Bibel 2000 (B2000)
38

381Visa läkaren aktning för den nytta han gör

— även han är ju skapad av Herren —

2ty från den Högste kommer förmågan att bota,

och av kungar blir han belönad.

3Läkarens kunnighet ger honom en hög ställning,

och han vinner mäktiga mäns beundran.

4Herren har låtit jorden alstra läkemedel,

och en klok man förkastar dem inte.

5Var det inte ett trästycke som gjorde vattnet drickbart,

för att Herrens makt skulle bli känd?

6Åt människorna gav han kunskap

för att bli prisad för dessa underbara gåvor.

7Genom dem har han botat den sjukes plåga,

8av dem blandar apotekaren till sin medicin.

Herren upphör aldrig att verka;

från honom sprider sig hälsa över jorden.

9Mitt barn, ta inte för lätt på sjukdom,

utan be till Herren, så skall han göra dig frisk.

10Upphör att fela, ändra ditt handlande

och rena ditt hjärta från all synd.

11Offra rökelse och påminnelseoffer av mjöl,

och häll olja över din gåva, så mycket du har råd till.

12Men låt också läkaren göra sitt

— även han är ju skapad av Herren.

Låt honom inte lämna dig, ty du behöver honom.

13Ibland ligger en lycklig utgång i läkarnas händer;

14så ber de ju också om Herrens hjälp

att ge lindring och bot som leder till liv.

15Den som syndar mot sin skapare

må hamna i läkarens händer.

16Mitt barn, låt tårarna flöda när någon är död,

stäm upp klagosång över din svåra förlust.

Visa den döde den heder han har rätt till,

och var inte försumlig med hans begravning.

17Låt gråten vara bitter och klagan högljudd;

håll en sorgehögtid som är honom värdig,

under en dag eller två, för att undgå förtal,

men trösta dig sedan för sorgen.

18Ty sorg kan leda till död,

sorg i hjärtat bryter din styrka.

19Där olyckan slår bor också sorgen,

ett liv i fattigdom är en förbannelse för hjärtat.

20Låt inte sorgen få makt över ditt hjärta,

skjut undan den, och tänk på ditt eget slut.

21Glöm inte detta, ty det finns ingen väg tillbaka;

du hjälper inte den döde men skadar dig själv.

22Tänk på att hans öde även skall bli ditt:

»I går jag, i dag du.«

23Har den döde fått ro, så låt hans minne vila;

trösta dig över förlusten så snart hans liv har flytt.

Kroppsarbete och studier

24Den lärdes vishet förutsätter riklig fritid;

har man litet att sköta, då kan man bli vis.

25Inte kan den bli vis som regerar över plogen

och stoltserar med oxpiken som lans,

som kör sina oxar och upptas av deras arbete

och som inte kan tala om annat än kreatur.

26En sådan man lever för att plöja fåror,

och hans bekymmer är fodret till kvigorna.

27Likaså byggmästaren och hans hantverkare,

som arbetar dag och natt,

eller den som graverar sigillringar

och outtröttligt formar olika mönster.

En sådan man lever för att göra bilden lik,

och hans bekymmer är att få arbetet färdigt.

28Likaså smeden som sitter vid städet

och noga ger akt på sitt smide.

Den heta röken plågar hans kropp,

och han sliter hårt i hettan från ässjan.

Hammarslagen bedövar hans öron,

medan blicken är fäst på modellen för arbetet.

En sådan man lever för att få föremålen färdiga,

och hans bekymmer är att ge dem slutputsen.

29Likaså krukmakaren som sitter vid sitt arbete

och snurrar drejskivan med fötterna.

Hans arbete håller honom i ständig oro,

hur mycket han skall göra är noga bestämt.

30Han formar leran med händerna

och trampar den mjuk med fötterna.

En sådan man lever för att få glasyren färdig,

och hans bekymmer är att få ugnen tömd.

31Alla dessa litar på sina händer,

och var och en av dem är kunnig på sitt område.

32Utan dem kan ingen stad grundas,

och de behöver inte flacka omkring bland främlingar.

