Bibel 2000 (B2000)
3

Plikter mot föräldrar

31Lyssna till er fars förmaningar, mina barn,

och gör som han säger, så går det er väl.

2Ty Herren har gett fadern myndighet över barnen

och fastställt moderns rätt gentemot sönerna.

3Synder sonas när man vördar sin far,

4och att ära sin mor är som att samla skatter.

5Den som vördar sin far skall få glädje av egna barn,

och när han ber skall hans bön bli hörd.

6Den som ärar sin far får ett långt liv,

och den som lyder Herren är sin mor till tröst.

7Den som fruktar Herren vördar sin far

och tjänar sina föräldrar som slaven sina herrar.

8Visa aktning för din far i ord och handling,

så skall du få hans välsignelse,

9ty en fars välsignelse ger stadga åt barnens hus,

men en mors förbannelse river upp dess grund.

10Sök inte ära genom att väcka förakt för din far —

att din far föraktas länder inte dig till ära.

11En människas ära bestäms av faderns anseende,

och att modern föraktas länder barnen till skam.

12Mitt barn, ta hand om din far när han blir gammal,

och vålla honom ingen sorg så länge han lever.

13Ha överseende om hans förstånd försvagas,

och förakta honom inte, du som är i din fulla kraft.

14Godhet mot en far kommer inte att glömmas;

den bygger upp vad dina synder rivit ner.

15När du råkar i nöd skall du bli ihågkommen,

som frost för solen skall dina synder smälta bort.

16En hädares like är den som överger sin far,

och förbannad av Herren är den som gör sin mor vred.

Varning för övermod

17Mitt barn, sköt dina sysslor i ödmjukhet,

så blir du mer älskad än den som är frikostig med gåvor.

18Var ödmjukare ju högre du stiger,

så finner du nåd hos Herren.

20Ty stor är Herrens makt,

och av de ödmjuka blir den förhärligad.

21Fråga inte efter det som övergår ditt förstånd,

forska inte i det som överstiger dina krafter.

22Tänk på de befallningar du fått;

det som är fördolt angår dig inte.

23Ödsla inte kraft på det som går utöver din uppgift;

det du fått se är redan mer än människor kan fatta.

24Många har ju förts vilse av sina spekulationer,

och skadliga fantasier har förvirrat deras omdöme.

26För den styvsinte går det illa till sist,

och den som älskar faran dukar under för den.

27Den styvsinte tyngs av plågor,

och syndaren staplar synd på synd.

28För den övermodiges olycka finns ingen bot,

ty ondskans planta har slagit rot i honom.

29Den kloke begrundar visdomsordet,

att kunna lyssna är den vises glädje.

Plikter mot de fattiga

30Vatten släcker flammande eld,

och allmosor utplånar synder.

31Den som lönar gott med gott blir ihågkommen efteråt,

och då han vacklar finner han stöd.

4

41Mitt barn, beröva inte den fattige hans uppehälle,

låt honom inte vänta med bedjande blick.

2Såra inte den som svälter,

väck inte förbittring hos en man som lider brist.

3Upprör inte mer ett redan bittert hjärta,

låt inte den som tigger vänta på din gåva.

4Avvisa inte den som ber om hjälp i sin nöd,

vänd dig inte bort från den fattige.

5Vänd inte bort blicken från den som tigger,

ge honom inte skäl att förbanna dig,

6ty om han förbannar dig i sin själs bitterhet

skall hans skapare höra hans bön.

7Gör dig omtyckt i folkförsamlingen,

och böj ditt huvud för den mäktige.

8Lyssna på den fattige

och svara honom vänligt och anspråkslöst.

9Rädda den förtryckte från förtryckaren;

var oförfärad när du fäller din dom.

10Var som en far för de faderlösa

och i makens ställe för deras mor.

Då skall du bli som en son till den Högste,

mer än din mor skall han älska dig.

Hur visheten fostrar en människa

11Visheten ger sina söner framgång

och tar sig an dem som söker henne.

12Att älska henne är att älska livet,

rik på lycka blir den som vaknar tidigt för hennes skull.

13Den som äger henne vinner ära,

och där hon går in följer Herrens välsignelse med.

14De som tjänar henne gör tjänst inför den Helige,

och de som älskar henne blir älskade av Herren.

15Den som lyder henne skall döma folken,

och den som följer henne kan vila tryggt.

16Om han litar på henne blir hon hans egendom

och förblir i hans efterkommandes ägo.

17Ty först leder hon honom på slingrande vägar,

hon låter honom känna ängslan och skräck

och ger honom ingen ro med sin hårdhänta fostran

förrän han litar fullkomligt på henne.

Hon prövar honom med sina krav,

18men sedan går hon raka vägen tillbaka till honom,

ger honom glädje och röjer sina hemligheter för honom.

19Men lockas han vilse, överger hon honom

och lämnar honom åt undergången.

Den rätta tiden för blygsel och för frimodighet

20Ta tillfället i akt, men sky det onda.

Blygs inte över dig själv.

21Ty det finns en blygsel som för med sig synd,

och det finns en blygsel som ger ära och beröm.

22Ta inte hänsyn till person — då skadar du dig själv.

Var inte undfallande — det blir din olycka.

23Håll inte tillbaka ett ord i rättan tid,

24ty orden röjer visheten

och talet en människas fostran.

25Säg inte emot sanningen;

om du brister i vett skall du känna skam.

26Blygs inte för att erkänna dina synder,

sök inte hejda en flod i dess lopp.

27Låt inte en dåraktig människa trampa på dig,

och ta inte parti för en härskare.

28Kämpa intill döden för sanningen,

så skall Herren Gud strida för dig.

29Var inte djärv i ord

men trög och slapp i handling.

30Var inte ett rytande lejon i ditt hem,

jaga inte inbillade fel hos ditt husfolk.

31Låt inte din hand sträckas ut för att få

men dras tillbaka när det gäller att ge.

5

51Lita inte på din rikedom,

säg inte: »Jag har allt jag behöver.«

2Låt inte din lust och din kraft förleda dig

att leva efter dina egna begär.

3Säg inte: »Över mig befaller ingen«,

ty Herren skall sannerligen ställa dig till svars.

4Säg inte: »Jag har syndat, och ingenting hände«,

ty Herren visar tålamod.

5Var inte så säker på förlåtelse

att du staplar synd på synd.

6Och säg inte: »Hans barmhärtighet är stor,

han kommer att förlåta alla mina synder.«

Ty hos honom finns barmhärtighet, men också vrede,

och hans harm viker inte från syndaren.

7Dröj inte med att vända om till Herren,

skjut inte upp det dag efter dag.

Ty Herrens vrede slår utan förvarning

och i straffets stund är det ute med dig.

8Lita inte till vad du förvärvat med orätt;

av det får du ingen hjälp på olyckans dag.

Pålitlighet i ord och gärning

9Rensa inte säden vid vilken vind som helst,

och slå inte in på varje stig du ser —

så gör syndaren med sitt lösa prat.

10Var fast i din övertygelse

och pålitlig i ditt tal.

11Var genast beredd att lyssna,

men tänk dig för innan du svarar.

12Har du begrepp om saken, så svara din nästa;

om inte, så håll tand för tunga.

13Ära liksom vanära följer av ord,

en människas tunga kan bli hennes fall.

14Se till att du inte får heta bakdantare:

lägg aldrig försåt med dina ord.

Ty en tjuv drar skam över sig,

och en hård dom får den som går med skvaller.

15Fela varken i stort eller smått,