Bibel 2000 (B2000)
40

Människans hårda lott

401En ständig möda har skapats åt alla människor,

ett tungt ok har lagts på Adams söner

alltifrån den dag de lämnar moderlivet

till den dag de återvänder till allas moder:

2bekymrade tankar, hjärtats ångest,

oro för det som väntar, dödsdagen.

3Från den som sitter i prakt på tronen

till den som sjunkit ner i stoft och aska,

4från den som bär purpur och krona

till den som går klädd i grovt linnetyg:

5vrede och avund, förvirring och oro,

dödsskräck, förbittring och strid.

Och när det är tid för nattvilan

förvränger drömmen den sovandes föreställningar.

6En liten stund, knappt märkbar, får han ro,

men sedan plågas han i sömnen som på dagen,

lika fylld av ångest för det han ser inom sig

som den som flytt ur en strid.

7I det avgörande ögonblicket vaknar han

och häpnar över att inget finns att frukta.

8Bland allt som lever, såväl människor som djur,

men sjufalt värre bland syndarna,

9härskar pest och blodsutgjutelse, strid och svärd,

olyckor och hunger, förstörelse och lidande.

10För de laglösa har allt detta skapats;

för deras skull kom också floden.

11Allt som är av jord vänder åter till jorden,

och det som är av vatten går tillbaka till havet.

Värden som består

12All korruption och orätt skall sopas bort,

men redbarheten skall alltid bestå.

13De orättfärdigas rikedom är lik bäcken som torkar ut,

lik åskmullret som dör bort i regnet.

14Den som är frikostig får leva i glädje,

men lagbrytaren skall förintas fullständigt.

15De gudlösas avkomma skjuter inte många skott,

för deras orena rötter finns bara hårda klippan.

16Vassen som växer vid sjöar och flodstränder

rycks upp före alla andra gräsarter,

17men godheten är som en grönskande trädgård,

och barmhärtigheten fortlever för alltid.

18Att vara sin egen eller ha ett arbete är behagligt,

men bättre än båda är att finna en skatt.

19Att få barn och att grunda en stad tryggar eftermälet,

men bättre än båda anses en oförvitlig hustru.

20Vin och musik ger glädje åt hjärtat,

men bättre än båda är kärlek till visheten.

21Flöjt och harpa frambringar sköna toner,

men bättre än båda är älskvärda ord.

22Skönhet och behag är en lust för ögat,

men bättre än båda är spirande gröda.

23Vän och kamrat skyndar till när det behövs,

men bättre än båda är hustrun vid mannens sida.

24Bröder och hjälpsamhet gagnar i nödens stund,

men bättre än båda skyddar din egen godhet.

25Silver och guld ger säkert fotfäste,

men bättre än båda anses klokhet.

26Pengar och makt ger självsäkerhet,

men bättre än båda är gudsfruktan.

För den gudfruktige finns ingen motgång,

han behöver aldrig söka hjälp.

27Gudsfruktan är som en grönskande trädgård

och skyddar bättre än någon jordisk härlighet.

Fattigdom, död och vanära

28Mitt barn, lev inte en tiggares liv;

det är bättre att dö än att tigga.

29En man som måste snegla åt andras bord —

hans tillvaro kan inte kallas liv.

Att äta andras mat fläckar hans själ,

och en man med förstånd och fostran tar sig i akt.

30I den skamlöses mun smakar gåvan sött,

men i hans mage bränner den som eld.

41

411O död, hur bitter är inte tanken på dig

för en man som lever i lugn och välstånd,

en man utan bekymmer som har framgång i allt

och som ännu kan njuta av en god måltid.

2O död, en lycka är det bud du sänder

för en man som är fattig och orkeslös,

en utlevad gubbe som har bekymmer med allt,

som vägrar finna sig och inte längre håller ut.

3Frukta inte för dödens bud —

tänk på dem som gått före och dem som kommer efter.

4Detta är Herrens bud för alla som lever,

och hur kan du förkasta den Högstes beslut?

Tio år eller hundra eller tusen —

i dödsriket kan ingen klaga över sitt liv.

5Syndares barn blir vidriga barn,

som vistas i de gudlösas sällskap.

6Syndares barn går miste om sitt arv,

deras avkomma lever i ständig vanära.

7En gudlös far får höra klander från barnen,

ty de blir vanärade för hans skull.

8Ve er, alla gudlösa,

som har övergett den Högstes lag!

9När ni föds, föds ni till förbannelse,

och när ni dör, blir förbannelse er lott.

10Allt som kommer ur jord vänder åter till jorden;

så går de gudlösa från förbannelse till förintelse.

11Människor sörjer över kroppens död,

men för syndaren utplånas även hans onda namn.

