Bibel 2000 (B2000)
9

Israel och Guds löften

91Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Den heliga anden låter även mitt samvete bestyrka det, 2ty jag är fylld av sorg och mitt hjärta plågas ständigt. 3Jag skulle önska att jag själv fördömdes och skildes från Kristus om det kunde hjälpa mina bröder och stamfränder. 4De är ju israeliterna, som har fått söners rätt, härligheten, förbunden, lagen, gudstjänsten och löftena, 5de har fäderna, och från dem kommer Kristus som människa, han som är över allting, gud, välsignad i evighet, amen.

6Det är inte så att Guds ord har visat sig felaktigt, ty Israel är inte alla som kommer från Israel, 7och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Det heter ju: Det är Isaks ättlingar som skall föra ditt namn vidare, 8det vill säga: inte alla de barn som han blev upphov till är barn som Gud har gett honom; det är löftets barn som räknas som hans efterkommande. 9Ty detta ord var ett löfte: Jag kommer tillbaka nästa år vid den här tiden, och då skall Sara ha en son. 10Likadant var det när Rebecka hade blivit havande med två barn genom en och samme man, vår fader Isak. 11Innan de var födda och hunnit göra vare sig gott eller ont — Guds beslut att välja fritt skulle stå fast 12och gärningar ingenting betyda, endast han själv, han som kallar — redan då fick hon höra orden: Den äldre skall tjäna den yngre. 13Det är också skrivet: Jag älskade Jakob men hatade Esau.

14Vad innebär nu detta? Kan Gud göra orätt? Naturligtvis inte. 15Han säger ju till Mose: Jag skall förbarma mig över vem jag vill och vara barmhärtig mot vem jag vill. 16Alltså kommer det inte an på människans vilja eller strävanden utan på Guds förbarmande. 17Skriften säger ju till farao: Det var därför jag upphöjde dig, för att jag skulle visa min makt på dig och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden. 18Så förbarmar han sig över vem han vill och förhärdar vem han vill.

Guds frihet i valet av folk

19Nu säger någon: Varför fortsätter han att förebrå oss? Ingen kan ju göra motstånd mot hans vilja. 20Men tror du, stackars människa, att du kan göra invändningar mot Gud? Kan det formade säga till formaren: Varför gjorde du mig sådan? 21Bestämmer inte krukmakaren över sin lera, så att han av en och samma klump kan göra både ett fint kärl och ett som inte är så fint? 22Kanske har Gud, för att visa sin vrede och göra sin makt känd, länge sparat de kärl som han har gjort för att förstöra i sin vrede? 23Och kanske ville han göra hela sin härlighet känd genom de kärl som han har bestämt till att förhärligas genom hans barmhärtighet? 24Till att vara sådana har han kallat oss, vare sig vi är judar eller hedningar. 25Så heter det också hos Hosea: Det folk som inte var mitt skall jag kalla mitt folk, och henne som inte var älskad skall jag kalla min älskade, 26och på den plats där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, där skall de kallas den levande Gudens söner. 27Och Jesaja utropar om Israel: Om än Israels söner är talrika som havets sand, skall bara en rest bli räddad; 28snabbt och slutgiltigt skall Herren hålla räkenskap på jorden. 29Likaså har Jesaja sagt: Hade inte Herren Sebaot sparat några av våra efterkommande, då hade vi blivit som Sodom, Gomorra skulle vi likna.

30Vad innebär nu detta? Jo, att hedningarna, som inte strävade efter rättfärdighet, har vunnit rättfärdighet, men en rättfärdighet som bygger på tro. 31Israel däremot, som strävade efter en lag som ger rättfärdighet, kom inte fram till den lagen. 32Varför? Därför att de inte höll sig till tron utan ville hålla sig till gärningarna. De snubblade över den stötesten 33som skriften talar om: Se, i Sion lägger jag en sten som man snavar på, en klippa som man stöter emot. Men den som tror på den skall inte stå där med skam.

10

Judarna och rättfärdigheten

101Bröder, mitt hjärtas önskan och min bön till Gud är att de skall bli räddade. 2Jag kan vittna om ivern i deras gudstro, men de saknar den rätta insikten. 3De vet inte vad rättfärdighet från Gud vill säga utan söker hävda sin egen, och därför har de inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud.

4Kristus är slutet på lagen, så att var och en som tror kan bli rättfärdig. 5Ty om den rättfärdighet som lagen ger skriver Mose: Den människa som håller buden skall leva genom dem. 6Men den rättfärdighet som tron ger säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall stiga upp till himlen? — det vill säga för att hämta ner Kristus — 7eller: Vem skall stiga ner i avgrunden? — det vill säga för att hämta upp Kristus från de döda. 8Vad säger den då? Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta — det vill säga trons ord, det som vi förkunnar. 9Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. 10Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning. 11Skriften säger ju: Ingen som tror på honom skall stå där med skam. 12Det är ingen skillnad på jude och grek; alla har samme herre, och han ger av sin rikedom åt alla som åkallar honom. 13Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad.

