Bibel 2000 (B2000)
33

331Den som fruktar Herren möter inget ont

— nej, gång på gång blir han räddad ur prövningen.

2En vis man avskyr inte lagen,

men hycklaren är som ett skepp i en stormby.

3Den förståndige litar på lagen,

lagen är för honom lika pålitlig som ett orakelsvar.

4Förbered vad du skall säga, så lyssnar man på dig,

gör bruk av all din kunskap när du yttrar dig.

5Dårens hjärta är som hjulet på en vagn,

hans tankar löper runt som en axel.

6En brunstig hingst liknar en vasstungad vän:

den gnäggar vem som än rider på den.

Motsatser i tillvaron

7Varför är den ena dagen förmer än den andra,

när alla årets dagar får sitt ljus från solen?

8I sin vishet gjorde Herren skillnad mellan dem

och fastställde olika högtider och fester.

9En del av dem upphöjde och helgade han,

och andra gjorde han till vanliga dagar.

10Likaså är alla människor komna ur stoftet

— av jord skapades Adam —

11men i sin stora insikt gjorde Herren skillnad mellan dem

och stakade ut olika vägar för dem.

12En del av dem välsignade och upphöjde han,

en del helgade han och ställde i sin närhet.

Andra förbannade och förnedrade han

och störtade dem över ända.

13Liksom krukmakaren har leran i sin hand

och formar den så som han vill,

så har skaparen människorna i sin hand

och ger dem den lott han beslutar.

14Mot det onda svarar det goda

och mot döden livet;

så svarar den fromme mot syndaren.

15Så skall du betrakta alla den Högstes verk:

två och två, det ena svarar mot det andra.

16Själv har jag gått in i arbetet som den siste,

lik den som gör efterskörden i vingården,

17men genom Herrens välsignelse har jag hunnit ifatt

och likt druvplockaren fyllt min vinpress.

18Betänk att jag inte har arbetat blott för mig själv

utan för alla som söker fostran.

19Så hör på mig, ni folkets hövdingar —

ni folkförsamlingens ledare, lyssna!

Var herre i eget hus

20Låt ingen bli herre över dig så länge du lever,

vare sig son eller hustru, bror eller vän.

Låt inte heller någon ta över dina ägodelar —

du kanske måste ångra dig och tigga dem tillbaka.

21Så länge du lever och andas

skall du inte ge dig själv i någons händer.

22Ty det är bättre att dina barn tigger av dig

än att du sneglar efter gåvor från dina söner.

23Behåll ditt oberoende i allt vad du gör,

låt inte ditt anseende fläckas.

24Den dag som är den sista av dina levnadsdagar,

när dödsstunden är inne, skall du fördela arvet.

25Foder, spö och last åt åsnan,

åt slaven bröd, tukt och arbete.

26Sätt tjänaren i arbete, så slipper du bekymmer;

har han inget för händer, vill han ha sin frihet.

27Ok och piska böjer nacken,

och en illasinnad slav skall ha prygel och pina.

28Håll honom i arbete och låt honom inte lata sig;

29av sysslolöshet lär man mycket ont.

30Låt honom arbeta — det är vad han är till för,

och lyder han inte, så slå honom i bojor.

Men gå inte för långt med någon,

och gör ingenting utan rättslig grund.

31Har du bara en slav, så låt honom bli din like,

ty du förvärvade honom genom blod.

Har du bara en slav, så behandla honom som en broder,

ty du behöver honom lika mycket som ditt eget liv.

32Om du behandlar honom illa så att han ger sig i väg,

vart skall du då gå för att leta rätt på honom?

34

Drömmens lärdomar och verklighetens

341Tomma förhoppningar bedrar den oförståndige,

och drömmar hetsar upp den enfaldige.

2Som att gripa efter skuggor och jaga efter vind

är det att fästa sig vid drömmar.

3Drömsynen är en efterhärmning av verkligheten,

den visar bilder i stället för människor.

4Hur kan något rent komma ur orenhet,

hur kan sanning komma ur lögn?

5Spådomar, varsel och drömmar är meningslösa,

skräcken för dem är som en födande kvinnas ångest.

6Om de inte är uppenbarelser från den Högste

skall du inte lägga dem på hjärtat.

7Ty många har vilseförts av drömmar

och ingetts förhoppningar som kommit på skam.

8Lagen skall uppfyllas utan bedrägeri,

och den ärliges visdomsord är dess fullbordan.

