Bibel 2000 (B2000)
7

Den stora skaran inför tronen och Lammet

71Sedan såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla fast jordens fyra vindar, för att ingen vind skulle blåsa över jorden eller havet eller mot något träd. 2Och jag såg en annan ängel stiga upp från öster med den levande Gudens sigill, och han ropade med hög röst till de fyra änglarna, som hade fått rätt att skada jorden och havet: 3»Skada inte jorden eller havet eller träden förrän vi har märkt vår Guds tjänare med sigill på deras pannor.« 4Och jag fick höra antalet av dem som var märkta med sigill. Etthundrafyrtiofyra tusen var märkta, och de kom från alla Israels stammar: 5av Judas stam tolv tusen märkta med sigill, av Rubens stam tolv tusen, av Gads stam tolv tusen, 6av Ashers stam tolv tusen, av Naftalis stam tolv tusen, av Manasses stam tolv tusen, 7av Simons stam tolv tusen, av Levis stam tolv tusen, av Isaskars stam tolv tusen, 8av Sebulons stam tolv tusen, av Josefs stam tolv tusen och av Benjamins stam tolv tusen, märkta med sigill.

9Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. 10Och de ropade med hög röst: »Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet.«

11Alla änglarna stod kring tronen och kring de äldste och de fyra varelserna. Och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud 12och sade: »Amen. Lovsången och härligheten, visheten och tacksägelsen, äran och makten och kraften tillhör vår Gud i evigheters evighet, amen.«

13Och en av de äldste sade till mig: »Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?« 14Jag svarade: »Du vet det, herre.« Han sade till mig: »Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod. 15Därför står de inför Guds tron, och de tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tält över dem. 16De skall inte längre hungra och inte längre törsta, varken solen eller någon annan hetta skall träffa dem. 17Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon.«

8

Det sjunde sigillet bryts

81När Lammet bröt det sjunde sigillet blev det tyst i himlen i kanske en halv timme. 2Och jag såg de sju änglarna som står inför Gud, och åt dem gavs sju basuner. 3Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld, och åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas böner på det gyllene altaret inför tronen. 4Och röken från rökelsen steg ur ängelns hand upp inför Gud tillsammans med de heligas böner. 5Och ängeln tog rökelsekaret och fyllde det med eld från altaret och kastade ner det på jorden. Då blev det åska och dån och blixtar och jordbävning.

De sju basunerna. Sex änglar blåser i sina basuner

6Och de sju änglarna med de sju basunerna gjorde sig redo att blåsa i dem.

7Den förste blåste i sin basun. Då kom hagel och eld, blandat med blod, och slog ner på jorden, och en tredjedel av jorden brändes av, och en tredjedel av träden brann upp, och allt grönt gräs brann upp.

8Den andre ängeln blåste i sin basun. Då var det som om ett stort brinnande berg slog ner i havet, och en tredjedel av havet blev till blod, 9en tredjedel av alla levande väsen i havet dog, och en tredjedel av alla fartyg gick under.

10Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla, och den föll på en tredjedel av floderna och på vattenkällorna. 11Och stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattendragen blev till malört, och många människor dog av vattnet, därför att det hade blivit bittert.

12Den fjärde ängeln blåste i sin basun. Då träffades en tredjedel av solen och en tredjedel av månen och en tredjedel av stjärnorna, så att tredjedelen av dem förmörkades och dagen miste en tredjedel av sitt ljus och natten likaså. 13Och jag såg, och jag hörde hur en örn som flög över himlens mitt ropade med hög röst: »Ve, ve, ve över jordens invånare när de tre andra änglarna snart låter sina basuner ljuda.«

9

91Den femte ängeln blåste i sin basun. Då såg jag en stjärna som hade fallit från himlen ner på jorden. Åt den gavs nyckeln till avgrundens brunn. 2Och stjärnan öppnade avgrundsbrunnen, och rök steg upp ur brunnen som röken från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen. 3Ur röken kom gräshoppor över jorden, och de fick samma makt som skorpionerna på jorden. 4De blev tillsagda att inte skada gräset på jorden, inte heller någon annan grönska eller något träd utan bara de människor som inte bär Guds sigill på sin panna. 5De fick inte döda dem men plåga dem i fem månader, och plågan som de vållar är som plågan av en skorpion när den stinger en människa. 6I de dagarna kommer människorna att söka döden, men de skall inte finna den. De kommer att önska sig döden, men döden skall fly ifrån dem. 7Och gräshopporna liknade hästar som har gjorts klara för strid. På deras huvuden var liksom gyllene kransar, och deras ansikten var som människors ansikten. 8De hade hår som kvinnohår, och deras tänder var som lejontänder. 9De hade bröstpansar som av järn, och dånet från deras vingar var som dånet från många hästar och vagnar som stormar fram till strid. 10De hade stjärtar och gaddar som skorpioner, och i stjärten ligger deras makt att skada människorna i fem månader. 11Över sig har de en kung, avgrundens ängel; hans namn på hebreiska är Abaddon och på grekiska heter han Apollyon.

12Det första veropet är över. Men efter det kommer två till.

13Den sjätte ängeln blåste i sin basun. Då hörde jag en röst från hornen på det gyllene altaret inför Gud, 14och den sade till den sjätte ängeln med basunen: »Släpp loss de fyra änglar som är bundna vid den stora floden Eufrat.« 15Och de fyra änglar som hade hållits redo för den timmen och den dagen och den månaden och det året släpptes loss för att döda en tredjedel av människorna. 16Antalet man i deras ryttarhär var tjugo tusen gånger tio tusen; jag hörde deras antal. 17Och så här såg jag hästarna och deras ryttare i min syn: de hade eldröda och blåsvarta och svavelgula harnesk, och hästarna hade huvuden som lejon, och ur deras munnar kom eld och rök och svavel. 18En tredjedel av människorna dödades genom dessa tre plågor, elden, röken och svavlet, som kom ur deras munnar. 19Ty hästarnas makt ligger i deras mun och i deras svansar; deras svansar liknar ormar och har huvuden, och med dem vållar de skada.

20De andra människorna, de som inte dödades av dessa plågor, omvände sig ändå inte från sina händers verk: från att tillbe demoner och gudabilder av guld, silver, brons, sten och trä som varken kan se eller höra eller gå. 21Och de omvände sig inte från sitt mördande eller sin trolldom eller sin otukt eller sina stölder.