Bibel 2000 (B2000)
28

281Den som hämnas drabbas av Herrens hämnd,

men han framhärdar i sin syndfullhet.

2Förlåt din nästa den orätt han har gjort,

så utplånas dina egna synder när du ber.

3Om en människa bär på agg mot en annan,

hur kan hon då kräva läkedom av Herren?

4Hon visar ingen nåd mot sin medmänniska,

men när hon själv har syndat tar hon till böner!

5Hon bär på agg, hon som själv är dödlig —

vem skall då ge försoning för hennes synder?

6Tänk på livets slut och hata inte mer;

minns döden och förgängelsen, håll fast vid buden.

7Tänk på buden och vredgas inte på din nästa;

minns förbundet med den Högste och glöm andras fel.

8Undvik strid, så syndar du mindre,

ty en hetlevrad människa får striden att flamma upp.

9En syndare vållar splittring bland vänner

och sår ut förtal bland dem som lever i fred.

10Ju mer bränsle, dess högre flammor,

ju styvare sinnen, dess hetare strid.

Ju starkare man, dess häftigare raseri,

ju större rikedom, dess våldsammare vrede.

11Ett hetsigt gräl vållar eld,

och en hetsig strid slutar i blod.

12Blåser du på glöden flammar den upp,

och spottar du på den slocknar den;

båda delarna är ett verk av din mun.

Förtalets faror

13Förbannelse över lögnaren och baktalaren —

han vållar många fredliga människors undergång.

14Den skvallrande tungan har störtat många i olycka

och drivit dem på flykt från land till land.

Den har förstört befästa städer

och lagt stormäns hus i ruiner.

15Den skvallrande tungan har kört dugliga hustrur på porten

och berövat dem frukten av deras arbete.

16Lyssnar man till den får man ingen frid

och kan aldrig leva i ro.

17Piskans slag ger blodiga märken,

men tungans slag knäcker ben.

18Många är de som fallit offer för svärdet,

men inte så många som tungans offer.

19Lycklig den som funnit skydd mot förtalet,

som inte utsatts för dess raseri,

inte behövt släpa på dess ok

och aldrig fjättrats av dess bojor.

20Ty dess ok är av järn

och dess bojor av koppar.

21Ond är den död det vållar,

och dödsriket självt ger en bättre lott.

22Förtalet skall aldrig få makt med de fromma,

de skall inte bli brända av dess flammor.

23Dess offer blir de som överger Herren,

kring dem skall det brinna och aldrig slockna.

Det skall släppas loss mot dem som ett lejon,

som en leopard skall det slita dem i stycken.

24-25Du inhägnar ju din egendom med törnhäckar —

se också till att sätta lås för din mun.

Du knyter ihop om ditt silver och guld —

gör dig också en våg för att väga dina ord.

26Akta dig så att förtalet inte får dig på fall

mitt för ögonen på din lurande fiende.

29

Om lån och borgensförbindelser

291Den som är barmhärtig låter sin nästa få låna;

att räcka en stödjande hand är att hålla buden.

2Låt din nästa få låna när han behöver det,

och betala punktligt igen din skuld till honom.

3Stå vid ditt ord och vinn hans förtroende,

så kommer du alltid att få vad du behöver.

4Många ser lånet som en upphittad skatt

och ställer till besvär för sin hjälpare.

5Innan de har fått något kysser de honom på hand

och talar med dämpad röst om hans pengar.

Men när skulden skall betalas drar de ut på tiden,

de betalar bara med beklagande fraser

och skyller på de dåliga tiderna.

6Är långivaren hård får han möjligen igen hälften,

och det får han ta som en skänk från ovan.

I annat fall försnillar de hans pengar

och gör honom i onödan till sin fiende.

Förbannelser och smädelser är allt han får i gengäld,

i stället för att hedras betalas han med vanära.

7På grund av sådan ondska vägrar många ge lån:

de är rädda för onödiga förluster.

8Men ha tålamod med den som är i nöd,

låt honom inte vänta på din gåva.

9Ta dig an den fattige för budordets skull,

skicka inte bort honom tomhänt när han lider brist.

10Gör av med pengarna på din broder och vän

och låt dem inte rosta bort under en sten.

11Använd dina tillgångar så som den Högste har befallt,

det blir dig till mer nytta än guldet.

