Bibel 2000 (B2000)
14

141Lycklig den som håller sin tunga i styr

och inte behöver känna syndernas sting.

2Lycklig den som inte måste döma sig själv

och som aldrig ger upp hoppet.

3Illa passar rikedom för en snål människa —

vad skall den ogine ha pengar till?

4Den som inte unnar sig själv något samlar åt andra:

hans egendom får främlingar njuta av.

5Är man hård mot sig själv,

mot vem kan man då vara god?

Aldrig får man då någon glädje av sina pengar.

6Ingen är värre än den som är ogin mot sig själv;

just detta är straffet för hans ondska.

7Om han gör något gott gör han det av misstag,

men till sist avslöjar han sin ondska.

8Ond är den som har en ogin blick

och föraktfullt vänder sig bort från andra.

9Den girige blir aldrig nöjd med vad han fått,

och av självisk orättfärdighet förtvinar själen.

10Den snåle unnar sig inte brödet

och lider brist vid sitt eget bord.

11Mitt barn, unna dig allt gott du kan,

och ge Herren de offer som tillkommer honom.

12Minns att döden inte ger uppskov,

men tiden som dödsriket fastställt känner du inte.

13Gör gott mot din vän innan du dör,

ge åt honom så frikostigt du förmår.

14Neka dig inte en glad dag,

och försaka inte ett oskyldigt nöje.

15Måste du inte lämna åt andra det du har slitit ihop

och låta dem dela upp det du har arbetat för?

16Ge och ta, och njut av livet,

ty i dödsriket finner du ingen njutning.

17Allt som lever slits ut som ett klädesplagg,

ty sedan urminnes tid lyder budet: Du skall dö.

18Som grönskande löv på ett lummigt träd

— några faller av, andra spricker ut —

är också släktet av kött och blod:

ett släktled dör, och ett annat föds.

19Allt människoverk multnar och förgår,

och med det försvinner dess upphovsman.

Att söka och finna visheten

20Lycklig den som fördjupar sig i visheten,

som övar sitt förstånd när han talar,

21som i sitt hjärta begrundar vishetens vägar

och tänker på hennes hemligheter.

22Följ hennes spår som en jägare,

ställ dig på pass där hon går in!

23Den som ser in genom hennes fönster

och lyssnar vid hennes dörr,

24som väljer sin boplats intill hennes hus

och slår in tältpluggen i hennes väggar,

25han kan resa sitt tält i hennes närhet

och får sin boplats där det goda bor;

26han ställer sina barn under hennes beskydd

och vilar under hennes grenar.

27Hos henne finner han skydd mot solhettan,

och han får bo i hennes härlighet.

15

151Så gör den som är gudfruktig;

den som känner lagen vinner visheten.

2Hon kommer honom till mötes som en mor

och tar emot honom som en trogen maka.

3Hon ger honom klokhetens bröd att äta,

och vishetens vatten får han att dricka.

4Han stöder sig på henne och skall aldrig falla,

han kan lita på henne och blir aldrig sviken.

5Hon höjer honom över hans omgivning

och gör hans röst hörd bland allt folket.

6Lycka och festkrans får han på sin lott

och en berömmelse som aldrig dör.

7Män utan förstånd vinner henne aldrig,

syndiga människor får aldrig se henne.

8Hon är fjärran från de övermodiga,

lögnarna ägnar henne inte en tanke.

9Falskt klingar syndarens lovsång,

ty den har inte lagts i hans mun av Herren.

10Visheten skall ge ord åt lovsången,

Herren skall fylla den med kraft.

Människans fria vilja

11Säg inte: »Det var Herren som fick mig att avfalla« —

han framkallar inte det han avskyr.

12Säg inte: »Det var han som förde mig vilse« —

han har ingen användning för en syndare.

13Herren avskyr all vidrighet,

och ingen gudfruktig älskar den.

14Han skapade människan i begynnelsen

och överlämnade henne åt hennes eget val.

15Om du vill kan du hålla buden.

Du bestämmer själv om du skall vara trogen.

16Eld och vatten har han lagt framför dig:

räck ut din hand efter vilket du vill.

17Framför människan ligger livet och döden,

och hon får det hon väljer.

18Ty stor är Herrens vishet,

väldig är hans makt, och han ser allt.

19Hans blickar följer dem som fruktar honom,

och ingen mänsklig handling undgår honom.

20Han har inte befallt någon att leva gudlöst,

ingen har fått hans tillåtelse att synda.

16

Hur Gud vedergäller

161Många barn är inget att stå efter om de blir odugliga,

gudlösa söner är inget att glädjas åt.

2Gläd dig inte över att de är många,

om ingen gudsfruktan finns hos dem.

3Lita inte på att de får leva,

och förtrösta inte på deras antal.

Ty en enda kan vara bättre än tusen,

bättre dö barnlös än ha gudlösa barn.

4En enda vis man kan bli upphov till en hel stad,

medan en släkt som bryter mot lagen blir utrotad.

5Mycket sådant har jag sett,

och än märkligare ting har jag hört:

6över syndarnas skara kommer flammande eld,

mot ett olydigt folk tänds Herrens vrede.

7Han visade ingen nåd mot urtidens jättar,

som av sin styrka förleddes till avfall.

8Han skonade inte Lots grannar,

som med sitt övermod väckte hans avsky.

9Han förlät inte det folk som vigts åt förintelse;

det blev utrotat till följd av sin synd.

10Samma öde fick de sexhundra tusen i öknen,

som gaddat sig samman i förhärdelse.

11Även om bara en enda förhärdar sig

är det ett under om han slipper sitt straff.

Ty hos Herren finns barmhärtighet men också vrede.

Han är en förlåtande härskare

men kan ge vreden fritt lopp.

12Hans straff är lika väldigt som hans barmhärtighet;

han dömer varje människa efter hennes gärningar.

13Syndaren slipper inte undan med sitt rov,

aldrig blir den fromme sviken i sin tåliga väntan.

14Gud gynnar alla som gör gott.

Envar får lön efter sina gärningar.

17Säg inte: »Jag är dold för Herren,

vem ägnar mig en tanke där uppe i höjden?

Bland så många människor märks inte jag,

vad är väl jag i den omätliga skapelsen?«

18Se, himlen, himlarnas himmel, darrar,

havsdjupet och jorden skälver när han kommer.

19Bergen och jordens grundvalar

grips av bävan när han ser på dem.

20Men ingen lägger detta på hjärtat.

Vem tänker på hans vägar?

21»En stormby, den kan ingen se!

Det mesta han gör sker i det fördolda.

22När får vi höra om rättvisans verk?

Vem kan vänta på det? Hans beslut dröjer så länge.«

23Så tänker den som har klent förstånd,

så dumt tänker den enfaldige och förvirrade.

Hur Gud ordnat skapelsen

24Lyssna, mitt barn, och lär dig.

Hör uppmärksamt på vad jag säger.

25Den lära jag förkunnar är vägd på våg,

och noga genomtänkt är den kunskap jag ger.

26Herren skapade sina verk i begynnelsen

och gav dem deras sysslor så snart de kom till.

27Han bestämde för evigt deras uppgifter

och deras maktområden för all framtid.

De känner varken hunger eller trötthet,

och de överger aldrig sina uppgifter.

28Ingen av dem går i vägen för sin granne,

och aldrig i evighet skall de trotsa hans bud.

29Sedan vände Herren sin blick mot jorden

och fyllde den med sina goda ting.

30Med alla slags levande varelser täckte han den.

Och till jorden skall de återvända.