Bibel 2000 (B2000)
42

421för att föra ett rykte vidare

och för att avslöja hemligheter.

Då visar du den rätta blygseln

och blir omtyckt av alla människor.

Du skall inte blygas för följande ting —

synda inte genom att ta hänsyn till person:

2för den Högstes och förbundets lag

eller för rättens krav, så att du frikänner den gudlöse,

3för att kräva räkenskap av kompanjon och reskamrat

eller för att dela ett arv åt andra,

4för noggrannhet med våg och vikter

eller för tillgångar, vare sig stora eller små,

5för att göra vinst på affärsverksamhet

eller för att ge barn ordentlig fostran

och att prygla upp en dålig slav.

6Har du en dålig hustru är ett sigill på sin plats,

där många händer snokar skall du låsa.

7Räkna och väg det du anförtror åt andra,

och skriv upp allt du ger ut och får in.

8Blygs inte för att tillrättavisa den vettlöse dåren

eller en utlevad gubbe som tävlar med de unga.

Då har du blivit fostrad på rätta sättet

och består provet inför alla människor.

Kvinnor ger bekymmer

9En dotter är sin fars hemliga bekymmer,

han blir sömnlös av oro för henne:

medan hon är ung, för att hon skall bli över,

och när hon blivit gift, för att hon skall bli förskjuten,

10medan hon är ogift, för att hon skall råka i olycka

och bli med barn i föräldrahemmet,

och när hon är gift, för att hon skall vara otrogen

eller för att äktenskapet skall bli barnlöst.

11Vaka strängt över en självsvåldig dotter,

så att hon inte drar över dig fiendernas åtlöje,

skvaller i staden och anklagelser bland folket

och skämmer ut dig inför alla människor.

12Fäst dig inte vid skönhet hos någon,

och sitt inte i sällskap med kvinnor.

13Ty från kläder kryper det ut mal

och från en kvinna kvinnlig ondska.

14Hellre en mans ondska än en god kvinna,

och av en skamlös kvinna kommer vanära.

Lovsång över skapelsen

15Nu vill jag tala om Herrens verk,

och det jag har sett vill jag skildra.

Genom Herrens ord fullbordades hans verk.

16Den strålande solen blickar ner på allt,

och Herrens skapelse är full av hans härlighet.

17Det är inte möjligt för Herrens heliga

att skildra alla hans underbara verk,

allt som fick sin fasta form av Herren, allhärskaren,

så att hans härlighet blev hela världens grundval.

18Avgrunden utforskar han såväl som människans hjärta,

han genomskådar hennes listiga planer.

Ty den Högste äger all kunskap;

han iakttar tecknen som visar världens gång,

19han förkunnar det förgångna och det kommande

och tyder spåren till det fördolda.

20Ingen tanke undgår honom,

inte ett ord förblir hemligt för honom.

21Skönt har han ordnat sin vishets väldiga verk;

han är den ende, före all tid och i evighet.

Inget kan läggas till eller dras ifrån,

och han behöver ingen rådgivare.

22Hur härliga är inte alla hans verk —

också den minsta gnista är en fröjd för ögat.

23Allt detta lever och består i evighet;

varje behov blir fyllt, och allt lyder honom.

24Allt bildar par, det ena svarar mot det andra,

och inget han har skapat är ofullständigt.

25Det ena förhöjer det andras värde;

vem kan se sig mätt på hans härlighet?

43

431Praktfullt höjer sig det klara himlavalvet,

himlens anblick är en strålande syn.

2När solen visar sig kommer den som en förkunnare:

den är ett underbart ting, ett verk av den Högste.

3På höjden av sin bana sveder den marken,

och ingen kan uthärda dess hetta.

4Ugnen i en verkstad eldas het med bälg;

trefalt hetare bränner solen mot bergen.

Glödande ångor andas den ut

och utstrålar ljus, så att ögonen bländas.

5Stor är Herren som har skapat den;

med sina ord styr han dess snabba färd.

6Och månen för han fram på bestämda dagar,

ett evigt tecken som skall visa tiden.

7Månen visar när högtiden är inne,

detta ljus som avtar så snart det nått sin fullhet.

8Efter den har månaden fått sitt namn.

Den växer och förändras på ett förunderligt sätt,

och där den lyser på himlavalvet

är den de himmelska härarnas fälttecken.

9Rymden får sin skönhet av stjärnornas glans,

detta lysande smycke på Herrens höga himmel.

10På den Heliges ord ställer de sig där han bestämt,

och de skall aldrig tröttna på sin vakttjänst.

11Se på regnbågen och prisa dess skapare!

Praktfull är den i sin glans

12när den välver sin strålande båge över himlen —

den Högstes händer har spänt den.

13Hans påbud kommer plötsligt snön att yra

och låter straffdomens blixtar ljunga.

14För den skull öppnas himlens förråd

och moln flyger ut som fåglar.

15Med sin väldiga kraft gör han molnen hårda,

och de brister sönder i hagelstenar.