12Goda gärningar skall du låsa in i din skattkammare,

de kommer att rädda dig ur alla olyckor.

13Bättre än en stark sköld och en tung lans

skall de försvara dig mot din fiende.

14En god människa går i borgen för sin nästa,

men den som saknar skamkänsla sviker honom.

15Glöm aldrig din tacksamhetsskuld till en borgensman,

ty han har satt sitt liv på spel för din skull.

16Syndaren föröder sin borgensmans välstånd,

17och den otacksamme sviker sin räddare.

18Borgensförbindelsen har knäckt många välbärgade män

och sköljt dem med sig som en brottsjö på havet;

mäktiga män har drivits från gård och grund

och fått irra omkring bland främmande folk.

19Syndaren som ger sig in i borgensförbindelser

är ute efter vinst men hamnar inför rätta.

20Ta dig an din nästa så långt du förmår,

men akta dig för att dras med i fördärvet.

Den hemlöses olycka

21Livets nödtorft är vatten, bröd och kläder

och väggar som skyler det som inte bör visas.

22Bättre leva fattigt i ett skjul av bräder

än äta överdådigt i en annans hus.

23Var nöjd antingen du har litet eller mycket,

så slipper du de skymford en främling får höra.

24Att gå ur hus i hus är ett eländigt liv,

där du är främling har du inte någon talan.

25Du måste stå för mat och dryck utan att få tack,

och till råga på allt får du höra sårande ord:

26»Fram med dig, främling, duka bordet,

låt mig få smaka om du har något.« —

27»Ut med dig, främling, ur vägen för fint folk,

jag har min bror på besök och behöver huset.«

28Det är tungt för en klok man att höra sådant,

att skällas för utböling och skymfas av långivare.

30

Barnuppfostran

301Den som älskar sin son agar honom ofta,

då kommer han till slut att få glädje av honom.

2Den som fostrar sin son får nytta av honom

och kan vara stolt över honom inför sina bekanta.

3Den som undervisar sin son väcker fiendens avund

och får glädjas över honom inför vännerna.

4När fadern har dött är det som om han inte var död,

ty han lämnar kvar en som är hans avbild.

5Medan han lever gläds han åt anblicken,

och när han dör känner han ingen grämelse.

6Åt sina fiender efterlämnar han en hämnare

och åt sina vänner en som återgäldar deras godhet.

7Han tar vård om sin son och förbinder hans sår

och känner oro var gång han skriker.

8En häst som inte rids in blir självsvåldig,

och en son som inte tuktas blir en vildhjärna.

9Kela med ditt barn, och han blir en skräck för dig;

lek med honom, och han blir din sorg.

10Skratta inte med honom, ty då får du lida med honom,

och till slut sitter du där och gnisslar tänder.

11Lämna honom ingen frihet när han är ung.

12Ge honom stryk medan han är barn,

så att han inte blir självsvåldig och visar dig olydnad.

13Fostra din son och sätt honom i arbete,

så att inte hans tygellösa liv blir ditt fall.

Hälsa och glädje

14Bättre fattig men frisk och stark

än rik och plågad av sjukdom.

15Hälsa och välbefinnande är mer värt än all världens guld

och en sund själ förmer än omätlig rikedom.

16Ingen förmögenhet är mer värd än kroppens hälsa,

och ingen lycka överträffar hjärtats glädje.

17Döden är bättre än ett liv i plågor;

hellre evig vila än lång sjukdom.

18Läckerheter som slösas på den som inte kan äta

är som matgåvor som sätts fram vid en grav.

19Vad har en avgud för nytta av offer?

Den kan ju inte äta eller ens känna lukt.

På samma sätt med den som ansätts av Herren:

20han ser på det som bjuds och suckar

som snöpingen suckar när han omfamnar en flicka.

21Ge dig inte hän åt sorgsna tankar,

och plåga dig inte med dina bekymmer.

22Fröjd i hjärtat håller människan vid liv,

den som lever glad får leva länge.

23Njut av livet, var lätt till sinnes

och håll sorgen på avstånd.

Att gå och sörja har blivit mångas fördärv,

och det gör ingen som helst nytta.

24Avund och vrede förkortar livet,

och bekymmer gör att man åldras i förtid.

25Den som har ett ljust sinne och är glad i mat

förmår uppskatta det han får att äta.