9Den som har rest omkring känner till mycket,

den erfarne kan tala med sakkunskap.

10Den som inte samlat erfarenhet vet litet,

11men den bereste förvärvar allt större insikt.

12Mycket har jag sett under mina resor,

jag vet mer än som ryms i mina ord.

13Många gånger har jag svävat i livsfara

men blivit räddad tack vare detta.

14De som fruktar Herren skall få leva,

15ty deras hopp står till honom som kan rädda dem.

16Den som fruktar Herren är inte rädd för något,

hans mod sviktar aldrig, ty Herren är hans hopp.

17Lycklig den man som fruktar Herren.

18Vem är det han litar på? Vem är hans stöd?

19Herrens blick följer dem som älskar honom,

han är en mäktig sköld och ett kraftfullt stöd,

han skyddar mot hettan och ger skugga i middagssolen

och bevarar dem från att snubbla och falla.

20Han ger själen glädje och ögonen ljus,

han ger läkedom, liv och välsignelse.

Offer åt Gud och rättvisa åt de fattiga

21Det som vunnits med orätt blir inget felfritt offer,

22de laglösas gåvor vinner inte Herrens välbehag.

23Vad de gudlösa bär fram behagar inte den Högste,

han förlåter inte synder för många offers skull.

24Att frambära offer av det som tillhör de fattiga

är att dräpa en son inför faderns ögon.

25Det hoptiggda brödet är de fattigas liv;

stjäl man det får man blod på händerna.

26Den som tar levebrödet från sin nästa mördar honom,

27och den som vägrar arbetaren hans lön spiller blod.

28Om en bygger upp och en annan river ner,

vad vinner de då mer än mödor?

29Om en ber och en annan förbannar,

vem skall då Härskaren lyssna till?

30Om man badar efter liksvepning men rör liket igen,

vad vinner man då med sin rening?

31Så handlar den som fastar för sina synders skull

men sedan går och gör samma sak igen.

Vem lyssnar till en sådan mans bön,

och vad vinner han med sin botgöring?

35

351Att hålla lagen är ett rikligt offer;

2gemenskapsoffer frambärs när man följer buden.

3Att löna gott med gott är att frambära matoffer,

4och välgörenhet är detsamma som tackoffer.

5Herrens nåd får den som undviker det onda,

försoning vinner den som skyr orättfärdighet.

6Träd inte fram tomhänt inför Herren;

7alla dessa gåvor påbjuds av lagen.

8Den rättfärdiges offer pryder altaret,

dess vällukt når fram till den Högste.

9En rättfärdig mans gåva tas nådigt emot,

hans påminnelseoffer blir inte bortglömt.

10Var frikostig när du ger till Herrens ära,

snåla inte med de förstlingsoffer du skänker.

11Bär fram gåvor med glatt ansikte,

och överlämna med glädje det heliga tiondet.

12Ge åt den Högste så som han gett åt dig,

var frikostig så långt dina tillgångar räcker.

13Ty Herren är den som återgäldar;

han skall återgälda dig sjufalt.

14Kom inte med mutor, dem tar han inte emot,

15lita inte på orättfärdiga offer.

Ty Herren är den som dömer,

inför honom finns ingen mänsklig storhet.

16Han tar inte parti mot den fattige

utan lyssnar till den förorättades bön.

17Han gör sig inte döv för den faderlöses nödrop

eller för änkan som oavlåtligt klagar.

18Se hur änkans tårar rinner över kinden,

19hör hennes förbannelse över den som vållat dem!

20Den som villigt fullgör sin tjänst blir mottagen,

och hans bön når upp till molnen.

21Genom molnen stiger den ringes bönerop;

han tröstas inte förrän det når sitt mål,

han tystnar inte förrän den Högste griper in,

22tar sig an de rättfärdigas sak och skipar rättvisa.

Och Herren skall sannerligen inte dröja,

han skall inte låta deras väntan bli lång

innan han knäcker ryggen på de obarmhärtiga

23och låter hedningarna få sitt rättvisa straff,

innan han utplånar hela den fräcka hopen

och bryter sönder de orättfärdigas spiror,

24innan han ger människorna deras gärningars lön

och straffar dem efter deras handlingars syfte,

25innan han tar sig an sitt folks rättvisa sak

och gläder dem med sin barmhärtighet.

26Underbar är hans barmhärtighet i nödens tid,

som regnmoln när torkan råder.