Bibel 2000 (B2000)
29

Om lån och borgensförbindelser

291Den som är barmhärtig låter sin nästa få låna;

att räcka en stödjande hand är att hålla buden.

2Låt din nästa få låna när han behöver det,

och betala punktligt igen din skuld till honom.

3Stå vid ditt ord och vinn hans förtroende,

så kommer du alltid att få vad du behöver.

4Många ser lånet som en upphittad skatt

och ställer till besvär för sin hjälpare.

5Innan de har fått något kysser de honom på hand

och talar med dämpad röst om hans pengar.

Men när skulden skall betalas drar de ut på tiden,

de betalar bara med beklagande fraser

och skyller på de dåliga tiderna.

6Är långivaren hård får han möjligen igen hälften,

och det får han ta som en skänk från ovan.

I annat fall försnillar de hans pengar

och gör honom i onödan till sin fiende.

Förbannelser och smädelser är allt han får i gengäld,

i stället för att hedras betalas han med vanära.

7På grund av sådan ondska vägrar många ge lån:

de är rädda för onödiga förluster.

8Men ha tålamod med den som är i nöd,

låt honom inte vänta på din gåva.

9Ta dig an den fattige för budordets skull,

skicka inte bort honom tomhänt när han lider brist.

10Gör av med pengarna på din broder och vän

och låt dem inte rosta bort under en sten.

11Använd dina tillgångar så som den Högste har befallt,

det blir dig till mer nytta än guldet.

12Goda gärningar skall du låsa in i din skattkammare,

de kommer att rädda dig ur alla olyckor.

13Bättre än en stark sköld och en tung lans

skall de försvara dig mot din fiende.

14En god människa går i borgen för sin nästa,

men den som saknar skamkänsla sviker honom.

15Glöm aldrig din tacksamhetsskuld till en borgensman,

ty han har satt sitt liv på spel för din skull.

16Syndaren föröder sin borgensmans välstånd,

17och den otacksamme sviker sin räddare.

18Borgensförbindelsen har knäckt många välbärgade män

och sköljt dem med sig som en brottsjö på havet;

mäktiga män har drivits från gård och grund

och fått irra omkring bland främmande folk.

19Syndaren som ger sig in i borgensförbindelser

är ute efter vinst men hamnar inför rätta.

20Ta dig an din nästa så långt du förmår,

men akta dig för att dras med i fördärvet.

Den hemlöses olycka

21Livets nödtorft är vatten, bröd och kläder

och väggar som skyler det som inte bör visas.

22Bättre leva fattigt i ett skjul av bräder

än äta överdådigt i en annans hus.

23Var nöjd antingen du har litet eller mycket,

så slipper du de skymford en främling får höra.

24Att gå ur hus i hus är ett eländigt liv,

där du är främling har du inte någon talan.

25Du måste stå för mat och dryck utan att få tack,

och till råga på allt får du höra sårande ord:

26»Fram med dig, främling, duka bordet,

låt mig få smaka om du har något.« —

27»Ut med dig, främling, ur vägen för fint folk,

jag har min bror på besök och behöver huset.«

28Det är tungt för en klok man att höra sådant,

att skällas för utböling och skymfas av långivare.

30

Barnuppfostran

301Den som älskar sin son agar honom ofta,

då kommer han till slut att få glädje av honom.

2Den som fostrar sin son får nytta av honom

och kan vara stolt över honom inför sina bekanta.

3Den som undervisar sin son väcker fiendens avund

och får glädjas över honom inför vännerna.

4När fadern har dött är det som om han inte var död,

ty han lämnar kvar en som är hans avbild.

5Medan han lever gläds han åt anblicken,

och när han dör känner han ingen grämelse.

6Åt sina fiender efterlämnar han en hämnare

och åt sina vänner en som återgäldar deras godhet.

7Han tar vård om sin son och förbinder hans sår

och känner oro var gång han skriker.

8En häst som inte rids in blir självsvåldig,

och en son som inte tuktas blir en vildhjärna.

9Kela med ditt barn, och han blir en skräck för dig;

lek med honom, och han blir din sorg.

10Skratta inte med honom, ty då får du lida med honom,

och till slut sitter du där och gnisslar tänder.

11Lämna honom ingen frihet när han är ung.

12Ge honom stryk medan han är barn,

så att han inte blir självsvåldig och visar dig olydnad.

13Fostra din son och sätt honom i arbete,

så att inte hans tygellösa liv blir ditt fall.

Hälsa och glädje

14Bättre fattig men frisk och stark

än rik och plågad av sjukdom.

15Hälsa och välbefinnande är mer värt än all världens guld

och en sund själ förmer än omätlig rikedom.

