39¹han forskar i alla fädernas vishet

och studerar ivrigt vad profeterna sagt.

²Han samlar på berömda mäns ord

och tränger in i sinnrika tänkespråk.

³Han söker ordspråkens dolda mening

och är förtrogen med tänkespråkens gåtor.

⁴Stormän tar honom i sin tjänst,

och i härskares följe blir han sedd.

Han kan resa i främmande länder,

ty han har prövat på gott och ont bland människor.

⁵Han beflitar sig om att börja sin dag

i bön inför Herren, sin skapare.

Han vänder sig till den Högste, åkallar honom

och ber om förlåtelse för sina synder.

⁶Om det är Herrens, den Väldiges, vilja

fylls han av vishetens ande.

Han låter sin vishet strömma fram i ord

och prisar Herren i bön.

⁷En sådan man ger rätt riktning åt sin klokhet och insikt

och ägnar sina tankar åt Herrens hemligheter.

⁸Han undervisar om sin lära

och har sin stolthet i Herrens förbunds lag.

⁹Många skall lovsjunga hans klokhet,

aldrig någonsin skall hans namn utplånas.

Minnet av honom skall inte försvinna,

hans rykte skall leva genom alla släktled.

¹⁰I främmande länder skall man tala om hans vishet,

och folkförsamlingen skall förkunna hans lov.

¹¹Lever han länge äras hans minne mer än tusen andras,

och dör han är detta honom nog.

Allt har sitt ändamål

¹²Ännu fler tankar har jag att lägga fram;

som fullmånen sväller jag av dem.

¹³Lyssna till mig, mina fromma söner,

så skall ni grönska som rosenbusken vid bäcken.

¹⁴Ni skall sprida vällukt som rökelsen

och gå i blom som liljan.

Sprid er vällukt, stäm upp er lovsång

och prisa Herren för alla hans verk.

¹⁵Förkunna hans namns storhet,

tacka och lovsjung honom

med sånger och med spel på lyra.

Med dessa ord skall ni prisa honom:

¹⁶Allt vad Herren har skapat är underbart,

och allt vad han har befallt sker i rätt tid.

¹⁷Ingen må säga: »Vad är detta? Vad är det till för?«

Allt blir efterfrågat när dess tid är inne.

Genom hans ord hejdades vattnet liksom i en damm,

på hans bud blev vattenförråden till.

¹⁸På hans befallning sker allt vad han önskar,

och ingen kan försvaga hans räddande kraft.

¹⁹Han vet allt om varje människas gärningar,

ingenting kan gömmas för hans blickar.

²⁰Från evighet till evighet ser han,

och ingenting är förundransvärt för honom.

²¹Ingen må säga: »Vad är detta? Vad är det till för?«

Allt har skapats för sitt ändamål.

²²Hans välsignelse flödar över som en flod

som dränker in den torra jorden med sitt vatten.

²³Men hans vrede skall också fördriva hedningarna,

liksom när han förvandlade vattenrik mark till saltjord.

²⁴Hans vägar är raka för de fromma

men fulla av hinder för de laglösa.

²⁵Goda ting har från begynnelsen skapats för de goda

men också onda ting för syndarna.

²⁶Det mest nödvändiga för människans liv

är vatten och eld och järn och salt,

mjöl och mjölk och honung,

vin och olja och kläder.

²⁷Allt detta är de fromma till nytta,

men för syndarna vänds det till skada.

²⁸Det finns andar som skapats för att straffa

och låter piskslagen hagla i vredesmod.

På räkenskapens dag ger de sin styrka fritt lopp

tills deras skapares vrede är stillad.

²⁹Eld och hagel, pest och hungersnöd —

allt detta har skapats för att straffa,

³⁰liksom vilddjurständer, skorpioner och ormar

och svärdet som straffar och förgör den gudlöse.

³¹När de hör hans befallning gläds de

och gör sig beredda för sin tjänst på jorden;

när tiden är inne lyder de hans ord.

³²Av detta har jag från början blivit styrkt,

jag har övervägt det och nu skrivit ner det:

³³allt vad Herren har skapat är gott,

han fyller varje behov i rätt tid.

³⁴Ingen må säga: »Det här är sämre än det där«,

ty allt blir uppskattat när dess tid är inne.

³⁵Så stäm upp er lovsång med både hjärta och mun,

och prisa Herrens namn.

Människans hårda lott

40¹En ständig möda har skapats åt alla människor,

ett tungt ok har lagts på Adams söner

alltifrån den dag de lämnar moderlivet

till den dag de återvänder till allas moder:

²bekymrade tankar, hjärtats ångest,

oro för det som väntar, dödsdagen.

³Från den som sitter i prakt på tronen

till den som sjunkit ner i stoft och aska,

⁴från den som bär purpur och krona

till den som går klädd i grovt linnetyg:

⁵vrede och avund, förvirring och oro,

dödsskräck, förbittring och strid.

Och när det är tid för nattvilan

förvränger drömmen den sovandes föreställningar.

⁶En liten stund, knappt märkbar, får han ro,

men sedan plågas han i sömnen som på dagen,

lika fylld av ångest för det han ser inom sig

som den som flytt ur en strid.

⁷I det avgörande ögonblicket vaknar han

och häpnar över att inget finns att frukta.

