Bibel 2000 (B2000)
32

321Har man valt dig till värd, så bli inte högfärdig,

utan var bland de andra som en av dem.

Sörj först för dem och inta sedan din plats.

2Lägg dig inte till bords förrän du gjort vad du skall,

så kan du sedan glädja dig åt deras glädje

och motta ärekransen för ditt goda värdskap.

3Tala, du som är gammal, ty det tillkommer dig,

tala klokt och förståndigt, men stör inte musiken.

4Prata inte medan man lyssnar till annat,

och lägg inte fram din visdom i otid.

5En sigillsten av rubin i en ring av guld —

så är orkesterns spel vid festen.

6En sigillsten av smaragd i en infattning av guld —

så är sång och spel till ett gott vin.

7Tala, du som är ung, om det är nödvändigt,

och en andra gång bara om du blir tillfrågad.

8Fatta dig kort, säg mycket med få ord,

lik en kunnig man som också vet att tiga.

9Ta dig inte ton bland stormän,

och var inte för pratsam i gamla mäns närvaro.

10Före åskmullret ljungar blixten,

och framför den försynte går välviljan.

11Bryt upp i tid och stanna inte kvar till sist,

gör inget lättsinnigt utan skynda dig hem.

12Där kan du roa dig och följa dina infall;

men synda inte med övermodiga ord.

13Därefter skall du prisa honom som skapat dig

och mättar dig med sina goda gåvor.

Gudsfruktan, försiktighet och allvar

14Den gudfruktige låter sig undervisas,

och de som börjar dagen med bön får Herrens välbehag.

15Den som fördjupar sig i lagen skall mättas av den,

men för hycklaren blir den en fälla.

16De gudfruktiga ser vad som är rätt,

och deras lagtolkningar lyser som ljuset.

17Syndaren skyr tillrättavisning

och tolkar lagen efter sina syften.

18En klok man tänker sig alltid för,

men en övermodig främling drar sig inte för något,

och efteråt förblir han lika tanklös.

19Gör ingenting utan eftertanke,

så slipper du ångra det du gör.

20Gå inte på en oländig väg,

så slipper du snava på stenarna.

21Känn dig inte heller säker på en jämn väg,

22utan ta dig i akt till och med för dina barn.

23Lita på dig själv i allt vad du gör,

ty också detta är att hålla buden.

24Den som litar på lagen följer buden,

och den som förtröstar på Herren lider aldrig skada.

33

331Den som fruktar Herren möter inget ont

— nej, gång på gång blir han räddad ur prövningen.

2En vis man avskyr inte lagen,

men hycklaren är som ett skepp i en stormby.

3Den förståndige litar på lagen,

lagen är för honom lika pålitlig som ett orakelsvar.

4Förbered vad du skall säga, så lyssnar man på dig,

gör bruk av all din kunskap när du yttrar dig.

5Dårens hjärta är som hjulet på en vagn,

hans tankar löper runt som en axel.

6En brunstig hingst liknar en vasstungad vän:

den gnäggar vem som än rider på den.

Motsatser i tillvaron

7Varför är den ena dagen förmer än den andra,

när alla årets dagar får sitt ljus från solen?

8I sin vishet gjorde Herren skillnad mellan dem

och fastställde olika högtider och fester.

9En del av dem upphöjde och helgade han,

och andra gjorde han till vanliga dagar.

10Likaså är alla människor komna ur stoftet

— av jord skapades Adam —

11men i sin stora insikt gjorde Herren skillnad mellan dem

och stakade ut olika vägar för dem.

12En del av dem välsignade och upphöjde han,

en del helgade han och ställde i sin närhet.

Andra förbannade och förnedrade han

och störtade dem över ända.

13Liksom krukmakaren har leran i sin hand

och formar den så som han vill,

så har skaparen människorna i sin hand

och ger dem den lott han beslutar.

14Mot det onda svarar det goda

och mot döden livet;

så svarar den fromme mot syndaren.

15Så skall du betrakta alla den Högstes verk:

två och två, det ena svarar mot det andra.

16Själv har jag gått in i arbetet som den siste,

lik den som gör efterskörden i vingården,

17men genom Herrens välsignelse har jag hunnit ifatt

och likt druvplockaren fyllt min vinpress.

18Betänk att jag inte har arbetat blott för mig själv

utan för alla som söker fostran.

19Så hör på mig, ni folkets hövdingar —

ni folkförsamlingens ledare, lyssna!

