Bibel 2000 (B2000)
19

191En arbetare som dricker blir inte rik,

och den som inte är nöjd med det lilla går det utför med.

2Vin och kvinnor får kloka män på avvägar,

och den som går till horor blir allt mer förhärdad.

3Förruttnelse och maskar tar hand om honom:

den förhärdade skall gå under.

Onda rykten

4Att genast tro vad man hör är tanklöst,

och synden drabbar den felande själv.

5Den som gläds åt det onda skall få sin dom,

6men den som avskyr skvaller undgår ett ont.

7För aldrig ett rykte vidare;

det förlorar du ingenting på.

8Säg ingenting, det må gälla vän eller fiende,

håll saken hemlig, om detta inte är en synd.

9Ty den som hör dig blir på sin vakt,

och i sinom tid börjar han hata dig.

10Har du hört ett rykte, så göm det till din död.

Var lugn, det spränger dig inte.

11Dåren får värkar av ryktet

liksom den födande kvinnan av barnet.

12Som en pil som har fastnat i låret

är ryktet som dåren bär på.

13Kräv besked av din vän —

han har kanske ingenting gjort,

och har han gjort något,

så låt honom inte göra om det.

14Kräv besked av din nästa —

han har kanske ingenting sagt,

och har han sagt något,

så låt honom inte upprepa det.

15Kräv besked av din vän —

det uppstår ofta förtal,

och du skall inte tro allt du hör.

16Ett ord kan halka ur munnen utan avsikt.

Vem har inte felat med sin tunga?

17Kräv besked av din nästa innan du hotar honom —

låt den Högstes lag gälla.

Ytligt skarpsinne och sann vishet

20All vishet innebär att frukta Herren,

och till all vishet hör att lyda lagen.

22Kunnighet i ondska är inte vishet,

och syndares rådslag är inte klokhet.

23Det finns skarpsinnighet som förtjänar avsky,

och det finns tanklösa människor med föga vishet.

24Den som har klent förstånd men fruktar Herren

är bättre än en lagbrytare med överlägsen begåvning.

25Det finns skarp intelligens som är orättfärdig,

och det finns de som förställer sig när ett domslut förestår.

26En ondskefull man kan gå nerböjd i botdräkt

medan hans inre är fullt av svek.

27Han slår ner blicken och låtsas vara döv,

och där han inte blir genomskådad överlistar han dig.

28Om bristande krafter hindrar honom att synda

skadar han dig ändå så snart han får tillfälle.

29Mannen känns igen på sitt yttre

och den vise på sitt uppträdande.

30Mannens klädsel, hans skratt och hans gång

låter dig veta hurdan han är.

20

Vishet och dårskap i ord och handling

201En tillrättavisning kan ges i otid,

och att tiga kan vara klokt.

2Men bättre tillrättavisa än gå med agg,

3och den som medger sitt fel slipper råka illa ut.

4En snöping som vill lägra en oskuld —

sådan är den som vill skapa rättvisa med våld.

5Den ene tiger och anses som vis,

den andre väcker avsky med sitt prat.

6Den ene tiger därför att han inget har att säga,

den andre tiger därför att han vet sin tid.

7En vis människa tiger tills tiden är inne,

men en skrytsam dumbom försitter sitt tillfälle.

8Den som pratar för mycket gör sig avskydd,

och den som tar sig ton blir hatad.

9Det finns framgångar som följer av olyckor,

och det finns lyckträffar som blir till skada.

10Det finns gåvor som inte gagnar givaren,

och det finns gåvor som ger det dubbla igen.

11Somliga går det illa för deras storhets skull,

andra har från ringhet stigit till höga ställningar.

12Somliga köper mycket för billigt pris

men får sedan betala det sjudubbelt.

13Den vise gör sig omtyckt med små medel,

men dårens välgärningar är bortkastade.

14Den dåraktiges gåva får du ingen glädje av —

han följer den med långa blickar.

15Hans gåvor är få, hans skällsord många,

han står och ropar som en härold.

I dag ger han ett lån, i morgon kräver han igen det.

En sådan människa är olidlig.

16Dåren säger: »Jag har ingen vän,

och ingen tackar mig för det goda jag gör —

de som äter mitt bröd talar illa om mig.«

17Hur ofta blir han inte utskrattad!

