Bibel 2000 (B2000)
2

Rut på Boas åker

21Noomi hade en anförvant på sin makes sida, en förmögen och betydande man av samma släkt som Elimelek. Han hette Boas. 2En dag sade Rut, moabitiskan, till sin svärmor: »Jag skulle vilja gå bort till fälten och fråga om jag får plocka ax.« — »Gör det, min flicka«, svarade Noomi. 3Så gav sig Rut i väg till fälten och började samla ax efter skördemännen.

Av en händelse hade Rut hamnat på en åker som ägdes av Boas, han som hörde till Elimeleks släkt. 4Nu kom Boas från Betlehem och hälsade skördefolket: »Herren vare med er!« och de svarade: »Herren välsigne dig!« 5Då frågade Boas den som var förman för skördefolket var den unga kvinnan hörde hemma. 6»Det är en moabitiska«, svarade förmannen, »det var hon som vände tillbaka med Noomi från Moab. 7Hon bad att få plocka ax efter skördefolket och har hållit på hela tiden ända sedan hon kom i morse. Bara en kort stund har hon varit inne och vilat sig.«

8Då sade Boas till Rut: »Hör på, min dotter! Gå inte bort och plocka ax på någon annan åker, utan stanna kvar och håll dig till kvinnorna här. 9Du ser var de skördar, följ efter dem! Jag har sagt till karlarna att inte röra dig, och blir du törstig, så gå bara till krukorna och drick av vad de har öst upp.« 10Då föll hon ner med ansiktet mot marken och sade: »Hur kan du vara så god mot mig och bry dig om mig, fast jag är en främling?« 11Boas svarade: »Jag har hört talas om allt vad du har gjort för din svärmor sedan din make dog, och hur du har lämnat dina föräldrar och ditt hemland och begett dig till ett folk som du inte kände förut. 12Må Herren löna dig för vad du har gjort, ja, må Herren, Israels Gud, ge dig allt vad du förtjänar, när du nu har kommit för att söka skydd under hans vingar.« — 13»Du är mycket god mot mig, herre«, svarade Rut, »du har tröstat och uppmuntrat din tjänarinna, fast jag är ringare än alla i din tjänst.«

14När det blev matdags sade Boas till henne: »Kom hit och ta av brödet och doppa i ättikvinet.« Då satte hon sig bredvid skördemännen, och han räckte henne rostad säd, och hon åt sig mätt och fick ändå över. 15När hon steg upp för att börja plocka igen gav Boas sitt folk order att låta henne plocka ostört även bland kärvarna. 16»Och ni kan gärna dra ut några ax ur knippena och låta dem ligga så att hon får plocka upp dem, utan att ni grälar på henne.«

17Så samlade Rut ax på åkern ända till aftonen, och sedan klappade hon ut vad hon hade plockat. Det blev ungefär en efa korn, 18och det bar hon med sig in till staden. Hon visade sin svärmor vad hon hade samlat ihop, och hon lämnade henne också vad som hade blivit över efter hennes måltid. 19»Var har du plockat i dag«, frågade Noomi, »var har du arbetat? Gud välsigne honom som har tagit sig an dig!« Då berättade Rut var hon hade varit: »Den man jag har arbetat hos i dag heter Boas.« — 20»Må Herren välsigna honom«, sade Noomi, »Herren, som i sin trofasthet inte har övergett vare sig de levande eller de döda.« Och hon tillade: »Den mannen står oss nära, han är en av våra skyldemän.« 21Rut, moabitiskan, fortsatte: »Boas sade också att jag skulle hålla mig i närheten av hans folk tills de är färdiga med hela skörden.« — 22»Det är bra att du går bland kvinnorna på Boas åker«, svarade Noomi, »för på en annan åker kunde du bli antastad.« 23Alltså höll hon sig till dem och plockade ax ända tills skörden av korn och vete var avslutad. Och hon bodde hos sin svärmor.

3

Rut och Boas på tröskplatsen

31En dag sade Noomi till sin svärdotter: »Mitt barn, jag vill att du skall få det tryggt och bra. 2Boas, vars tjänsteflickor du var tillsammans med, är ju vår släkting. I kväll är han på tröskplatsen och kastar korn. 3Du skall bada, smörja in dig med välluktande olja, sätta på dig dina finkläder och gå ner till tröskplatsen. Men laga så att han inte ser dig förrän han har slutat äta och dricka. 4Ge akt på var han lägger sig och gå sedan fram och lyft på täcket vid fotändan och lägg dig där. Då säger han dig vad du skall göra.« 5Rut svarade: »Jag skall göra precis som du säger.«