Men till stadens råd blir de inte kallade,

33och de utmärker sig inte i folkförsamlingen.

De tar aldrig plats på domarsätet,

och rättsordningen förstår de sig inte på.

De kan varken undervisa eller döma,

och de gör sig inte bemärkta med tänkespråk.

34Nej, det är den skapade världens bestånd de säkrar,

och deras bön gäller deras hantverk.

Den däremot som lever för den Högstes lag

och ägnar sina tankar åt den,

39

391han forskar i alla fädernas vishet

och studerar ivrigt vad profeterna sagt.

2Han samlar på berömda mäns ord

och tränger in i sinnrika tänkespråk.

3Han söker ordspråkens dolda mening

och är förtrogen med tänkespråkens gåtor.

4Stormän tar honom i sin tjänst,

och i härskares följe blir han sedd.

Han kan resa i främmande länder,

ty han har prövat på gott och ont bland människor.

5Han beflitar sig om att börja sin dag

i bön inför Herren, sin skapare.

Han vänder sig till den Högste, åkallar honom

och ber om förlåtelse för sina synder.

6Om det är Herrens, den Väldiges, vilja

fylls han av vishetens ande.

Han låter sin vishet strömma fram i ord

och prisar Herren i bön.

7En sådan man ger rätt riktning åt sin klokhet och insikt

och ägnar sina tankar åt Herrens hemligheter.

8Han undervisar om sin lära

och har sin stolthet i Herrens förbunds lag.

9Många skall lovsjunga hans klokhet,

aldrig någonsin skall hans namn utplånas.

Minnet av honom skall inte försvinna,

hans rykte skall leva genom alla släktled.

10I främmande länder skall man tala om hans vishet,

och folkförsamlingen skall förkunna hans lov.

11Lever han länge äras hans minne mer än tusen andras,

och dör han är detta honom nog.

Allt har sitt ändamål

12Ännu fler tankar har jag att lägga fram;

som fullmånen sväller jag av dem.

13Lyssna till mig, mina fromma söner,

så skall ni grönska som rosenbusken vid bäcken.

14Ni skall sprida vällukt som rökelsen

och gå i blom som liljan.

Sprid er vällukt, stäm upp er lovsång

och prisa Herren för alla hans verk.

15Förkunna hans namns storhet,

tacka och lovsjung honom

med sånger och med spel på lyra.

Med dessa ord skall ni prisa honom:

16Allt vad Herren har skapat är underbart,

och allt vad han har befallt sker i rätt tid.

17Ingen må säga: »Vad är detta? Vad är det till för?«

Allt blir efterfrågat när dess tid är inne.

Genom hans ord hejdades vattnet liksom i en damm,

på hans bud blev vattenförråden till.

18På hans befallning sker allt vad han önskar,

och ingen kan försvaga hans räddande kraft.

19Han vet allt om varje människas gärningar,

ingenting kan gömmas för hans blickar.

20Från evighet till evighet ser han,

och ingenting är förundransvärt för honom.

21Ingen må säga: »Vad är detta? Vad är det till för?«

Allt har skapats för sitt ändamål.

22Hans välsignelse flödar över som en flod

som dränker in den torra jorden med sitt vatten.

23Men hans vrede skall också fördriva hedningarna,

liksom när han förvandlade vattenrik mark till saltjord.

24Hans vägar är raka för de fromma

men fulla av hinder för de laglösa.

25Goda ting har från begynnelsen skapats för de goda

men också onda ting för syndarna.

26Det mest nödvändiga för människans liv

är vatten och eld och järn och salt,

mjöl och mjölk och honung,

vin och olja och kläder.

27Allt detta är de fromma till nytta,

men för syndarna vänds det till skada.

28Det finns andar som skapats för att straffa

och låter piskslagen hagla i vredesmod.

På räkenskapens dag ger de sin styrka fritt lopp

tills deras skapares vrede är stillad.

