Bibel 2000 (B2000)
39

391han forskar i alla fädernas vishet

och studerar ivrigt vad profeterna sagt.

2Han samlar på berömda mäns ord

och tränger in i sinnrika tänkespråk.

3Han söker ordspråkens dolda mening

och är förtrogen med tänkespråkens gåtor.

4Stormän tar honom i sin tjänst,

och i härskares följe blir han sedd.

Han kan resa i främmande länder,

ty han har prövat på gott och ont bland människor.

5Han beflitar sig om att börja sin dag

i bön inför Herren, sin skapare.

Han vänder sig till den Högste, åkallar honom

och ber om förlåtelse för sina synder.

6Om det är Herrens, den Väldiges, vilja

fylls han av vishetens ande.

Han låter sin vishet strömma fram i ord

och prisar Herren i bön.

7En sådan man ger rätt riktning åt sin klokhet och insikt

och ägnar sina tankar åt Herrens hemligheter.

8Han undervisar om sin lära

och har sin stolthet i Herrens förbunds lag.

9Många skall lovsjunga hans klokhet,

aldrig någonsin skall hans namn utplånas.

Minnet av honom skall inte försvinna,

hans rykte skall leva genom alla släktled.

10I främmande länder skall man tala om hans vishet,

och folkförsamlingen skall förkunna hans lov.

11Lever han länge äras hans minne mer än tusen andras,

och dör han är detta honom nog.

Allt har sitt ändamål

12Ännu fler tankar har jag att lägga fram;

som fullmånen sväller jag av dem.

13Lyssna till mig, mina fromma söner,

så skall ni grönska som rosenbusken vid bäcken.

14Ni skall sprida vällukt som rökelsen

och gå i blom som liljan.

Sprid er vällukt, stäm upp er lovsång

och prisa Herren för alla hans verk.

15Förkunna hans namns storhet,

tacka och lovsjung honom

med sånger och med spel på lyra.

Med dessa ord skall ni prisa honom:

16Allt vad Herren har skapat är underbart,

och allt vad han har befallt sker i rätt tid.

17Ingen må säga: »Vad är detta? Vad är det till för?«

Allt blir efterfrågat när dess tid är inne.

Genom hans ord hejdades vattnet liksom i en damm,

på hans bud blev vattenförråden till.

18På hans befallning sker allt vad han önskar,

och ingen kan försvaga hans räddande kraft.

19Han vet allt om varje människas gärningar,

ingenting kan gömmas för hans blickar.

20Från evighet till evighet ser han,

och ingenting är förundransvärt för honom.

21Ingen må säga: »Vad är detta? Vad är det till för?«

Allt har skapats för sitt ändamål.

22Hans välsignelse flödar över som en flod

som dränker in den torra jorden med sitt vatten.

23Men hans vrede skall också fördriva hedningarna,

liksom när han förvandlade vattenrik mark till saltjord.

24Hans vägar är raka för de fromma

men fulla av hinder för de laglösa.

25Goda ting har från begynnelsen skapats för de goda

men också onda ting för syndarna.

26Det mest nödvändiga för människans liv

är vatten och eld och järn och salt,

mjöl och mjölk och honung,

vin och olja och kläder.

27Allt detta är de fromma till nytta,

men för syndarna vänds det till skada.

28Det finns andar som skapats för att straffa

och låter piskslagen hagla i vredesmod.

På räkenskapens dag ger de sin styrka fritt lopp

tills deras skapares vrede är stillad.

29Eld och hagel, pest och hungersnöd —

allt detta har skapats för att straffa,

30liksom vilddjurständer, skorpioner och ormar

och svärdet som straffar och förgör den gudlöse.

31När de hör hans befallning gläds de

och gör sig beredda för sin tjänst på jorden;

när tiden är inne lyder de hans ord.

32Av detta har jag från början blivit styrkt,

jag har övervägt det och nu skrivit ner det:

33allt vad Herren har skapat är gott,

han fyller varje behov i rätt tid.

34Ingen må säga: »Det här är sämre än det där«,

ty allt blir uppskattat när dess tid är inne.

35Så stäm upp er lovsång med både hjärta och mun,

och prisa Herrens namn.

40

Människans hårda lott

401En ständig möda har skapats åt alla människor,

ett tungt ok har lagts på Adams söner

alltifrån den dag de lämnar moderlivet

till den dag de återvänder till allas moder:

2bekymrade tankar, hjärtats ångest,

oro för det som väntar, dödsdagen.

3Från den som sitter i prakt på tronen

till den som sjunkit ner i stoft och aska,

4från den som bär purpur och krona

till den som går klädd i grovt linnetyg:

5vrede och avund, förvirring och oro,

dödsskräck, förbittring och strid.

Och när det är tid för nattvilan

förvränger drömmen den sovandes föreställningar.

6En liten stund, knappt märkbar, får han ro,

men sedan plågas han i sömnen som på dagen,

lika fylld av ångest för det han ser inom sig

som den som flytt ur en strid.

7I det avgörande ögonblicket vaknar han

och häpnar över att inget finns att frukta.

