Bibel 2000 (B2000)
31

Rikedomens faror och frestelser

311Oro för rikedom tär på hälsan,

sådana bekymmer håller sömnen borta.

2Men vid oro och bekymmer behöver man sova;

svår sjukdom kan botas av sömn.

3Den rike sliter för att samla pengar,

men när han vilar kan han njuta av sin lyx.

4Den fattige sliter för ett knappt uppehälle,

och när han vilar kommer nöden.

5Den som älskar guld kan inte bli rättfärdig,

den som jagar pengar förs på villovägar.

6För guldets skull har många hamnat i olycka

och gått sin undergång till mötes.

7En fälla är guldet för dem det har förhäxat,

och alla som saknar förstånd blir fångade i den.

8Lycklig den rike som visat sig fläckfri

och inte gjort guldet till sin gud.

9Säg vem det är, så skall vi prisa honom,

ty han har utfört storverk bland sitt folk.

10Vem är den fullkomlige som bestått detta prov?

Må han bära huvudet högt.

Vem har avstått från synd när han kunde synda,

från att göra ont när han kunde göra det?

11Den mannens lycka blir bestående,

och folkförsamlingen skall prisa hans frikostighet.

Regler vid festligt umgänge

12Har du slagit dig ner vid ett rikt bord

skall du inte prata högt om det;

säg inte: »Här var det minsann välförsett!«

13Kom ihåg att onda ögon vållar olycka.

Har någon värre ondska blivit skapad?

Så är det också alltid ögat som gråter.

14Grip inte efter det en annan kastat blicken på,

trängs inte med honom vid skålen.

15Ge akt på dig själv för att förstå din nästa,

och tänk dig för, vad saken än gäller.

16Ät som en människa av det som dukats fram,

och glufsa inte i dig, så att du väcker motvilja.

17Var den förste som slutar, så visar du dig väluppfostrad,

och var inte omättlig, så att du väcker anstöt.

18Och om du sitter i ett sällskap,

så ta inte för dig före de andra.

19Hur nöjd är inte den väluppfostrade med litet!

Han slipper också andnöd när han har gått till sängs.

20Sund sömn får den som ätit måttligt;

han stiger tidigt upp med tankarna samlade.

Men en omåttlig människa plågas

av sömnlöshet, illamående och kolik.

21Om maten bekommer dig illa,

så gå ut och kasta upp, då får du lindring.

22Hör på mig, mitt barn, och ringakta mig inte;

en gång får du se att mina ord är sanna.

Sköt allt du gör med skicklighet,

så kommer du aldrig att drabbas av sjukdom.

23En belevad gäst prisas högt av alla

och får ett grundmurat rykte för sina fina manér.

24En ohyfsad gäst klandras av hela staden,

och ryktet talar bitande om hans dåliga manér.

25Försök inte spela karl vid bägaren,

ty vinet har fört många i fördärvet.

26Ugnen prövar ståleggens skärpa

liksom vinet hjärtat vid de övermodigas gräl.

27Vin är som livet självt för människan

om det dricks i måttliga mängder.

Vad har man för liv om vinet fattas?

Det blev ju skapat till människans glädje.

28Fröjd i hjärtat och glädje i sinnet

ger vin i rätt tid och i lagom mängd.

29Bitterhet i sinnet ger vin som dricks i övermått

medan man hetsar och utmanar varandra.

30Ruset stegrar dårens vrede tills han förgår sig,

det minskar hans styrka och vållar sår.

31Klandra inte din kamrat när ni dricker tillsammans,

och förakta honom inte när han är upprymd.

Säg inget kränkande till honom,

och besvära honom inte med penningkrav.

32

321Har man valt dig till värd, så bli inte högfärdig,

utan var bland de andra som en av dem.

Sörj först för dem och inta sedan din plats.

2Lägg dig inte till bords förrän du gjort vad du skall,

så kan du sedan glädja dig åt deras glädje

och motta ärekransen för ditt goda värdskap.

3Tala, du som är gammal, ty det tillkommer dig,

tala klokt och förståndigt, men stör inte musiken.

4Prata inte medan man lyssnar till annat,

och lägg inte fram din visdom i otid.

5En sigillsten av rubin i en ring av guld —

så är orkesterns spel vid festen.

6En sigillsten av smaragd i en infattning av guld —

så är sång och spel till ett gott vin.

7Tala, du som är ung, om det är nödvändigt,

och en andra gång bara om du blir tillfrågad.

8Fatta dig kort, säg mycket med få ord,

lik en kunnig man som också vet att tiga.

9Ta dig inte ton bland stormän,

och var inte för pratsam i gamla mäns närvaro.

10Före åskmullret ljungar blixten,

och framför den försynte går välviljan.

