Bibel 2000 (B2000)
18

Guds storhet och barmhärtighet

181Han som lever i evighet har skapat allt i världen.

2Herren ensam har rätten på sin sida.

4Det tillkommer ingen att skildra hans verk —

vem kan utforska hans väldiga gärningar?

5Vem kan mäta hans väldiga kraft

och därtill beskriva hur han förbarmar sig?

6Inget kan dras ifrån, inget kan läggas till,

ingen kan utforska Herrens underbara gärningar.

7När människan når målet står hon vid början,

när hon är färdig börjar hennes svårigheter.

8Vad är en människa, vad duger hon till?

Vad betyder det goda och onda hon gör?

9En människa blir hundra år om hon lever länge.

10Som en droppe i havet, som ett sandkorn

är dessa fattiga år mot evighetens dag.

11Därför har Herren tålamod med människorna

och låter sin barmhärtighet flöda över dem.

12Han ser och vet att deras slut är svårt.

Därför visar han stor mildhet.

13En människas barmhärtighet når hennes nästa,

men Herrens barmhärtighet når allt som lever.

Han tillrättavisar, han fostrar, han undervisar,

och som en herde för han hem sin hjord.

14Han är barmhärtig mot dem som låter sig fostras,

mot dem som ivrigt följer hans bud.

Omtänksamhet och förutseende

15Mitt barn, låt inte en välgärning följas av ovett

och inte en gåva av sårande ord.

16Ger inte daggen lindring i sommarhettan?

Så lindrar dina ord mer än dina gåvor.

17Ja, ett ord är förmer än en dyrbar gåva;

men den som själv begåvats rikt ger bådadera.

18Den dåraktiges kritik väcker anstöt,

och den snåles gåva är pinsam att se.

19Skaffa dig kunskap innan du talar,

och tänk på din hälsa innan du blir sjuk.

20Pröva dig själv innan domen faller,

så får du förlåtelse i räkenskapens stund.

21Ödmjuka dig innan sjukdomen kommer,

visa ånger i samma stund som du syndar.

22Låt dig inte hindras från att infria ett löfte i tid,

uppskjut inte till dödsdagen att göra rätt för dig.

23Gör dig redo innan du avlägger löftet —

likna inte en människa som utmanar Herren.

24Tänk på vreden som kommer när tiden är ute,

på vedergällningens stund, då han vänder sig från dig.

25Tänk på hungerns tid när du har överflöd,

på fattigdom och brist när du är rik.

26Mellan morgon och kväll kan tiden skifta,

allt sker snabbt inför Herren.

27En vis människa tar sig alltid i akt,

i en syndig tid undviker hon att fela.

28Alla som är kloka lär känna visheten,

och de som finner den får lovsångens gåva.

29Den lärdomen gjort klok lär också andra vishet:

från honom strömmar träffande ordspråk.

Behärskning av begäret

30Följ inte dina begär,

ge inte efter för dina lustar.

31Om du låter din själ få smak för begäret

gör den dig till åtlöje bland dina fiender.

32Ha inte din glädje i lyx och överflöd —

genom sådana vanor kan du bli tiggare.

33Gör dig inte utfattig genom att festa för lånade pengar

när du inte har något i din egen börs.

19

191En arbetare som dricker blir inte rik,

och den som inte är nöjd med det lilla går det utför med.

2Vin och kvinnor får kloka män på avvägar,

och den som går till horor blir allt mer förhärdad.

3Förruttnelse och maskar tar hand om honom:

den förhärdade skall gå under.

Onda rykten

4Att genast tro vad man hör är tanklöst,

och synden drabbar den felande själv.

5Den som gläds åt det onda skall få sin dom,

6men den som avskyr skvaller undgår ett ont.

7För aldrig ett rykte vidare;

det förlorar du ingenting på.

8Säg ingenting, det må gälla vän eller fiende,

håll saken hemlig, om detta inte är en synd.

9Ty den som hör dig blir på sin vakt,

och i sinom tid börjar han hata dig.

10Har du hört ett rykte, så göm det till din död.

Var lugn, det spränger dig inte.

11Dåren får värkar av ryktet

liksom den födande kvinnan av barnet.

12Som en pil som har fastnat i låret

är ryktet som dåren bär på.

13Kräv besked av din vän —

han har kanske ingenting gjort,

och har han gjort något,

så låt honom inte göra om det.

