Bibel 2000 (B2000)
8

Det sjunde sigillet bryts

81När Lammet bröt det sjunde sigillet blev det tyst i himlen i kanske en halv timme. 2Och jag såg de sju änglarna som står inför Gud, och åt dem gavs sju basuner. 3Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld, och åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas böner på det gyllene altaret inför tronen. 4Och röken från rökelsen steg ur ängelns hand upp inför Gud tillsammans med de heligas böner. 5Och ängeln tog rökelsekaret och fyllde det med eld från altaret och kastade ner det på jorden. Då blev det åska och dån och blixtar och jordbävning.

De sju basunerna. Sex änglar blåser i sina basuner

6Och de sju änglarna med de sju basunerna gjorde sig redo att blåsa i dem.

7Den förste blåste i sin basun. Då kom hagel och eld, blandat med blod, och slog ner på jorden, och en tredjedel av jorden brändes av, och en tredjedel av träden brann upp, och allt grönt gräs brann upp.

8Den andre ängeln blåste i sin basun. Då var det som om ett stort brinnande berg slog ner i havet, och en tredjedel av havet blev till blod, 9en tredjedel av alla levande väsen i havet dog, och en tredjedel av alla fartyg gick under.

10Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla, och den föll på en tredjedel av floderna och på vattenkällorna. 11Och stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattendragen blev till malört, och många människor dog av vattnet, därför att det hade blivit bittert.

12Den fjärde ängeln blåste i sin basun. Då träffades en tredjedel av solen och en tredjedel av månen och en tredjedel av stjärnorna, så att tredjedelen av dem förmörkades och dagen miste en tredjedel av sitt ljus och natten likaså. 13Och jag såg, och jag hörde hur en örn som flög över himlens mitt ropade med hög röst: »Ve, ve, ve över jordens invånare när de tre andra änglarna snart låter sina basuner ljuda.«

9

91Den femte ängeln blåste i sin basun. Då såg jag en stjärna som hade fallit från himlen ner på jorden. Åt den gavs nyckeln till avgrundens brunn. 2Och stjärnan öppnade avgrundsbrunnen, och rök steg upp ur brunnen som röken från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen. 3Ur röken kom gräshoppor över jorden, och de fick samma makt som skorpionerna på jorden. 4De blev tillsagda att inte skada gräset på jorden, inte heller någon annan grönska eller något träd utan bara de människor som inte bär Guds sigill på sin panna. 5De fick inte döda dem men plåga dem i fem månader, och plågan som de vållar är som plågan av en skorpion när den stinger en människa. 6I de dagarna kommer människorna att söka döden, men de skall inte finna den. De kommer att önska sig döden, men döden skall fly ifrån dem. 7Och gräshopporna liknade hästar som har gjorts klara för strid. På deras huvuden var liksom gyllene kransar, och deras ansikten var som människors ansikten. 8De hade hår som kvinnohår, och deras tänder var som lejontänder. 9De hade bröstpansar som av järn, och dånet från deras vingar var som dånet från många hästar och vagnar som stormar fram till strid. 10De hade stjärtar och gaddar som skorpioner, och i stjärten ligger deras makt att skada människorna i fem månader. 11Över sig har de en kung, avgrundens ängel; hans namn på hebreiska är Abaddon och på grekiska heter han Apollyon.

12Det första veropet är över. Men efter det kommer två till.

13Den sjätte ängeln blåste i sin basun. Då hörde jag en röst från hornen på det gyllene altaret inför Gud, 14och den sade till den sjätte ängeln med basunen: »Släpp loss de fyra änglar som är bundna vid den stora floden Eufrat.« 15Och de fyra änglar som hade hållits redo för den timmen och den dagen och den månaden och det året släpptes loss för att döda en tredjedel av människorna. 16Antalet man i deras ryttarhär var tjugo tusen gånger tio tusen; jag hörde deras antal. 17Och så här såg jag hästarna och deras ryttare i min syn: de hade eldröda och blåsvarta och svavelgula harnesk, och hästarna hade huvuden som lejon, och ur deras munnar kom eld och rök och svavel. 18En tredjedel av människorna dödades genom dessa tre plågor, elden, röken och svavlet, som kom ur deras munnar. 19Ty hästarnas makt ligger i deras mun och i deras svansar; deras svansar liknar ormar och har huvuden, och med dem vållar de skada.

20De andra människorna, de som inte dödades av dessa plågor, omvände sig ändå inte från sina händers verk: från att tillbe demoner och gudabilder av guld, silver, brons, sten och trä som varken kan se eller höra eller gå. 21Och de omvände sig inte från sitt mördande eller sin trolldom eller sin otukt eller sina stölder.

10

Ängeln med bokrullen

101Och jag såg en annan väldig ängel komma ner från himlen klädd i ett moln och med regnbågen kring sitt huvud. Och hans ansikte var som solen och hans ben som pelare av eld, 2och i sin hand höll han en liten bokrulle som var öppnad. Han satte högra foten på havet och den vänstra på jorden 3och ropade med hög röst som ett lejon ryter. Och när han hade ropat talade de sju åskornas röster. 4När de sju åskorna hade talat tänkte jag skriva, men jag hörde en röst från himlen säga: »Försegla vad de sju åskorna har talat och skriv inte upp det.« 5Och ängeln som jag hade sett stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen 6och svor vid honom som lever i evigheters evighet och som har skapat himlen och vad som finns i den och jorden och vad som finns på den och havet och vad som finns i det: »Tiden är ute. 7I de dagar då den sjunde ängeln höjer sin röst och låter sin basun ljuda har Guds hemlighet fullbordats enligt det goda budskap han gett sina tjänare profeterna.«

8Och rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: »Gå och ta den öppna boken ur handen på ängeln som står på havet och på jorden.« 9Och jag gick bort till ängeln och bad honom ge mig bokrullen. Han sade till mig: »Ta den och ät upp den. Den skall svida i din mage, men i din mun skall den vara söt som honung.« 10Och jag tog emot bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade svalt den sved det i min mage. 11Och de sade till mig: »Du måste profetera på nytt om många länder och folk och språk och kungar.«