6Hon gick alltså ner till tröskplatsen och gjorde till punkt och pricka som hennes svärmor hade sagt åt henne. 7När Boas hade ätit och druckit gick han glad och nöjd och lade sig intill sädeshögen. Då smög hon sig dit och lyfte på täcket vid fotändan och lade sig. 8Men mitt i natten for Boas upp och trevade omkring sig och märkte att det låg en kvinna hos honom. 9»Vem är du?« frågade han. »Jag är Rut, din tjänarinna«, svarade hon, »bred ut din mantel över mig, du är min skyldeman!« 10Han sade: »Herren välsigne dig, min dotter. Nu visar du din trofasthet ännu tydligare än förut: du söker inte efter unga män, varken fattiga eller rika. 11Var nu inte orolig, min dotter. Allt vad du säger skall jag göra — du är respekterad av alla här i staden. 12Det är sant att jag är din skyldeman, men det finns en annan som är närmare än jag. 13Stanna här i natt. Om han i morgon tar på sig rätten och plikten som skyldeman, nåväl, då må det ske, men om han inte vill, då skall jag göra det, så sant Herren lever! Ligg kvar här tills det blir morgon!« 14Så låg hon där hos Boas ända till morgonen, men hon steg upp innan människor ännu kunde känna igen varandra; han ville inte att det skulle bli känt att hon hade varit vid tröskplatsen. 15Boas bad henne ta sin sjal och hålla upp den. Hon gjorde som han sade, och han mätte upp sex mått korn och lade bördan till rätta på henne. Därefter gick han in till staden.

16När Rut kom hem frågade hennes svärmor: »Hur har det gått, min dotter?« Då berättade hon allt vad mannen hade gjort för henne 17och tillade: »Dessa sex mått korn gav han mig, för han ville inte att jag skulle komma hem tomhänt till min svärmor.« 18Då svarade Noomi: »Vänta nu lugnt, min flicka, tills du får veta hur saken avlöper. Den mannen kommer inte att ge sig någon ro förrän han har ordnat det hela, och det i dag.«

4

Rut blir Boas hustru

41Boas hade gått upp till stadsporten och satt sig där. Då kom skyldemannen förbi, den som han hade talat om. »Kom och sätt dig här, min vän!« sade Boas, och den andre slog sig ner. 2Sedan tog Boas dit tio av de äldste i staden och bad dem ta plats. När de hade satt sig 3sade han till skyldemannen: »Noomi, hon som har kommit tillbaka från Moab, vill överlåta den jord som har tillhört vår anförvant Elimelek. 4Jag tänkte meddela dig detta och erbjuda dig att förvärva den i närvaro av dem som sitter här och av folkets äldste. Vill du lösa in jorden, så gör det, men vill du inte, så låt mig veta det. Du är först till inlösningsrätten, men efter dig kommer jag.« Då svarade den andre: »Jag löser in jorden.« 5Boas fortsatte: »Samtidigt som du av Noomi övertar jorden, övertar du också Rut, den moabitiska änkan, så att den dödes namn bevaras på hans egendom.« 6Han svarade: »I så fall är det omöjligt för mig att lösa in jorden, eftersom det skulle bli till skada för min egendom. Hävda du rätten och plikten som skyldeman, jag kan inte göra det.«

7Nu var det förr i tiden så vid inlösen och ägobyte i Israel att man för att stadfästa en uppgörelse tog av sig skon och gav den åt sin motpart. Därmed bekräftades ett avtal israeliter emellan. 8När skyldemannen sade till Boas: »Köp du!« drog han därför av sig skon.

9Då sade Boas till de äldste och till alla de andra: »Ni är i dag vittnen till att jag av Noomi förvärvar allt som har tillhört Elimelek och allt som har tillhört Kiljon och Machlon. 10Därmed förvärvar jag även Machlons hustru, moabitiskan Rut, som hustru, så att den dödes namn bevaras på hans egendom och inte utplånas ur hans släkt och ur vår stad. Ni är i dag vittnen till detta.« 11Och de äldste och alla andra vid porten sade: »Vi är vittnen. Må Herren göra henne som kommer till ditt hem lik Rakel och Lea, dessa båda som byggt Israels hus. Visa din kraft i Efrata, sprid ditt namn i Betlehem! 12Må din släkt genom de barn som Herren skall skänka dig med denna unga kvinna bli som Peres släkt — den Peres som Tamar födde åt Juda.«

Rut blir Davids stammoder

13Så tog Boas Rut till hustru. När han låg med henne lät Herren henne bli havande, och hon födde en son. 14Då sade kvinnorna till Noomi: »Lovad vare Herren, som i dag har låtit dig få en skyldeman. Han skall bli ryktbar i Israel. 15Han skall ge dig nytt livsmod och sörja för dig på din ålderdom. Det är ju din sonhustru som har fött honom, hon som älskar dig och är mer för dig än sju söner.« 16Noomi tog pojken i sin famn, och det blev hon som vårdade honom. 17Grannkvinnorna gav honom namn och sade: »Noomi har fått en son!« De kallade honom Oved, och han blev far till Jishaj, Davids far.

18Detta är Peres släkttavla: Peres var far till Hesron, 19Hesron var far till Ram, Ram var far till Amminadav, 20Amminadav var far till Nachshon, Nachshon var far till Salma, 21Salma var far till Boas, Boas var far till Oved, 22Oved var far till Jishaj, och Jishaj var far till David.