Bibel 2000 (B2000)
15

151Så gör den som är gudfruktig;

den som känner lagen vinner visheten.

2Hon kommer honom till mötes som en mor

och tar emot honom som en trogen maka.

3Hon ger honom klokhetens bröd att äta,

och vishetens vatten får han att dricka.

4Han stöder sig på henne och skall aldrig falla,

han kan lita på henne och blir aldrig sviken.

5Hon höjer honom över hans omgivning

och gör hans röst hörd bland allt folket.

6Lycka och festkrans får han på sin lott

och en berömmelse som aldrig dör.

7Män utan förstånd vinner henne aldrig,

syndiga människor får aldrig se henne.

8Hon är fjärran från de övermodiga,

lögnarna ägnar henne inte en tanke.

9Falskt klingar syndarens lovsång,

ty den har inte lagts i hans mun av Herren.

10Visheten skall ge ord åt lovsången,

Herren skall fylla den med kraft.

Människans fria vilja

11Säg inte: »Det var Herren som fick mig att avfalla« —

han framkallar inte det han avskyr.

12Säg inte: »Det var han som förde mig vilse« —

han har ingen användning för en syndare.

13Herren avskyr all vidrighet,

och ingen gudfruktig älskar den.

14Han skapade människan i begynnelsen

och överlämnade henne åt hennes eget val.

15Om du vill kan du hålla buden.

Du bestämmer själv om du skall vara trogen.

16Eld och vatten har han lagt framför dig:

räck ut din hand efter vilket du vill.

17Framför människan ligger livet och döden,

och hon får det hon väljer.

18Ty stor är Herrens vishet,

väldig är hans makt, och han ser allt.

19Hans blickar följer dem som fruktar honom,

och ingen mänsklig handling undgår honom.

20Han har inte befallt någon att leva gudlöst,

ingen har fått hans tillåtelse att synda.

16

Hur Gud vedergäller

161Många barn är inget att stå efter om de blir odugliga,

gudlösa söner är inget att glädjas åt.

2Gläd dig inte över att de är många,

om ingen gudsfruktan finns hos dem.

3Lita inte på att de får leva,

och förtrösta inte på deras antal.

Ty en enda kan vara bättre än tusen,

bättre dö barnlös än ha gudlösa barn.

4En enda vis man kan bli upphov till en hel stad,

medan en släkt som bryter mot lagen blir utrotad.

5Mycket sådant har jag sett,

och än märkligare ting har jag hört:

6över syndarnas skara kommer flammande eld,

mot ett olydigt folk tänds Herrens vrede.

7Han visade ingen nåd mot urtidens jättar,

som av sin styrka förleddes till avfall.

8Han skonade inte Lots grannar,

som med sitt övermod väckte hans avsky.

9Han förlät inte det folk som vigts åt förintelse;

det blev utrotat till följd av sin synd.

10Samma öde fick de sexhundra tusen i öknen,

som gaddat sig samman i förhärdelse.

11Även om bara en enda förhärdar sig

är det ett under om han slipper sitt straff.

Ty hos Herren finns barmhärtighet men också vrede.

Han är en förlåtande härskare

men kan ge vreden fritt lopp.

12Hans straff är lika väldigt som hans barmhärtighet;

han dömer varje människa efter hennes gärningar.

13Syndaren slipper inte undan med sitt rov,

aldrig blir den fromme sviken i sin tåliga väntan.

14Gud gynnar alla som gör gott.

Envar får lön efter sina gärningar.

17Säg inte: »Jag är dold för Herren,

vem ägnar mig en tanke där uppe i höjden?

Bland så många människor märks inte jag,

vad är väl jag i den omätliga skapelsen?«

18Se, himlen, himlarnas himmel, darrar,

havsdjupet och jorden skälver när han kommer.

19Bergen och jordens grundvalar

grips av bävan när han ser på dem.

20Men ingen lägger detta på hjärtat.

Vem tänker på hans vägar?

21»En stormby, den kan ingen se!

Det mesta han gör sker i det fördolda.

22När får vi höra om rättvisans verk?

Vem kan vänta på det? Hans beslut dröjer så länge.«

23Så tänker den som har klent förstånd,

så dumt tänker den enfaldige och förvirrade.

Hur Gud ordnat skapelsen

24Lyssna, mitt barn, och lär dig.

Hör uppmärksamt på vad jag säger.

25Den lära jag förkunnar är vägd på våg,

och noga genomtänkt är den kunskap jag ger.

26Herren skapade sina verk i begynnelsen

och gav dem deras sysslor så snart de kom till.

27Han bestämde för evigt deras uppgifter

och deras maktområden för all framtid.

De känner varken hunger eller trötthet,

och de överger aldrig sina uppgifter.

28Ingen av dem går i vägen för sin granne,

och aldrig i evighet skall de trotsa hans bud.

29Sedan vände Herren sin blick mot jorden

och fyllde den med sina goda ting.

30Med alla slags levande varelser täckte han den.

Och till jorden skall de återvända.

17

Människans skapelse och förbundet med Israel

171Herren skapade människan av jord

och lät henne återvända till jorden.

2Han utmätte hennes dagar och levnadsår

och gav henne makt över alla varelser på jorden.

3Han rustade människorna med en kraft lik hans egen;

till sin avbild skapade han dem.

4Han ingöt fruktan för dem i allt som lever,

han lät dem härska över djur och fåglar.

6Förstånd gav han dem: tunga och ögon och öron,

och ett hjärta, så att de kunde tänka.

7Han fyllde dem med kunskap och klokhet

och lät dem se vad som är gott och ont.

8Han skänkte deras hjärtan sitt eget öga

för att kunna visa dem storheten i sina verk.

9-10Och de skall prisa det heliga namnet,

så att storheten i hans verk blir känd.

11Han gav dem kunskap att bruka

och skänkte dem lagen som ger liv.

12Ett evigt förbund slöt han med dem,

och han lärde dem sina bud.

13De fick se hans storhet och härlighet,

de fick höra hans majestätiska röst.

14Han befallde dem att fly all orättfärdighet

och föreskrev hur man skall leva med sin nästa.

15Han ser alltid deras vägar,

de kan aldrig döljas för hans blick.

17Varje folk har han lagt under en härskare,

men Israel är Herrens egendom.

19Allt vad de gör syns tydligt som solen för honom,

och hans blick följer ständigt deras vägar.

20Deras ogärningar undgår honom inte,

Herren ser alla deras synder.

22Som en signetring bevarar han en människas barmhärtighet,

som sin ögonsten räknar han det goda hon gjort.

23Till sist skall han resa sig för att vedergälla dem,

han skall låta vedergällningen komma över deras huvuden.

24Men dem som gör bot låter han komma tillbaka,

och han uppmuntrar dem som är nära att förtvivla.

Maning till omvändelse

25Vänd om till Herren och lämna dina synder,

be till honom och fela inte så ofta.

26Kom tillbaka till den Högste, vänd om från det orätta,

hata och avsky all vidrighet.

27Vem prisar den Högste i dödsriket,

vem bär fram lovsång i de levandes ställe?

28Den som dör finns inte mer, och hans lovsång tystnar;

den som har liv och hälsa kan prisa Herren.

29Hur stor är inte Herrens barmhärtighet

och hans mildhet mot dem som vänder om till honom.

30Ty allt står inte i människans makt;

en mänsklig varelse är inte odödlig.

31Inget lyser klarare än solen, men även den förmörkas,

och alla som är av kött och blod hyser onda tankar.

32Den höga himlens här har Herren uppsikt över,

men alla människor är stoft och aska.