Bibel 2000 (B2000)
44

LOVSÅNG ÖVER FÄDERNA (kap. 44–49)

441Nu vill jag lovsjunga ärorika män,

våra fäder och vårt ursprung.

2Stor är den härlighet som Herren har skapat,

stort är hans eviga majestät:

3härskare som styrt kungariken

och män som vunnit ryktbarhet genom sin makt,

kloka män som kunnat ge råd

och profeter som framfört sina budskap,

4män som lett folket med kloka planer

och med sin kunskap i folkets skrifter

— visa ord finns i deras lära —

5män som skapat musik och sånger

eller som gjort sina ord kända i skrift,

6förmögna och inflytelserika män

som fört ett fredligt liv i sina hem.

7Alla dessa vann berömmelse bland sina samtida

och ärades i sin livstid.

8Någras namn har gått till eftervärlden,

så att man talar om dem och prisar dem,

9andra har blivit glömda och är borta,

som om de aldrig hade funnits,

de är som om de aldrig varit —

de själva liksom också deras barn.

10Men dessa var män som fått del av Guds nåd

och vilkas rättfärdiga verk inte blivit glömda.

11Hos deras ättlingar blir nåden kvar,

deras efterkommande är ett gott arv.

Tack vare förbunden 12består deras ättlingar,

att barnen får leva är deras förtjänst.

13För all framtid skall deras ättlingar fortleva,

och deras ära kommer aldrig att förblekna.

14Deras kroppar har begravts i frid,

och deras namn skall leva genom alla släktled.

15Alla folk skall tala om deras vishet,

och folkförsamlingen skall förkunna deras lov.

Urtiden och patriarkerna

16Henok behagade Herren och togs härifrån,

en maning till omvändelse för kommande släkten.

17Noa befanns fullkomlig och rättfärdig

och blev världens räddning när vreden bröt ut:

för hans skull lämnades en rest kvar

när floden kom över jorden.

18Med honom slöts förbund för evärdlig tid

om att ingen flod mer skulle utplåna det levande.

19Abraham blev den store fadern för många folk,

och på hans ära fanns ingen fläck.

20Han följde den Högstes lag

och ingick förbund med honom.

På sin kropp bekräftade han förbundet,

och när han sattes på prov befanns han trogen.

21Därför lovade Herren honom med ed

att folken skulle välsignas genom hans avkomma,

att den skulle bli talrik som sandkornen på marken

och stiga så högt som stjärnorna

och att hans ättlingar skulle ta landet i besittning

från hav till hav, från floden till jordens ände.

22För sin far Abrahams skull

fick också Isak samma löfte

om välsignelse över alla människor.

Förbundet 23överförde Herren sedan på Jakob.

Han erkände honom genom sina välsignelser

och gav honom arv och egendom.

Han drog upp gränserna för hans arvslotter

och fördelade dem på tolv stammar.

Mose och hans samtida

Och han lät en ättling till Jakob få del av nåden,

en som behagade alla som såg honom