33¹Den som fruktar Herren möter inget ont

— nej, gång på gång blir han räddad ur prövningen.

²En vis man avskyr inte lagen,

men hycklaren är som ett skepp i en stormby.

³Den förståndige litar på lagen,

lagen är för honom lika pålitlig som ett orakelsvar.

⁴Förbered vad du skall säga, så lyssnar man på dig,

gör bruk av all din kunskap när du yttrar dig.

⁵Dårens hjärta är som hjulet på en vagn,

hans tankar löper runt som en axel.

⁶En brunstig hingst liknar en vasstungad vän:

den gnäggar vem som än rider på den.

Motsatser i tillvaron

⁷Varför är den ena dagen förmer än den andra,

när alla årets dagar får sitt ljus från solen?

⁸I sin vishet gjorde Herren skillnad mellan dem

och fastställde olika högtider och fester.

⁹En del av dem upphöjde och helgade han,

och andra gjorde han till vanliga dagar.

¹⁰Likaså är alla människor komna ur stoftet

— av jord skapades Adam —

¹¹men i sin stora insikt gjorde Herren skillnad mellan dem

och stakade ut olika vägar för dem.

¹²En del av dem välsignade och upphöjde han,

en del helgade han och ställde i sin närhet.

Andra förbannade och förnedrade han

och störtade dem över ända.

¹³Liksom krukmakaren har leran i sin hand

och formar den så som han vill,

så har skaparen människorna i sin hand

och ger dem den lott han beslutar.

¹⁴Mot det onda svarar det goda

och mot döden livet;

så svarar den fromme mot syndaren.

¹⁵Så skall du betrakta alla den Högstes verk:

två och två, det ena svarar mot det andra.

¹⁶Själv har jag gått in i arbetet som den siste,

lik den som gör efterskörden i vingården,

¹⁷men genom Herrens välsignelse har jag hunnit ifatt

och likt druvplockaren fyllt min vinpress.

¹⁸Betänk att jag inte har arbetat blott för mig själv

utan för alla som söker fostran.

¹⁹Så hör på mig, ni folkets hövdingar —

ni folkförsamlingens ledare, lyssna!

Var herre i eget hus

²⁰Låt ingen bli herre över dig så länge du lever,

vare sig son eller hustru, bror eller vän.

Låt inte heller någon ta över dina ägodelar —

du kanske måste ångra dig och tigga dem tillbaka.

²¹Så länge du lever och andas

skall du inte ge dig själv i någons händer.

²²Ty det är bättre att dina barn tigger av dig

än att du sneglar efter gåvor från dina söner.

²³Behåll ditt oberoende i allt vad du gör,

låt inte ditt anseende fläckas.

²⁴Den dag som är den sista av dina levnadsdagar,

när dödsstunden är inne, skall du fördela arvet.

²⁵Foder, spö och last åt åsnan,

åt slaven bröd, tukt och arbete.

²⁶Sätt tjänaren i arbete, så slipper du bekymmer;

har han inget för händer, vill han ha sin frihet.

²⁷Ok och piska böjer nacken,

och en illasinnad slav skall ha prygel och pina.

²⁸Håll honom i arbete och låt honom inte lata sig;

²⁹av sysslolöshet lär man mycket ont.

³⁰Låt honom arbeta — det är vad han är till för,

och lyder han inte, så slå honom i bojor.

Men gå inte för långt med någon,

och gör ingenting utan rättslig grund.

³¹Har du bara en slav, så låt honom bli din like,

ty du förvärvade honom genom blod.

Har du bara en slav, så behandla honom som en broder,

ty du behöver honom lika mycket som ditt eget liv.

³²Om du behandlar honom illa så att han ger sig i väg,

vart skall du då gå för att leta rätt på honom?

Drömmens lärdomar och verklighetens

34¹Tomma förhoppningar bedrar den oförståndige,

och drömmar hetsar upp den enfaldige.

²Som att gripa efter skuggor och jaga efter vind

är det att fästa sig vid drömmar.

³Drömsynen är en efterhärmning av verkligheten,

den visar bilder i stället för människor.

⁴Hur kan något rent komma ur orenhet,

hur kan sanning komma ur lögn?

⁵Spådomar, varsel och drömmar är meningslösa,

skräcken för dem är som en födande kvinnas ångest.

⁶Om de inte är uppenbarelser från den Högste

skall du inte lägga dem på hjärtat.

⁷Ty många har vilseförts av drömmar

och ingetts förhoppningar som kommit på skam.

⁸Lagen skall uppfyllas utan bedrägeri,

och den ärliges visdomsord är dess fullbordan.

⁹Den som har rest omkring känner till mycket,

den erfarne kan tala med sakkunskap.

