Bibel 2000 (B2000)
24

Vishetens lov

241Visheten prisar sig själv

och talar stolt i kretsen av sitt folk.

2Hon tar till orda i den Högstes församling

och talar stolt inför hans här:

3Jag är den som utgick ur den Högstes mun;

som en dimma höljde jag jorden.

4Jag är den som slog läger i höjden,

och min tron står på en molnpelare.

5Jag ensam har vandrat runt himlens krets

och strövat genom avgrundens djup.

6Över havets vågor och över hela jorden,

bland alla folk och stammar vann jag makten.

7Bland dem alla sökte jag en viloplats —

på vems område skulle jag finna min hemvist?

8Då gav mig världens skapare sin befallning,

han som skapat mig lät mig få en varaktig boning.

Han sade: I Jakobs land skall du slå läger,

hos Israels folk skall du bosätta dig.

9Av evighet, från begynnelsen, är jag skapad av honom,

och jag skall aldrig i evighet förgås.

10I det heliga tältet gjorde jag tjänst inför honom;

sedan blev jag bofast på Sion.

11I den stad som han älskar lät han mig också bo,

i Jerusalem blev jag härskare.

12Jag rotade mig hos det folk han förhärligat,

Herrens arvslott blev min egendom.

13Som en ceder på Libanon sköt jag i höjden,

som en cypress på Hermons berg.

14Som en palm i En-Gedi växte jag upp,

som rosenbuskar i Jeriko,

som ett ståtligt olivträd på slätten,

jag sköt i höjden som en platan.

15Som kanel och doftande kameltörne,

som utsökt myrra spred jag vällukt,

som galbanum och sjönagel och stakte,

som rökelsemolnet i förbundets tält.

16Jag är som terebinten med det vida grenverket,

och mina grenar är härliga och sköna.

17Jag är som vinrankan med den sköna blomningen,

och mina blommor ger rik och härlig frukt.

19Kom till mig, ni som längtar efter mig,

och mätta er med vad jag har frambragt.

20Att tänka på mig är ljuvare än honung,

att äga mig är förmer än honungskakans sötma.

21De som äter mig hungrar efter mer,

och de som dricker mig får törst efter mer.

22Den som lyder mig slipper skammen,

de som gör bruk av mig undgår synden.

Lagen och dess utläggare

23Allt detta finns i Gud den Högstes förbundsbok,

den lag som Mose befallde oss att lyda

och gav i arv åt Jakobs församlingar.

25Den flödar över som Pishon av vishet,

som Tigris i den första grödans tid.

26Den sväller som Eufrat av klokhet,

som Jordan vid skördetiden.

27Den låter sin lära flöda som ljuset,

som Gichon när vinskörden bärgas.

28Den förste som fann visheten är inte fullärd,

och lika litet har den siste utforskat henne.

29Ty hennes tanke får sitt tillflöde från havet,

hennes klokhet från det stora djupet.

30Själv gick jag ut som en kanal från en flod,

som en vattenledning till en park.

31Jag sade: »Jag skall vattna min trädgård

och ge mina land rikligt med vatten.«

Men kanalen blev till en flod för mig,

och min flod blev till ett hav.

32Min lära skall ständigt lysa som gryningsljuset,

jag skall sprida dess budskap till avlägsna länder.

33Min undervisning skall ständigt flöda som profetiskt tal,

jag skall lämna den efter mig åt tallösa släkten.

34Betänk att jag inte har arbetat blott för mig själv

utan för alla som söker visheten.