8Bland allt som lever, såväl människor som djur,

men sjufalt värre bland syndarna,

9härskar pest och blodsutgjutelse, strid och svärd,

olyckor och hunger, förstörelse och lidande.

10För de laglösa har allt detta skapats;

för deras skull kom också floden.

11Allt som är av jord vänder åter till jorden,

och det som är av vatten går tillbaka till havet.

Värden som består

12All korruption och orätt skall sopas bort,

men redbarheten skall alltid bestå.

13De orättfärdigas rikedom är lik bäcken som torkar ut,

lik åskmullret som dör bort i regnet.

14Den som är frikostig får leva i glädje,

men lagbrytaren skall förintas fullständigt.

15De gudlösas avkomma skjuter inte många skott,

för deras orena rötter finns bara hårda klippan.

16Vassen som växer vid sjöar och flodstränder

rycks upp före alla andra gräsarter,

17men godheten är som en grönskande trädgård,

och barmhärtigheten fortlever för alltid.

18Att vara sin egen eller ha ett arbete är behagligt,

men bättre än båda är att finna en skatt.

19Att få barn och att grunda en stad tryggar eftermälet,

men bättre än båda anses en oförvitlig hustru.

20Vin och musik ger glädje åt hjärtat,

men bättre än båda är kärlek till visheten.

21Flöjt och harpa frambringar sköna toner,

men bättre än båda är älskvärda ord.

22Skönhet och behag är en lust för ögat,

men bättre än båda är spirande gröda.

23Vän och kamrat skyndar till när det behövs,

men bättre än båda är hustrun vid mannens sida.

24Bröder och hjälpsamhet gagnar i nödens stund,

men bättre än båda skyddar din egen godhet.

25Silver och guld ger säkert fotfäste,

men bättre än båda anses klokhet.

26Pengar och makt ger självsäkerhet,

men bättre än båda är gudsfruktan.

För den gudfruktige finns ingen motgång,

han behöver aldrig söka hjälp.

27Gudsfruktan är som en grönskande trädgård

och skyddar bättre än någon jordisk härlighet.

Fattigdom, död och vanära

28Mitt barn, lev inte en tiggares liv;

det är bättre att dö än att tigga.

29En man som måste snegla åt andras bord —

hans tillvaro kan inte kallas liv.

Att äta andras mat fläckar hans själ,

och en man med förstånd och fostran tar sig i akt.

30I den skamlöses mun smakar gåvan sött,

men i hans mage bränner den som eld.

41

411O död, hur bitter är inte tanken på dig

för en man som lever i lugn och välstånd,

en man utan bekymmer som har framgång i allt

och som ännu kan njuta av en god måltid.

2O död, en lycka är det bud du sänder

för en man som är fattig och orkeslös,

en utlevad gubbe som har bekymmer med allt,

som vägrar finna sig och inte längre håller ut.

3Frukta inte för dödens bud —

tänk på dem som gått före och dem som kommer efter.

4Detta är Herrens bud för alla som lever,

och hur kan du förkasta den Högstes beslut?

Tio år eller hundra eller tusen —

i dödsriket kan ingen klaga över sitt liv.

5Syndares barn blir vidriga barn,

som vistas i de gudlösas sällskap.

6Syndares barn går miste om sitt arv,

deras avkomma lever i ständig vanära.

7En gudlös far får höra klander från barnen,

ty de blir vanärade för hans skull.

8Ve er, alla gudlösa,

som har övergett den Högstes lag!

9När ni föds, föds ni till förbannelse,

och när ni dör, blir förbannelse er lott.

10Allt som kommer ur jord vänder åter till jorden;

så går de gudlösa från förbannelse till förintelse.

11Människor sörjer över kroppens död,

men för syndaren utplånas även hans onda namn.

12Var rädd om ditt namn, ty det följer dig

längre än tusentals väldiga guldskatter.

13Det goda livet har sin utmätta tid,

men ett gott namn lever kvar för alltid.

Berättigad blygsel och oberättigad

14Följ min lära, mina barn, och lev i frid.

Vishet som döljs och en skatt som är gömd —

vad är det för nytta med sådant?

15Bättre en man som döljer sin dårskap

än en som döljer sin vishet.

16Låt alltså skamkänslan styras av mina regler,

ty all blygsel man känner är inte bra

och vinner inte allas uppriktiga gillande.

17Blygs inför din far och mor över otukt

och inför furste och härskare över lögn,

18inför domare och ämbetsmän över felsteg

och inför menighet och folk över lagbrott,

inför vän och kompanjon över ohederlighet

19och inför folket där du bor över stöld

och för att glömma Gud och förbundet.

Blygs för att lägga armbågen i maten,

för att förbanna den som ber om en gåva

20och för att lämna en hälsning obesvarad,

för att se efter en lösaktig kvinna

21och för att vända ryggen åt en släkting,

för att ta ifrån någon hans rättmätiga andel,

för att titta närgånget på en annans hustru

22och för att springa efter tjänsteflickan —

kom inte i närheten av hennes säng.

Blygs för att tala sårande till en vän

— låt inte en gåva följas av kränkande ord —