14Kräv besked av din nästa —

han har kanske ingenting sagt,

och har han sagt något,

så låt honom inte upprepa det.

15Kräv besked av din vän —

det uppstår ofta förtal,

och du skall inte tro allt du hör.

16Ett ord kan halka ur munnen utan avsikt.

Vem har inte felat med sin tunga?

17Kräv besked av din nästa innan du hotar honom —

låt den Högstes lag gälla.

Ytligt skarpsinne och sann vishet

20All vishet innebär att frukta Herren,

och till all vishet hör att lyda lagen.

22Kunnighet i ondska är inte vishet,

och syndares rådslag är inte klokhet.

23Det finns skarpsinnighet som förtjänar avsky,

och det finns tanklösa människor med föga vishet.

24Den som har klent förstånd men fruktar Herren

är bättre än en lagbrytare med överlägsen begåvning.

25Det finns skarp intelligens som är orättfärdig,

och det finns de som förställer sig när ett domslut förestår.

26En ondskefull man kan gå nerböjd i botdräkt

medan hans inre är fullt av svek.

27Han slår ner blicken och låtsas vara döv,

och där han inte blir genomskådad överlistar han dig.

28Om bristande krafter hindrar honom att synda

skadar han dig ändå så snart han får tillfälle.

29Mannen känns igen på sitt yttre

och den vise på sitt uppträdande.

30Mannens klädsel, hans skratt och hans gång

låter dig veta hurdan han är.

20

Vishet och dårskap i ord och handling

201En tillrättavisning kan ges i otid,

och att tiga kan vara klokt.

2Men bättre tillrättavisa än gå med agg,

3och den som medger sitt fel slipper råka illa ut.

4En snöping som vill lägra en oskuld —

sådan är den som vill skapa rättvisa med våld.

5Den ene tiger och anses som vis,

den andre väcker avsky med sitt prat.

6Den ene tiger därför att han inget har att säga,

den andre tiger därför att han vet sin tid.

7En vis människa tiger tills tiden är inne,

men en skrytsam dumbom försitter sitt tillfälle.

8Den som pratar för mycket gör sig avskydd,

och den som tar sig ton blir hatad.

9Det finns framgångar som följer av olyckor,

och det finns lyckträffar som blir till skada.

10Det finns gåvor som inte gagnar givaren,

och det finns gåvor som ger det dubbla igen.

11Somliga går det illa för deras storhets skull,

andra har från ringhet stigit till höga ställningar.

12Somliga köper mycket för billigt pris

men får sedan betala det sjudubbelt.

13Den vise gör sig omtyckt med små medel,

men dårens välgärningar är bortkastade.

14Den dåraktiges gåva får du ingen glädje av —

han följer den med långa blickar.

15Hans gåvor är få, hans skällsord många,

han står och ropar som en härold.

I dag ger han ett lån, i morgon kräver han igen det.

En sådan människa är olidlig.

16Dåren säger: »Jag har ingen vän,

och ingen tackar mig för det goda jag gör —

de som äter mitt bröd talar illa om mig.«

17Hur ofta blir han inte utskrattad!

18Bättre halka på golvet än slinta med tungan;

så kommer de onda hastigt på fall.

19Obegåvad man, ord i orätt tid —

det är regel hos folk utan fostran.

20I dårens mun blir ordspråket misslyckat,

ty han använder det inte vid rätt tillfälle.

21Somliga hindras från synd av sin fattigdom

och slipper samvetskval när de går till ro.

22Somliga plågar ihjäl sig med skamkänslor —

de fördärvar sig genom att falla undan för dårar.

23Somliga ger löften åt en vän för att slippa skämmas

och gör honom i onödan till sin fiende.

24Lögnaktighet är en ful fläck på en människa

men är regel hos folk utan fostran.

25En tjuv är bättre än den som gjort lögnen till regel,

men bådas lott blir undergången.

26Lögnarens karaktär är hans vanära,

och skammen följer honom ständigt.

27Den som kan tala vist tar sig fram i livet,

och en klok människa behagar de mäktiga.

28Den som brukar jorden ökar sina förråd,

och den som behagar de mäktiga får sina brott förlåtna.

29Gästfrihet och gåvor förblindar de visa

och tystar deras kritik som en munkavle.

30Vishet som döljs och en skatt som är gömd —

vad är det för nytta med sådant?

31Bättre en man som döljer sin dårskap

än en som döljer sin vishet.