Bibel 2000 (B2000)
27

271För pengars skull har många syndat,

den som strävar efter rikedom blundar ofta.

2Liksom spiken drivs in i fogen mellan stenarna

tränger synden sig in mellan försäljning och köp.

3Den som inte håller fast vid gudsfruktan

kommer plötsligt att se sitt hus lagt i ruiner.

4När man skakar sållet blir skräpet kvar,

och människans uselhet märks när hon diskuterar.

5Krukmakarens kärl prövas i ugnen,

och en människa sätts på prov genom diskussion.

6Frukten vittnar om hur trädet blivit skött;

så visar talet hur människan tänker.

7Beröm inte en man innan du hört honom diskutera,

ty det är så en människa sätts på prov.

8Strävar du efter rättfärdigheten kommer du att nå den

och får iklä dig den som en lysande skrud.

9Fåglar av samma slag bygger bo tillsammans,

och sanningen kommer till den som är sannfärdig.

10Lejonet lurar på sitt byte,

likaså synden på den som är orättfärdig.

11Vad den fromme säger är oföränderligt vist,

men den oförnuftige skiftar som månen.

12Slösa inte bort tiden hos oförståndigt folk,

men stanna länge hos dem som är kloka.

13Dårarnas tal väcker anstöt,

och de skrattar i sin syndiga vällevnad.

14Den som svär ymnigt får håret att resa sig,

när sådana grälar håller man för öronen.

15De övermodigas gräl slutar i blodsutgjutelse,

deras ständiga smädelser är vidriga att höra.

Svek och falskhet

16Den som avslöjar hemligheter förlorar allt förtroende,

han får aldrig en nära vän.

17Håll av din vän och var trofast mot honom,

men om du har avslöjat hans hemligheter,

så försök inte nå honom igen.

18Ty så som en människa dödar sin fiende,

så har du dödat din nästas vänskap,

19och liksom du släpper en fågel ur handen,

så har du förlorat din vän och kan inte fånga honom.

20Följ inte efter honom; han är redan långt borta,

han har flytt som en gasell ur snaran.

21Ty ett sår kan förbindas, en skymf kan förlåtas,

men för den som röjt hemligheter finns inget hopp.

22En man som blinkar med ögonen har ont i sinnet,

och den som känner honom håller sig undan.

23När du är med är han len i mun

och visar beundran för allt du säger,

men efteråt anslår han en annan ton

och får dina ord att låta anstötliga.

24Mycket avskyr jag, men ingenting så som honom,

och Herren skall också visa sin avsky.

25Den som kastar en sten rakt upp får den i huvudet,

och ett försåtligt hugg sårar angriparen.

26Den som gräver en grop faller själv däri,

och den som gillrar en fälla blir fångad.

27Den som gör något ont får det själv över sig

utan att förstå varifrån det kommer.

28Hån och ovett drabbar den övermodige,

och straffet lurar på honom som ett lejon.

29Snaran skall fånga dem som gläds åt de frommas fall,

och innan de dör skall de förtäras av vånda.

Var försonlig och fridsam

30Vrede och hätskhet är också avskyvärda,

men syndaren håller fast vid dem.

28

281Den som hämnas drabbas av Herrens hämnd,

men han framhärdar i sin syndfullhet.

2Förlåt din nästa den orätt han har gjort,

så utplånas dina egna synder när du ber.

3Om en människa bär på agg mot en annan,

hur kan hon då kräva läkedom av Herren?

4Hon visar ingen nåd mot sin medmänniska,

men när hon själv har syndat tar hon till böner!

5Hon bär på agg, hon som själv är dödlig —

vem skall då ge försoning för hennes synder?

6Tänk på livets slut och hata inte mer;

minns döden och förgängelsen, håll fast vid buden.

7Tänk på buden och vredgas inte på din nästa;

minns förbundet med den Högste och glöm andras fel.

8Undvik strid, så syndar du mindre,

ty en hetlevrad människa får striden att flamma upp.

9En syndare vållar splittring bland vänner

och sår ut förtal bland dem som lever i fred.

10Ju mer bränsle, dess högre flammor,

ju styvare sinnen, dess hetare strid.

Ju starkare man, dess häftigare raseri,

ju större rikedom, dess våldsammare vrede.

11Ett hetsigt gräl vållar eld,

och en hetsig strid slutar i blod.

12Blåser du på glöden flammar den upp,

och spottar du på den slocknar den;

båda delarna är ett verk av din mun.

Förtalets faror

13Förbannelse över lögnaren och baktalaren —

han vållar många fredliga människors undergång.