Alla lyssnade inte till evangeliet

14Men hur skall de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Hur skall de kunna tro på den som de inte har hört? Hur skall de kunna höra utan att någon förkunnar? 15Hur kan någon förkunna utan att vara utsänd? Det står skrivet: Skönt ljuder stegen av dem som bär bud om goda ting. 16Men alla lyssnade inte till budskapet. Ty Jesaja säger: Herre, vem satte tro till det vi förkunnade? 17Så bygger tron på förkunnelsen och förkunnelsen på Kristi ord. 18Men då frågar jag: kanske har de aldrig hört den? Visst har de! Över hela jorden nådde deras röst, till världens ändar deras ord. 19Då frågar jag: kanske Israel inte förstod? Nej, redan Mose säger: Jag skall väcka er avund mot ett folk som inte är något folk; mot ett folk utan förstånd skall jag väcka er vrede. 20Och Jesaja går så långt att han säger: Jag blev funnen av dem som inte sökte efter mig, jag visade mig för dem som inte frågade efter mig. 21Men om Israel säger han: Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och motspänstigt folk.

11

Gud har inte förskjutit sitt folk

111Jag frågar då: kanske Gud har förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är ju själv israelit, ättling till Abraham och av Benjamins stam. 2Gud har inte förskjutit sitt folk, som han en gång har utvalt. Ni vet ju vad skriften säger i berättelsen om Elia, då han anklagar Israel inför Gud: 3Herre, dina profeter har de dödat och dina altaren har de rivit ner, jag är ensam kvar, och nu står de efter mitt liv. 4Vad får han för svar från Gud? Jag har sparat åt mig sju tusen män som inte har böjt knä inför Baals bild. 5På samma sätt finns det i vår tid en rest som Gud har utvalt av nåd. 6Men om det var av nåd var det inte för gärningars skull — då vore nåden inte nåd. 7Det betyder att Israel inte har uppnått vad det strävar efter, bara de utvalda har uppnått det. De andra har blivit förstockade, 8som det står skrivet: Gud har gett dem en ande som omtöcknar dem, gett dem ögon som inte kan se och öron som inte kan höra, ända till denna dag. 9Och David säger: Låt deras bord bli en fälla som fångar dem, en stötesten, ett straff för dem. 10Förmörka deras ögon så att de inte kan se, och böj deras ryggar för alltid.

11Jag frågar då: kanske snavade de för att de skulle falla? Visst inte. Men när de föll blev det till räddning för hedningarna, för att detta skulle sporra deras egen avund. 12Om deras fall gav världen rikedom och deras nederlag gav hedningarna rikedom, vad skall då inte deras fulla styrka ge?

13Men till er hedningar vill jag säga: just som apostel för hedningarna prisar jag min tjänst. 14Kanske kan jag väcka mina stamfränders avund och rädda några av dem. 15Ty om detta att de försköts gav världen försoning, vad skall då deras upptagande ge, om inte liv för de döda? 16Om det första brödet är heligt är hela baket heligt. Och om roten är helig är också grenarna heliga.

Olivträdet och dess grenar

17Om några av olivträdets grenar har brutits bort och du, som är en gren av en vildoliv, har ympats in i stället och får del av saven från det äkta trädets rot, 18så förhäv dig inte över de andra grenarna. Om du gör det skall du veta: det är inte du som bär roten utan roten som bär dig. 19Nu säger du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in. 20Ja visst, de bröts bort därför att de inte trodde, men du är kvar därför att du tror. Var inte övermodig utan ta dig i akt; 21ty om Gud inte skonade de ursprungliga grenarna skall han inte heller skona dig. 22Du ser att Gud är både god och sträng: sträng mot dem som har fallit, god mot dig om du håller fast vid hans godhet; annars blir också du bortskuren. 23De andra blir däremot inympade, såvida de inte framhärdar i sin otro. Det står i Guds makt att ympa in dem igen. 24Ty om du skars ut ur den vildoliv som du av naturen hörde till och mot naturens ordning ympades in på ett odlat olivträd, hur mycket lättare kan då inte de äkta grenarna ympas in på sitt eget träd.

Israels slutliga räddning

25Bröder, för att ni inte skall förlita er på ert eget förstånd vill jag att ni skall känna till denna hemlighet. En del av israeliterna är förstockade och skall förbli det tills hedningarna i fullt antal har nått målet. 26Men då skall hela Israel bli räddat, som det står skrivet: Från Sion skall befriaren komma och ta bort all synd från Jakob. 27Och detta mitt förbund med dem betyder att jag lyfter av dem deras synder.

28Ser man till evangeliet är de Guds fiender, för er skull. Ser man till utkorelsen är de hans älskade, för fädernas skull. 29Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse. 30Ni var tidigare olydiga mot Gud men har nu fått förbarmande genom deras olydnad. 31Nu har de varit olydiga medan ni har fått förbarmande för att även de skall få förbarmande. 32Gud har gjort alla till olydnadens fångar för att kunna förbarma sig över alla.

33Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Aldrig kan någon utforska hans beslut eller spåra hans vägar. 34Vem kan känna Herrens tankar, vem kan vara hans rådgivare? 35Vem har skänkt honom något som han måste återgälda? 36Ty av honom och genom honom och till honom är allting. Hans är härligheten i evighet, amen.