Bibel 2000 (B2000)
1

Hälsning

11Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel, avdelad för att förkunna Guds evangelium, 2som Gud har utlovat genom sina profeter i de heliga skrifterna, 3evangeliet om hans son, som till sin mänskliga härkomst var av Davids ätt 4och genom sin andes helighet blev insatt som Guds son i makt och välde vid sin uppståndelse från de döda: Jesus Kristus, vår herre. 5Genom honom har jag fått nåden och uppdraget att som apostel föra alla hedningar till lydnad i tro, hans namn till ära. 6Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus.

7Jag hälsar er, alla Guds älskade i Rom, kallade att vara hans heliga. Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus.

Paulus och församlingen i Rom

8Först och främst: jag tackar alltid min Gud genom Jesus Kristus för er alla, därför att man i hela världen talar om er tro. 9Gud, som jag tjänar med min ande när jag förkunnar evangeliet om hans son, kan vittna om att jag ständigt nämner er i mina böner. 10Jag ber att jag äntligen skall få möjlighet att resa till er, om det är Guds vilja. 11Ty jag längtar efter att få träffa er och dela med mig av Andens gåvor för att ni skall bli stärkta, 12eller snarare: för att vi tillsammans skall få tröst genom vår gemensamma tro, er och min. 13Jag vill att ni skall veta, bröder, att jag ofta — fast det hittills alltid kommit något i vägen — har tänkt besöka er för att kunna skörda någon frukt bland er liksom bland alla andra hedningar. 14Greker och barbarer, lärda och olärda — alla har jag skyldigheter mot. 15Därav min iver att förkunna evangeliet också för er i Rom.

16Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken. 17I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva genom tron.

Ett liv utan kunskap om Gud

18Ty Guds vrede uppenbaras från himlen och drabbar all gudlöshet och orätt hos de människor som håller sanningen fången i orättfärdighet. 19Det man kan veta om Gud kan de ju själva se; Gud har gjort det uppenbart för dem. 20Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. Därför finns det inget försvar för dem; 21de har haft kunskap om Gud men inte ärat honom som Gud eller tackat honom. Deras tankemöda ledde dem ingenstans, och deras oförståndiga hjärtan förmörkades. 22De ville gälla för visa men blev till dårar. 23De bytte ut den oförgänglige Gudens härlighet mot bilder av förgängliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur.

24Därför lät Gud dem följa sina begär och utlämnade dem åt orenhet, så att de förnedrade sina kroppar med varandra. 25De bytte ut Guds sanning mot lögnen; de dyrkade och tjänade det skapade i stället för skaparen, som är välsignad i evighet, amen. 26Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, 27likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra, så att män bedrev otukt med män. Därmed drog de själva på sig det rätta straffet för sin villfarelse. 28Eftersom de föraktade kunskapen om Gud lät han dem hemfalla åt föraktliga tänkesätt så att de gjorde det som inte får göras, 29uppfyllda av allt slags orättfärdighet, elakhet, själviskhet och ondska, fulla av avund, blodtörst, stridslystnad, svek och illvilja. 30De skvallrar och baktalar. De föraktar Gud. De är fräcka, övermodiga och skrytsamma, uppfinningsrika i det onda, uppstudsiga mot sina föräldrar, 31tanklösa, trolösa, kärlekslösa, hjärtlösa. 32De vet vad Gud har bestämt: att alla som lever så förtjänar döden. Ändå är det just så de lever, ja än värre, de tycker det är bra när andra gör det.

2

Guds dom över judar och greker

21Därför finns det inget försvar för dig som dömer, vem du än är. Ty med din dom över andra dömer du dig själv, eftersom du handlar likadant som den du dömer. 2Vi vet att Guds dom över dem som lever så är väl grundad. 3Men du som dömer dem som lever så och ändå själv gör samma sak, inbillar du dig att just du skall undgå Guds dom? 4Bryr du dig inte om Guds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod? Förstår du inte att hans godhet vill föra dig till omvändelse? 5Med ditt hårda och obotfärdiga hjärta hopar du vrede över dig till vredens dag, då det blir uppenbart att Gud dömer rättvist. 6Han skall löna var och en efter hans gärningar: 7evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och oförgänglighet, 8men vrede och straff över dem som i självhävdelse vänder ryggen åt sanningen och följer orätten. 9Nöd och ångest över varje människa som gör det onda, juden främst men också greken. 10Härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden främst men också greken. 11Gud gör inte skillnad på människor.