16-17Dånet av hans åska kommer jorden att våndas,

och när han visar sig skälver bergen.

På hans befallning blåser sunnanvinden,

nordanstormen och virvelvinden.

Snöflingor strör han ut som svävande fåglar,

och snöfallet liknar en gräshoppssvärm som slår ner.

18Ögat häpnar över denna vita skönhet,

och hjärtat hänförs av flingornas fall.

19Och rimfrost sprider han ut över jorden som salt,

där den fastnar blir den som törntaggar.

20När den kalla nordanvinden blåser

lägger sig isen över vattnet;

den breder ut sig över varje vattensamling,

och vattnet iför sig liksom ett pansar.

21Den skövlar bergen och förbränner ödemarken

och sveder gräset som eld.

22Snart läks allt av den fuktiga dimman,

liksom daggen ger lindring efter hettan.

23Med sin tankes kraft betvang han havsdjupet

och lät öar stiga upp ur det.

24Sjömän kan berätta om havets faror,

och vi häpnar över det våra öron får höra.

25Där har han skapat otroliga och märkliga ting:

alla slags sällsamma varelser, en värld av havsmonster.

26Genom Herrens kraft når hans tjänare framgång,

och genom hans ord äger allting bestånd.

27Hur mycket vi än säger är det inte nog,

men detta är summan av det sagda: Han är allt.

28Vår förmåga räcker inte när vi vill prisa honom,

ty han är den Väldige, större än allt han skapat.

29Fruktansvärd är Herren och överväldigande stor,

och underbar är hans härskarmakt.

30Prisa Herren och sjung hans lov

av hela er förmåga; han är alltid höjd över den.

Lovsjung honom av all er kraft

och tröttna inte; det blir aldrig nog.

31Vem har sett honom och kan beskriva honom,

vem kan skildra hans storhet sådan den är?

32Mycket som är fördolt för oss är större än dessa ting,

ty av hans verk har vi bara sett en liten del.

33Allting är ju skapat av Herren,

och åt de fromma har han skänkt visheten.

44

LOVSÅNG ÖVER FÄDERNA (kap. 44–49)

441Nu vill jag lovsjunga ärorika män,

våra fäder och vårt ursprung.

2Stor är den härlighet som Herren har skapat,

stort är hans eviga majestät:

3härskare som styrt kungariken

och män som vunnit ryktbarhet genom sin makt,

kloka män som kunnat ge råd

och profeter som framfört sina budskap,

4män som lett folket med kloka planer

och med sin kunskap i folkets skrifter

— visa ord finns i deras lära —

5män som skapat musik och sånger

eller som gjort sina ord kända i skrift,

6förmögna och inflytelserika män

som fört ett fredligt liv i sina hem.

7Alla dessa vann berömmelse bland sina samtida

och ärades i sin livstid.

8Någras namn har gått till eftervärlden,

så att man talar om dem och prisar dem,

9andra har blivit glömda och är borta,

som om de aldrig hade funnits,

de är som om de aldrig varit —

de själva liksom också deras barn.

10Men dessa var män som fått del av Guds nåd

och vilkas rättfärdiga verk inte blivit glömda.

11Hos deras ättlingar blir nåden kvar,

deras efterkommande är ett gott arv.

Tack vare förbunden 12består deras ättlingar,

att barnen får leva är deras förtjänst.

13För all framtid skall deras ättlingar fortleva,

och deras ära kommer aldrig att förblekna.

14Deras kroppar har begravts i frid,

och deras namn skall leva genom alla släktled.

15Alla folk skall tala om deras vishet,

och folkförsamlingen skall förkunna deras lov.

Urtiden och patriarkerna

16Henok behagade Herren och togs härifrån,

en maning till omvändelse för kommande släkten.

17Noa befanns fullkomlig och rättfärdig

och blev världens räddning när vreden bröt ut:

för hans skull lämnades en rest kvar

när floden kom över jorden.

18Med honom slöts förbund för evärdlig tid

om att ingen flod mer skulle utplåna det levande.

19Abraham blev den store fadern för många folk,

och på hans ära fanns ingen fläck.

20Han följde den Högstes lag

och ingick förbund med honom.

På sin kropp bekräftade han förbundet,

och när han sattes på prov befanns han trogen.

21Därför lovade Herren honom med ed

att folken skulle välsignas genom hans avkomma,

att den skulle bli talrik som sandkornen på marken

och stiga så högt som stjärnorna

och att hans ättlingar skulle ta landet i besittning

från hav till hav, från floden till jordens ände.

22För sin far Abrahams skull

fick också Isak samma löfte

om välsignelse över alla människor.

Förbundet 23överförde Herren sedan på Jakob.

Han erkände honom genom sina välsignelser

och gav honom arv och egendom.

Han drog upp gränserna för hans arvslotter

och fördelade dem på tolv stammar.

Mose och hans samtida

Och han lät en ättling till Jakob få del av nåden,

en som behagade alla som såg honom