Bibel 2000 (B2000)
12

121Hjälper du någon, se då till vem det är;

då får du tack för din välgärning.

2Hjälp den fromme, och du blir belönad,

om inte av honom så av den Högste.

3Den får inget gott som framhärdar i ondska

och aldrig själv ger en gåva.

4Ge åt den fromme och ta dig inte an syndaren.

5Hjälp den ödmjuke och ge ingenting åt den gudlöse.

Behåll bröden och ge honom ingenting,

så att han inte får övertag över dig.

Ty för allt gott som du gör mot honom

får du dubbelt så mycket ont i gengäld.

6Också den Högste hatar ju syndare,

och han ger de gudlösa deras rättmätiga straff.

7Ge åt den som är god och ta dig inte an syndaren.

Vänner och fiender

8I medgången prövas inte vännen,

i nöden förblir inte ovännen dold.

9När en man har medgång har hans fiender sorg,

råkar han i nöd drar sig också vännen undan.

10Lita aldrig någonsin på din ovän,

ty hans ondska är lik brons som ärgar.

11Även om han spelar ödmjuk och kröker rygg,

så var på din vakt och se upp med honom.

Då blir det med honom som när du putsat en bronsspegel:

du märker att den inte var genomärgad.

12Låt honom inte stå vid din sida,

då kan han stöta omkull dig och ta din plats.

Låt honom inte sitta till höger om dig,

då vill han ha din egen stol.

Till sist inser du vad jag menade

och minns med ett sting i hjärtat vad jag sagt.

13Vem ömmar för en ormtjusare som blir biten

eller för den som kommer vilda djur för nära?

14Så går det om du närmar dig en syndare

och låter dig dras in i hans synder.

15Han stannar hos dig en kort stund,

men om du vacklar överger han dig.

16Från fiendens läppar strömmar lena ord,

men i sitt hjärta vill han få dig i fångstgropen.

Ur fiendens ögon strömmar tårar,

men får han tillfälle är hans blodtörst omättlig.

17Drabbas du av en olycka är han på platsen före dig;

han låtsas hjälpa men lägger krokben för dig.

18Han ruskar på huvudet och klappar hånfullt i händerna,

han sprider rykten överallt och ser försmädlig ut.

13

Varning för rika och mäktiga

131Den som rör vid tjära fläckar ner sig,

och den som umgås med en högmodig blir som han.

2Lyft inte en börda som är för tung för dig

och umgås inte med en rikare och mäktigare.

Vad har lerkrukan med kitteln att göra?

Stöter de ihop går krukan i bitar.

3Den rike gör orätt och är dessutom oförskämd,

den fattige lider orätt och får dessutom be om ursäkt.

4Om du är användbar för den rike, så utnyttjar han dig,

men är du i nöd bryr han sig inte om dig.

5Om du äger något söker han ditt sällskap

och gör utan skrupler slut på vad du har.

6När han behöver din hjälp för han dig bakom ljuset

genom att le och väcka förhoppningar hos dig.

Han är len i mun och säger:

»Vad kan jag hjälpa dig med?«

7Med sina levnadsvanor får han dig att skämmas

och gör slut på dina pengar två och tre gånger om,

och till sist gör han narr av dig.

När han sedan ser dig bryr han sig inte om dig

utan skakar föraktfullt på huvudet åt dig.

8Akta dig så att du inte blir förd bakom ljuset

och förödmjukas genom ditt oförstånd.

9Blir du bjuden till en mäktig man, så var nödbedd;

desto ivrigare blir hans inbjudan.

10Träng dig inte på, då kan du bli bortstött.

Håll dig inte undan, då kan du bli bortglömd.

11Försök inte tala som en jämlike med honom

och lita inte på hans många ord,

ty medan han pratar sätter han dig på prov,

och medan han ler studerar han dig.

12Obarmhärtig är han —

han tiger inte med det han fått höra

och skonar dig inte från misshandel och bojor.

13Ta dig i akt och se dig noga för,

ty vid varje steg riskerar du att falla.

