Bibel 2000 (B2000)
3

Rut och Boas på tröskplatsen

31En dag sade Noomi till sin svärdotter: »Mitt barn, jag vill att du skall få det tryggt och bra. 2Boas, vars tjänsteflickor du var tillsammans med, är ju vår släkting. I kväll är han på tröskplatsen och kastar korn. 3Du skall bada, smörja in dig med välluktande olja, sätta på dig dina finkläder och gå ner till tröskplatsen. Men laga så att han inte ser dig förrän han har slutat äta och dricka. 4Ge akt på var han lägger sig och gå sedan fram och lyft på täcket vid fotändan och lägg dig där. Då säger han dig vad du skall göra.« 5Rut svarade: »Jag skall göra precis som du säger.«

6Hon gick alltså ner till tröskplatsen och gjorde till punkt och pricka som hennes svärmor hade sagt åt henne. 7När Boas hade ätit och druckit gick han glad och nöjd och lade sig intill sädeshögen. Då smög hon sig dit och lyfte på täcket vid fotändan och lade sig. 8Men mitt i natten for Boas upp och trevade omkring sig och märkte att det låg en kvinna hos honom. 9»Vem är du?« frågade han. »Jag är Rut, din tjänarinna«, svarade hon, »bred ut din mantel över mig, du är min skyldeman!« 10Han sade: »Herren välsigne dig, min dotter. Nu visar du din trofasthet ännu tydligare än förut: du söker inte efter unga män, varken fattiga eller rika. 11Var nu inte orolig, min dotter. Allt vad du säger skall jag göra — du är respekterad av alla här i staden. 12Det är sant att jag är din skyldeman, men det finns en annan som är närmare än jag. 13Stanna här i natt. Om han i morgon tar på sig rätten och plikten som skyldeman, nåväl, då må det ske, men om han inte vill, då skall jag göra det, så sant Herren lever! Ligg kvar här tills det blir morgon!« 14Så låg hon där hos Boas ända till morgonen, men hon steg upp innan människor ännu kunde känna igen varandra; han ville inte att det skulle bli känt att hon hade varit vid tröskplatsen. 15Boas bad henne ta sin sjal och hålla upp den. Hon gjorde som han sade, och han mätte upp sex mått korn och lade bördan till rätta på henne. Därefter gick han in till staden.

16När Rut kom hem frågade hennes svärmor: »Hur har det gått, min dotter?« Då berättade hon allt vad mannen hade gjort för henne 17och tillade: »Dessa sex mått korn gav han mig, för han ville inte att jag skulle komma hem tomhänt till min svärmor.« 18Då svarade Noomi: »Vänta nu lugnt, min flicka, tills du får veta hur saken avlöper. Den mannen kommer inte att ge sig någon ro förrän han har ordnat det hela, och det i dag.«

4

Rut blir Boas hustru

41Boas hade gått upp till stadsporten och satt sig där. Då kom skyldemannen förbi, den som han hade talat om. »Kom och sätt dig här, min vän!« sade Boas, och den andre slog sig ner. 2Sedan tog Boas dit tio av de äldste i staden och bad dem ta plats. När de hade satt sig 3sade han till skyldemannen: »Noomi, hon som har kommit tillbaka från Moab, vill överlåta den jord som har tillhört vår anförvant Elimelek. 4Jag tänkte meddela dig detta och erbjuda dig att förvärva den i närvaro av dem som sitter här och av folkets äldste. Vill du lösa in jorden, så gör det, men vill du inte, så låt mig veta det. Du är först till inlösningsrätten, men efter dig kommer jag.« Då svarade den andre: »Jag löser in jorden.« 5Boas fortsatte: »Samtidigt som du av Noomi övertar jorden, övertar du också Rut, den moabitiska änkan, så att den dödes namn bevaras på hans egendom.« 6Han svarade: »I så fall är det omöjligt för mig att lösa in jorden, eftersom det skulle bli till skada för min egendom. Hävda du rätten och plikten som skyldeman, jag kan inte göra det.«

7Nu var det förr i tiden så vid inlösen och ägobyte i Israel att man för att stadfästa en uppgörelse tog av sig skon och gav den åt sin motpart. Därmed bekräftades ett avtal israeliter emellan. 8När skyldemannen sade till Boas: »Köp du!« drog han därför av sig skon.

9Då sade Boas till de äldste och till alla de andra: »Ni är i dag vittnen till att jag av Noomi förvärvar allt som har tillhört Elimelek och allt som har tillhört Kiljon och Machlon. 10Därmed förvärvar jag även Machlons hustru, moabitiskan Rut, som hustru, så att den dödes namn bevaras på hans egendom och inte utplånas ur hans släkt och ur vår stad. Ni är i dag vittnen till detta.« 11Och de äldste och alla andra vid porten sade: »Vi är vittnen. Må Herren göra henne som kommer till ditt hem lik Rakel och Lea, dessa båda som byggt Israels hus. Visa din kraft i Efrata, sprid ditt namn i Betlehem! 12Må din släkt genom de barn som Herren skall skänka dig med denna unga kvinna bli som Peres släkt — den Peres som Tamar födde åt Juda.«

Rut blir Davids stammoder

13Så tog Boas Rut till hustru. När han låg med henne lät Herren henne bli havande, och hon födde en son. 14Då sade kvinnorna till Noomi: »Lovad vare Herren, som i dag har låtit dig få en skyldeman. Han skall bli ryktbar i Israel. 15Han skall ge dig nytt livsmod och sörja för dig på din ålderdom. Det är ju din sonhustru som har fött honom, hon som älskar dig och är mer för dig än sju söner.« 16Noomi tog pojken i sin famn, och det blev hon som vårdade honom. 17Grannkvinnorna gav honom namn och sade: »Noomi har fått en son!« De kallade honom Oved, och han blev far till Jishaj, Davids far.

18Detta är Peres släkttavla: Peres var far till Hesron, 19Hesron var far till Ram, Ram var far till Amminadav, 20Amminadav var far till Nachshon, Nachshon var far till Salma, 21Salma var far till Boas, Boas var far till Oved, 22Oved var far till Jishaj, och Jishaj var far till David.