29Eld och hagel, pest och hungersnöd —

allt detta har skapats för att straffa,

30liksom vilddjurständer, skorpioner och ormar

och svärdet som straffar och förgör den gudlöse.

31När de hör hans befallning gläds de

och gör sig beredda för sin tjänst på jorden;

när tiden är inne lyder de hans ord.

32Av detta har jag från början blivit styrkt,

jag har övervägt det och nu skrivit ner det:

33allt vad Herren har skapat är gott,

han fyller varje behov i rätt tid.

34Ingen må säga: »Det här är sämre än det där«,

ty allt blir uppskattat när dess tid är inne.

35Så stäm upp er lovsång med både hjärta och mun,

och prisa Herrens namn.

40

Människans hårda lott

401En ständig möda har skapats åt alla människor,

ett tungt ok har lagts på Adams söner

alltifrån den dag de lämnar moderlivet

till den dag de återvänder till allas moder:

2bekymrade tankar, hjärtats ångest,

oro för det som väntar, dödsdagen.

3Från den som sitter i prakt på tronen

till den som sjunkit ner i stoft och aska,

4från den som bär purpur och krona

till den som går klädd i grovt linnetyg:

5vrede och avund, förvirring och oro,

dödsskräck, förbittring och strid.

Och när det är tid för nattvilan

förvränger drömmen den sovandes föreställningar.

6En liten stund, knappt märkbar, får han ro,

men sedan plågas han i sömnen som på dagen,

lika fylld av ångest för det han ser inom sig

som den som flytt ur en strid.

7I det avgörande ögonblicket vaknar han

och häpnar över att inget finns att frukta.

8Bland allt som lever, såväl människor som djur,

men sjufalt värre bland syndarna,

9härskar pest och blodsutgjutelse, strid och svärd,

olyckor och hunger, förstörelse och lidande.

10För de laglösa har allt detta skapats;

för deras skull kom också floden.

11Allt som är av jord vänder åter till jorden,

och det som är av vatten går tillbaka till havet.

Värden som består

12All korruption och orätt skall sopas bort,

men redbarheten skall alltid bestå.

13De orättfärdigas rikedom är lik bäcken som torkar ut,

lik åskmullret som dör bort i regnet.

14Den som är frikostig får leva i glädje,

men lagbrytaren skall förintas fullständigt.

15De gudlösas avkomma skjuter inte många skott,

för deras orena rötter finns bara hårda klippan.

16Vassen som växer vid sjöar och flodstränder

rycks upp före alla andra gräsarter,

17men godheten är som en grönskande trädgård,

och barmhärtigheten fortlever för alltid.

18Att vara sin egen eller ha ett arbete är behagligt,

men bättre än båda är att finna en skatt.

19Att få barn och att grunda en stad tryggar eftermälet,

men bättre än båda anses en oförvitlig hustru.

20Vin och musik ger glädje åt hjärtat,

men bättre än båda är kärlek till visheten.

21Flöjt och harpa frambringar sköna toner,

men bättre än båda är älskvärda ord.

22Skönhet och behag är en lust för ögat,

men bättre än båda är spirande gröda.

23Vän och kamrat skyndar till när det behövs,

men bättre än båda är hustrun vid mannens sida.

24Bröder och hjälpsamhet gagnar i nödens stund,

men bättre än båda skyddar din egen godhet.

25Silver och guld ger säkert fotfäste,

men bättre än båda anses klokhet.

26Pengar och makt ger självsäkerhet,

men bättre än båda är gudsfruktan.

För den gudfruktige finns ingen motgång,

han behöver aldrig söka hjälp.

27Gudsfruktan är som en grönskande trädgård

och skyddar bättre än någon jordisk härlighet.

Fattigdom, död och vanära

28Mitt barn, lev inte en tiggares liv;

det är bättre att dö än att tigga.

29En man som måste snegla åt andras bord —

hans tillvaro kan inte kallas liv.

Att äta andras mat fläckar hans själ,

och en man med förstånd och fostran tar sig i akt.

30I den skamlöses mun smakar gåvan sött,

men i hans mage bränner den som eld.