Bibel 2000 (B2000)
23

231Herre, fader och härskare över mitt liv,

utlämna mig inte åt deras önskningar,

och låt mig inte råka i olycka genom dem.

2Må piskan svingas över mina tankar

och tukta mitt hjärta till vishet,

så att jag inte skonas när de felar,

utan deras synder upphör fullständigt.

3Annars blir mina felsteg allt fler,

och mina synder växer i antal,

tills jag faller i mina motståndares åsyn

och väcker mina fienders skadeglädje.

4Herre, fader och mitt livs Gud,

låt mig inte se med lystna blickar,

5håll begäret borta från mig.

6Ge inte kroppens behov och drifter makt över mig,

utlämna mig inte åt skamlösa lustar.

Talets tukt

7Hör läran om talets tukt, mina barn;

följer man den går man fri för snaror.

Genom sina ord 8blir syndaren fångad,

och den övermodige smädaren kommer på fall.

9Vänj inte din mun vid eder,

ta inte för vana att nämna den Heliges namn.

10Ty liksom en slav under ett långvarigt förhör

inte kan undgå märken av piskrappen,

så undgår man heller inte att synda

om man ständigt svär vid Herrens namn.

11En man som ofta svär blir en stor lagbrytare,

och gisslet kommer inte att skona hans hus.

Sviker han sin ed ådrar han sig synd;

struntar han i eden syndar han dubbelt,

och om hans ed var tomma ord undgår han inte straff:

hans hem fylls av olyckor.

12Det finns ord som är lika med döden —

må de aldrig förekomma i det land vi ärvt från Jakob.

Allt sådant är fjärran från de fromma;

de kommer inte att låta sig dras in i synder.

13Vänj inte din mun vid grovt och lastbart tal,

ty sådana ord är syndiga.

14Tänk på din far och din mor

när du sitter i stormäns krets,

så att du inte glömmer dig i deras sällskap

och låter din vana göra dig till narr;

då önskar du att du aldrig blivit till

och förbannar den dag du föddes.

15En människa som vänjer sig vid oförskämt tal

förblir utan fostran så länge hon lever.

Sexuella synder

16Det finns två slag av stora syndare,

och ett tredje, som drar Guds vrede över sig:

en liderlig man vars begär brinner som eld

och inte slocknar förrän han är förtärd,

en man som brukar sin kropp till otukt

och inte upphör förrän elden svett honom

17— ty för den otuktige smakar allt bröd lika gott,

och han tröttnar inte förrän han dör —

18och en man som lämnar sin äkta säng

och säger för sig själv: »Vem ser mig?

Det är mörkt omkring mig, väggarna döljer mig,

och ingen ser mig — vad har jag att frukta?

Den Högste kommer inte att minnas mina synder.«

19Han fruktar bara människors ögon,

men Herrens ögon känner han inte;

de är oändligt klarare än solljuset,

de ser varje steg som människor tar

och blickar in i gömda vrår.

20Allt var känt för honom före skapelsen

lika väl som sedan det fullbordats.

21En sådan man får sitt straff på stadens gator,

han blir gripen där han minst väntar det.

22På samma sätt med en kvinna som bedrar sin man

och utger en annans barn för hans arvinge.

23Ty för det första har hon brutit mot den Högstes lag,

för det andra har hon svikit sin man,

för det tredje har hon lånat sig till otukt och hor

och låtit en annan mans barn gälla som äkta.

24Den kvinnan skall ställas inför folkförsamlingen,

och hennes barn skall drabbas av Herrens dom.

25Hennes barn finner inget rotfäste,

och hennes grenar bär aldrig frukt.

26Det minne hon efterlämnar blir förbannat,

och hennes skam skall aldrig utplånas.

27Och de som lever kvar på jorden skall inse

att ingenting är bättre än att frukta Herren

och ingenting ljuvligare än att följa hans bud.