12Var rädd om ditt namn, ty det följer dig

längre än tusentals väldiga guldskatter.

13Det goda livet har sin utmätta tid,

men ett gott namn lever kvar för alltid.

Berättigad blygsel och oberättigad

14Följ min lära, mina barn, och lev i frid.

Vishet som döljs och en skatt som är gömd —

vad är det för nytta med sådant?

15Bättre en man som döljer sin dårskap

än en som döljer sin vishet.

16Låt alltså skamkänslan styras av mina regler,

ty all blygsel man känner är inte bra

och vinner inte allas uppriktiga gillande.

17Blygs inför din far och mor över otukt

och inför furste och härskare över lögn,

18inför domare och ämbetsmän över felsteg

och inför menighet och folk över lagbrott,

inför vän och kompanjon över ohederlighet

19och inför folket där du bor över stöld

och för att glömma Gud och förbundet.

Blygs för att lägga armbågen i maten,

för att förbanna den som ber om en gåva

20och för att lämna en hälsning obesvarad,

för att se efter en lösaktig kvinna

21och för att vända ryggen åt en släkting,

för att ta ifrån någon hans rättmätiga andel,

för att titta närgånget på en annans hustru

22och för att springa efter tjänsteflickan —

kom inte i närheten av hennes säng.

Blygs för att tala sårande till en vän

— låt inte en gåva följas av kränkande ord —

42

421för att föra ett rykte vidare

och för att avslöja hemligheter.

Då visar du den rätta blygseln

och blir omtyckt av alla människor.

Du skall inte blygas för följande ting —

synda inte genom att ta hänsyn till person:

2för den Högstes och förbundets lag

eller för rättens krav, så att du frikänner den gudlöse,

3för att kräva räkenskap av kompanjon och reskamrat

eller för att dela ett arv åt andra,

4för noggrannhet med våg och vikter

eller för tillgångar, vare sig stora eller små,

5för att göra vinst på affärsverksamhet

eller för att ge barn ordentlig fostran

och att prygla upp en dålig slav.

6Har du en dålig hustru är ett sigill på sin plats,

där många händer snokar skall du låsa.

7Räkna och väg det du anförtror åt andra,

och skriv upp allt du ger ut och får in.

8Blygs inte för att tillrättavisa den vettlöse dåren

eller en utlevad gubbe som tävlar med de unga.

Då har du blivit fostrad på rätta sättet

och består provet inför alla människor.

Kvinnor ger bekymmer

9En dotter är sin fars hemliga bekymmer,

han blir sömnlös av oro för henne:

medan hon är ung, för att hon skall bli över,

och när hon blivit gift, för att hon skall bli förskjuten,

10medan hon är ogift, för att hon skall råka i olycka

och bli med barn i föräldrahemmet,

och när hon är gift, för att hon skall vara otrogen

eller för att äktenskapet skall bli barnlöst.

11Vaka strängt över en självsvåldig dotter,

så att hon inte drar över dig fiendernas åtlöje,

skvaller i staden och anklagelser bland folket

och skämmer ut dig inför alla människor.

12Fäst dig inte vid skönhet hos någon,

och sitt inte i sällskap med kvinnor.

13Ty från kläder kryper det ut mal

och från en kvinna kvinnlig ondska.

14Hellre en mans ondska än en god kvinna,

och av en skamlös kvinna kommer vanära.

Lovsång över skapelsen

15Nu vill jag tala om Herrens verk,

och det jag har sett vill jag skildra.

Genom Herrens ord fullbordades hans verk.

16Den strålande solen blickar ner på allt,

och Herrens skapelse är full av hans härlighet.

17Det är inte möjligt för Herrens heliga

att skildra alla hans underbara verk,

allt som fick sin fasta form av Herren, allhärskaren,

så att hans härlighet blev hela världens grundval.

18Avgrunden utforskar han såväl som människans hjärta,

han genomskådar hennes listiga planer.

Ty den Högste äger all kunskap;

han iakttar tecknen som visar världens gång,

19han förkunnar det förgångna och det kommande

och tyder spåren till det fördolda.

20Ingen tanke undgår honom,

inte ett ord förblir hemligt för honom.

21Skönt har han ordnat sin vishets väldiga verk;

han är den ende, före all tid och i evighet.

Inget kan läggas till eller dras ifrån,

och han behöver ingen rådgivare.

22Hur härliga är inte alla hans verk —

också den minsta gnista är en fröjd för ögat.

23Allt detta lever och består i evighet;

varje behov blir fyllt, och allt lyder honom.

24Allt bildar par, det ena svarar mot det andra,

och inget han har skapat är ofullständigt.

25Det ena förhöjer det andras värde;

vem kan se sig mätt på hans härlighet?