14Den skvallrande tungan har störtat många i olycka

och drivit dem på flykt från land till land.

Den har förstört befästa städer

och lagt stormäns hus i ruiner.

15Den skvallrande tungan har kört dugliga hustrur på porten

och berövat dem frukten av deras arbete.

16Lyssnar man till den får man ingen frid

och kan aldrig leva i ro.

17Piskans slag ger blodiga märken,

men tungans slag knäcker ben.

18Många är de som fallit offer för svärdet,

men inte så många som tungans offer.

19Lycklig den som funnit skydd mot förtalet,

som inte utsatts för dess raseri,

inte behövt släpa på dess ok

och aldrig fjättrats av dess bojor.

20Ty dess ok är av järn

och dess bojor av koppar.

21Ond är den död det vållar,

och dödsriket självt ger en bättre lott.

22Förtalet skall aldrig få makt med de fromma,

de skall inte bli brända av dess flammor.

23Dess offer blir de som överger Herren,

kring dem skall det brinna och aldrig slockna.

Det skall släppas loss mot dem som ett lejon,

som en leopard skall det slita dem i stycken.

24-25Du inhägnar ju din egendom med törnhäckar —

se också till att sätta lås för din mun.

Du knyter ihop om ditt silver och guld —

gör dig också en våg för att väga dina ord.

26Akta dig så att förtalet inte får dig på fall

mitt för ögonen på din lurande fiende.

29

Om lån och borgensförbindelser

291Den som är barmhärtig låter sin nästa få låna;

att räcka en stödjande hand är att hålla buden.

2Låt din nästa få låna när han behöver det,

och betala punktligt igen din skuld till honom.

3Stå vid ditt ord och vinn hans förtroende,

så kommer du alltid att få vad du behöver.

4Många ser lånet som en upphittad skatt

och ställer till besvär för sin hjälpare.

5Innan de har fått något kysser de honom på hand

och talar med dämpad röst om hans pengar.

Men när skulden skall betalas drar de ut på tiden,

de betalar bara med beklagande fraser

och skyller på de dåliga tiderna.

6Är långivaren hård får han möjligen igen hälften,

och det får han ta som en skänk från ovan.

I annat fall försnillar de hans pengar

och gör honom i onödan till sin fiende.

Förbannelser och smädelser är allt han får i gengäld,

i stället för att hedras betalas han med vanära.

7På grund av sådan ondska vägrar många ge lån:

de är rädda för onödiga förluster.

8Men ha tålamod med den som är i nöd,

låt honom inte vänta på din gåva.

9Ta dig an den fattige för budordets skull,

skicka inte bort honom tomhänt när han lider brist.

10Gör av med pengarna på din broder och vän

och låt dem inte rosta bort under en sten.

11Använd dina tillgångar så som den Högste har befallt,

det blir dig till mer nytta än guldet.

12Goda gärningar skall du låsa in i din skattkammare,

de kommer att rädda dig ur alla olyckor.

13Bättre än en stark sköld och en tung lans

skall de försvara dig mot din fiende.

14En god människa går i borgen för sin nästa,

men den som saknar skamkänsla sviker honom.

15Glöm aldrig din tacksamhetsskuld till en borgensman,

ty han har satt sitt liv på spel för din skull.

16Syndaren föröder sin borgensmans välstånd,

17och den otacksamme sviker sin räddare.

18Borgensförbindelsen har knäckt många välbärgade män

och sköljt dem med sig som en brottsjö på havet;

mäktiga män har drivits från gård och grund

och fått irra omkring bland främmande folk.

19Syndaren som ger sig in i borgensförbindelser

är ute efter vinst men hamnar inför rätta.

20Ta dig an din nästa så långt du förmår,

men akta dig för att dras med i fördärvet.

Den hemlöses olycka

21Livets nödtorft är vatten, bröd och kläder

och väggar som skyler det som inte bör visas.

22Bättre leva fattigt i ett skjul av bräder

än äta överdådigt i en annans hus.

23Var nöjd antingen du har litet eller mycket,

så slipper du de skymford en främling får höra.

24Att gå ur hus i hus är ett eländigt liv,

där du är främling har du inte någon talan.

25Du måste stå för mat och dryck utan att få tack,

och till råga på allt får du höra sårande ord:

26»Fram med dig, främling, duka bordet,

låt mig få smaka om du har något.« —

27»Ut med dig, främling, ur vägen för fint folk,

jag har min bror på besök och behöver huset.«

28Det är tungt för en klok man att höra sådant,

att skällas för utböling och skymfas av långivare.