Bibel 2000 (B2000)
1

DEN GREKISKE ÖVERSÄTTARENS FÖRETAL

Många värdefulla gåvor har kommit oss till del genom lagen och profeterna och deras efterföljare, och Israel är därför värt att berömmas för sin bildning och vishet. Det är emellertid angeläget inte bara att de som läser dessa skrifter själva ökar sin kunskap utan också att de genom sin lärdomssträvan kan bli till nytta för sin omgivning både i tal och i skrift. Min farfar Jesus, som länge hade ägnat sig åt studiet av lagen, profeterna och de andra fäderneärvda skrifterna och blivit utomordentligt förtrogen med dem, kände sig därför manad att lämna ett eget bidrag till bildnings- och vishetslitteraturen, för att de som strävar efter lärdom skulle göra ännu större framsteg i lagens efterföljd genom att ta del av även detta arbete.

Jag vill nu be läsaren att vara välvillig och uppmärksam och att visa överseende om en eller annan formulering kan förefalla misslyckad, trots den möda som är nedlagd på översättningen. Ty denna bok, som ursprungligen avfattades på hebreiska, kan inte ge samma intryck när den översätts till ett annat språk. Inte bara den utan också själva lagen, profetiorna och de andra skrifterna ter sig åtskilligt annorlunda i sin ursprungliga form.

När jag kom till Egypten under kung Euergetes trettioåttonde regeringsår och slog mig ner där för en tid, mötte jag en icke obetydlig grad av bildning och fann det då ytterst angeläget att själv visa iver och flit genom att översätta denna bok. Under den tid som sedan gått har jag brukat mycken omsorg och skicklighet på att göra boken färdig, för att kunna ge ut den till nytta också för dem i främmande land som strävar efter lärdom och som redan har inrättat sina liv i enlighet med lagen.

Vishetens ursprung

11All vishet kommer från Herren

och finns hos honom för evigt.

2Vem kan räkna havets sandkorn,

regnets droppar och evighetens dagar?

3Vem kan utforska himlens höjd,

jordens vidd och havets djup?

4Före allt annat skapades visheten;

tanke och insikt finns till av evighet.

6För vem har vishetens rot blivit röjd?

Vem känner dess sinnrika planer?

8En enda är vis. Väldig och fruktansvärd

sitter han på sin tron: Herren.

9Han själv skapade visheten och såg på den,

mätte den och utgöt den över alla sina verk.

10Allt som lever har fått del av hans gåva,

i rikt mått har den skänkts åt dem som älskar honom.

Vishet och gudsfruktan

11Gudsfruktan är en ära och en berömmelse,

en lycka och en festglädjens krans.

12Gudsfruktan fyller hjärtat med fröjd,

ger lust och glädje och ett långt liv.

13Den som fruktar Herren får ett gott slut,

och på sin dödsdag blir han välsignad.

14Vishetens början är att frukta Herren,

och hon skapades hos de trogna redan i moderlivet.

15Hos människor har hon byggt sitt bo, en evig grundval,

och åt deras avkomma skall hon ges i förvar.

16Vishetens fullhet är att frukta Herren,

hon mättar de trogna med sina frukter.

17Hon fyller deras hus med begärliga ting

och förråden med vad hon har frambragt.

18Vishetens segerkrans är fruktan för Herren,

fred och hälsa växer upp ur den.

19Kunskap och insikt låter hon falla som regn;

de som vinner henne får lysande ära.

20Vishetens rot är att frukta Herren,

och hennes grenar är ett långt liv.

22Orättmätig vrede kan inte försvaras,

vredens övertag blir mannens fall.

23Den tålmodige håller ut tills tiden är inne,

sedan bryter glädjen fram hos honom.

24Han sparar sina ord tills tiden är inne;

då kommer många att prisa hans klokhet.

25I vishetens skattkammare finns kloka ord,

men hos syndaren väcker gudsfruktan avsky.

26Håll buden, du som längtar efter vishet,

så skall Herren skänka dig den i rikt mått.

27Ty att frukta Herren ger vishet och vett.

Väljer man det blir man trofast och ödmjuk.

28Värj dig inte mot gudsfruktan,

och närma dig den inte med svek i hjärtat.

29Hyckla inte inför din omgivning,

tänk på hur du lägger dina ord!

30Upphöj inte dig själv —

du kan falla och dra vanära över dig.

Då avslöjar Herren dina innersta tankar

och slår ner dig i allas åsyn,

därför att du närmade dig gudsfruktan

med hjärtat fullt av falskhet.

2

Uthållighet i prövningar

21Mitt barn, om du närmar dig Herren för att tjäna honom,

bered dig då för prövningar.

