Bibel 2000 (B2000)
3

Plikter mot föräldrar

31Lyssna till er fars förmaningar, mina barn,

och gör som han säger, så går det er väl.

2Ty Herren har gett fadern myndighet över barnen

och fastställt moderns rätt gentemot sönerna.

3Synder sonas när man vördar sin far,

4och att ära sin mor är som att samla skatter.

5Den som vördar sin far skall få glädje av egna barn,

och när han ber skall hans bön bli hörd.

6Den som ärar sin far får ett långt liv,

och den som lyder Herren är sin mor till tröst.

7Den som fruktar Herren vördar sin far

och tjänar sina föräldrar som slaven sina herrar.

8Visa aktning för din far i ord och handling,

så skall du få hans välsignelse,

9ty en fars välsignelse ger stadga åt barnens hus,

men en mors förbannelse river upp dess grund.

10Sök inte ära genom att väcka förakt för din far —

att din far föraktas länder inte dig till ära.

11En människas ära bestäms av faderns anseende,

och att modern föraktas länder barnen till skam.

12Mitt barn, ta hand om din far när han blir gammal,

och vålla honom ingen sorg så länge han lever.

13Ha överseende om hans förstånd försvagas,

och förakta honom inte, du som är i din fulla kraft.

14Godhet mot en far kommer inte att glömmas;

den bygger upp vad dina synder rivit ner.

15När du råkar i nöd skall du bli ihågkommen,

som frost för solen skall dina synder smälta bort.

16En hädares like är den som överger sin far,

och förbannad av Herren är den som gör sin mor vred.

Varning för övermod

17Mitt barn, sköt dina sysslor i ödmjukhet,

så blir du mer älskad än den som är frikostig med gåvor.

18Var ödmjukare ju högre du stiger,

så finner du nåd hos Herren.

20Ty stor är Herrens makt,

och av de ödmjuka blir den förhärligad.

21Fråga inte efter det som övergår ditt förstånd,

forska inte i det som överstiger dina krafter.

22Tänk på de befallningar du fått;

det som är fördolt angår dig inte.

23Ödsla inte kraft på det som går utöver din uppgift;

det du fått se är redan mer än människor kan fatta.

24Många har ju förts vilse av sina spekulationer,

och skadliga fantasier har förvirrat deras omdöme.

26För den styvsinte går det illa till sist,

och den som älskar faran dukar under för den.

27Den styvsinte tyngs av plågor,

och syndaren staplar synd på synd.

28För den övermodiges olycka finns ingen bot,

ty ondskans planta har slagit rot i honom.

29Den kloke begrundar visdomsordet,

att kunna lyssna är den vises glädje.

Plikter mot de fattiga

30Vatten släcker flammande eld,

och allmosor utplånar synder.

31Den som lönar gott med gott blir ihågkommen efteråt,

och då han vacklar finner han stöd.