¹⁰Den som inte samlat erfarenhet vet litet,

¹¹men den bereste förvärvar allt större insikt.

¹²Mycket har jag sett under mina resor,

jag vet mer än som ryms i mina ord.

¹³Många gånger har jag svävat i livsfara

men blivit räddad tack vare detta.

¹⁴De som fruktar Herren skall få leva,

¹⁵ty deras hopp står till honom som kan rädda dem.

¹⁶Den som fruktar Herren är inte rädd för något,

hans mod sviktar aldrig, ty Herren är hans hopp.

¹⁷Lycklig den man som fruktar Herren.

¹⁸Vem är det han litar på? Vem är hans stöd?

¹⁹Herrens blick följer dem som älskar honom,

han är en mäktig sköld och ett kraftfullt stöd,

han skyddar mot hettan och ger skugga i middagssolen

och bevarar dem från att snubbla och falla.

²⁰Han ger själen glädje och ögonen ljus,

han ger läkedom, liv och välsignelse.

Offer åt Gud och rättvisa åt de fattiga

²¹Det som vunnits med orätt blir inget felfritt offer,

²²de laglösas gåvor vinner inte Herrens välbehag.

²³Vad de gudlösa bär fram behagar inte den Högste,

han förlåter inte synder för många offers skull.

²⁴Att frambära offer av det som tillhör de fattiga

är att dräpa en son inför faderns ögon.

²⁵Det hoptiggda brödet är de fattigas liv;

stjäl man det får man blod på händerna.

²⁶Den som tar levebrödet från sin nästa mördar honom,

²⁷och den som vägrar arbetaren hans lön spiller blod.

²⁸Om en bygger upp och en annan river ner,

vad vinner de då mer än mödor?

²⁹Om en ber och en annan förbannar,

vem skall då Härskaren lyssna till?

³⁰Om man badar efter liksvepning men rör liket igen,

vad vinner man då med sin rening?

³¹Så handlar den som fastar för sina synders skull

men sedan går och gör samma sak igen.

Vem lyssnar till en sådan mans bön,

och vad vinner han med sin botgöring?

35¹Att hålla lagen är ett rikligt offer;

²gemenskapsoffer frambärs när man följer buden.

³Att löna gott med gott är att frambära matoffer,

⁴och välgörenhet är detsamma som tackoffer.

⁵Herrens nåd får den som undviker det onda,

försoning vinner den som skyr orättfärdighet.

⁶Träd inte fram tomhänt inför Herren;

⁷alla dessa gåvor påbjuds av lagen.

⁸Den rättfärdiges offer pryder altaret,

dess vällukt når fram till den Högste.

⁹En rättfärdig mans gåva tas nådigt emot,

hans påminnelseoffer blir inte bortglömt.

¹⁰Var frikostig när du ger till Herrens ära,

snåla inte med de förstlingsoffer du skänker.

¹¹Bär fram gåvor med glatt ansikte,

och överlämna med glädje det heliga tiondet.

¹²Ge åt den Högste så som han gett åt dig,

var frikostig så långt dina tillgångar räcker.

¹³Ty Herren är den som återgäldar;

han skall återgälda dig sjufalt.

¹⁴Kom inte med mutor, dem tar han inte emot,

¹⁵lita inte på orättfärdiga offer.

Ty Herren är den som dömer,

inför honom finns ingen mänsklig storhet.

¹⁶Han tar inte parti mot den fattige

utan lyssnar till den förorättades bön.

¹⁷Han gör sig inte döv för den faderlöses nödrop

eller för änkan som oavlåtligt klagar.

¹⁸Se hur änkans tårar rinner över kinden,

¹⁹hör hennes förbannelse över den som vållat dem!

²⁰Den som villigt fullgör sin tjänst blir mottagen,

och hans bön når upp till molnen.

²¹Genom molnen stiger den ringes bönerop;

han tröstas inte förrän det når sitt mål,

han tystnar inte förrän den Högste griper in,

²²tar sig an de rättfärdigas sak och skipar rättvisa.

Och Herren skall sannerligen inte dröja,

han skall inte låta deras väntan bli lång

innan han knäcker ryggen på de obarmhärtiga

²³och låter hedningarna få sitt rättvisa straff,

innan han utplånar hela den fräcka hopen

och bryter sönder de orättfärdigas spiror,

²⁴innan han ger människorna deras gärningars lön

och straffar dem efter deras handlingars syfte,

²⁵innan han tar sig an sitt folks rättvisa sak

och gläder dem med sin barmhärtighet.

²⁶Underbar är hans barmhärtighet i nödens tid,

som regnmoln när torkan råder.