18Bättre halka på golvet än slinta med tungan;

så kommer de onda hastigt på fall.

19Obegåvad man, ord i orätt tid —

det är regel hos folk utan fostran.

20I dårens mun blir ordspråket misslyckat,

ty han använder det inte vid rätt tillfälle.

21Somliga hindras från synd av sin fattigdom

och slipper samvetskval när de går till ro.

22Somliga plågar ihjäl sig med skamkänslor —

de fördärvar sig genom att falla undan för dårar.

23Somliga ger löften åt en vän för att slippa skämmas

och gör honom i onödan till sin fiende.

24Lögnaktighet är en ful fläck på en människa

men är regel hos folk utan fostran.

25En tjuv är bättre än den som gjort lögnen till regel,

men bådas lott blir undergången.

26Lögnarens karaktär är hans vanära,

och skammen följer honom ständigt.

27Den som kan tala vist tar sig fram i livet,

och en klok människa behagar de mäktiga.

28Den som brukar jorden ökar sina förråd,

och den som behagar de mäktiga får sina brott förlåtna.

29Gästfrihet och gåvor förblindar de visa

och tystar deras kritik som en munkavle.

30Vishet som döljs och en skatt som är gömd —

vad är det för nytta med sådant?

31Bättre en man som döljer sin dårskap

än en som döljer sin vishet.

21

Synden och dess följder

211Mitt barn, har du syndat, så gör aldrig om det,

och be om förlåtelse för vad du redan gjort.

2Fly för synden som för en orm:

kommer du nära den biter den dig.

Den har tänder som ett lejon,

tänder som gör slut på människoliv.

3Som ett tveeggat svärd är varje lagbrott:

för dess hugg finns ingen bot.

4Förtryck och övervåld föröder rikedom,

över den hänsynslöses hus går förödelsen fram.

5Så snart den fattige ber hör Herren det,

och hastigt kommer hans dom.

6Den som avskyr tillrättavisning går syndarens väg,

men den som fruktar Herren ångrar sig uppriktigt.

7Den som är stor i orden märks på långt håll,

men den kloke märker själv när tungan slinter.

8Att bygga sitt hus för lånade pengar

är att samla byggsten till en ruin.

9De laglösas skara är en hög med blånor,

och de slutar i flammande eld.

10Syndarnas väg är jämn och fri från stenar,

men vid dess slut finns dödsrikets fångstgrop.

Vishet och dårskap i umgängeslivet

11Den som följer lagen är herre över sina tankar,

gudsfruktan leder fram till vishet.

12Den som är obegåvad kan inte fostras,

men det finns begåvning som vållar mycken sorg.

13Den vises kunskap väller fram som en flodvåg,

och de råd han ger är som en frisk källa.

14Dårens sinne är som en sprucken kruka:

ingen kunskap stannar där.

15Om den kloke hör ett vist ord

berömmer han det och tillfogar ett annat,

men den njutningslystne hör det med avsmak

och slänger bort det över axeln.

16Dårens utläggningar är som bördan under vandringen,

men att lyssna till den kloke är ett nöje.

17När folket rådslår är den vises ord eftersökta,

och man begrundar noga vad han säger.

18För dåren är visheten som ett hus i spillror

och den klokes kunskap osammanhängande ord.

19För den enfaldige är fostran som bojor kring fötterna,

som en handklove om högra handen.

20Dårens skratt är högljutt,

men en insiktsfull man ler bara stillsamt.

21För den vise är fostran som ett smycke av guld,

som en ring på hans högra arm.

22Dåren rusar rakt in i huset,

en erfaren människa visar sig försynt.

23En människa utan vett kikar in genom dörren,

en man med hyfs väntar utanför.

24Att lyssna vid dörren är brist på hyfsning;

för den vise vore det en outhärdlig skam.

25Andra pratar vitt och brett,

men de visa väger sina ord på våg.

26Dårens tanke styrs av tungan,

den vises tunga tyglas av tanken.

27När den gudlöse förbannar Satan,

förbannar han sitt eget begär.

28Ryktesspridaren fläckar ner sig själv,

och han blir avskydd bland sina grannar.