Bibel 2000 (B2000)
21

Synden och dess följder

211Mitt barn, har du syndat, så gör aldrig om det,

och be om förlåtelse för vad du redan gjort.

2Fly för synden som för en orm:

kommer du nära den biter den dig.

Den har tänder som ett lejon,

tänder som gör slut på människoliv.

3Som ett tveeggat svärd är varje lagbrott:

för dess hugg finns ingen bot.

4Förtryck och övervåld föröder rikedom,

över den hänsynslöses hus går förödelsen fram.

5Så snart den fattige ber hör Herren det,

och hastigt kommer hans dom.

6Den som avskyr tillrättavisning går syndarens väg,

men den som fruktar Herren ångrar sig uppriktigt.

7Den som är stor i orden märks på långt håll,

men den kloke märker själv när tungan slinter.

8Att bygga sitt hus för lånade pengar

är att samla byggsten till en ruin.

9De laglösas skara är en hög med blånor,

och de slutar i flammande eld.

10Syndarnas väg är jämn och fri från stenar,

men vid dess slut finns dödsrikets fångstgrop.

Vishet och dårskap i umgängeslivet

11Den som följer lagen är herre över sina tankar,

gudsfruktan leder fram till vishet.

12Den som är obegåvad kan inte fostras,

men det finns begåvning som vållar mycken sorg.

13Den vises kunskap väller fram som en flodvåg,

och de råd han ger är som en frisk källa.

14Dårens sinne är som en sprucken kruka:

ingen kunskap stannar där.

15Om den kloke hör ett vist ord

berömmer han det och tillfogar ett annat,

men den njutningslystne hör det med avsmak

och slänger bort det över axeln.

16Dårens utläggningar är som bördan under vandringen,

men att lyssna till den kloke är ett nöje.

17När folket rådslår är den vises ord eftersökta,

och man begrundar noga vad han säger.

18För dåren är visheten som ett hus i spillror

och den klokes kunskap osammanhängande ord.

19För den enfaldige är fostran som bojor kring fötterna,

som en handklove om högra handen.

20Dårens skratt är högljutt,

men en insiktsfull man ler bara stillsamt.

21För den vise är fostran som ett smycke av guld,

som en ring på hans högra arm.

22Dåren rusar rakt in i huset,

en erfaren människa visar sig försynt.

23En människa utan vett kikar in genom dörren,

en man med hyfs väntar utanför.

24Att lyssna vid dörren är brist på hyfsning;

för den vise vore det en outhärdlig skam.

25Andra pratar vitt och brett,

men de visa väger sina ord på våg.

26Dårens tanke styrs av tungan,

den vises tunga tyglas av tanken.

27När den gudlöse förbannar Satan,

förbannar han sitt eget begär.

28Ryktesspridaren fläckar ner sig själv,

och han blir avskydd bland sina grannar.