LOVSÅNG ÖVER FÄDERNA (kap. 44–49)

44¹Nu vill jag lovsjunga ärorika män,

våra fäder och vårt ursprung.

²Stor är den härlighet som Herren har skapat,

stort är hans eviga majestät:

³härskare som styrt kungariken

och män som vunnit ryktbarhet genom sin makt,

kloka män som kunnat ge råd

och profeter som framfört sina budskap,

⁴män som lett folket med kloka planer

och med sin kunskap i folkets skrifter

— visa ord finns i deras lära —

⁵män som skapat musik och sånger

eller som gjort sina ord kända i skrift,

⁶förmögna och inflytelserika män

som fört ett fredligt liv i sina hem.

⁷Alla dessa vann berömmelse bland sina samtida

och ärades i sin livstid.

⁸Någras namn har gått till eftervärlden,

så att man talar om dem och prisar dem,

⁹andra har blivit glömda och är borta,

som om de aldrig hade funnits,

de är som om de aldrig varit —

de själva liksom också deras barn.

¹⁰Men dessa var män som fått del av Guds nåd

och vilkas rättfärdiga verk inte blivit glömda.

¹¹Hos deras ättlingar blir nåden kvar,

deras efterkommande är ett gott arv.

Tack vare förbunden ¹²består deras ättlingar,

att barnen får leva är deras förtjänst.

¹³För all framtid skall deras ättlingar fortleva,

och deras ära kommer aldrig att förblekna.

¹⁴Deras kroppar har begravts i frid,

och deras namn skall leva genom alla släktled.

¹⁵Alla folk skall tala om deras vishet,

och folkförsamlingen skall förkunna deras lov.

Urtiden och patriarkerna

¹⁶Henok behagade Herren och togs härifrån,

en maning till omvändelse för kommande släkten.

¹⁷Noa befanns fullkomlig och rättfärdig

och blev världens räddning när vreden bröt ut:

för hans skull lämnades en rest kvar

när floden kom över jorden.

¹⁸Med honom slöts förbund för evärdlig tid

om att ingen flod mer skulle utplåna det levande.

¹⁹Abraham blev den store fadern för många folk,

och på hans ära fanns ingen fläck.

²⁰Han följde den Högstes lag

och ingick förbund med honom.

På sin kropp bekräftade han förbundet,

och när han sattes på prov befanns han trogen.

²¹Därför lovade Herren honom med ed

att folken skulle välsignas genom hans avkomma,

att den skulle bli talrik som sandkornen på marken

och stiga så högt som stjärnorna

och att hans ättlingar skulle ta landet i besittning

från hav till hav, från floden till jordens ände.

²²För sin far Abrahams skull

fick också Isak samma löfte

om välsignelse över alla människor.

Förbundet ²³överförde Herren sedan på Jakob.

Han erkände honom genom sina välsignelser

och gav honom arv och egendom.

Han drog upp gränserna för hans arvslotter

och fördelade dem på tolv stammar.

Mose och hans samtida

Och han lät en ättling till Jakob få del av nåden,

en som behagade alla som såg honom