Bibel 2000 (B2000)
20

Vishet och dårskap i ord och handling

201En tillrättavisning kan ges i otid,

och att tiga kan vara klokt.

2Men bättre tillrättavisa än gå med agg,

3och den som medger sitt fel slipper råka illa ut.

4En snöping som vill lägra en oskuld —

sådan är den som vill skapa rättvisa med våld.

5Den ene tiger och anses som vis,

den andre väcker avsky med sitt prat.

6Den ene tiger därför att han inget har att säga,

den andre tiger därför att han vet sin tid.

7En vis människa tiger tills tiden är inne,

men en skrytsam dumbom försitter sitt tillfälle.

8Den som pratar för mycket gör sig avskydd,

och den som tar sig ton blir hatad.

9Det finns framgångar som följer av olyckor,

och det finns lyckträffar som blir till skada.

10Det finns gåvor som inte gagnar givaren,

och det finns gåvor som ger det dubbla igen.

11Somliga går det illa för deras storhets skull,

andra har från ringhet stigit till höga ställningar.

12Somliga köper mycket för billigt pris

men får sedan betala det sjudubbelt.

13Den vise gör sig omtyckt med små medel,

men dårens välgärningar är bortkastade.

14Den dåraktiges gåva får du ingen glädje av —

han följer den med långa blickar.

15Hans gåvor är få, hans skällsord många,

han står och ropar som en härold.

I dag ger han ett lån, i morgon kräver han igen det.

En sådan människa är olidlig.

16Dåren säger: »Jag har ingen vän,

och ingen tackar mig för det goda jag gör —

de som äter mitt bröd talar illa om mig.«

17Hur ofta blir han inte utskrattad!

18Bättre halka på golvet än slinta med tungan;

så kommer de onda hastigt på fall.

19Obegåvad man, ord i orätt tid —

det är regel hos folk utan fostran.

20I dårens mun blir ordspråket misslyckat,

ty han använder det inte vid rätt tillfälle.

21Somliga hindras från synd av sin fattigdom

och slipper samvetskval när de går till ro.

22Somliga plågar ihjäl sig med skamkänslor —

de fördärvar sig genom att falla undan för dårar.

23Somliga ger löften åt en vän för att slippa skämmas

och gör honom i onödan till sin fiende.

24Lögnaktighet är en ful fläck på en människa

men är regel hos folk utan fostran.

25En tjuv är bättre än den som gjort lögnen till regel,

men bådas lott blir undergången.

26Lögnarens karaktär är hans vanära,

och skammen följer honom ständigt.

27Den som kan tala vist tar sig fram i livet,

och en klok människa behagar de mäktiga.

28Den som brukar jorden ökar sina förråd,

och den som behagar de mäktiga får sina brott förlåtna.

29Gästfrihet och gåvor förblindar de visa

och tystar deras kritik som en munkavle.

30Vishet som döljs och en skatt som är gömd —

vad är det för nytta med sådant?

31Bättre en man som döljer sin dårskap

än en som döljer sin vishet.

21

Synden och dess följder

211Mitt barn, har du syndat, så gör aldrig om det,

och be om förlåtelse för vad du redan gjort.

2Fly för synden som för en orm:

kommer du nära den biter den dig.

Den har tänder som ett lejon,

tänder som gör slut på människoliv.

3Som ett tveeggat svärd är varje lagbrott:

för dess hugg finns ingen bot.

4Förtryck och övervåld föröder rikedom,

över den hänsynslöses hus går förödelsen fram.

5Så snart den fattige ber hör Herren det,

och hastigt kommer hans dom.

6Den som avskyr tillrättavisning går syndarens väg,

men den som fruktar Herren ångrar sig uppriktigt.

7Den som är stor i orden märks på långt håll,

men den kloke märker själv när tungan slinter.

8Att bygga sitt hus för lånade pengar

är att samla byggsten till en ruin.

9De laglösas skara är en hög med blånor,

och de slutar i flammande eld.

10Syndarnas väg är jämn och fri från stenar,

men vid dess slut finns dödsrikets fångstgrop.

Vishet och dårskap i umgängeslivet

11Den som följer lagen är herre över sina tankar,

gudsfruktan leder fram till vishet.

12Den som är obegåvad kan inte fostras,

men det finns begåvning som vållar mycken sorg.

13Den vises kunskap väller fram som en flodvåg,

och de råd han ger är som en frisk källa.

14Dårens sinne är som en sprucken kruka:

ingen kunskap stannar där.

