vara din like?

⁵Du väckte den döde till liv med den Högstes ord,

från dödsriket räddade du honom.

⁶Du störtade kungar i fördärvet

och lät stormän dö på sjukbädden.

⁷På Sinai fick du höra om bestraffningen,

på Horeb om domen och vedergällningen.

⁸Du smorde kungar till hämnare

och profeter till efterträdare åt dig.

⁹Du fördes till himlen i en flammande stormby,

i en vagn dragen av eldhästar.

¹⁰Du är bestämd för den tiden, står det skrivet,

då du skall mildra vreden innan den blossar upp

och vända faderns hjärta till hans son

och återupprätta Jakobs stammar.

¹¹Saliga de som har fått se dig

men också de som har somnat in i kärlek,

ty även vi skall få leva.

¹²När Elia höljdes i stormbyn

fylldes Elisha av hans ande.

Under sin livstid vek han aldrig för en furste,

och ingen gjorde sig till herre över honom.

¹³Ingen uppgift var honom för svår,

och efter hans bortgång profeterade hans kropp.

¹⁴Medan han levde gjorde han sällsamma ting,

och även efter döden var hans gärningar förunderliga.

¹⁵Trots allt detta omvände sig inte folket

och upphörde inte med sina synder

förrän de släpades som krigsbyte från sitt land

och skingrades över hela världen,

så att bara en ringa rest blev kvar av folket,

bland dem en furste av Davids ätt.

¹⁶Några av dem gjorde det som behagar Herren,

andra begick ständigt flera synder.

Kungar och profeter i Juda rike

¹⁷Hiskia befäste sin stad

och ledde in Gichonkällan i den;

han högg sig genom klippan med yxa

och byggde dammar för vattnet.

¹⁸Under hans regering gick Sanherib till angrepp

och sände Rab-Sake mot Hiskia.

Rab-Sake lyfte sin hand mot Sion

och talade övermodigt stora ord.

¹⁹Då bävade de, och deras händer darrade;

de våndades som födande kvinnor.

²⁰Men de åkallade Herren, den Barmhärtige,

och sträckte sina händer mot honom.

Den Helige hörde dem genast i sin himmel

och sände dem räddning genom Jesaja;

²¹han krossade assyriernas här,

hans ängel tillintetgjorde den.

²²Ty Hiskia gjorde det som behagar Herren

och följde orubbligt sin fader Davids väg.

Den som ledde honom var Jesaja,

den store profeten, osviklig i sina syner.

²³På hans tid vände solen om,

och han förlängde kungens liv.

²⁴Med sin andes kraft såg han vad slutet skall bli

och tröstade dem som sörjde i Sion.

²⁵Han förutsade allt som skall ske i framtiden

och avslöjade det fördolda innan det inträffat.