2Var ståndaktig och håll ut,

gör inget förhastat när olyckan kommer.

3Håll fast vid Herren och lämna honom inte,

så skall det gå dig väl till slut.

4Ta emot vad som än läggs på dig,

och ha tålamod i alla slags lidanden.

5Ty liksom guld prövas i eld,

så prövas Guds utvalda i lidandets ugn.

6Lita på honom, så skall han ta sig an dig.

Håll dig på rätta vägar och hoppas på honom.

7Ni som fruktar Herren, vänta på hans barmhärtighet,

och vik inte av från vägen så att ni faller.

8Ni som fruktar Herren, lita på honom,

så skall er lön inte utebli.

9Ni som fruktar Herren, hoppas på allt gott,

på evig glädje och barmhärtighet.

10Se på dem som levt i gångna tider:

Har någon som litat på Herren blivit sviken?

Har någon som stått fast i gudsfruktan blivit övergiven?

Har någon åkallat Herren utan att bli hörd?

11Nej, barmhärtig och nådig är Herren,

han förlåter synder och hjälper i nödens stund.

12Ve alla fega hjärtan och kraftlösa händer,

ve den syndare som vandrar två vägar.

13Ve det hjärta som är kraftlöst, ty det har ingen tro,

och därför skall det inte få något beskydd.

14Ve er som inte längre håller ut —

vad skall ni göra när Herren kommer?

15De som fruktar Herren bryter inte mot hans bud,

de som älskar honom håller sig till hans vägar.

16De som fruktar Herren strävar att göra hans vilja,

de som älskar honom mättar sig med lagen.

17De som fruktar Herren gör sig beredda

och böjer sig ödmjukt inför honom:

18»Låt oss falla i Herrens händer

och inte i människors,

ty lika gränslös som hans storhet

är hans barmhärtighet.«

3

Plikter mot föräldrar

31Lyssna till er fars förmaningar, mina barn,

och gör som han säger, så går det er väl.

2Ty Herren har gett fadern myndighet över barnen

och fastställt moderns rätt gentemot sönerna.

3Synder sonas när man vördar sin far,

4och att ära sin mor är som att samla skatter.

5Den som vördar sin far skall få glädje av egna barn,

och när han ber skall hans bön bli hörd.

6Den som ärar sin far får ett långt liv,

och den som lyder Herren är sin mor till tröst.

7Den som fruktar Herren vördar sin far

och tjänar sina föräldrar som slaven sina herrar.

8Visa aktning för din far i ord och handling,

så skall du få hans välsignelse,

9ty en fars välsignelse ger stadga åt barnens hus,

men en mors förbannelse river upp dess grund.

10Sök inte ära genom att väcka förakt för din far —

att din far föraktas länder inte dig till ära.

11En människas ära bestäms av faderns anseende,

och att modern föraktas länder barnen till skam.

12Mitt barn, ta hand om din far när han blir gammal,

och vålla honom ingen sorg så länge han lever.

13Ha överseende om hans förstånd försvagas,

och förakta honom inte, du som är i din fulla kraft.

14Godhet mot en far kommer inte att glömmas;

den bygger upp vad dina synder rivit ner.

15När du råkar i nöd skall du bli ihågkommen,

som frost för solen skall dina synder smälta bort.

16En hädares like är den som överger sin far,

och förbannad av Herren är den som gör sin mor vred.

Varning för övermod

17Mitt barn, sköt dina sysslor i ödmjukhet,

så blir du mer älskad än den som är frikostig med gåvor.

18Var ödmjukare ju högre du stiger,

så finner du nåd hos Herren.

20Ty stor är Herrens makt,

och av de ödmjuka blir den förhärligad.

21Fråga inte efter det som övergår ditt förstånd,

forska inte i det som överstiger dina krafter.

22Tänk på de befallningar du fått;

det som är fördolt angår dig inte.

23Ödsla inte kraft på det som går utöver din uppgift;

det du fått se är redan mer än människor kan fatta.

24Många har ju förts vilse av sina spekulationer,

och skadliga fantasier har förvirrat deras omdöme.

26För den styvsinte går det illa till sist,

och den som älskar faran dukar under för den.

27Den styvsinte tyngs av plågor,

och syndaren staplar synd på synd.

28För den övermodiges olycka finns ingen bot,

ty ondskans planta har slagit rot i honom.

29Den kloke begrundar visdomsordet,

att kunna lyssna är den vises glädje.

Plikter mot de fattiga

30Vatten släcker flammande eld,

och allmosor utplånar synder.

31Den som lönar gott med gott blir ihågkommen efteråt,

och då han vacklar finner han stöd.