Var herre i eget hus

20Låt ingen bli herre över dig så länge du lever,

vare sig son eller hustru, bror eller vän.

Låt inte heller någon ta över dina ägodelar —

du kanske måste ångra dig och tigga dem tillbaka.

21Så länge du lever och andas

skall du inte ge dig själv i någons händer.

22Ty det är bättre att dina barn tigger av dig

än att du sneglar efter gåvor från dina söner.

23Behåll ditt oberoende i allt vad du gör,

låt inte ditt anseende fläckas.

24Den dag som är den sista av dina levnadsdagar,

när dödsstunden är inne, skall du fördela arvet.

25Foder, spö och last åt åsnan,

åt slaven bröd, tukt och arbete.

26Sätt tjänaren i arbete, så slipper du bekymmer;

har han inget för händer, vill han ha sin frihet.

27Ok och piska böjer nacken,

och en illasinnad slav skall ha prygel och pina.

28Håll honom i arbete och låt honom inte lata sig;

29av sysslolöshet lär man mycket ont.

30Låt honom arbeta — det är vad han är till för,

och lyder han inte, så slå honom i bojor.

Men gå inte för långt med någon,

och gör ingenting utan rättslig grund.

31Har du bara en slav, så låt honom bli din like,

ty du förvärvade honom genom blod.

Har du bara en slav, så behandla honom som en broder,

ty du behöver honom lika mycket som ditt eget liv.

32Om du behandlar honom illa så att han ger sig i väg,

vart skall du då gå för att leta rätt på honom?

34

Drömmens lärdomar och verklighetens

341Tomma förhoppningar bedrar den oförståndige,

och drömmar hetsar upp den enfaldige.

2Som att gripa efter skuggor och jaga efter vind

är det att fästa sig vid drömmar.

3Drömsynen är en efterhärmning av verkligheten,

den visar bilder i stället för människor.

4Hur kan något rent komma ur orenhet,

hur kan sanning komma ur lögn?

5Spådomar, varsel och drömmar är meningslösa,

skräcken för dem är som en födande kvinnas ångest.

6Om de inte är uppenbarelser från den Högste

skall du inte lägga dem på hjärtat.

7Ty många har vilseförts av drömmar

och ingetts förhoppningar som kommit på skam.

8Lagen skall uppfyllas utan bedrägeri,

och den ärliges visdomsord är dess fullbordan.

9Den som har rest omkring känner till mycket,

den erfarne kan tala med sakkunskap.

10Den som inte samlat erfarenhet vet litet,

11men den bereste förvärvar allt större insikt.

12Mycket har jag sett under mina resor,

jag vet mer än som ryms i mina ord.

13Många gånger har jag svävat i livsfara

men blivit räddad tack vare detta.

14De som fruktar Herren skall få leva,

15ty deras hopp står till honom som kan rädda dem.

16Den som fruktar Herren är inte rädd för något,

hans mod sviktar aldrig, ty Herren är hans hopp.

17Lycklig den man som fruktar Herren.

18Vem är det han litar på? Vem är hans stöd?

19Herrens blick följer dem som älskar honom,

han är en mäktig sköld och ett kraftfullt stöd,

han skyddar mot hettan och ger skugga i middagssolen

och bevarar dem från att snubbla och falla.

20Han ger själen glädje och ögonen ljus,

han ger läkedom, liv och välsignelse.

Offer åt Gud och rättvisa åt de fattiga

21Det som vunnits med orätt blir inget felfritt offer,

22de laglösas gåvor vinner inte Herrens välbehag.

23Vad de gudlösa bär fram behagar inte den Högste,

han förlåter inte synder för många offers skull.

24Att frambära offer av det som tillhör de fattiga

är att dräpa en son inför faderns ögon.

25Det hoptiggda brödet är de fattigas liv;

stjäl man det får man blod på händerna.

26Den som tar levebrödet från sin nästa mördar honom,

27och den som vägrar arbetaren hans lön spiller blod.

28Om en bygger upp och en annan river ner,

vad vinner de då mer än mödor?

29Om en ber och en annan förbannar,

vem skall då Härskaren lyssna till?

30Om man badar efter liksvepning men rör liket igen,

vad vinner man då med sin rening?

31Så handlar den som fastar för sina synders skull

men sedan går och gör samma sak igen.

Vem lyssnar till en sådan mans bön,

och vad vinner han med sin botgöring?