Bibel 2000 (B2000)
41

411O död, hur bitter är inte tanken på dig

för en man som lever i lugn och välstånd,

en man utan bekymmer som har framgång i allt

och som ännu kan njuta av en god måltid.

2O död, en lycka är det bud du sänder

för en man som är fattig och orkeslös,

en utlevad gubbe som har bekymmer med allt,

som vägrar finna sig och inte längre håller ut.

3Frukta inte för dödens bud —

tänk på dem som gått före och dem som kommer efter.

4Detta är Herrens bud för alla som lever,

och hur kan du förkasta den Högstes beslut?

Tio år eller hundra eller tusen —

i dödsriket kan ingen klaga över sitt liv.

5Syndares barn blir vidriga barn,

som vistas i de gudlösas sällskap.

6Syndares barn går miste om sitt arv,

deras avkomma lever i ständig vanära.

7En gudlös far får höra klander från barnen,

ty de blir vanärade för hans skull.

8Ve er, alla gudlösa,

som har övergett den Högstes lag!

9När ni föds, föds ni till förbannelse,

och när ni dör, blir förbannelse er lott.

10Allt som kommer ur jord vänder åter till jorden;

så går de gudlösa från förbannelse till förintelse.

11Människor sörjer över kroppens död,

men för syndaren utplånas även hans onda namn.

12Var rädd om ditt namn, ty det följer dig

längre än tusentals väldiga guldskatter.

13Det goda livet har sin utmätta tid,

men ett gott namn lever kvar för alltid.

Berättigad blygsel och oberättigad

14Följ min lära, mina barn, och lev i frid.

Vishet som döljs och en skatt som är gömd —

vad är det för nytta med sådant?

15Bättre en man som döljer sin dårskap

än en som döljer sin vishet.

16Låt alltså skamkänslan styras av mina regler,

ty all blygsel man känner är inte bra

och vinner inte allas uppriktiga gillande.

17Blygs inför din far och mor över otukt

och inför furste och härskare över lögn,

18inför domare och ämbetsmän över felsteg

och inför menighet och folk över lagbrott,

inför vän och kompanjon över ohederlighet

19och inför folket där du bor över stöld

och för att glömma Gud och förbundet.

Blygs för att lägga armbågen i maten,

för att förbanna den som ber om en gåva

20och för att lämna en hälsning obesvarad,

för att se efter en lösaktig kvinna

21och för att vända ryggen åt en släkting,

för att ta ifrån någon hans rättmätiga andel,

för att titta närgånget på en annans hustru

22och för att springa efter tjänsteflickan —

kom inte i närheten av hennes säng.

Blygs för att tala sårande till en vän

— låt inte en gåva följas av kränkande ord —

42

421för att föra ett rykte vidare

och för att avslöja hemligheter.

Då visar du den rätta blygseln

och blir omtyckt av alla människor.

Du skall inte blygas för följande ting —

synda inte genom att ta hänsyn till person:

2för den Högstes och förbundets lag

eller för rättens krav, så att du frikänner den gudlöse,

3för att kräva räkenskap av kompanjon och reskamrat

eller för att dela ett arv åt andra,

4för noggrannhet med våg och vikter

eller för tillgångar, vare sig stora eller små,

5för att göra vinst på affärsverksamhet

eller för att ge barn ordentlig fostran

och att prygla upp en dålig slav.

6Har du en dålig hustru är ett sigill på sin plats,

där många händer snokar skall du låsa.

7Räkna och väg det du anförtror åt andra,

och skriv upp allt du ger ut och får in.

8Blygs inte för att tillrättavisa den vettlöse dåren

eller en utlevad gubbe som tävlar med de unga.

Då har du blivit fostrad på rätta sättet

och består provet inför alla människor.

Kvinnor ger bekymmer

9En dotter är sin fars hemliga bekymmer,

han blir sömnlös av oro för henne:

medan hon är ung, för att hon skall bli över,

och när hon blivit gift, för att hon skall bli förskjuten,

10medan hon är ogift, för att hon skall råka i olycka

och bli med barn i föräldrahemmet,

och när hon är gift, för att hon skall vara otrogen

eller för att äktenskapet skall bli barnlöst.

11Vaka strängt över en självsvåldig dotter,

så att hon inte drar över dig fiendernas åtlöje,

skvaller i staden och anklagelser bland folket

och skämmer ut dig inför alla människor.

12Fäst dig inte vid skönhet hos någon,

och sitt inte i sällskap med kvinnor.

13Ty från kläder kryper det ut mal

och från en kvinna kvinnlig ondska.

14Hellre en mans ondska än en god kvinna,

och av en skamlös kvinna kommer vanära.

Lovsång över skapelsen

15Nu vill jag tala om Herrens verk,

och det jag har sett vill jag skildra.

Genom Herrens ord fullbordades hans verk.

