Bibel 2000 (B2000)
19

Segerjubel i himlen

191Sedan hörde jag liksom den starka rösten från en stor skara i himlen: »Halleluja! Frälsningen och härligheten och makten finns hos vår Gud, 2ty sanna och rättfärdiga är hans domar. Han har dömt den stora skökan som fördärvade jorden med sin otukt, och han har utkrävt hämnd på henne för sina tjänares blod.« 3Och de sade igen: »Halleluja.« Och röken från henne stiger i evigheters evighet. 4Och de tjugofyra äldste och de fyra varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen och sade: »Amen. Halleluja!«

5Och det kom en röst från tronen som sade: »Prisa vår Gud, alla hans tjänare, ni som fruktar honom, höga och låga.«

6Och jag hörde liksom rösten från en stor skara och liksom rösten av stora vatten och rösten av stark åska: »Halleluja! Herren, vår Gud, allhärskaren, är nu konung. 7Låt oss vara glada och jubla och ge honom vår hyllning. Ty tiden har kommit för Lammets bröllop, och hans brud har gjort sig redo. 8Hon har fått rätt att klä sig i skinande vitt linnetyg. Ty linnetyget är de heligas rättfärdiga gärningar.«

9Och ängeln sade till mig: »Skriv: Saliga de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.« Och han sade till mig: »Detta är Guds sanna ord.« 10Och jag föll ner för hans fötter för att tillbe honom. Och han sade till mig: »Nej, inte så! Jag är Guds tjänare liksom du och dina bröder, som har Jesu vittnesbörd. Gud skall du tillbe. Jesu vittnesbörd är profetians ande.«

Ryttaren på den vita hästen

11Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den kallas »Trovärdig och sann«, och han dömer och strider rättfärdigt. 12Hans ögon var som eldslågor, på huvudet hade han många kronor, och på honom var ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. 13Han var klädd i en mantel som doppats i blod, och hans namn är »Guds ord«. 14De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i skinande vitt linne. 15Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd som han skall slå folken med, och han skall valla dem med en stav av järn, och han skall trampa vinpressen för Guds, allhärskarens, stränga vredes vin. 16Och han har ett namn skrivet på manteln och på låret: »Konungarnas konung och herrarnas herre.«

17Och jag såg en ängel stå inne i solen, och han ropade med hög röst till alla fåglarna som flög över himlens mitt: »Kom hit och samlas till Guds stora måltid, 18så skall ni få äta kött av kungar och härförare och mäktiga män och kött av hästar och deras ryttare och kött av alla människor, fria och slavar, höga och låga.«

19Och jag såg odjuret och jordens kungar och deras härar, som samlats för att strida mot honom som satt på hästen och mot hans här. 20Och odjuret togs till fånga och likaså den falske profeten, som gjort tecken inför odjuret och förfört dem som tagit emot dess märke och tillbett dess bild. De kastades båda levande i eldsjön som brinner av svavel. 21Och de andra dödades med svärdet ur ryttarens mun, och alla fåglarna åt sig mätta på deras kött.

20

Draken binds för tusen år. Slutstriden

201Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. 2Och han grep draken, ormen från urtiden som är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år 3och kastade ner honom i avgrunden och låste och förseglade ingången för att han inte skulle förföra folken förrän de tusen åren hade gått. Sedan skall han släppas lös för en kort tid.

4Och jag såg troner, och de som satte sig på dem fick rätt att döma. Och jag såg själarna av dem som halshuggits för Jesu vittnesbörd och Guds ord, dem som inte tillbett odjuret och dess bild och inte tagit emot märket på sin panna eller sin hand. De fick liv igen och var kungar med Kristus i tusen år. 5De andra döda fick inte liv förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. 6Salig och helig den som får vara med i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt, utan de skall bli Guds och Kristi präster och vara kungar med honom i tusen år.

7Och när de tusen åren har gått skall Satan släppas lös ur sitt fängelse. 8Och han skall gå ut och förföra folken i jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden, och deras antal är som havets sand. 9Och de drog upp till den höga slätten på jorden och omringade de heligas läger och den älskade staden. Och eld föll från himlen och förtärde dem. 10Och djävulen som förförde dem kastades i samma sjö av eld och svavel som odjuret och den falske profeten, och de skall plågas dag och natt i evigheters evighet.

Livets bok öppnas

11Och jag såg en stor vit tron och honom som sitter på den, och jorden och himlen flydde inför honom, och det fanns inte längre någon plats för dem. 12Och jag såg de döda, höga och låga, stå inför tronen, och böckerna öppnades. Och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar. 13Och havet gav tillbaka de döda som var i det, och döden och dödsriket gav tillbaka de döda som var i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. 14Och döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön. 15Och var och en som inte fanns uppskriven i livets bok kastades i den brinnande sjön.

21

En ny himmel och en ny jord

211Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. 2Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. 3Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: »Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, 4och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.« 5Och han som satt på tronen sade: »Se, jag gör allting nytt.« Och han sade: »Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna.« 6Och han sade till mig: »Det har skett. Jag är A och O, början och slutet. Jag skall låta den som törstar dricka fritt ur källan med livets vatten. 7Den som segrar skall vinna allt detta, och jag skall vara hans Gud och han skall vara min son. 8Men de fega och otrogna och skändliga, mördare, horkarlar, trollkarlar, avgudadyrkare och alla lögnare, deras plats är i sjön som brinner av eld och svavel, och det är den andra döden.«

Det nya Jerusalem

9Och en av de sju änglarna med de sju skålarna som var fyllda med de sju sista plågorna kom och talade till mig och sade: »Kom, jag skall visa dig bruden, Lammets hustru.« 10Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner ur himlen från Gud, 11full av Guds härlighet. Och den lyste som den dyrbaraste ädelsten, som en kristallklar jaspis. 12Den hade en stor och hög mur och tolv portar, och vid portarna tolv änglar, och namn var skrivna där, namnen på Israels tolv stammar. 13I öster var tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar. 14Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod tolv namn, Lammets tolv apostlar.

15Och han som talade till mig hade en måttstock av guld för att mäta staden och dess portar och dess mur. 16Staden var byggd i fyrkant och dess längd var som dess bredd. Och han mätte upp den med sin måttstock till tolv tusen stadier; längden, bredden och höjden var lika. 17Och han mätte upp muren till etthundrafyrtiofyra alnar efter människornas mått, som också var ängelns. 18Muren var byggd av jaspis och staden var av rent guld, som var som rent glas. 19Grundstenarna i stadsmuren var av alla slags sköna ädelstenar. Den första grundstenen var av jaspis, den andra av safir, den tredje av kalcedon, den fjärde av smaragd, 20den femte av sardonyx, den sjätte av karneol, den sjunde av krysolit, den åttonde av beryll, den nionde av topas, den tionde av krysopras, den elfte av hyacint och den tolfte av ametist. 21De tolv portarna var tolv pärlor, varje port av en enda pärla. Och den breda gatan genom staden var av rent guld, som var som genomskinligt glas.

22Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, allhärskaren, är dess tempel, han och Lammet. 23Och staden behövde varken sol eller måne för att få ljus, ty Guds härlighet lyser över den, och Lammet är dess lampa, 24och folken skall leva i detta ljus. Jordens kungar kommer med all sin härlighet till den staden, 25och dess portar skall aldrig stängas om dagen — natt blir det inte där. 26Och allt dyrbart och härligt som folken äger skall föras dit. 27Aldrig skall något orent komma in där och inte heller någon som handlar skändligt eller lögnaktigt utan bara de som Lammet har skrivna i livets bok.