⁸Bland allt som lever, såväl människor som djur,

men sjufalt värre bland syndarna,

⁹härskar pest och blodsutgjutelse, strid och svärd,

olyckor och hunger, förstörelse och lidande.

¹⁰För de laglösa har allt detta skapats;

för deras skull kom också floden.

¹¹Allt som är av jord vänder åter till jorden,

och det som är av vatten går tillbaka till havet.

Värden som består

¹²All korruption och orätt skall sopas bort,

men redbarheten skall alltid bestå.

¹³De orättfärdigas rikedom är lik bäcken som torkar ut,

lik åskmullret som dör bort i regnet.

¹⁴Den som är frikostig får leva i glädje,

men lagbrytaren skall förintas fullständigt.

¹⁵De gudlösas avkomma skjuter inte många skott,

för deras orena rötter finns bara hårda klippan.

¹⁶Vassen som växer vid sjöar och flodstränder

rycks upp före alla andra gräsarter,

¹⁷men godheten är som en grönskande trädgård,

och barmhärtigheten fortlever för alltid.

¹⁸Att vara sin egen eller ha ett arbete är behagligt,

men bättre än båda är att finna en skatt.

¹⁹Att få barn och att grunda en stad tryggar eftermälet,

men bättre än båda anses en oförvitlig hustru.

²⁰Vin och musik ger glädje åt hjärtat,

men bättre än båda är kärlek till visheten.

²¹Flöjt och harpa frambringar sköna toner,

men bättre än båda är älskvärda ord.

²²Skönhet och behag är en lust för ögat,

men bättre än båda är spirande gröda.

²³Vän och kamrat skyndar till när det behövs,

men bättre än båda är hustrun vid mannens sida.

²⁴Bröder och hjälpsamhet gagnar i nödens stund,

men bättre än båda skyddar din egen godhet.

²⁵Silver och guld ger säkert fotfäste,

men bättre än båda anses klokhet.

²⁶Pengar och makt ger självsäkerhet,

men bättre än båda är gudsfruktan.

För den gudfruktige finns ingen motgång,

han behöver aldrig söka hjälp.

²⁷Gudsfruktan är som en grönskande trädgård

och skyddar bättre än någon jordisk härlighet.

Fattigdom, död och vanära

²⁸Mitt barn, lev inte en tiggares liv;

det är bättre att dö än att tigga.

²⁹En man som måste snegla åt andras bord —

hans tillvaro kan inte kallas liv.

Att äta andras mat fläckar hans själ,

och en man med förstånd och fostran tar sig i akt.

³⁰I den skamlöses mun smakar gåvan sött,

men i hans mage bränner den som eld.

41¹O död, hur bitter är inte tanken på dig

för en man som lever i lugn och välstånd,

en man utan bekymmer som har framgång i allt

och som ännu kan njuta av en god måltid.

²O död, en lycka är det bud du sänder

för en man som är fattig och orkeslös,

en utlevad gubbe som har bekymmer med allt,

som vägrar finna sig och inte längre håller ut.

³Frukta inte för dödens bud —

tänk på dem som gått före och dem som kommer efter.

⁴Detta är Herrens bud för alla som lever,

och hur kan du förkasta den Högstes beslut?

Tio år eller hundra eller tusen —

i dödsriket kan ingen klaga över sitt liv.

⁵Syndares barn blir vidriga barn,

som vistas i de gudlösas sällskap.

⁶Syndares barn går miste om sitt arv,

deras avkomma lever i ständig vanära.

⁷En gudlös far får höra klander från barnen,

ty de blir vanärade för hans skull.

⁸Ve er, alla gudlösa,

som har övergett den Högstes lag!

⁹När ni föds, föds ni till förbannelse,

och när ni dör, blir förbannelse er lott.

¹⁰Allt som kommer ur jord vänder åter till jorden;

så går de gudlösa från förbannelse till förintelse.

¹¹Människor sörjer över kroppens död,

men för syndaren utplånas även hans onda namn.

¹²Var rädd om ditt namn, ty det följer dig

längre än tusentals väldiga guldskatter.

¹³Det goda livet har sin utmätta tid,

men ett gott namn lever kvar för alltid.

Berättigad blygsel och oberättigad

¹⁴Följ min lära, mina barn, och lev i frid.

Vishet som döljs och en skatt som är gömd —

vad är det för nytta med sådant?

¹⁵Bättre en man som döljer sin dårskap

än en som döljer sin vishet.

¹⁶Låt alltså skamkänslan styras av mina regler,

ty all blygsel man känner är inte bra

och vinner inte allas uppriktiga gillande.

¹⁷Blygs inför din far och mor över otukt

och inför furste och härskare över lögn,

¹⁸inför domare och ämbetsmän över felsteg

och inför menighet och folk över lagbrott,

inför vän och kompanjon över ohederlighet

¹⁹och inför folket där du bor över stöld

och för att glömma Gud och förbundet.

Blygs för att lägga armbågen i maten,

för att förbanna den som ber om en gåva

²⁰och för att lämna en hälsning obesvarad,

för att se efter en lösaktig kvinna

²¹och för att vända ryggen åt en släkting,

för att ta ifrån någon hans rättmätiga andel,

för att titta närgånget på en annans hustru

²²och för att springa efter tjänsteflickan —

kom inte i närheten av hennes säng.

Blygs för att tala sårande till en vän

— låt inte en gåva följas av kränkande ord —