11Bryt upp i tid och stanna inte kvar till sist,

gör inget lättsinnigt utan skynda dig hem.

12Där kan du roa dig och följa dina infall;

men synda inte med övermodiga ord.

13Därefter skall du prisa honom som skapat dig

och mättar dig med sina goda gåvor.

Gudsfruktan, försiktighet och allvar

14Den gudfruktige låter sig undervisas,

och de som börjar dagen med bön får Herrens välbehag.

15Den som fördjupar sig i lagen skall mättas av den,

men för hycklaren blir den en fälla.

16De gudfruktiga ser vad som är rätt,

och deras lagtolkningar lyser som ljuset.

17Syndaren skyr tillrättavisning

och tolkar lagen efter sina syften.

18En klok man tänker sig alltid för,

men en övermodig främling drar sig inte för något,

och efteråt förblir han lika tanklös.

19Gör ingenting utan eftertanke,

så slipper du ångra det du gör.

20Gå inte på en oländig väg,

så slipper du snava på stenarna.

21Känn dig inte heller säker på en jämn väg,

22utan ta dig i akt till och med för dina barn.

23Lita på dig själv i allt vad du gör,

ty också detta är att hålla buden.

24Den som litar på lagen följer buden,

och den som förtröstar på Herren lider aldrig skada.

33

331Den som fruktar Herren möter inget ont

— nej, gång på gång blir han räddad ur prövningen.

2En vis man avskyr inte lagen,

men hycklaren är som ett skepp i en stormby.

3Den förståndige litar på lagen,

lagen är för honom lika pålitlig som ett orakelsvar.

4Förbered vad du skall säga, så lyssnar man på dig,

gör bruk av all din kunskap när du yttrar dig.

5Dårens hjärta är som hjulet på en vagn,

hans tankar löper runt som en axel.

6En brunstig hingst liknar en vasstungad vän:

den gnäggar vem som än rider på den.

Motsatser i tillvaron

7Varför är den ena dagen förmer än den andra,

när alla årets dagar får sitt ljus från solen?

8I sin vishet gjorde Herren skillnad mellan dem

och fastställde olika högtider och fester.

9En del av dem upphöjde och helgade han,

och andra gjorde han till vanliga dagar.

10Likaså är alla människor komna ur stoftet

— av jord skapades Adam —

11men i sin stora insikt gjorde Herren skillnad mellan dem

och stakade ut olika vägar för dem.

12En del av dem välsignade och upphöjde han,

en del helgade han och ställde i sin närhet.

Andra förbannade och förnedrade han

och störtade dem över ända.

13Liksom krukmakaren har leran i sin hand

och formar den så som han vill,

så har skaparen människorna i sin hand

och ger dem den lott han beslutar.

14Mot det onda svarar det goda

och mot döden livet;

så svarar den fromme mot syndaren.

15Så skall du betrakta alla den Högstes verk:

två och två, det ena svarar mot det andra.

16Själv har jag gått in i arbetet som den siste,

lik den som gör efterskörden i vingården,

17men genom Herrens välsignelse har jag hunnit ifatt

och likt druvplockaren fyllt min vinpress.

18Betänk att jag inte har arbetat blott för mig själv

utan för alla som söker fostran.

19Så hör på mig, ni folkets hövdingar —

ni folkförsamlingens ledare, lyssna!

Var herre i eget hus

20Låt ingen bli herre över dig så länge du lever,

vare sig son eller hustru, bror eller vän.

Låt inte heller någon ta över dina ägodelar —

du kanske måste ångra dig och tigga dem tillbaka.

21Så länge du lever och andas

skall du inte ge dig själv i någons händer.

22Ty det är bättre att dina barn tigger av dig

än att du sneglar efter gåvor från dina söner.

23Behåll ditt oberoende i allt vad du gör,

låt inte ditt anseende fläckas.

24Den dag som är den sista av dina levnadsdagar,

när dödsstunden är inne, skall du fördela arvet.

25Foder, spö och last åt åsnan,

åt slaven bröd, tukt och arbete.

26Sätt tjänaren i arbete, så slipper du bekymmer;

har han inget för händer, vill han ha sin frihet.

27Ok och piska böjer nacken,

och en illasinnad slav skall ha prygel och pina.

28Håll honom i arbete och låt honom inte lata sig;

29av sysslolöshet lär man mycket ont.

30Låt honom arbeta — det är vad han är till för,

och lyder han inte, så slå honom i bojor.

Men gå inte för långt med någon,

och gör ingenting utan rättslig grund.

31Har du bara en slav, så låt honom bli din like,

ty du förvärvade honom genom blod.

Har du bara en slav, så behandla honom som en broder,

ty du behöver honom lika mycket som ditt eget liv.

32Om du behandlar honom illa så att han ger sig i väg,

vart skall du då gå för att leta rätt på honom?