Bibel 2000 (B2000)
22

Dårskapen är avskyvärd

221Den late liknar en nersmord sten;

alla människor visslar åt hans förnedring.

2Den late liknar en klump spillning;

den som tar upp den torkar av handen.

3Ohyfsade barn är en skam för fadern,

och en sådan dotter blir honom till skada.

4En förståndig dotter gör sin man rik,

men den som är skamlös vållar sin far sorg.

5Den fräcka skämmer ut både far och man,

och av båda blir hon föraktad.

6Förmaningar i otid är som festmusik vid sorg,

men att fostra med riset är alltid klokt.

9Att undervisa dåren är som att limma ihop krukskärvor,

som att väcka en sovande ur djup sömn.

10Att förmana dåren är som att förmana en halvsovande;

när man är färdig säger han: »Va?«

11Gråt över den döde, ty han har skilts från ljuset,

och gråt över dåren, ty han har skilts från sitt förnuft.

Gråt mindre bittert över den döde — han har ju fått ro,

men dårens liv är värre än döden.

12Sorgen över en död varar sju dagar,

sorgen över den gudlöse dåren varar hela hans liv.

13Slösa inte många ord på en enfaldig man,

och uppsök inte den som saknar förstånd.

Akta dig för honom så slipper du obehag

och blir inte nersmutsad om han stöter till dig.

Gå ur vägen för honom så får du vara i fred

och slipper tröttas av hans galenskap.

14Vad är det som är tyngre än bly?

Vad har det för namn om inte »dåren«?

15Sand och salt och järnstycken

är lättare att bära än en vettlös människa.

16Bjälklag som byggts in i stenhus

faller inte isär vid ett jordskalv,

och ett hjärta som har fäste i klok eftertanke

fäller inte modet när stunden är inne.

17Ett hjärta som har stöd av förnuftigt tänkande

är som en relief på en polerad stenvägg.

18Småsten som ligger på en hög mur

blir inte kvar när vinden blåser,

och ett fegt hjärta som vilar på dåraktigt tänkande

håller inte stånd mot något skrämmande.

Vänskapens krav

19En tagg i ögat vållar tårar,

och en tagg i hjärtat blottar dess sårbarhet.

20Den som kastar sten på fåglar skrämmer bort dem,

och den som skymfar en vän gör slut på vänskapen.

21Har du dragit svärd mot en vän,

så förtvivla inte, det finns en väg tillbaka.

22Har du talat hårt till en vän,

så var inte rädd, det finns försoning —

utom för skymfande ord, föraktfull överlägsenhet,

en förrådd hemlighet och ett hugg i ryggen.

För sådant tar varje vän till flykten.

23Vinn din nästas förtroende medan han är fattig,

så får du glädja dig när han blir rik.

Stå vid hans sida när han har det svårt,

så får du vara med och dela när han ärver.

24Innan det brinner kommer os och rök;

likaså växlas smädelser innan blod flyter.

25Jag skall inte skämmas för att skydda en vän

och aldrig hålla mig undan för honom.

26Om jag råkar illa ut för hans skull

kommer alla som hör det att akta sig för honom.

Bön om självbehärskning

27Vem sätter ut vakt vid min mun

och förser mina läppar med ett sinnrikt sigill,

så att de inte vållar mitt fall

och min tunga inte drar mig i fördärvet?