15Om den kloke hör ett vist ord

berömmer han det och tillfogar ett annat,

men den njutningslystne hör det med avsmak

och slänger bort det över axeln.

16Dårens utläggningar är som bördan under vandringen,

men att lyssna till den kloke är ett nöje.

17När folket rådslår är den vises ord eftersökta,

och man begrundar noga vad han säger.

18För dåren är visheten som ett hus i spillror

och den klokes kunskap osammanhängande ord.

19För den enfaldige är fostran som bojor kring fötterna,

som en handklove om högra handen.

20Dårens skratt är högljutt,

men en insiktsfull man ler bara stillsamt.

21För den vise är fostran som ett smycke av guld,

som en ring på hans högra arm.

22Dåren rusar rakt in i huset,

en erfaren människa visar sig försynt.

23En människa utan vett kikar in genom dörren,

en man med hyfs väntar utanför.

24Att lyssna vid dörren är brist på hyfsning;

för den vise vore det en outhärdlig skam.

25Andra pratar vitt och brett,

men de visa väger sina ord på våg.

26Dårens tanke styrs av tungan,

den vises tunga tyglas av tanken.

27När den gudlöse förbannar Satan,

förbannar han sitt eget begär.

28Ryktesspridaren fläckar ner sig själv,

och han blir avskydd bland sina grannar.

22

Dårskapen är avskyvärd

221Den late liknar en nersmord sten;

alla människor visslar åt hans förnedring.

2Den late liknar en klump spillning;

den som tar upp den torkar av handen.

3Ohyfsade barn är en skam för fadern,

och en sådan dotter blir honom till skada.

4En förståndig dotter gör sin man rik,

men den som är skamlös vållar sin far sorg.

5Den fräcka skämmer ut både far och man,

och av båda blir hon föraktad.

6Förmaningar i otid är som festmusik vid sorg,

men att fostra med riset är alltid klokt.

9Att undervisa dåren är som att limma ihop krukskärvor,

som att väcka en sovande ur djup sömn.

10Att förmana dåren är som att förmana en halvsovande;

när man är färdig säger han: »Va?«

11Gråt över den döde, ty han har skilts från ljuset,

och gråt över dåren, ty han har skilts från sitt förnuft.

Gråt mindre bittert över den döde — han har ju fått ro,

men dårens liv är värre än döden.

12Sorgen över en död varar sju dagar,

sorgen över den gudlöse dåren varar hela hans liv.

13Slösa inte många ord på en enfaldig man,

och uppsök inte den som saknar förstånd.

Akta dig för honom så slipper du obehag

och blir inte nersmutsad om han stöter till dig.

Gå ur vägen för honom så får du vara i fred

och slipper tröttas av hans galenskap.

14Vad är det som är tyngre än bly?

Vad har det för namn om inte »dåren«?

15Sand och salt och järnstycken

är lättare att bära än en vettlös människa.

16Bjälklag som byggts in i stenhus

faller inte isär vid ett jordskalv,

och ett hjärta som har fäste i klok eftertanke

fäller inte modet när stunden är inne.

17Ett hjärta som har stöd av förnuftigt tänkande

är som en relief på en polerad stenvägg.

18Småsten som ligger på en hög mur

blir inte kvar när vinden blåser,

och ett fegt hjärta som vilar på dåraktigt tänkande

håller inte stånd mot något skrämmande.

Vänskapens krav

19En tagg i ögat vållar tårar,

och en tagg i hjärtat blottar dess sårbarhet.

20Den som kastar sten på fåglar skrämmer bort dem,

och den som skymfar en vän gör slut på vänskapen.

21Har du dragit svärd mot en vän,

så förtvivla inte, det finns en väg tillbaka.

22Har du talat hårt till en vän,

så var inte rädd, det finns försoning —

utom för skymfande ord, föraktfull överlägsenhet,

en förrådd hemlighet och ett hugg i ryggen.

För sådant tar varje vän till flykten.

23Vinn din nästas förtroende medan han är fattig,

så får du glädja dig när han blir rik.

Stå vid hans sida när han har det svårt,

så får du vara med och dela när han ärver.

24Innan det brinner kommer os och rök;

likaså växlas smädelser innan blod flyter.

25Jag skall inte skämmas för att skydda en vän

och aldrig hålla mig undan för honom.

26Om jag råkar illa ut för hans skull

kommer alla som hör det att akta sig för honom.

Bön om självbehärskning

27Vem sätter ut vakt vid min mun

och förser mina läppar med ett sinnrikt sigill,

så att de inte vållar mitt fall

och min tunga inte drar mig i fördärvet?