16Ingen förmögenhet är mer värd än kroppens hälsa,

och ingen lycka överträffar hjärtats glädje.

17Döden är bättre än ett liv i plågor;

hellre evig vila än lång sjukdom.

18Läckerheter som slösas på den som inte kan äta

är som matgåvor som sätts fram vid en grav.

19Vad har en avgud för nytta av offer?

Den kan ju inte äta eller ens känna lukt.

På samma sätt med den som ansätts av Herren:

20han ser på det som bjuds och suckar

som snöpingen suckar när han omfamnar en flicka.

21Ge dig inte hän åt sorgsna tankar,

och plåga dig inte med dina bekymmer.

22Fröjd i hjärtat håller människan vid liv,

den som lever glad får leva länge.

23Njut av livet, var lätt till sinnes

och håll sorgen på avstånd.

Att gå och sörja har blivit mångas fördärv,

och det gör ingen som helst nytta.

24Avund och vrede förkortar livet,

och bekymmer gör att man åldras i förtid.

25Den som har ett ljust sinne och är glad i mat

förmår uppskatta det han får att äta.

31

Rikedomens faror och frestelser

311Oro för rikedom tär på hälsan,

sådana bekymmer håller sömnen borta.

2Men vid oro och bekymmer behöver man sova;

svår sjukdom kan botas av sömn.

3Den rike sliter för att samla pengar,

men när han vilar kan han njuta av sin lyx.

4Den fattige sliter för ett knappt uppehälle,

och när han vilar kommer nöden.

5Den som älskar guld kan inte bli rättfärdig,

den som jagar pengar förs på villovägar.

6För guldets skull har många hamnat i olycka

och gått sin undergång till mötes.

7En fälla är guldet för dem det har förhäxat,

och alla som saknar förstånd blir fångade i den.

8Lycklig den rike som visat sig fläckfri

och inte gjort guldet till sin gud.

9Säg vem det är, så skall vi prisa honom,

ty han har utfört storverk bland sitt folk.

10Vem är den fullkomlige som bestått detta prov?

Må han bära huvudet högt.

Vem har avstått från synd när han kunde synda,

från att göra ont när han kunde göra det?

11Den mannens lycka blir bestående,

och folkförsamlingen skall prisa hans frikostighet.

Regler vid festligt umgänge

12Har du slagit dig ner vid ett rikt bord

skall du inte prata högt om det;

säg inte: »Här var det minsann välförsett!«

13Kom ihåg att onda ögon vållar olycka.

Har någon värre ondska blivit skapad?

Så är det också alltid ögat som gråter.

14Grip inte efter det en annan kastat blicken på,

trängs inte med honom vid skålen.

15Ge akt på dig själv för att förstå din nästa,

och tänk dig för, vad saken än gäller.

16Ät som en människa av det som dukats fram,

och glufsa inte i dig, så att du väcker motvilja.

17Var den förste som slutar, så visar du dig väluppfostrad,

och var inte omättlig, så att du väcker anstöt.

18Och om du sitter i ett sällskap,

så ta inte för dig före de andra.

19Hur nöjd är inte den väluppfostrade med litet!

Han slipper också andnöd när han har gått till sängs.

20Sund sömn får den som ätit måttligt;

han stiger tidigt upp med tankarna samlade.

Men en omåttlig människa plågas

av sömnlöshet, illamående och kolik.

21Om maten bekommer dig illa,

så gå ut och kasta upp, då får du lindring.

22Hör på mig, mitt barn, och ringakta mig inte;

en gång får du se att mina ord är sanna.

Sköt allt du gör med skicklighet,

så kommer du aldrig att drabbas av sjukdom.

23En belevad gäst prisas högt av alla

och får ett grundmurat rykte för sina fina manér.

24En ohyfsad gäst klandras av hela staden,

och ryktet talar bitande om hans dåliga manér.

25Försök inte spela karl vid bägaren,

ty vinet har fört många i fördärvet.

26Ugnen prövar ståleggens skärpa

liksom vinet hjärtat vid de övermodigas gräl.

27Vin är som livet självt för människan

om det dricks i måttliga mängder.

Vad har man för liv om vinet fattas?

Det blev ju skapat till människans glädje.

28Fröjd i hjärtat och glädje i sinnet

ger vin i rätt tid och i lagom mängd.

29Bitterhet i sinnet ger vin som dricks i övermått

medan man hetsar och utmanar varandra.

30Ruset stegrar dårens vrede tills han förgår sig,

det minskar hans styrka och vållar sår.

31Klandra inte din kamrat när ni dricker tillsammans,

och förakta honom inte när han är upprymd.

Säg inget kränkande till honom,

och besvära honom inte med penningkrav.