16Den strålande solen blickar ner på allt,

och Herrens skapelse är full av hans härlighet.

17Det är inte möjligt för Herrens heliga

att skildra alla hans underbara verk,

allt som fick sin fasta form av Herren, allhärskaren,

så att hans härlighet blev hela världens grundval.

18Avgrunden utforskar han såväl som människans hjärta,

han genomskådar hennes listiga planer.

Ty den Högste äger all kunskap;

han iakttar tecknen som visar världens gång,

19han förkunnar det förgångna och det kommande

och tyder spåren till det fördolda.

20Ingen tanke undgår honom,

inte ett ord förblir hemligt för honom.

21Skönt har han ordnat sin vishets väldiga verk;

han är den ende, före all tid och i evighet.

Inget kan läggas till eller dras ifrån,

och han behöver ingen rådgivare.

22Hur härliga är inte alla hans verk —

också den minsta gnista är en fröjd för ögat.

23Allt detta lever och består i evighet;

varje behov blir fyllt, och allt lyder honom.

24Allt bildar par, det ena svarar mot det andra,

och inget han har skapat är ofullständigt.

25Det ena förhöjer det andras värde;

vem kan se sig mätt på hans härlighet?

43

431Praktfullt höjer sig det klara himlavalvet,

himlens anblick är en strålande syn.

2När solen visar sig kommer den som en förkunnare:

den är ett underbart ting, ett verk av den Högste.

3På höjden av sin bana sveder den marken,

och ingen kan uthärda dess hetta.

4Ugnen i en verkstad eldas het med bälg;

trefalt hetare bränner solen mot bergen.

Glödande ångor andas den ut

och utstrålar ljus, så att ögonen bländas.

5Stor är Herren som har skapat den;

med sina ord styr han dess snabba färd.

6Och månen för han fram på bestämda dagar,

ett evigt tecken som skall visa tiden.

7Månen visar när högtiden är inne,

detta ljus som avtar så snart det nått sin fullhet.

8Efter den har månaden fått sitt namn.

Den växer och förändras på ett förunderligt sätt,

och där den lyser på himlavalvet

är den de himmelska härarnas fälttecken.

9Rymden får sin skönhet av stjärnornas glans,

detta lysande smycke på Herrens höga himmel.

10På den Heliges ord ställer de sig där han bestämt,

och de skall aldrig tröttna på sin vakttjänst.

11Se på regnbågen och prisa dess skapare!

Praktfull är den i sin glans

12när den välver sin strålande båge över himlen —

den Högstes händer har spänt den.

13Hans påbud kommer plötsligt snön att yra

och låter straffdomens blixtar ljunga.

14För den skull öppnas himlens förråd

och moln flyger ut som fåglar.

15Med sin väldiga kraft gör han molnen hårda,

och de brister sönder i hagelstenar.

16-17Dånet av hans åska kommer jorden att våndas,

och när han visar sig skälver bergen.

På hans befallning blåser sunnanvinden,

nordanstormen och virvelvinden.

Snöflingor strör han ut som svävande fåglar,

och snöfallet liknar en gräshoppssvärm som slår ner.

18Ögat häpnar över denna vita skönhet,

och hjärtat hänförs av flingornas fall.

19Och rimfrost sprider han ut över jorden som salt,

där den fastnar blir den som törntaggar.

20När den kalla nordanvinden blåser

lägger sig isen över vattnet;

den breder ut sig över varje vattensamling,

och vattnet iför sig liksom ett pansar.

21Den skövlar bergen och förbränner ödemarken

och sveder gräset som eld.

22Snart läks allt av den fuktiga dimman,

liksom daggen ger lindring efter hettan.

23Med sin tankes kraft betvang han havsdjupet

och lät öar stiga upp ur det.

24Sjömän kan berätta om havets faror,

och vi häpnar över det våra öron får höra.

25Där har han skapat otroliga och märkliga ting:

alla slags sällsamma varelser, en värld av havsmonster.

26Genom Herrens kraft når hans tjänare framgång,

och genom hans ord äger allting bestånd.

27Hur mycket vi än säger är det inte nog,

men detta är summan av det sagda: Han är allt.

28Vår förmåga räcker inte när vi vill prisa honom,

ty han är den Väldige, större än allt han skapat.

29Fruktansvärd är Herren och överväldigande stor,

och underbar är hans härskarmakt.

30Prisa Herren och sjung hans lov

av hela er förmåga; han är alltid höjd över den.

Lovsjung honom av all er kraft

och tröttna inte; det blir aldrig nog.

31Vem har sett honom och kan beskriva honom,

vem kan skildra hans storhet sådan den är?

32Mycket som är fördolt för oss är större än dessa ting,

ty av hans verk har vi bara sett en liten del.

33Allting är ju skapat av Herren,

och åt de fromma har han skänkt visheten.