Rika och fattiga

15Alla djur älskar sina likar

och alla människor sina bröder.

16Alla varelser håller sig till sin art,

och en man söker sig till sin like.

17Inte samsas vargen med lammet

och inte syndaren med den gudfruktige.

18Inte kan hund och hyena hålla fred,

och aldrig blir det fred mellan fattig och rik.

19Vildåsnorna i öknen blir lejonens byte;

så blir de fattiga foder för de rika.

20Ringhet är avskyvärd för den högmodige;

så blir den fattige avskydd av den rike.

21Snavar den rike får han stöd av sina vänner.

Faller den ringe stöter hans vänner bort honom.

22När den rike tar miste får han många försvarare;

är hans ord oförsvarliga ger man honom ändå rätt.

Om den ringe tar miste får han ovett dessutom,

och när han talar förnuftigt vill ingen lyssna.

23När den rike talar är alla tysta,

och man höjer hans ord till skyarna.

När den fattige talar säger man: »Vad är det för en?«

Och om han snubblar knuffar man omkull honom.

Njut av livet

24Rikedom är något gott om den inte fläckats av synd,

men ett ont är den fattigdom som följer av övermod.

25En människas hjärta får hennes ansikte att skifta

och gör det sorgset eller glatt.

26En ljus uppsyn vittnar om ett glatt hjärta.

Att komma på visdomsord kräver mödosam eftertanke.

14

141Lycklig den som håller sin tunga i styr

och inte behöver känna syndernas sting.

2Lycklig den som inte måste döma sig själv

och som aldrig ger upp hoppet.

3Illa passar rikedom för en snål människa —

vad skall den ogine ha pengar till?

4Den som inte unnar sig själv något samlar åt andra:

hans egendom får främlingar njuta av.

5Är man hård mot sig själv,

mot vem kan man då vara god?

Aldrig får man då någon glädje av sina pengar.

6Ingen är värre än den som är ogin mot sig själv;

just detta är straffet för hans ondska.

7Om han gör något gott gör han det av misstag,

men till sist avslöjar han sin ondska.

8Ond är den som har en ogin blick

och föraktfullt vänder sig bort från andra.

9Den girige blir aldrig nöjd med vad han fått,

och av självisk orättfärdighet förtvinar själen.

10Den snåle unnar sig inte brödet

och lider brist vid sitt eget bord.

11Mitt barn, unna dig allt gott du kan,

och ge Herren de offer som tillkommer honom.

12Minns att döden inte ger uppskov,

men tiden som dödsriket fastställt känner du inte.

13Gör gott mot din vän innan du dör,

ge åt honom så frikostigt du förmår.

14Neka dig inte en glad dag,

och försaka inte ett oskyldigt nöje.

15Måste du inte lämna åt andra det du har slitit ihop

och låta dem dela upp det du har arbetat för?

16Ge och ta, och njut av livet,

ty i dödsriket finner du ingen njutning.

17Allt som lever slits ut som ett klädesplagg,

ty sedan urminnes tid lyder budet: Du skall dö.

18Som grönskande löv på ett lummigt träd

— några faller av, andra spricker ut —

är också släktet av kött och blod:

ett släktled dör, och ett annat föds.

19Allt människoverk multnar och förgår,

och med det försvinner dess upphovsman.

Att söka och finna visheten

20Lycklig den som fördjupar sig i visheten,

som övar sitt förstånd när han talar,

21som i sitt hjärta begrundar vishetens vägar

och tänker på hennes hemligheter.

22Följ hennes spår som en jägare,

ställ dig på pass där hon går in!

23Den som ser in genom hennes fönster

och lyssnar vid hennes dörr,

24som väljer sin boplats intill hennes hus

och slår in tältpluggen i hennes väggar,

25han kan resa sitt tält i hennes närhet

och får sin boplats där det goda bor;

26han ställer sina barn under hennes beskydd

och vilar under hennes grenar.

27Hos henne finner han skydd mot solhettan,

och han får bo i hennes härlighet.