Lagen inget skydd mot domen

12Alla som har syndat utan lag skall också gå under utan lag. Och alla som har syndat under lagen skall dömas genom lagen. 13Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare. 14Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag fast de saknar lagen. 15Därmed visar de att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vittnar också deras samvete och deras tankar när tankarna anklagar varandra och försvarar sig. 16Det skall framgå den dag då Gud, enligt det evangelium jag har fått från Jesus Kristus, dömer vad som är fördolt hos människan.

17Du kallar dig jude och förlitar dig på lagen, du är stolt över din Gud, 18känner hans vilja och kan avgöra vad som är väsentligt — du har ju vägledning i lagen. 19Du tror dig om att vara en ledare för blinda, ett ljus för människor i mörker, 20en fostrare för oförståndiga, en lärare för omogna — du äger ju kunskapen och sanningen i lagens gestalt. 21Du undervisar alltså andra men inte dig själv. Du förbjuder stöld men är själv en tjuv. 22Du fördömer äktenskapsbrott men begår det själv. Du avskyr de hedniska gudarna men drar dig inte för att plundra dem. 23Du är stolt över lagen men vanärar Gud genom att överträda den, 24ty som det står skrivet: För er skull smädas Guds namn bland hedningarna. 25Omskärelse är till nytta om du lever efter lagen. Men överträder du lagen är du trots omskärelsen på nytt en oomskuren. 26Om nu en oomskuren följer lagens bud, skall inte han få räknas som omskuren? 27Då kommer han som till kroppen är oomskuren men fullgör lagen att döma dig som överträder lagen fast du har skriftens bokstav och omskärelsen. 28Ty jude är man inte till det yttre, och omskärelsen är inte det som syns utanpå kroppen. 29Jude är man i sitt inre, och omskuren är den som är det i sitt hjärta, i ande och inte efter bokstaven. Han får sitt beröm av Gud, inte av människor.

3

Hela mänsklighetens skuld inför Gud

31Vilket företräde har då judarna, vilken fördel ger omskärelsen? 2En stor fördel, på alla sätt. Först och främst: Guds ord anförtroddes åt dem. 3Och om nu några har visat sig trolösa, skall då deras trolöshet upphäva Guds trofasthet? 4Nej, inte alls: Gud är sann — sedan må varje människa visa sig vara en lögnare; som det står skrivet: Du skall befinnas rättfärdig i dina ord och segra när man anklagar dig. 5Och om vår orättfärdighet skall bevisa Guds rättfärdighet, vad innebär då detta? Är kanske Gud mänskligt talat orättvis när han låter sin vrede drabba oss? 6Nej, inte alls, ty hur skulle Gud då kunna döma världen? 7Men om min lögn ökar Guds härlighet genom att framhäva hans sannfärdighet, varför skall jag då dömas som syndare? 8Inte kan vi säga: »Låt oss göra det onda för att frambringa det goda.« Sådana ord lägger några i vår mun, men de som förtalar oss på det sättet förtjänar sitt straff.

9Hur är det då, har vi något försteg? Inte utan vidare. Jag har förut anklagat både judar och greker för att stå under syndens välde. 10Det står ju skrivet:

Ingen finns som är rättfärdig, ingen enda,

11ingen som förstår, ingen som söker Gud.

12Alla har vikit av, alla är fördärvade.

Ingen finns som gör det goda, ingen enda.

13En öppen grav är deras strupe,

sin tunga brukar de till svek.

Huggormsgift har de bakom sina läppar,

14deras mun är full av bitter förbannelse.

15På snabba fötter ilar de för att utgjuta blod,

16förödelse och elände kantar deras väg,

17och fridens väg känner de inte.

18Hos dem finns ingen fruktan för Gud.

19Vi vet att lagens ord riktas till dem som äger lagen, för att varje mun skall tystas och hela världen underkastas Guds dom. 20Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig inför honom. Lagen kan bara ge insikt om synd.

Rättfärdighet genom tro

21Men nu har Gud uppenbarat en rättfärdighet som inte beror av lagen men som lagen och profeterna har vittnat om — 22en rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus, för alla dem som tror. Här görs ingen åtskillnad. 23Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, 24och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus. 25Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han förut hade lämnat synderna ostraffade, 26under uppskovets tid. I vår egen tid ville han visa sin rättfärdighet: att han är rättfärdig och gör den rättfärdig som tror på Jesus.

27Vad blir då kvar av vår stolthet? Ingenting. Vilken lag säger det, gärningarnas? Nej, trons lag. 28Ty vi menar att människan blir rättfärdig på grund av tro, oberoende av laggärningar. 29Eller är Gud bara judarnas Gud och inte hedningarnas? Jo, också hedningarnas, 30så visst som Gud är en, han som skall göra de omskurna rättfärdiga av tro och de oomskurna rättfärdiga genom tro. 31Upphäver vi då lagen genom tron? Inte alls! Vi befäster lagen.